Denna lördag kom jag äntligen ut i naturen några timmar. Utan några bestämda planer. Det kändes verkligen som hela min själ längtade ut, efter alla stillasittande dagar. Jag behövde inte vara ute länge för att känna den harmonin igen. Det är nästan lite så jag tror att jag blivit beroende av att få vara ute i skogen och naturen. På gott och ont. Det är som ett livselixir.
Ändå tycker jag inte direkt att det är så väldigt vackert ute just nu. Slutet av oktober. Det är en väldigt grå tid. Det är inte direkt så jag tappade andan av allt det vackra. Men det är fint på ett annat sätt. Det är en helt annan känsla i luften.
Allt är tyst. Det är inget som vibrerar av liv längre. Sommaren har blivit till ett eko som knappt är hörbart. Växtligheten har gulnat och dött och hela naturen har somnat och ligger bara och väntar på det värmande täcket av snö. Det är något sorgligt vackert denna tid.
Om jag bara jämför med hur det var när jag var på denna plats för några månader sedan. En sen kväll i juni. När allting vaknade upp. Allting vibrerade av liv. Myggorna surrade. Fåglarna sjöng från alla håll så det ekade över sjön. Fiskarna hoppade i vattnet, solen sjöng och det doftade av nyfödd natur i luften.
Men jag älskar att få uppleva dessa årstider. Livets alla cykler. Och varje år känns det alldeles nytt, trots att jag är inne på min 26:e höst.
Jag vart inspirerad av stenarna längs sjökanten så jag gjorde en liten stenbalans. Snart är allting täckt av snö så då ville jag passa på. Kanske att detta var min sista för i år. Man vet aldrig. Och jag bara älskar effekten som stenbalansering har på mig. Jag blir alldeles lugn och tankarna upphör totalt. En underbar känsla.
Jag spelade in en till liten film när jag gjorde den, även om ni nu redan sett hur jag gör när jag balanserar stenar från den andra filmen jag la upp för en tid sedan. Alla stenar var täckta av ett tunt, tunt lager av is nu så det var väldigt halkigt att gå runt där, därför vart det lite krångligt att få upp den stora stenen. Den var ganska tung ; )
Jonna was here.
I bland måste man släppa teget. Liver är som SJ. Det spårar ur då och då. Så är livet
Jonny
Haha. Det var ett bra citat!
♥ Tack! ♥
♥
Åh, du strävsamma människa!
Och så fin pjäxskor som du har. Såg dem först nu i den stora skärmen. Sådana önskar jag mig också!
Åh tack PJ! Det är helt nya näbbskor från Kero. Ska göra ett inlägg om dom snart 🙂
Har ett par andra liknande också. Älskar dom ♥ Kul att du la märke till dom!
Nice, I really like the single rock balances. # minimalist 😉
Thank you!! Ya i kinda like them too. So “clean” 🙂
♥
Det är så häftigt effekt att balansera stenar. Det blir så abstrakt och overkligt. Jättevackert.
Åh tack ♥ Så glad att du gillar det! 🙂
Så himla coolt och fint med stenbalansen! Ser nästan knäppt ut, som om det är helt mot gravitationen. Och gillar verkligen första bilden 😀
Åh tack! 😀 ♥ Haha ja det är det jag älskar med att titta på balanserade stenar. Det liksom går inte ihop i hjärnan riktigt, för det ser ut att gå emot gravitationen 🙂
Själv är jag tvärtom. Jag älskar denna årstiden. Jag bara tycker det är så jävla rogivande med gråa oktober. Inga måsten, inget som skall göras. Man bara är. Stod häromdagen och tittade ut över sjön en tidig eftermiddag. Havet låg som en spegel. Det var grått och alldeles tyst. Högt upp på himlen kunde jag höra tranorna som är på väg för att flytta. Det är så rogivande att stå o lyssna på en flock med tranor som flyger över en flera hundra meter upp i luften, man ser flocken bara som små prickar högt där uppe men ser ändå plog formationen när dom flyger. Nej jag måste glädjedöda o säga att oktober är nästan bättre än sommar. Sommar är så förknippat med stress o måsten.
Åh jo men jag kan säga att jag verkligen känner igen mig i det du skriver. Det här är en vilande tid på året. Sommaren kommer med så himla mycket måsten och “krav”. Så den här tiden är så himla skönt lugn på något vis.
Men den här tiden på året tycker jag däremot kan vara mycket svårare att ta vissa bilder. Just naturen ser ut på ett sätt som inte tilltalar mig lika mycket. Men då går det ju alltid att vända det till något bra också.
Men som sagt, jag förstår dig precis! 🙂
Vilka härliga bilder! Blir glad av dem 🙂
Åhh tack! Vad glad jag blir att du blir glad 🙂 ♥
Wow. Jag har precis hittat in på din blogg, och jag är absolut hänförd! Så vackra bilder du lägger upp, och så avundsjuk jag är på ditt liv! Själv älskar jag skogen mer än något annat, och Norrland är det vackraste stället på jorden! Har varit där några gånger och det är verkligen livskvalitet. Var bara tvungen att säga det 🙂
Tack Fanny! Gud vad glad jag blev för din kommentar! 🙂 Kul att du också älskar skogen och Norrland.
