Jag har ett väldigt bra varningstecken när jag blir för stressad. Ibland är det ju inte helt lätt att faktiskt förstå när det börjar bli för mycket. Man bara följer med liksom. Men som tur är så märker jag det i min sömn. När jag har för mycket bollar i luften och när jag blir stressad över något så blir jag helt knäpp i sömnen. Min sömn förstörs helt och hållet.
I natt t.ex så har jag ägnat säkert två timmar åt att “sitta i en intervju”. Jag vaknade och trodde att jag hade ett filmteam framför sängen. Jag fick panik över att jag hade så lite kläder på mig så jag gick upp till garderoben och satte på mig ett par byxor haha.
Sedan gick jag och la mig igen och hade vakendrömmar av och till där jag trodde att jag filmades och intervjuades.
De skulle filma mina ögon i närbild och jag försökte förklara att jag var så trött att jag inte orkade hålla mina ögon öppna så länge.
Jag har aldrig riktigt förstått vad det är för slags tillstånd jag hamnar i när jag blir sådär på nätterna. Jag är inte i sömnen eftersom jag minns allt och tänker klart. I natt så tittade jag mig ändå omkring och tänkte “Hmm…är dom verkligen här nu? Ser jag några människor? Eller sover jag?” Så jag tänker ju klart och försöker hålla mig klar i huvudet. Men ändå så är det som om jag befinner mig i en drömvärld som blir starkare än verkligheten.
Det här var jättejobbigt för mig under perioder då jag hade ett “vanligt” jobb då jag kände mycket press och krav. När jag jobbade på personalrestaurangen på Liseberg så ägnade jag hela mina nätter åt att ta upp beställningar från kunder och förtvivlat leta efter tallrikarna och hamburgarna. Jag “såg” hur kön bara blev längre och längre och jag trodde jag brände maten.
När jag jobbade på ett äldreboende så vaknade jag på natten och började bädda sängar och byta lakan, ta ut soporna och städa och göra fint i rummet. Och ibland så vaknade jag av att jag trodde att det låg en gammal, gammal döende människa i min säng. Och jag blev rädd men låg kvar och grät, och trodde att jag inte fick gå ur sängen. Helt sjukt.
De gånger jag varit anställd på något ställe där det varit enormt mycket stress så har jag inte kunnat sova på nätterna. Vilken ju tillslut gör att jag nästan brister inombords. Och så fick jag jobbiga känslor som att jag presterar dåligt på mitt jobb och klandrade mig själv för att jag var klen som inte klarade av stressen. Idag så är ju det viktigaste på CV:n typ “Stresstålig, älskar att ha många bollar i luften“. Men det är verkligen inte något som passar alla. Man behöver inte vara stresstålig. Men idag får det en nästan att tro att det är ett naturlig tillstånd…att stressa och klara av det bra. Nej fy, jag får panik när jag tänker tillbaks på det åren.
Men det finns ju något positivt med det också. Eftersom jag totalt kraschade i de tidigare jobb jag hade som anställd så gav det mig mer “jävlar anamma” att faktiskt jobba med det jag mår bra av. Göra det som jag känner passion för. Göra det jag älskar till mig jobb. För då tål jag stressen på ett helt annat sätt. När jag gör det jag älskar att göra kan jag ägna hela min vakna tid till det.
Men jag kommer ju ändå inte helt bort från vakendrömmarna. De kommer lite då och då. Ibland om jag lärt känna någon ny människa under en intensiv period eller när jag tänker mycket på något. Eller som nu, när det blivit väldigt mycket och jag känt mig stressad under en tid. Men nu är det ju hanterbart.
Jag tror aldrig riktigt jag pratat med någon som har precis samma typ av “vakendrömmar”. Finns det någon här som känner igen sig, eller har något liknande? Hade varit så himla intressant att få höra lite om era erfarenheter.
Nu ska jag åka och hämta upp dokumentärfilmaren Mitra i Övik! Vi hörs senare ♥
Jag hade så under en period när jag var sjukt stressad. Men jag “drömde” utan att fatta att det inte var på riktigt att varelser kom in i mitt rum. Jag hade en period under några veckor då jag var livrädd för att vara i det rummet och speciellt för att somna. Så I hear ja!
