13 udda fakta om mig

För ganska länge sedan gjorde jag ett blogginlägg som hette ”10 udda fakta om mig”. Det blev ganska populärt och det var väldigt roligt att läsa kommentarerna och responsen som jag fick. Många som kände igen sig i vissa punkter. Nu tänkte jag lägga upp några nya udda fakta om mig! Jag tror nog alla människor har lite märkliga egenskaper, tankar eller händelser som är just lite udda och som man kanske inte visar eller pratar om med andra. Därför är det extra roligt att dela med sig lite av sådant tycker jag!

Ok, here we go! 😀

  • Jag njuter mest av mat när jag får äta den helt själv, och slippa prata med någon eller vara trevlig medan jag äter.
  • Ibland när jag är jättetrött och vill ta en tupplur mitt på dagen men känner att jag inte borde göra det, så lägger jag mig på golvet en stund istället, för att få mindre dåligt samvete. Ungefär som att ”det är mindre skönt på golvet så då känns det mer okej att vila en stund

    sleepfloor

    En gammal bild, men ungefär såhär 🙂

  • Jag var barn väldigt länge. Jag lekte med käpphästar tills jag gick i 9:an, och byggde kojor tills jag nästan borde flyttat hemifrån. Jag hade speciellt en jättekonstig lek som jag höll på med tills jag var i övre tonåren, som jag ska försöka förklara lite kort. På somrarna lekte jag alltid med klädnypor och röda vinbär ute i trädgården. Det låter helt sjukt…men klädnyporna var som ett djur med en stor mun som åt vinbären. Men mina klädnypor (ett gäng på 4 som alla hade olika namn) försökte rädda vinbären från alla andra klädnypor. Lite som vampyrer som inte vill äta andra människor…typ. När några vinbär dog så gjorde jag skinnfällar av dem som jag torkade på små stenar (ööh?) som jag använde till plåster för vinbär som blivit skadade i kriget. (kriget mellan vinbären och klädnyporna). Det kunde bli väldigt blodigt ibland.
  • Jag pratar oftast mer om jag är nervös i en social situation. Pratar innan jag hinner tänka efter, vilket ofta resulterar i att jag missuppfattar saker, missar skämt och blir ännu mer nervös just därför.
  • Jag har ett enormt behov av att få vara själv. När jag är bland folk, med familj, vänner osv så kommer alltid en liten gräns när jag känner att jag behöver gå undan en stund. Ibland kan det räcka om jag bara får 10 minuter själv. Om jag t.ex sover borta eller är någonstans där jag inte kan få samma utrymme så måste jag gå ut, eller hitta någonstans att gå undan. Det är jättekonstigt. Men om jag inte får den där lilla stunden själv så känner jag mig alldeles kvävd och mår skitdåligt. Det har inget att göra med vilka människor jag är med eller vilken situation. Det är bara mitt behov av att få vara själv en stund.
  • Jag har haft en piercing i tungan. Jag ville egentligen pierca mig i läppen men tänkte att det var smartare att göra det i tungan så inte mina föräldrar skulle märka något. Hade kvar piercingen i många år, tills jag råkade svälja kulan. Har även haft knallrött hår!
    020908
  • Jag har lätt för att störa mig på saker som folk gör omedvetet. Jobbiga små ticks, eller rörelser som sker regelbundet. Som när någon t.ex ”piper i näsan”. Det kan förstöra hela min dag haha.
  • Jag har ganska dåligt tålamod. Jag vill ofta att saker ska ske snabbt. Om jag får en impuls att göra något så vill jag inte vänta med det. Då kan intresset försvinna. Jag känner ofta stark passion för något under en kort tid och gör jag inget av det då eller inte ser några resultat eller måste invänta något så kan jag snabbt tappa tålamodet.

    Fort ska det gå!

    Fort ska det gå!

