Alltid när jag är ute i skogen, så får jag en känsla av att naturen har en mycket starkare verkan på oss människor än vad vi kanske anar. När jag stiger in i en stor skog känns det som jag kan andas på ett annat sätt. Som om jag får mer utrymme. Tankarna tystnar. Kroppen slappnar av. Jag kan nästan känna hur ögonen mår bra av att se på de vackra, perfekta färgkombinationerna som skapas i naturen. Solen som skiner på en vit björkstam och granarnas varma gröna färg som omringas av snön som lagt sig som som ett täcke över grenarna.
Ibland går jag fram till en gran, tar tag i en gren som om jag höll trädets hand i min, och luktar på granbarren. Det doftar så gott.
Jag brukar tänka på vilken vacker förändring som skulle kunna ske i samhället om vi lät alla barnen få vara ute i naturen, som en del av skolgången. Få vara ute i skogen. Känna. Dofta. Varva ner. Låta fantasin och leken komma fram bortom dagisgrindar och skolbänkar. Det skulle vara en lektion lika viktig som matematik och språk. Idag är de få förunnat att leva nära naturen. Idag är det inte en naturlig del av vårt liv längre, utan snarare något vi kanske upplever på ett lov eller en semester. Och jag tycker det märks i vårt samhälle.
Att vi saknar naturen.
Jag önskar att alla människor hade möjlighet att få känna skogens lugn. Om så bara någon gång ibland. Få möjlighet att dofta på en gran, och få uppleva känslan av att allt vibrerar av liv. Varje trädstam, varje löv. Jag tror det skulle få oss att må bra. Jag tror det skulle göra underverk. Vi behöver naturen, också.
Helt rätt efter ett regn att sätta sig och lukta på en granskog
Jag känner exakt som du, jag brukar gå ut i skogen och andas in trädens energier, ta på trädstammen och känna att jag fylls med en kraft som träden sänder ut. Andas djupt för att ta in det genom alla sinnen!
Jag började nästan gråta när jag läste. Stämmer så helt och fullt, på mig iallafall. Tror inte alla har lika stort naturbehov.
Jag läser just nu Nils Uddenbergs “Ett djur bland andra?” som handlar om människans syn på sin egen plats i naturen. Han beskriver att naturturismen är stor, så jag tror inte behovet av natur är bortglömt. En vårsolig lördag eller söndag är det knökfullt i skogen på Omberg här i närheten där jag bor. Jag tror dock att få får uppleva just det lugn du beskriver och som jag håller med om är naturens stora behållning. Många tar sig ut i naturen med bil och picknick-korg för att stressa mellan natursköna platser, samtidigt som alla andra.
Jag håller med dig om nyttan med naturens lugn och dess ljud ocb dofter. Jag har alltid prisat det privillegium jag haft som fått spendera alla lediga stunder på Östgötaslätten under min uppväxt. Där har jag gått omkring och spanat på fåglar, tittat nyfiket på fjärillar och hälsat på korna i hagarna. Det tror jag bara har varit gott för själen. Det och en tid i scouterna har format eventuella goda kvaliteter hos mig.
Åh, jag håller helt med dig! Finns inget bättre sätt för mig att varva ner på 😀
När jag gick dom sista två åren på mellanstadiet ( jag är 92:a ) så fick vi spendera nästintill varje onsdag ute i skogen, hela dagen. Lärarna tyckte att det vore en kul idé att dom + vi elever fick bygga ett eget uteklassrum, alltså som en liten stuga som vi sen skulle ha lektionerna i på onsdagarna.
Vi byggde, lekte lekar, fick lära oss om djuren, gjorde kojor, täljde barkbåtar och fick lunchen utkörd till platsen och kåsor att dricka ur. Ett av mina bästa barn-minnen! Tyvärr synd att ungar idag inte får göra samma saker 🙂
Ja skogen en plats för så mkt. Återhämtning. Ger lugn. Andas frisk luft. Skrika ut din ångest/ilska. Kram träden. Det finns massor av nyttig och bra med skogen!
Du har så rätt. I varje ord. Och jag känner likadant.