Åh ush vad otäckt det låter! Stress verkar påverka sömn negativt på många sätt. Hoppas du slipper det där framöver!
Det är märkligt, spännande och lite kusligt det du så modigt berättar om dig själv för en skara “vänner” som du egentligen inte känner alls. Du portionerar elegant och som alltid på ett charmerande sätt ut små förklaringar om din person som gör det lättare att förstå vem du är, var du kommer ifrån och varför du är som du är, gör som du gör. Men oavsett mekanismerna är “produkten” JonnaJinton en fascinerande, rolig, vacker och klok personlighet som jag alltid ser fram emot att få en daglig portion av. Jag vitlister nu din domän i AdblockPlus då jag antar att du har inkomst av din blogg genom reklam, och jag vill då gärna bidra till din fortsatta existens om det så kostar lite reklamflimmer.
Klirrar det bara i kassan din när man klickar på reklaminslagen?
Nej, jag får betalt för sidvisningar också med det klirrar mer i kassan vid annonsklick 🙂
Åh tack Rasmus för din kommentar och fina ord. Är glad att du alltid ser fram emot att läsa min blogg! 🙂
Kram
Jag känner delvis igen mig i det du skriver. Har haft problem med stress väldigt länge och det blev bara värre när jag började jobba på en snabbmatsrestaurang. Om nätterna kunde jag vakna av tanken “jag glömde låsa!!!!” och så drömde jag att jag gått ifrån jobbet fastän jag skulle vara där och arbeta, så återvände jag dit och allt var kaos. Jag drömde till och med mardrömmar om det stället även efter att jag slutat jobba där. Hemskt.
Detsamma gäller mitt senaste jobb som kundtjänstmedarbetare, jag var så stressad att jag alltid drömde att jag kommit försent eller att jag gjort fel i nåt ärende och fick panik.
Jag tänker precis som du, nu jävlar ska jag satsa på det jag älskar att göra istället. HATAR när folk säger “tacka ja till första, bästa jobb du får. Det är bättre än inget jobb alls” Någonstans måste man möta sig själv halvvägs och tänka på sitt välmående och känna efter, mår jag bra av det här? Klarar jag av stressen? Om inte – så är det faktiskt inte värt det.
Så nu ska jag börja läsa till naturturismutvecklare (om jag kommer in vill säga), satsa på fotografi och förhoppningsvis jobba med slädhundar i framtiden! 🙂
Åh vad glad jag blev av din kommentar. Så fint att du satsar på det du vill!
Jobbigt att du haft liknande besvär när du känt dig stressad. Kunde verkligen känna igen mig i det du skrev.
Lycka till och jag håller tummar och tår att du kommer in på utbildningen du sökt!
Kram
Inte helt ovanligt under stress med skumma drömmar.
Maran besöker dig på natten och man svävar m.m
Drömde senast om att personalen la en kudde över mammas ansikte p.g.a platsbrist 😛
Hoppas du var snällare mot dom äldre.
Ush otäck dröm!
Hej Jonna! Sök upp “lucid dreaming”. Min pojkvän har samma dilemma och efter att han läste om detta fenomen kunde han känna sig lugnare. Verkar vara rätt läskigt att vara övertygad om att man ser saker även när man är vaken!
Inget farligt dock men man måste tydligen lära sig att tygla det på något vis!
Ta hand om dig! 🙂
Hej Ida!
