Nu är det exakt ett år sedan jag var med på det fantastiska äventyret Fjällräven Polar, där jag med hundspann färdades 300 kilometer genom Polcirkeln. Just nu i denna stund är det dags för årets nya deltagare att åka iväg på sitt livs äventyr. Man kan följa dem HÄR . Måste erkänna att jag blir lite avis på att se filmen från deras “Dag 1”. Jag önskar att jag var där nu och fick vara med igen. Det väckte så mycket minnen från det jag själv vart med om. Den där känslan av att möta upp alla de andra deltagarna på Arlanda. Första dagen när vi fick utbildning om att överleva i arktiskt klimat. Och när vi fick all vår utrustning! Vilken fullkomlig glädje. Och alla de där nätterna när jag inte kunde sova för att jag var så nervös över att jag inte skulle minnas allt jag lärt mig. Det var så mycket nytt på en gång. Åh vilken spänning det var.
Sedan kom dagen då vi var redo att ge oss av. För första gången i mitt liv stod jag på en släde och tittade på mina sex draghundar som jag precis fått träffa, till ljudet av 200 andra ylande hundar. “Släpp inte bromsen!” var det sista jag fick höra av vår slädguide Anna Norman innan hon knöt loss våra slädar från trädet och det var vår tur att åka iväg. Hundarna var enormt starka, speciellt i början. När hundspannet framför mig åkte iväg så tog mina hundar fart, och trots att jag stod på bromsen så hårt jag bara kunde så åkte vi framåt i full fart. Vi åkte förbi flaggorna där startlinjen gick och en euforisk känsla spred sig i kroppen på mig. NU väntade det riktiga äventyret!
Jag är så glad att jag fick uppleva detta. Det var verkligen en upplevelse för livet, och något som fick mig att växa inombords. Det var tack vare alla er som röstade på mig som gjorde att jag vann en plats till Fjällräven Polar. En upplevelse jag är evigt tacksam för!
Om ni vill läsa mer om äventyret från mitt perspektiv så kan ni läsa mitt blogginlägg HÄR.
Ett foto som jag tog från släden. Underbara hundar som jag färdades med i 30 mil.
Hela gruppen med lyckliga deltagare! 🙂
Vi färdades genom de mest fantastiska landskap.
Ett äventyr som jag alltid kommer bära med mig hjärtat 🙂
Vilket äventyr ett minne för livet.Hur gick det för Engelskan vi röstade på kom hon med på turen i år
Tyvärr kom hon inte med! Det är stor konkurrens. Men får hoppas hon försöker nästa år igen 🙂
Vilket minne för livet!
Vilken magisk upplevelse att få vara med om det verkar vara!
Det är inte svårt att förstå att det måste ha varit en upplevelse utöver det vanlig för en naturälskande person som du. Dessutom fick ju alla vi läsare en liten känsla av det där äventyret också tack vare dig och dina bilder.
Vilken fantastisk upplevelse! Visst var det här du träffade den söte lappen från Abisko? Vad hände med honom eg?? Kram 🙂
Ja vars har han försvunnit? Alla dina killar försvinner jämt helt plötsligt, va blir det av dem?
Jag äter upp dom förstår ni väl! 😉
Haha nä men Michael som jag träffade i somras bor ju i USA. Han kom hit över sommaren och åkte sedan tillbaks, 2 månader senare än jag ville. Nackdelen med att träffa någon över internet är ju att man lätt kan bli kär i personen innan man faktiskt känner den. Och så vart det denna gången. Så vi träffades inte mer sen. Som jag även skrev i bloggen tidigare.
Kristofer som ni kallar “lappen” träffade jag inte på fjällräven polar. Vi träffades i november, 3-4 gånger tror jag men sedan vart det inte något mer med det.
Så det var det som hände med “alla” dessa killar som försvunnit 😉
Lite passande musik 😉
http://www.youtube.com/watch?v=iIiX2FJbgD8
Finns det ingen redig karl runt om kring där du bor? Du är ju rena drömtjejen och det måste finnas många som står på kö, en som är rejäl och int nån pajkspoling!! För dom du träffat tidigare verkar bara vara fjaske rakt igenom, nä Jonna du behöver en riktig karl och inget fjask!!
🙂 Det var ett speciellt äventyr det där för oss att följa och ta del av.
Älskar den bilden på dig med den lurviga luvan. 😉
Tänk att det är ett helt år sen… tiden går för fort!
Schyst “POLAR 2013”! 🙂
Nanook, slädhundar osv.
(Dokumentär från år 1922 (!). Varmt var det inte heller…)
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/99/Robert_J_Flaherty_-_1922_-_Nanook_Of_The_North_%28Nanuk_El_Esquimal%29.ogv
https://en.wikipedia.org/wiki/Nanook_of_the_North
Humor (“Frank Zappa dreamed he was Nanook in his 1974 song “Don’t Eat The Yellow Snow”.)
https://www.youtube.com/watch?v=QBpJgL8Aa5o
Verkligen helt fantastiskt. Vilken mäktigt vacker natur. Jag tror dig när du säger att du aldrig kommer att glömma den upplevelsen. Nu får du väl hitta något annat spännande att göra. :-))
MVH Stella
Ett minne för livet! Kanske det är bra omgivning för draghundar där du bor;) Vem vet kanske ett framtida projekt;)
Jag minns också med ett leende när vi kunde följa ditt äventyr via bloggen. Trevligt att läsa allt igen, och följa årets äventyr. Resan blir ju aldrig detsamma berorende på nya deltagare och väderväxlingar. Du hade ju en ganska kall resa men nu verkar det vara snöoväder på gång. Fortsätt att njuta av dina bilder och filmer.
Alltså jag ryser i hela kroppen. Vilken fantastisk upplevelse ni har fått. Ett minne för livet verkligen!
Ja det är verkligen ett minne för livet! Är så tacksam att jag fick vara med på detta 🙂
Den bilden på dig, närbilden, den borde fjällräven använda i sin reklam (gör de kanske redan det? Jag kanske har missat den då jag försöker undvika reklam 😉 ) för den är heelt fantastisk. Din blick är magisk och hela bilden har en fantastisk lyster som trollbinder tittaren.
Tack, roligt att du gillar bilden! 🙂 Nej de har aldrig använt den i sin reklam. Jag tog den faktiskt med min mobilkamera, så den kanske inte har tillräcklig upplösning för att användas i sådana sammanhang.
Men glad att du gillar bilden! 🙂
Djupa dalar http://www.youtube.com/watch?v=IH0DxBIP3wE
Åh, så fina bilder!! Vilket äventyr!!
Shit vilken grej! Ska absolut ansöka till 2015!
Lyckades du få med dig din systemkamera i packningen där utan problem alltså?
Världens vackraste