Som vissa av er märkt så var min sida nere ca ett dygn nu. Den blev hackad och det var därför den hade stängts ner. Som tur är fick jag hjälp av mitt webhotell att fixa det. Men det blev ett dyrt pris…alla kommentarer som någonsin skrivits på min blogg har blivit raderade. Jag fick fel instruktioner så att allting raderades, när jag egentligen bara borde radera de infekterade filerna.
Jag fick precis reda på det nu och det känns riktigt jobbigt. Alla fina ord ni skrivit genom de fyra åren jag haft min blogg…de har betytt så mycket för mig, och det är så roligt att gå igenom gamla kommentarer. Er respons, era kommentarer och tankar känns som halva bloggen på något vis.
Det här gjorde mig så ont. Jag är så himla ledsen för detta.
Så himla, himla ledsen..
A woodtjopper hug pårè!
Då tycker jag att vi trogna läsare fyller på med nya kommentarer:)
Har läst din blogg i många,många år men orkar sällan skriva..
Takk för all inspiration kära du! Sparar o kämpar för att hitta mitt egna grundtjärn:)
Så trist när folk ska förstöra för andra genom att hacka hemsidor o kapa identiteter o sånt skit. Och så synd att allt försvann… 🙁
Men du har en stor och trogen skara läsare, så bloggen kommer fyllas igen med kommentarer… Inget kan ju ersätta det gamla förstås, men vad kan man göra…
Jag tänker iaf fortsätta läsa här, och vara lite avis på hur härligt det verkar vara där uppe! 🙂
Tråkigt, jag känner igen känslan. Man vill kunna leva livet här och nu men vill ibland kunna resa bakåt i tiden för att återskapa minnen och känslor från tidigare perioder i livet. Det kan ge trygghet, glädje, sorg eller kanske till och med ilska…det är saker som bekräftar vår existens som människor. Många säger att tiden läker alla sår och det stämmer faktiskt (kanske inte helt….men nästan) jag tror att det beror på att vi inte kan spara för mycket minnen i vår hjärna, det är därför vi så gärna vill ha foton, bloggar och vänner som kan fylla i luckorna. På sätt och vis så kan man leva om delar av sitt liv genom att spara det man mår bra av och slänga det som gör en illa.
Du kommer snart åter att fyllt din blogg med nya roliga, snälla och kanske en och annan elak kommentar och bloggen kommer återigen att kunna ge dig möjlighet att resa bakåt i tiden för att återuppleva minnen som du mår bra av!
Jag är glad att du delar med dig av ditt liv, jag tycker du är modig som gör det. Du förmedlar ett lugn som smittar av sig på mig. Trots att jag i grunden är en stadsmänniska som älskar att sitta mitt på ett torg och se folkvimlet runt mig och höra människornas surr så känner jag en längtan till det du har…