Ja jag undrar om du menar samma som typ sömnparalys? 🙂 Det brukar jag också ha lite då och då, men mest när jag är övertrött. Men det är också riktigt otäckt. Men känns ju skönt när man vet vad det är. Lucid dreaming har jag för mig är när man vaknar i drömmen och liksom vet att man drömmer, så att man kan göra vad man vill. Eller det kanske var det du menade? 🙂
Det har jag bara upplevt några få gånger men det brukar jag tycka är ganska roligt 🙂
Kram! 🙂
Nej Jonna, du är inte den enda 😉 jag funkar precis på samma sätt! När jag var arbetsledare på ett lager “Jobbade” jag dygnet runt; först stress hela dagen, sen stress efter jobbet (kommer alla i morgon? vad ska chefen säga om vi inte hinner?), och sen hetsjobbade jag mig genom hela nätterna! Jag var helt förstörd! 6mån klarade jag på den avdelningen. Efter det har jag insett att det inte är normalt, ändå hamnar jag lätt i den situationen på alla arbetsplatser jag har haft och ant. kommer att få 🙁
(kan även tillägga att jag har andra sömnsvårigheter, så som insomnia och sömnparalys) nu pluggar jag och stressen hetsar varje tentaperiod och slutar lätt i migrän, 2 år kvar, sen ska jag bli min egen! 😉
Jag har också varit med om dessa vakendrömmar. Under stressiga perioder, då blir det som att alla sysslor aldrig tar slut, till och med på nätterna fortsätter de som du beskriver. Och så vaknar man till och med stressad, usch!
Nu i efterhand var det ju ett tydligt tecken på att det var för mycket på gång helt enkelt. Viktigaste är nog att det får plats med en motpol, att kunna återhämta sig helt. Jag kan inte tänka mig en bättre plats än den du befinner dig i, så rofyllt! Än så länge bor jag inte på en så vacker plats, men jag ser alltid till att vara i skogen mycket. Utan den vet jag inte vad jag gör. Att lufsa fram eller springa på skogsstigar och ha med hunden lös, det äventyret älskar vi båda!
Så roligt med allt som sker för dig nu, det är du så värd! Och att kika in här är så mysigt och jag blir glad varje gång. Tack för att du delar med dig.
Kram
Jag är för tillfället sjukledig pga utbrändhet. Något jag kämpat med i ett par år, men nu har jag det till pappers och jag tar det lugnt hela sommaren. Jag vill dock påpeka att jag blev utbränd trots att jag valt mitt eget liv med eget företag, frilansjobb och konst. Men likväl med problem på det personliga planet, och krav att hela tiden prestera (för mig själv om ingen annan) så tog jag slut helt enkelt.
Nu just då jag är fullständigt upp och ner både fysiskt och psykiskt så har jag liknande nattliga upplevelser om jag har något stressande nästa dag. Som det är nu har jag INGET på schemat, och så fort något kommer emot; som tandläkare, andra läkartider, eller till och med att träffa någon trevlig – men det är bestämt tider och sånt – så då arbetar jag med det redan på natten. Jag får panikångest för att jag “måste” må bra på morgonen, magen får inte strula, jag måste vara pigg, jag får inte vara yr… Och det där “måstet” gör att jag genomlever den kommande dagen hela natten – vilket resulterar i att jag inte sover, eller halvsover panikartat, och sedan är jag förstås INTE i skick nästa dag att orka med det som var på schemat. Jag vet inte hur många tider jag bokat om pga att jag varit helt sönder på morgonen. Och det trots att jag i stort sett gör ingenting just nu, förutom påtar i trädgården, skriver lite på nya boken och läser.
Det jag verkligen lärt mig nu, eller försöker lära mig iaf, är att tacka nej. Både till trevliga saker, och till jobbrelaterade saker. Att sluta ursäkta mig för att jag inte mår bra, och helt enkelt säga att jag är sjukledig. Ingen annan kan säga vad det är meningen jag ska orka med. Precis som du sa; alla är inte stresståliga, och det är kanske inte meningen heller.
Visst gör det ont då någon säger; hur kan du vara utbränd som inte har något jobb?
Jag som kämpar med egen firma, egna problem, egen kropp, och eget liv. Vem är den personen att döma mig?
Det är nog att vara stolt också genom de tunga dagarna, och nätterna, och sätta sig själv i första rummet. Tacka nej, boka om, sov gott. Det är inte alltid som naturen helt kan återställa dig – du måste attrahera balans i stressen, annars fortsätter du säga till universum att du orkar med så här mycket.