I mitt fall var det att vara med i min svåra trafikolycka som fick mej att efteråt ta tillvara på varje stund, var minut och njuta av allting som finns omkring oss, att verkligen lyssna på fågelkvitter, att känna vinden i ansiktet, att dofta på naturen,att känna solens strålar värma huden, att upptäcka och verkligen SE allt det vackra omkring oss. Naturen, världen, människorna, livet, allt. Sådant som egentligen är självklart, sådant som vi alla behöver, sådant som många tar för givet tills det är borta, eller inte längre kan avnjutas.
Det är synd att behöva en sådan väckarklocka, som en nära-döden-upplevelse, skador, sjukdom, eller liknande för att verkligen förstå det…
Jag har varit på Trädgårdsrehabilitering, det är kanske inte skog och natur, men väl växter och blommor…som bevisligen är “läkande” och rehabiliterande för alla människor. Tyvärr är det begränsat i vårt land med just trädgårdsrehabiliteringar och begränsat med platser för de städer som har det. Jag tror alla skulle må bra av det, oavsett skador, sjukdom eller personer med helt friska hälsotillstånd!
Du gör verkligen en påminnelse för alla och är en inspiration som med både bild och text målar detta för oss!
TACK Jonna! <3
Ha en fin vecka! Kram!
Håller med dig, Jonna!
I alla fall är det få saker som ger mig sådan ro för själen som att vistas i en gammelskog eller i brist p ådet, vilken skog som helst.
Trots att jag har vistats mer i skogen än de flesta människor idag, beroende på att jag jobbat som skogsarbetare sedan mitten på 70-talet, så ger skogen ändå mig det bästa sättet att stressa av på..
Men visst är det så att allt fler glömmer bort skogen. Bo Setterlind skriver om det så fint i sin dikt;
“Skogen, av Bo Setterlind:
Har du glömt att skogen är ditt hem, att den djupa stilla skogen står och väntar på dig som vän?
Lämna stadens oro, kom till skogen åter, endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen, källan, där det växer upp små ljusa samtal, gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda.
Minns du inte dem?”
Kran från Carl!
Jag sitter vid en gran just nu och läste ditt inlägg och ja det luktar fantastiskt gott. När jag gick i låg och mellan stadiet var vi ut i skogen en hel dag i veckan och på dagis var vi ut flera dagar i veckan och det var för 15 år sedan.
Jag brukar också gå till skogen för att finna ett lugn. Bara gå efter stigar och sedan komma ner till havet, det är underbart! Jag tycker det är så skönt att bo i ett villaområde men ändå ha ängar och skog på andra sidan vägen.
Om jag är orolig drar jag mig gärna mot skogen, fast helst ska det vara snöfritt. Saknar skogen när det är så mycket snö att det är svårt att ta sig dit. Men jag hoppas nu att snön försvinner så det blir lättare ta sig till skogen. För mig är det skogen och havet som ger mig en fin känsla.
Sandra skulle det stå under namnet
Fint beskrivet, Jonna. För mig känns skogen som ett extra rum – i stället för “finrummet” som en del har. Jag brukar tänka att jag bor i en trerumslägenhet, vardagsrum, sovrum och – skogen. Detta rum finns med mig även när jag bor i huset med fler rum på landet.
Alltid ett extra rum.
Skogsrummet.
Ja naturen och skogen framförallt har en stor läkande förmåga. När jag under en sjukskrivning behövde återhämta mig från en utbrändhetsdepression var jag mycket i skogen. Vandrade runt, satt lutad mot en trädkram och kände det som att någon stöttade mig bokstavligt. Har ni prövat att krama ett träd? Det gjorde jag under denna tid och så mycket av förlösande känslor och tröst trodde jag inte man kunde känna från ett…träd. Men tack vare naturen så kom jag tillbaks till ett fungerande liv igen.
Känner mig lyckligt lottad. Har spenderat hela min uppväxt med skogen runt knuten. Både hemma och i skolan 🙂
Du har fått till ännu en fin betraktelse Jonna! Skogen är en plats att uppleva mycket…. kanske inte minst tystnad… en stor bristvara i dagens samhälle.