  • Jag är en extrem känslomänniska. Jag påverkas otroligt mycket av minsta lilla, vilket gör att jag både kan bli väldigt glad och väldigt ledsen väldigt fort. Jag är nog sällan bara något mitt emellan. Men för det mesta är jag glad och ibland när jag är bland folk så har jag svårt att dämpa min glädje. Ofta så tänker jag innan jag ska träffa folk ”Nu måste jag försöka ha lite låg profil och lugna ner mig lite. Vara lite mer eftertänksam och tyst”. Men det funkar aldrig, jag har svårt att kontrollera det. Jag blir ofta så glad, uppspelt och exalterad att jag själv känner att det blir ”too much”. Säkerligen andra också.
    När jag var ute och dansade med några vänner för något år sedan så kom en man fram och fråga om jag gick på ecstacy. Jag försökte förklara att jag bara var glad men han trodde mig inte. Ja… typ så extremt är det.
  • En gång, när jag var ca 10 år så fick jag för mig att om man dricker såpbubblor så skulle det komma bubblor när man pratade. Så jag tog en hel mun från en såpbubble-flaska och svalde. Det var så extremt starkt att jag trodde jag skulle kvävas en sekund. Inga bubblor kom det dock.
  • När jag gick i dagis i Göteborg, (samma dagis som jag stängde in en pojke i dockvrån och tvinga honom att gifta sig med mig), så fanns där en annan pojke som hette Oskar. Jag var livrädd för honom. Han var väldigt ”brötig” och gjorde mycket väsen, slog andra barn och gjorde sönder saker. En gång stängde han in mig i en stor leksakslåda ute på gården. Inte förrän jag blev äldre så förstod jag att hans namn var Oskar, och inte Åskar. Alltså, som i åska…att han var ett åskväder. Med blixtar och dunder. Perfekt namn för han. Man kan tänka så himla logiskt när man är barn alltså.
  • När jag var liten så brukade jag alltid gömma godsaker hemma så ingen av mina bröder skulle hitta det och äta upp det. Som t.ex om vi hade oboy eller kalaspuffar eller något annat gott hemma, så gömde jag det bakom andra grejer i skafferiet så jag skulle få äta upp allt det goda helt själv.
  • Jag var en riktig datornörd när jag var tonåring. Spelade mycket onlinespel som t.ex Tibia, World of Warcraft, Return to castle Wolfenstein, Aion, Battelfield heroes. Jag var grymt duktig på det också, både rollspel och skjutspel. Under de åren fick jag ofta höra ”spela inte så mycket datorspel, du kommer ångra dig när du är äldre”. Men jag kan ärligt säga att under högstadiet och gymnasiet när jag spelade som mest så hade jag jättekul! Mina bästa vänner hade jag online och det bästa som fanns var på fredagkvällarna när det äntligen var helg och jag satte mig vid datorn med en coca cola, loggade in på spelet och träffade alla vännerna som jag också pratade med i mikrofon samtidigt. Ibland träffades vi på riktigt också och lanade. Jag ångrar ingenting av alla dygn jag ”spelat bort på spel”. Det var en riktigt rolig tid och jag fick både minnen och vänner för livet. Dessutom lärde jag mig bra engelska och även spanska under dessa år.
    020909

Har ni någon rolig udda fakta om er själv att dela med er av? 😀

FacebookTwitter

46 Kommentarer på “13 udda fakta om mig

  1. L Pettersson

    Tack Jonna! Känner mig genast mycket bättre. Vad vore livet utan din blogg och dina sunda
    tankar? Tomt och innehållslösare! Mindre med igenkännande skratt och mindre med hopp om livet!

    Reply
  2. Matilda

    Kul att läsa! Känner igen mig i en hel del, bland annat det du skriver om att vara ”för” glad bland folk. Lyckligtvis har jag härliga vänner som bara tycker det är härligt när jag nästan studsar av glädje. 😉 Tycker det är häftigt att läsa om personer som har vissa egenskaper som är väldigt lik hur en själv är. Det är en inspiration att se hur du lever och vad du gör, för då vet jag att det finns andra som lyckats och att jag själv kanske kan förverkliga mina drömmar en vacker dag! Tack för en härlig blogg!!