Jag brukar kunna drömma så där till och från. Som du säger så är det oftast när man är som mest stressad. Ibland håller det bara i en liten stund och man hinner snabbt inse att det bara är något man har drömt, men andra gånger kan det hålla i sig så pass länge att man varken vet vad som är in eller ut.
Nu var det ett tag sedan det var så kraftfullt men kan minnas hur det är när det händer. Ibland har jag vaknat till och drömt om någonting som jag behöver göra i veckan. Man flyger ur sängen och börjar göra det som behöver göras bara för att inse att man är på fel plats vid fel tidpunkt. Sinnesförvirringen blir ett faktum och man frågar sig vad som är verkligt.
De värsta är när man drömt något och sedan vaknar man och är fullt övertygad om att det är något äkta. Ofta något som ger ett väldigt stresspåslag och man ligger halvt vaken och halvt sovandes med en ångest som inte släpper på flera timmar. Det är som man är vaken och medveten men Jaget befinner sig fortfarande i drömmen. Man ser världen omkring sig, man rör sig omkring den men Jaget befinner sig någon helt annanstans.
Jag har svårt att minnas några exempel då de knäppa sakerna försvinner om man inte skriver ner dem. Men brukar vara så att man vaknar på riktigt någon timme senare och frågar sig själv hur i hela friden man kunde tro på det som var ens verklighet bara någon timme tidigare.
Det verkar som verkligheten är relativ till var man befinner sig. När man är klarvaken så känns drömmarna som något overkligt och oäkta. Något som vi kan släppa taget om och tänka, “Det var bara en dröm”. Men de få stunder man vaknar till i detta tillstånd så är den vanliga verkligheten mer overkliga och oäkta än den man tar del av i drömmen. När man väl är där så är det den enda verklighet man känner till. Både kusligt och fascinerade.
Hoppas du kan finna lite sinnesfrid så du inte behöver ha sådana drömmar på ett tag. Trevlig helg och lycka till med filmandet!
Det är fantastiskt att du känner till dina varningssignaler och vet vad du vill prioritera 🙂 Jag har själv kommit till insikt för bara något år sedan men ändå alltid känt av varningssignaler som jag valde att inte lyssna på.
Tack och lov har jag inte vakendrönmar speciellt ofta. Men den värsta jag haft var att det var halvdunkelt i hela rummet och en mörk gestalt står och hänger sig över mig när jag ligger i min säng. Jag vågade inte riktigt öppna ögonen helt, men jag kämpade på något sätt ändå att göra det. Ungefär som den där känslan att man springer men inte kommer någonstans. Och jag tänkte att herregud det här händer verkligen, samtidigt som jag försökte intala mig att det bara var en dröm. Sedan säger den “buu” och då vaknar jag av att jag öppnar ögonen och säger högt “lägg av!”. Jag var både livrädd och förbannad!
Men sådär obehagligt brukar det inte vara.
Oftast vakendrömmer jag att jag pratar med någon eller kliver upp och gör min morgonrutin för att sedan vakna upp i min säng och vara totalt förvirrad och måste tänka efter om det verkligen hänt. Men bara under stressiga och jobbiga perioder som tur är 🙂
Har nog inte riktigt samma, men känner igen det här att vakna mitt i natten och vara stressad över jobbet, drömma att chefen är arg och det är tusen saker att göra. Har själv slutat med fast jobb för att det “tar över” mitt liv och till och med min sömn med oro och funderingar. Är så inspirerad och blir motiverad när jag läser att du kan jobba långa tider i sträck för något du brinner för. Så vill jag också ha det! Men vet inte vad ännu. Är distansstudent, så lite frihet att lägga upp min egen tid och rikta mitt intresse har jag.
Har du skrivit om att “hitta det man vill göra” och att “följa sitt hjärta”? Var i så fall? Tack för att du delar med dig av ditt liv!