Å välkommen hit! ♥ Kram!
Härliga bilder du kan fånga även en grå oktoberdag! Åh hur lyckas du balansera den där stora stenen:) du är fantastisk! Kram <3
Tack Nicklas! ♥ Stenen var faktiskt inte så jättesvår att balansera, bara väldigt tung och otymplig att få upp 🙂 Stora stenar är oftare lättare att balansera än små, i alla fall om man balanserar dom på en stor sten som redan sitter fast 🙂
Nevnarien har skrivit fina ord om dig i sin blogg ?
Åhh ja tack för att du skrev det. Gick genast in och läste och blev så himla glad! Älskar Nevnariens blogg♥
kram!
Hur länge brukar en stenbalans “hålla”? Räcker det med en liten vindpust för att det ska rasa eller är det rätt stabilt? Det verkar förresten alltid vara så vindstilla och fint vid din sjö!
Ja det är en himla bra fråga faktiskt. Och det är så himla olika! När jag gör sådana här balanser som ser lite omöjliga ut, så är de ju inte heller så stabila. De balanserar på mindre än en millimeter så därför krävs det inte så mycket vind för att de ska kollapsa. Så det beror helt enkelt på vädret.
Ibland kan de bara hålla i en minut, ibland kan de hålla i en vecka om det inte blivit så blåsigt 🙂
Det är faktiskt väldigt blåsigt vid sjön jag bor i, bara det att jag bara går ner dit och balanserar de få gånger det är vindstilla haha 🙂 ♥
Kram!
Här har varit ganska grått idag. Solen gjorde visserligen ett försöka att tränga igenom men det blev aldrig mer än lite soldis. Har haft en “slappardag” idag och bara gjort några mindre ärenden inför morgondagen. Han i och för sig att räfsa undan lite löv också innan det började mörkna så det blev ju trots allt lite nytta gjord idag med. 🙂
Nu är det dags att göra katten sällskap i sängen.
Kram!
Åh men vad skönt att du bara haft en slappardag. Det känns som du alltid har så mycket på gång 🙂 Då kan de ju vara skönt att bara ta det lite lugnt. Jag gjorde det i helgen jag med.
Mysigt att räfsa undan löv. Det skulle jag också behöva göra 🙂 Blir så mycket lättare till våren då.
Kram ♥
Underbar stillhet och så skönt ljus i bilderna. Skönt att du hittade din energi och fångade denna stillhet, njuter av bilderna✨?
Åh tack Birgitta för dina fina ord. Det värmer ♥
Hösten är vemodig men full av hopp och energi. Vackra bilder! Kram!
Tack så jättemycket! Kram ♥
Hösten kan ha så många olika uttryck. Fina bilder bjuder du på än en gång!
Ja jag håller med, hösten kan se ut på så många vis. Det går in i så många olika perioder.
Och tack, glad att du gillar bilderna! ♥
Medan Jonna staplar stenar övar sig andra i konsten, fast på cykel!
Länken trillade bort…
https://www.youtube.com/watch?v=zylVkHrkuwk
Haha oj, var det en gasolbrännare han hade på hövve?
Aaahhh, så härlig film och underbara bilder. Älskar dina bilder, det är ett sånt där lugn i dem ?
Åh tack!! 😀 ♥ Kram
Stillheten är vacker.
Ja, det är den ♥
Vackert! och jag funderar också på hur länge stenen balanserar? Och egentligen, varför och hur.
Det känns som om det inte borde fungera. Så skönt att det gör det.
Måste prova!
Ja du måste verkligen prova! Bara av att prova lite grann gör att man får en känsla för hur det kan funka. Man känner liksom hur stenarnas fungerar mot andra stenar. Det är verkligen rogivande, och väldigt roligt om man får till något som ser lite omöjligt ut.
Kram ♥
Åh vilken fascination jag känner när jag ser de här bilderna och din film. För mig känns det helt ofattbart att du lyckas balansera en så tung och stor sten. Att få en sten att ligga kvar på lutande underlag är svårt nog, att balansera så här har jag aldrig testat eller sett. Fascinerad är bara förnamnet.
Underbart!
Det här ska jag ta med i min yoga ikväll och försöka själv när tiden är redo, vackert. Otroligt vackert!
Åh vad glad jag blir för dina ord. Tack Kristina!
Det som fick mig att fastna för att balansera stenar är just för att jag älskar hur något som ser så omöjligt ut faktiskt kan fungera. Det får mig att tänka på hur mycket mer i livet som faktiskt är möjligt utan att vi tror det. Och det är en befriande känsla att få en sten att balansera på en halv millimeter.
Jätteglad att du också ska prova när tiden är redo! 🙂 Jag tror du kommer tycka om det!
Kram ♥
Glad veganska världsdagen, kram pårè!
Tack! 😀 Är du vegan?
Kram påre! ♥
Om man kan vara något till 99% så 😉 ha en fin kväll, kram pårè!
Jonna, din blogg skänker mig en sådan frid när jag är rastlös här i storstaden. Som en liten portal till naturen jag älskar. Tack!