Har du läst någon bok av författaren Hans Lidman? Han var en mästare på att beskriva naturen och framför allt skogen och människorna som en gång levde i de små torpen. Förutom att få till fängslande texter var han även en duktig fotograf… som Du.
Ha det gott!
Det finns vetenskapliga studier på att människan mår bättre och varvar ner av att komma ut i naturen ^^
Håller helt och hållet med. Alla skulle må bättre av att vara ute mycket mer i naturen, speciellt för barn att få växa upp runtomkring. Och vilket otroligt vackert foto!! Så stämningsfullt! 🙂
Så fint skrivet och jag håller absolut med dig! Ju äldre jag blir desto starkare behov har jag av att gå ut i naturen och bara andas. Och när jag inte har möjlighet att göra det läser jag din blogg som substitut. 🙂
Så sant! Har själv upptäckt naturen på allvar nu i vuxen ålder och är helt… fascinerad… Det är närmast en gudomlig känsla man kan drabbas av i naturen… Att vara i detta fantastiska gör ju också att man blir mer rädd om naturen… Och jag tror många skulle finna mer lycka ute i naturen en söndag än på det köpcentrum där de irrar runt… I jakt på något…!?!
På förskolan jag jobbar på är vi ute väldigt mycket 🙂 har sagostigar i skogen (som vi har intill knuten på förskolan) och ja, vi är ute väldigt mycket, å det är såå skönt 🙂
När jag gick i lågstadiet (typ 18 år sedan) så gick vi offta ut i skogen. Vi hade en liten del i som vi döpt till skolskogen där alla årskurser kunde komma och bara får göra en massa roligt. Vet att vi hadde många roliga timmar där 🙂 nu för tiden så utnyttjas den inte. Väldigt tragiskt. Dagens barn vet nog inte hur det är att vara ute när dom är uppväxt med dagens elektronik 🙁
Ja skogen har en läkande kraft. Efter ett par timmar i skogen känner jag mig som en helt annan människa!
Du beskrev de så målande och vackert… Jag har alltid själv känt skogen som min ursprungsmoder. När jag var ledsen gick jag och satte mig under en gran, när jag var glad sprang jag runt bland tallarna som tycktes nå upp till himmelen. Ibland kunde man vila på den mjuka mossan och se molnen och solens strålar sila genom lövverket. De är synd att inte alla barn och unga får chans och möjlighet att känna skogens frid och läkande kraft…
All lycka och glädje önskar jag dig där du hittat “din plats på jorden”
Varma hälsningar i Norr
I en tid då politiken går ut på att städerna ska växa och förtätas, rymma fler och fler människor, så är det så skönt att inse att vi är några som inser att “betongjungeln” inte är den naturtyp vi är skapta för att passa in i.
Du må vara ung, men du är ta mig tusan klok som en gammal gumma!
Stor kram!
Ja naturen gör en lugn och glad, helst på vårsidan när djuren gör en massa läten så hittar man lugnet.
Där jag bor så brukar en Knipa bo längs upp i huset och en i holken och när ungarna är födda så brukar man kunna hänga med dom ner till sjön och det är mysigt.
Jag har precis samma känsla, jag behöver gå ut i skogen ibland och bara vara. Min själ behöver det lika mycket som kroppen behöver sömn.
Vad vackert och ärligt beskrivet Jonna! Jag grips då och då av din längtan, att lämna bruset för naturen. Kanske en dag att jag kan göra det, eller få en plats där jag når lugnet under delar av året. Jag har inte hittat platsen med tillhörande hus ännu. Tills dess förgyller jag varje dag med att gå ut i skogen, gå ut tillsammans med mina barns ben, tillsammans med min hunds ben och ibland med en hästs ben till låns. Mitt jobb som coach gör att jag även kan inspirera andra till denna plats och mitt jobb som verksamhetsledare på Skogen i Skolan gör att jag dagligen mår bra av att hjälpa barn och elever ut i skogen.
Lev väl! Åsa