    Reply
  3. Fanny

    Haha, roligt det där med knasiga lekar en bit upp i åldern, var likadan själv – kom ihåg att jag lekte med mina fingrar som då var olika personer, lillfingret var alltid ett barn, långfingret pappan osv. haha… låg och gjorde olika scener sådär en stund på morgonen och kvällen när jag låg i sängen… knäppt!

    Reply
    • Jonna Post author

      Haha ja det lät också lite underligt! Vad kul att du delar med dig av det! 😀
      Kram på dig ♥

      Reply
  4. Liowyn

    Åh, känner igen mig i mycket av dina udda saker. En sak som verkligen träffade mig var din sista punkt. Jag ägnade själv nämligen väldigt mycket tid framför dataspel som Tibia, Counter-strike, Battlefield, Call of Duty, World of Warcraft osv. Det absolut bästa jag visste var att logga in en fredagskväll och bara fjanta med online-vännerna på Skype. Det kändes som att man kunde vara sig själv och släppa allt! Jag fick också höra att jag inte skulle ”kasta bort mitt liv på dataspel” utan att jag istället skulle leva i verkliga livet. Glad att jag inte gjorde det! Ska även tillägga att jag 2005 (då 11 år gammal) föll som en sten och gav bort mitt hjärta till en kille jag alltid spelade med. Vi blev tokkära båda två, har inte varit ifrån varandra sedan dess och idag är vi förlovade och kan fortfarande inte vara utan varandra. Så tacka satan för att jag inte lyssnade på de som sa att jag kastade bort mitt liv på dataspel, haha..

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh vad roligt att du känner igen dig och att du också spelat mycket. Och Tibia!! Vad kul!! 🙂 Sällan jag möter på någon svensk som spelat det!! 😀 Vilken värld spelade du på? Haha oj märker att jag genast kommer in i game-mode här.
      Och vilken FIN kärlekshistoria det blev! Ja vilken himla tur att du inte lyssnade på andra 🙂 Så himla häftigt att ni träffades sådär!
      Tack för att du delade med dig av detta! Kram ♥

      Reply
  5. Linda

    Så knepiga saker man kan hitta på, känner igen varianter av det mesta :).
    Jag tror du kanske är en HSP person, kan det stämma? Finns mycket info om det om du googlar.
    Tack för dina härliga inlägg, de lyser upp dagen!

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja jag tror det också. Har läst en del om det senaste tiden och många som tipsat mig om att läsa om just det därför de tycker det verkar stämma in på mig. Och det håller jag med om. Känns alltid väldigt skönt att läsa om HSP och hur man påverkas av det. Lite som en tröst liksom 🙂

      Och tack för dina fina ord! Glad att du gillar mina inlägg!
      Kram ♥

      Reply
  6. Lesthi

    Roligt läsning, jag känner igen mig i några punkter! 😀
    Jag blir också nyfiken på hur du klarade att släppa spelandet så eftersom jag själv spelar en hel del och skulle tycka vardagen var tråkiga om jag inte hade mina spel, saknar du det ibland?

    Reply
    • Jonna Post author

      Hmm…jag släppte spelandet när det naturligt hände massa annat i livet, typ som när jag skulle åka och plugga osv, eller när jag startade företag. Men sen allra mest när jag flyttade hit, då internet var så dåligt att det knappt gick att ladda upp en bild haha.
      Men det kanske är tur, annars tror jag att jag fortfarande hade kunnat lagt lite för mycket tid på att spela. Jag tycker det är så roligt! Numera spelar jag bara The sims 4 någon gång då och då haha 😀 😀

      Kram ♥

      Reply
      • När Annie fotograferar i Kalifornien

        Åh, vad tycker du om Sims 4? Funderar på att köpa det. Jag ÄLSKADE sims 2 men var inte förtjust i simarna i trean, tyckte dem var opersonligare och fulare och bebisarna var inte gulliga utan mest störande. Gillade dock väldigt mycket att bygga och inreda!! ^^

        Reply
  7. PJ:s byffé – från by till fe

    Det första stämmer också bra in på mig.