Det är en typisk reaktion när stressen blir för stor, drömmarnas jobb är ju att sortera upp dagens intryck oxå.. om du har lite tid över försök börja med meditation och mindfullness, kanske lite yoga oxå.. det har hjälp mej mycket.. specielt att hantera vardagsstress och situationer som är jobbiga. En morgonmeditation ger balans och mental styrka och man blir som en laserstråle genom allt. behöver inte vara något extrem med det och man kan börja lite försiktigt.. prova vetjag, du ser ut att ha talang för det.. och det kan ju bli ett tema i din blogg oxå…meditation och mindfullness. det kostar inget att försöka
Jag har precis likadant, drömmer ofta verkliga drömmar precis som du säger. När man vaknar på morronen är jag helt slut på för de känns som jag jobbat hela natten.
Jag drömmer precis som du beskriver. Livligt, jag minns allt och ibland har jag svårt att vet vad som är verkligt. Det kan gå ett halvår och så kommer ett minne från en dröm upp som jag tror hänt på riktigt. De liknar oftast en riktigt knäpp Tim Burton-film. Svårt att beskriva för någon annan då detaljerna är så många och exakta. Känslor är ju dessutom svåra att förmedla och separera. Du är i varje fall inte ensam 🙂
/Jossan
Säteriernas ekonomi borde ses över så att dom klarar dom betungande anställningskostnaderna.
Jag har samma drömmar, speciellt när jag är stressad. Nyligen har jag arrangerat mitt livs första utställning och jag hade dessa “vaken drömmar” VARJE morgon i en hel månad. Det var helt sjukt, jag trodde jag blivit knäpp. Som tur var ju närmare utställningen jag kom, så lättade drömmarna men det var inte kul. Jag får dessa drömmar då och då, men speciellt när jag är stressad, jag undrar var de kommer ifrån?
I alla fall – jag vet hur det är! Hoppas de försvinner med åren eller att stressen inte tar sig in i drömmarna.
Ha det bäst!
/Julia
Jag har liknande, men inte precis samma. För mig kommer det om jag jobbat med något stressigt, men monotont arbete. Typ packar rökt lax innan jul och midsommar eller duka bord när jag jobbade som servitris… S fort jag började slappna av efter att jag lagt mig så “gjorde” jag det i sömnen och det gick inte att sluta, även fast jag försökte säga till mig själv att tänka på annat medan jag låg där. Dock har det bara varit vid insomningen.
Kram Elin
När jag blir stressad brukar det bli lite tvärtom mot hur du beskriver det, drömmar letar sig in i vakenheten. Jag börjar se saker i ögonvrån. En gång när det var riktigt mycket från alla håll trodde jag ofta att svarta fåglar attackerade mig när jag var ute och gick eller cyklade. Det blir fortfarande så ibland när jag är trött och slut, då vet jag att jag måste sova ordentligt och ta det lungt. Det är svårt att distansera sig från stressiga jobb dock.
Jag har haft det liknande, men i mitt fall var det fråga om psykos. Att höra och se saker kan vara riktiga varningstecken. Det finns vissa nyandliga som menar att detta är en naturlig förmåga. Så trodde även jag, men sedan fick jag medicin och det upphörde nästan helt. Åtminstone klingar det av allt medans åren går. Hjärnan kan till och med krympa vid pyskoser och är man i riskzonen måste man prata med en läkare. Obehandlade pyskoser kan leda till att det blir svårare och svårare att komma ur tillståndet.
Jag säger inte att jag tror att du är i riskzonen. Mest skriver jag nog generellt, om det nu kan hjälpa någon där ute att söka hjälp i tid.
Tack för mig.
/På väg tillbaka till livet
Du är verkligen värd all framgång och uppmärksamhet och jag gläds med dig över allt roligt som händer i ditt liv nu! Men jag hoppas att du också är rädd om dig och tar dig tid för återhämtning. Bra att du är uppmärksam på varningstecknen! Själv har jag aldrig haft vakendrömmar, förutom kanske någon gång som barn, men jag är en stresskänslig person. Precis som du har jag ofta känt mig “klen”, som att det är något fel på mig som inte orkar med det som andra orkar med – eller åtminstone verkar orka med. Därför är det så befriande när du skriver: man behöver inte vara stresstålig! Det är nästan så att man känner hur samhället skakar i sina grundvalar inför detta uttalande, haha… Men det är ju så; även på detta område är vi alla olika och borde få vara just det. Inte tvingas in i en mall och sedan bli sjuka och olyckliga!
