Vårmorgon

Åhhhhhh…första tecknet på att det är vår : Morgonkaffe ute på trappan.
Alltså…den här morgonen var precis vad jag behövde nu. Jag gick ut med Nanook innan frukost och allt var helt tyst. Inte en endaste liten vindpust. Så stilla och lugnt som det bara är tidigt på morgonen innan allt vaknar.

Nu har jag suttit ute på trappen och druckit morgonkaffe i solen till ljudet av fågelkvitter. Det kändes sådär underbart så jag nästan bara ville gråta. Det gör nästan ont i mig, om ni förstår? Den här känslan har inte känts på många, många månader och nu plötsligt får jag uppleva det igen och det känns som jag upplever vårmorgonen för första gången i mitt liv.

Åh. Är jag lite känslig just nu? Haha. Det måste vara vårkänslorna som gör mig såhär. Allt känns extra mycket på något vis.

I alla fall, ha en underbar tisdag allihopa ♥

042803 042806

11 Kommentarer på “Vårmorgon

  1. made by Mary

    Förstår dig precis. Var ute på morgonpromenad imorse i solen nere vid sjön. Fick sånt lyckorus att jag blev överväldigad känslomässigt. Nästan för mkt känslor… Men det är underbart, nu kommer det! Våren och sommaren!!

    Reply
  2. Gunilla

    Känner på samma sätt!
    Älskar våren när det börjar spira. Stillheten på mornarna och lukterna.
    Fågelkvitter är ljuvligt!
    Önskar dig en fin dag!

    Reply
  3. Mikael

    Förstår dig fullt! Har inte alltid upplevt det själv på det viset, men är så glad att jag gör det nu sedan ett antal år tillbaka. Inbillar mig att det är därför jag känner så starkt, kontrasten mot det jag inte alltid uppmärksammat.
    Dina bilder blir väldigt levande när du klär dem i ord i ditt inlägg. 🙂

    Reply
  4. Magnus

    Det där är bara så underbart! Önskar bara att min utsikt från trappan hade varit trevligare än gatan och grannhusen mittemot. Din trappa ser väldigt mycket mer inbjudande ut! Vill du ha sällskap? 😀

    Reply
  5. Maria Ekblad

    åh vad avundsjuk jag blir när jag läser detta. Önskar jag också jobbade som frilans större delen av mitt arbete. Men det får bli senare i livet. 🙂

    Reply
  6. Skorpan

    Gissar att du är en HSP (HögSensitiv Person) liksom jag…Visst är det underbart att vara det men även skitjobbigt emellanåt,
    men naturupplevelserna blir maxade!
    Kram till dig!

    Reply
  7. Ninni

    Jag förstår dig precis. ♡
    Jag är av samma sort. Som känner allting så starkt. Som små, små förändringar i naturen som kan orsaka så stora rubbningar i sinnesstämningen, och i balansen.
    Det kan vara känslor av den melankoliska, vemodiga sorten likväl som känslor av eufori och upprymdhet. Extra jobbigt är det vid årstidsskiftena. Vet inte varför riktigt, men då känns allt extra mycket. Det kan vara extra tungt, men också lite extra lätt.
    Men ändå är jag så glad över att känna dessa små dofter, höra dessa små ljud, känna vindarna. För även om det är fruktansvärt många gånger att påverkas så lätt så är det ändå alltid så fint att vara just så här. En känslomänniska.

    Att leva i ett med naturen och världen omkring oss. ♡

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.