    He, he, ”piper i näsan”, vad är det för något? Själv stör jag mig på när folk sitter och vippar med foten, ju snabbare dess störigare. Eller drar fingrarna ur led så att det knäpper till. Värst är nog nagelbitarna.

    Dina vinbärslekar var nog lite udda. Jag antar att du har livlig fantasi ännu? 😉

    Reply
    • Jonna Post author

      ”pipa i näsan” är när någon har snor i näsan som gör att det liksom blir ett litet pipljud varje gång de andas in eller ut genom näsan. Så kan man ju själv få ibland, men så fort de händer mig så måste jag fräsa eller snyta mig tills det går bort, annars blir jag galen 😀 Men sen finns det andra människor som kan gå runt med en pipande näsa i en hel dag utan att bry sig. Typ på ett tyst möte eller på en lektion. hahah, hoppas du förstår vad jag menar 🙂

      Ja jag har fortfarande livlig fantasi. Skulle utan tvekan kunna börja leka med mina vinbär och klädnypor igen haha 😀

      Kram! ♥

      Reply
  8. Gustav

    Haha jätteroligt inlägg! Skinnfällar av vinbär?! What!!
    Kul att du delar med dig. Jag känner igen mig i flera saker!

    Gillar inte heller att prata när jag äter. Då kan jag inte njuta av maten. Sedan har jag också en väldigt stort behov av att vara för mig själv. Kan bli fruktansvärt utmattad om jag befinner mig i ett sammanhang där det är många personer som pratar samtidigt runt om mig. Tycker mycket om att umgås med folk men jag har sällan tråkigt när jag är själv heller 🙂

    Spelade också en hel del datorspel och ”lanade” när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Är lite äldre än dig och då var det quakeworld som gällde i början. Sedan blev det mycket quake 3 och counter-strike 🙂

    I övrigt så gillar jag att gå/vandra. Finner det väldigt avslappnande. Tror jag gick minst 3mil i helgen. Så vandringsbloggen är en blogg i min smak 🙂
    Mitt intag av knäckebröd är nog på gränsen till missbruk.
    Har gillat rå potatis så länge jag kan minnas.
    Oj ja det finns mycket udda saker 😀

    Reply
  9. B

    Roliga fakta 😀 vad jag känner igen mig i vissa! Att vara en känslomänniska, att saker ska gå fort och att folk tror att man går på droger för att man är så glad :p har du nånsin funderat på om du är ”konstig ”? Haha jag har nämligen det för jag känner mig så annorlunda mot andra (ovanligt glad ovanligt otålig osv ) och nu misstänker man mig att ha adhd :p helt ur ämne hehe tack för din braiga blogg!

    Reply
  10. Sarah

    🙂 har följt din blogg så länge nu. Jonnajinton.se är min fristad, min dröm, mitt hopp, min inspiration. Jag åt mammas plastblommor innan jag somnade när jag var liten. Ibland måste jag smörja fötterna för att kunna somna. Och vattenglaset bredvid sängen. Sitter vid köksbordet i timmar varje dag. Ensam. Skriver. Tänker. Drömmer. Då trivs jag. Då är jag lycklig i själen. Jag har också behov av enorma mängder sömn. Jag tror att jag tänker för mycket. Stänger aldrig av. Skapar hela tiden. I huvudet. Då blir man trött. Skapar du också hela tiden. I huvudet? Jag är rastlös och skulle helst vilja flytta minst 50mil bort, en gång i halvåret. Kram. Tack

    Reply
  11. Alfred Björklund

    Känner igen mig med folk fast jag blir tyst istället och det kan ta veckor innan jag kan prata med nya kompisar. Barnlek har jag nyss slutat med och jag är 17 nu men det går bra med småbarn.