För mig är det här du beskriver helt okänt! Visste inte att något sådant ens existerade, och det låter inte som speciellt trevliga upplevelser.
Hoppas att du kan få sova gott och drömfritt i natt!
Kram!
Jag har också såna drömmar ibland. Har “vaknat”(?) på nätterna och trott att min lilla hund varit ett mänskligt huvud med en lång fläta (svansen) och inte vågat gå ur sängen. Har “‘vaknat” och trott att hela jag var ett skepp övertäckt med en presenning (täcket) som jag var tvungen att rätta till så att det låg alldeles slätt, tror att jag pysslade med det i säkert en halvtimme. Har “vaknat” och varit säker på att hela min skolklass rört sig in och ut ur rummet och blivit alldeles förstörd eftersom jag sover utan tröja och då hade ju alla sett mina bröst.
Hemskt jobbigt haha!
Jag har precis börjat ett nytt jobb där 2 st av personalen är sjukskrivna vilket gör att jag ha blivit inkastad i något som jag inte kan ännu. Jag känner stor oro och vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag har bara jobbat i 3 veckor men nu kommer semestrar också och då blir det åter en oro för att jag ska bli själv och inte kunna hantera kunderna. Har fått nys om ett annat jobb men känner mig taskig om jag nu säger upp mig och sätter andra i skiten. Jag skulle bara vilja tänka på mig själv och hur jag mår i det här men är ju av den sorten att har jag tagit på mig något ska jag klara av det oavsett hur jag mår. Kan man säga till den nya arbetskamraterna att jag kommer ta ett annat jobb eller ska man försöka stå ut?. Egentligen är det ett bra jobb om jag bara kunde lita på att få stöd och hjälp. Jag antar att det inte är fel att se till säg själv och våga säga Nej tack det här jobbet är inget för mig men det är svårt att vara så självisk.
Den oroliga.
Jag har och har haft hela livet. Upplever att de blir färre och mer sällan ju äldre jag blir. Jag brukade gå upp och flytta möbler och sånt så dom skulle kunna komma in. Ibland är dom läskiga och det är jobbigt men ofta är det bara besök.
När jag har varit ute och rest har det ibland blivit väldigt läskigt när det kommit gigantiska spindlar eller kackerlackor flygandes.
Japp, känner igen det där. Jag brukar kalla det för stressdrömmar.
Känner precis igen mig. När jag har börjat på nya jobb eller det har varit riktiga kaosdagar har jag också drömt såna drömmar. Jobbar just nu i en stor matbutik och kan drömma så verkliga drömmar om saker som händer där som att jag att jag glömt göra massa saker. Typ, glömt lämna växel till kunden, inte slagit in varor, kommit flera timmar för sent etc. och sedan någonstans mellan dröm och vakenhet försöker jag hitta på hur jag ska kunna förklara det här sedan. Så knasigt hur stress kan påverka, och trots att jag väldigt sällan känner mig stressad när jag väl är på jobbet så verkar den ju finnas ändå.
Exsakt så blir det för mig också Jonna! Drömde en sån dröm för nån dag sen, men det var typ en blandad dröm? Hade också sömnparalys och kämpade för att röra mig haha, det var en otäck dröm.. Skönt att det finns fler av oss sömnweirdos! Kram
Hej. När du drömmer men är medveten om att du drömmer så kallas det för “lucid dreaming”. Fenomenet är rätt välkänt i “andliga” kretsar och det kan användas terapeutiskt också och vara till mycket stor nytta och bidra till personlig utveckling på olika sätt. Jag tror det är mer vanligt att folk jobbar hårt och använder sig av olika tekniker för att försöka hamna i detta tillstånd, just för att det kan användas på en massa bra sätt. Du borde faktiskt ta och köpa boken “Lucid dreaming – a beginners guide” av Charlie Morley. Den är lättläst och lättsamt skriven, men ändå seriös. Där förklaras alltihop, och ges tips på hur man kan använda sig av sina vakendrömmar. Till exempel för att bli av med mardrömmar andra jobbigheter under sömnen.