    Reply
  12. Per Asp Bölen Junsele

    Rolig läsning men hur du än var som barn så är vi här på bloggen glada att du är som du är nu.Och jag är glad att när man träffar dig så är du inte konstig utan en underhållande och vänlig person

    Reply
  13. Nisse

    Ja vi har nog olika vanor allihop. Själv vill jag ha det tyst vid frukosten. Sen orkar jag inte lägga energi på hur andra är som. Har nog. flinat till när jag förstått om och vem ang visseljudet och sen släppt det. Visst det låter lite udda med klädnypor men vad gör det? Har allt det där o lite till format den här tjejen so be it. Ingen är perfekt som sagt! Tror ändå JJ får post till helgen 😉

    Reply
  14. Sara

    Kul idé, nu vill jag också göra en lista med udda fakta! Ibland känns det som jag är en öppen bok och alla resan vet allt om mig (”kan stå på häst i galopp” och ”pratar swahili” är liksom inte oväntat längre) men det finns ju alltid små spännande gömmor att gräva ur!

    Reply
  15. Nicklas

    Några punkter som jag känner igen mig i te x var barn väldigt länge och lekte när andra i min ålder slutat med det för länge sedan. Det där med att prata mycket när man blir nervös, som när jag häromdagen satt och väntade på om jag blivit godkänd på ett prov då jag började prata med folk omkring mig. Jag är social och tycker det är roligt och vara bland folk men något som är viktigt för mig är att också få vara en hel del själv. Tupplur mitt på dagen känner jag igen men då brukar jag gå upp till gästrummet och lägga mig i sängen där som inte alls är lika skön som min egna och det är nog som du säger att man har nog mindre dåligt samvete då än man hade lagt sig i den sköna sängen mitt på dagen! Roligt att läsa om dina lite udda lekar själv har man väl också hittat på tokerier som te x äta ringblommor kommer ihåg att dom orange smakade bättre än dom gula:) Eller när jag inte ville borsta tänderna då klippte jag av borsten på tandborsten och limmade dit två sockerbitar som jag sedan åt inte lika gott när man kom till klistret vart något jag sett på tv som jag apade efter!

    Reply
  16. Mor Natalia

    Du ville ha udda fakta? Jag har lite att dela med mig av…
    1. Jag blir galen när jag kommer till en arbetsplats där kaffebryggaren är skitig, det första jag måste göra är att diska rent kannan och städa rent hela kaffebryggaren.
    2. När jag diskar för hand måste tallrikarna stå och torka i storleksordning.
    3. Händerna måste ALLTID tvättas när man varit på toaletten, och då menar jag inte bara det självklara som vid ett toabesök, utan att man VARIT, dvs vistats inne på toaletten…
    4. Jag får ofta för mig att det hänger snor i näsan på mig och måste kolla mig i spegeln….detta ska göras diskret så folk inte fattar att jag kollar efter snor.
    5. Jag hatar när folk fiser med tänderna, fruktansvärt ljud. Eller ännu värre, när folk drar in snor som inte finns och gör ett äckligt ljud som låter som att halva hjärnan har baksug…vill spy då.
    Näää…nu ska jag inte fortsätta…jag vet att jag är knäpp, men jag tror att vi alla har olika udda saker vi gör…sjukt kul att höra om andras vrickade beteenden 😉

    Reply
  17. leif

    Hej det stämmer att du är lite okoncentrerad ibland.
    Mötte dig för några år sen på Arlanda där jag jobbade med att hjälpa folk i många situationer.
    Jag varnade dig för tjuvar som fanns i terminalen.men vad hjälpte det.
    Jag läste sen i bloggen att din kamrat från USA blev av med sin dyra kamera.
    Du lyssnade nog inte på mej.
    Men det är kul att läsa om det du beskriver. jag känner igen mej själv i beskrivningarna

    Ha de så gott.

    Reply
  18. Hanna

    Hehe.. känner igen mig på mycket det du skriver om.
    Bl.a. att sitta själv och äta.
    En del singlar kan säga att de saknar någon, just att de tycker det är så tråkigt
    att äta själv.
    Medans jag njuter av att få äta själv.
    Det är så roligt att läsa om dina olika upptåg.
    Man fick sig lite skratt.
    Du är en glädjespridare.
    Kram Hanna!

    Reply
  19. Minna

    Utåt sett är jag en driven,social person som älskar mitt jobb inom demensvård och som satsar på att ha en högre position inom några år. Privat: En total datanörd som spelat WOW i 10 år och som undviker sociala sammanhang för att ”hänga” med alla jag känner online. Inte en människa på jobbet skulle tro mig!

    Reply
  20. Magnus

    Känner igen mig i en del av det du berättar. Jag tycker också det är trevligt att umgås med andra men blir det ”för” trevligt och många pratar samtidigt så hör jag inte vad någon säger efter en stund. Jag klarar helt enkelt inte av många röster samtidigt.
    Sen gillar jag också att vara för mig själv. Lekte ofta ensam som barn och trivs med att göra saker själv nu med. Visst kan jag ibland sakna någon att vara ensam tillsammans med. Var och en pysslar med sitt men man finns ändå i närheten av varandra. Enda gången jag känner av att jag lever ensam är de få gånger jag är bortbjuden och inser att jag är den enda som är singel, och ibland i vardagen när två händer inte riktigt räcker till.

    Reply
  21. När Annie fotograferar i Kalifornien

    Först måste jag bara säha att jag känner igen mig väldigt mycket i det du berättar om dig själv! haha 🙂 tack för att du delar. Du borde sätta ihop alla dina plus läsarnas egenheter i en bok, det hade varit så himla kul att ligga i hängmattan och läsa!
    Om mig då:

    1. Jag älskar att prata med människor men avskyr att lära känna dem. Helst skulle jag vilja ha enbart ytliga konversationer för det är så jobbigt när folk kommer ihåg vad man sagt om sig själv. När jag jobbade i butik älskade jag att stå och prata med kunderna, men fick panik när dem kom tillbaka och mindes mitt namn eller något jag sagt om mig själv. Jag komemr ju varken ihåg dem eller våra samtal, för mitt minne är superkort.

    2. Jag HATAR att stå i centrum. Så mycket att jag försvunnit utomlands mina senaste fyra födelsedagar, tagit bort den informationen från facebook och döljer eventuella grattishölsningar som kommer. Men jag älskar att fira andras födelsedagar!Jag brukar alltid baka en massa när syrran fyller år och jag älskar att bjuda in fest eller fika för att fira andra.

    3. Jag kan vägra äta om jag blir sur på min mamma/sambo/familj om vi planerat middag och dem äter någon annanstans/tidigare istället. Jag somnar hellre ledsen och hungrig för jag får för mig att jag är mindre bortglömd och då. Jag är alltid sjukt besviken men försöker att inte visa det – och unnar mig en underbar frukost dagen efter istället. Familjemiddagen har alltiid betytt sjukt mycket för mig och jag har gjort så sedan jag var liten.

    4. Jag ligger helst på golvet med vaderna och fötterna på sängen när jag pratar i telefon, vilket har blivit sjukt mycket behagligare sedan telefonerna slutade ha sladd.

    5. Jag blir besatt av ett kreativt intresse under kort tid, t ex göra smycken, måla, virka… och tröttnar sedan helt och byter till något annat. Jag måste alltid ha något att pilla med, t ex om jag tittar på TV vill jag pilla med något.

    6. Jag kan inte sitta still. Sitter ständigt och gungar eller vrider kroppen från sida till sida. Blir lite irriterande för mina klasskamrater när vi har tillgång till datorstolar som både kan rulla och snurra. Oftast gungar jag från sida till sida under hela lektionen.

    7. Jag blir lätt glad, och jag blir så glad att jag står och skuttar på stället, ivrig som ett litet barn! Över minsta lilla. Och jag springer hellre än jag går. Jag går gärna och ler för mig själv och har ofta fått frågan ”vad jag går på”.

    8. När jag var liten hade jag en lek med en kille som var speciell. Det fanns ett litet lekhus på dagis som var som en triangel med rutschkana på ena sidan av taket och en reglad stege på andra sidan. Vi brukade sitta tysta just på gaveln tills någon av oss ”gled ner”, då var den andra tvungen att ta tag i dens händer och dra upp den. Alla trodde att vi var kära i varandra för vi kunde sitta så i timmar. Det var vi antagligen också men vi pratade aldrig med varandra.

    9. Jag petade i näsan tills jag var 18 typ, för jag hade hårds skorpor under näsvingarna som gjorde ont. Jag var skiträdd att någon skulle se det och tro att jag petade näsan och stoppade det i munnen. Jag blev anklagad för det när jag gick i fyran och jag skämdes supermycket trots att jag vet att jag inte stoppade det i munnen utan bara tittade på skorpan, men klasskamraten han se och skrika ut det innan jag hann smätta den på golvet som jag annars brukade göra…

    10. Jag var värsta killtjusaren på dagis, men i ettan vände det och jag blev extremblyg och kunde inte se killarna i ögonen, än mindre prata med dem. Det höll i sig tills jag var i 13-14 års åldern vilket gjorde att jag inte var intresserad av killar utan istället lekte med Bratz och barbie. Bratz hade mycket coolare kläder och skor än Barbies och det var mycket lättare att hålla koll på deras tillbehör såsom skor. Jag var skitsur när jag var 14 och inte fick en Bratz i julklapp för att mina föräldrar tyckte att jag var för stor. Jag grät, så ledsen blev jag. Och dem fick jättedåligt samvete och jag köpte mig Bratz för mina julklappspengar.

    Reply
  22. Lena

    Jag känner också igen mycket. Det är väl ingen tillfällighet att jag fastnade för din blogg och fortsätter läsa år efter år… Nu gick jag t.ex. upp extra tidigt för att kunna sitta och njuta av att äta frukost alldeles själv innan min man vaknar 🙂 Vill bara säga det att – Sov inte på golvet! Gör det riktigt skönt för dig! Att sova middag är världens bästa njutning, jag älskar det! Mycket bättre än att sova på natten.

    Reply
  23. Åsa

    hahha åååh känner igen mig i allt.
    Har du läst om HSB personer? Jag tycker det stämmer in så väl på mig 🙂
    Kram på dig fining !

    Reply
  24. Julia

    Jonna, jag har en vedfråga, och jag tänkte att du (kanske) borde ha koll på det? Iallafall, vilka olika kvalitéer har olika sorts ved? Alltså, vilken ved är bäst för vilka grejer, respektive sämst? Temperatur, brinntid, sot osv osv… Skulle vara jättetacksam för svar! 🙂

    Reply
  25. Dr.:D

    Vi har tillsatt en akut utredningsenhet på 89 personer inom specialområdena från bärplågare till drömfångare för effektivt kunna hjälpa dig.
    Under tiden kan du prova en del hjälpmedel.
    Vi kommer släppa en kollektion ”camisole de force” med sött dalakäpphäst motiv bara för din skull.
    Vi kallar den Jönnsa le fou dans le nord kostar bara 159 monopolpengar.

    Ni andra med barn i riskzonen med liknande beteende som bloggskrivaren kan kika på denna länk.
    http://www.dailymail.co.uk/femail/article-2388136/Little-darlings-proving-handle-Brazilian-toy-company-claims-answer—really-child-RESTRAINTS.html

    Inte lätt att vara liten i en stor kropp ibland når man inte upp 😉

    Reply
  26. L

    Känner så väl igen mig i det där med att behöva ensamtid en stund när man umgås med människor en längre tid. jag blir övertrött annars. Jag identifierar mig också som HSP.

    Reply
  27. Rania

    Du är precis som min sambo, han måste också vara själv efter att ha umgåtts med folk – det tar slut på hans sociala batterier. Ni är introverta helt enkelt 🙂 inget konstigt med det, och viktigt att man tar sig den där egentiden då!

    Piercingen och rött hår var väldigt otippat att du haft! Spännande 😀

    Spelade också otroligt mycket förr, på gymnasiet var det bara WoW som gällde. Som du säger, helg och lite snacks, för mig var det pepsi max, och så spelade man massvis och umgicks med folk online. Spelar fortfarande en del men andra sorters spel. Fast nog saknar jag WoW ibland…

    Reply
  28. Johannes

    Tänkte också på HSP direkt. Känner igen mig i en del du skriver. Har du gjort ett Myers-Briggs-test eller liknande (16 personlighetstyper, delvis baserade på Jungs teorier) någon gång? Skulle vara kul att veta vad du fick för resultat. Jag får oftast INFP (introvert intuitiv kännande perceptiv) eller ISFP (introvert förnimmande kännande perceptiv). Ett ganska bra sånt test finns på humanmetrics.com -rekommenderar det 😉

    Reply
  29. Linnea

    Jag lekte i badkaret med massa leksaker och lekte med Barbies tills jag var 12 år och sov i mammas säng tills jag var typ 16 år. Haha stakars mamma. Men jag känner mig än idag som ett barn ibland. jobbade på förskolor förra året och älskade att leka kurragömma och kull med barnen. Barnen såg mig som ett barn så när jag kollade in genom dörren när några lekte frågade dem Linnea, vill du vara med och leka eller? Jag var en i gänget liksom.

    Jag är väldigt impulsiv något som inte alltid är det bästa. En gång klippte jag bort en vårta på knäet (äckligt jag vet) och det blödde så fasligt mycket att jag trodde jag skulle förblöda. Ropade i panik på pappa. Pappa var nära att ta mig till akuten men det slutade blöda tillslut. Kul i efterhand men då var det hemskt.

    När jag var liten gick jag i sömnen. En natt gick jag i sömnen till badkaret. Där vaknade jag upp och började leka med leksaker jag gjorde ju röster åt figurerna så pappa vaknade och frågade vad jag höll på med. Jaja jag ska tvätta håret sa jag. Förstod inte att det var mitt i natten 🙂

    En gång höll jag på att kissa på mig då får jag inte upp skärpet (Ett sånt där konstigt skärp med en flärp som man ska dra i) Ringer mamma i panik och hon säger bara sätt dig på toa och kissa. Så det var bara att sätta sig och kissa med jeansen på 15 år gammal var jag nog då.

    När jag inte ätit på länge blir jag extremt känslig. I höstas var vi på ”Gränsen” ett köp centrum vid den finsk svenska gränsen. Då hann inte jag gå i mat affären. Jag gillar nämligen att kolla på det finska godiset och yoghurten fråga mig inte varför. Rapparpi tutteri frutteri, banani tror det är namnen kanske. Så när jag och min kusin skulle möta upp mamma och dem andra så sa jag att jag bara ville in till affären men mamma bara nej vi har redan varit där inne så vi ska hem nu! Alltså i bilen jag börja snyfta och tårarna rann likaså snoret. Och mamma bara men hur är det då brister det. Jag fick ju inte kolla på yoghurten och godiset !! Hahah vi fick vända så jag fick titta på det jag ville alltså man skäms lite nu när jag skriver detta men glad var jag på vägen hem 😉 Ska kanske nämna att jag då var 19 år. Voine voine.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.