Förr och nu

Häromdagen fick jag ett mail från en kvinna vars mamma växte upp i den här gamla skolan som jag bor i. Och hennes mormor, Edla, var lärarinna här och bodde här tillsammans med sin man John G. Åslund. Jag tycker det är så intressant att få reda på hur det var förr i tiden. Jag bor ju trots allt i ett hus med mycket historia eftersom det är en gammal skola. Hon hade några gamla bilder från 1920-30 talet som hon skickade med. Det var verkligen jätteroligt att få se de här bilderna! Jag älskar att få titta bilder från förr, man får liksom ett större perspektiv på allt då. Hon gav mig även tillstånd att lägga upp bilderna här på bloggen så jag kunde visa er dem! Tack snälla Britt-Marie Näsström för bilderna! 🙂

Skolan i slutet av 20 talet/början av 30 talet. På bilden hade de något slags möte i skolan. Titta vad vackert det var med så fina staket runtom. Och på den tiden var skolan tydligen vit. Väldigt vackert!

En bild på hur skolan ser ut nu. Den här bilden tog tidigt i våras, precis när snön hade smält 🙂

Här är en bild tagen precis utanför. Den stående kvinnan och mannen bakom den andra motorcykeln är lärarinnan Edla och hennes man John Åslund. Jag känner igen fönstrena. Det första fönstret är där jag har badrummet nu. Sen ser man en liten bit av trappan och ytterdörren där en ung man sitter. Allt ser sig likt ut 🙂

Här sitter jag nu ca 80 år senare, bakom samma dörr som den unga mannen, som antagligen inte lever längre. Det känns verkligen märkligt att tänka så. Tiden är ett mysterium.

Den här mannen, John G Åslund, som var lärarinnans man, är lite mystisk. Det här är något ni får tro på om ni vill. Men för mig är det väldigt verkligt. När jag var nyinflyttad här i skolan så brukade jag höra väldigt tydligt hur någon visslade här inne, trots att jag var helt själv. Det hördes tydligt varje kväll. Även min mamma har hört det flera gånger. Så en dag berättade jag det för mormor (som är uppväxt i byn). Jag visslade likadant som det jag hade hört, och mormor utbrast direkt " Det är Åslund! Han visslade alltid sådär". Jag berättade även detta för hans barnbarn som jag fick bilderna ifrån, och hon sa samma sak, att han brukade vissla när han gick runt och funderade. Tycker det låter häftigt 🙂 Om det är gamle Åslund som går runt här och visslar, det kommer jag nog aldrig veta helt. Men att det är någon som visslar, det är jag bombsäker på 🙂

 

17 Kommentarer på “Förr och nu

  1. Gammelmor utanför Paris

    Tänk vad världen är liten. Britt-Marie är en gammal skolkamrat till mig i Göteborg. Där ser man – att alla vägar leder till Rom. Den skolan har en massa historier att förtälja….Enormt trevligt !

    Kram :))
    G-mor

    Reply
  2. lars ersa

    ja det är lika här på gården, när man är i källaren så kan man höra att någon går på övervåningen.Det minns man sen man var liten men vi vet inte vem,ps vad gillar du för musik. Ha det bra och sov gott inatt.

    Reply
  3. Johanna

    Du är precis likadan som mig, nu innan jag kom in på din blogg så satt jag och tittade på gamla bilder som min moster skickat till mig. Det är så…fascinerande, så stort. Jag rös när jag tittade på dessa bilder och att den gamle mannen går omkring och visslar är väl bara självklart 🙂

    Reply
  4. Ida

    Oj, vad häftigt!

    Härligt med gammal historia som ligger så nära en. Jag älskar sånt här. Grymt att läsa din blogg Jonna. När jag åker hem till Övik ska jag komma o hälsa på nästa gång, får hoppas du inte sitter i garderoben bara 😛

    Reply
  5. Anna

    Vilka vackra bilder! Och Åslund ser oerhört snäll ut; han besöker dig säkert lite då och då för att se till att du har det bra.

    Reply
  6. Ella

    Säkert är det Åslund som visslar. Han vill väl kolla att allt är okej. Han blir nog glad när han ser hur fint du har ordnat det för dig. Kanske till och med lite avundsjuk.

    Reply
  7. Pingback: Goose Bumps « healthaboveall

  8. Evelina

    Jag gillar också att se tillbaka på det som varit!

    Jag och min sambo bor i en stuga som byggdes på 50-talet. Det är egentligen en sommarstuga och vi är tydligen de första som har bott här även på vintern 🙂
    Vi har isolerat och hållt på i sommar, hittade massa gamla tidningar som de hade försökt isolera med innan. Jätteintressant läsning ^^

    Annars har jag varit och rotat ute i bon.. tidningar, möbler och annat krims krams från förr låg kvar där. Saker man inte har användning av men som man inte vill kasta bort.. Får se om vi kan rensa ut någon gång sen kanske haha 😀

    Reply
  9. Ethel Åslund

    Hej Jonna!
    Tänkte bara titta in för att säga hej. Jag läste artikeln i G-P, men hittade inte din blogg förrän Britt-Mari, min kusin, skickade adressen. Så min farfar skulle vissla i ditt hus…det låter trevligt.
    Jag har besökt Grundtjärn en gång i mitt liv – min pappa tog mig med en gång i mitten av sextiotalet när han besökte gamla vänner. Vi var vid skolhuset också, men jag minns tyvärr inte mycket av det.
    Jag kommer att följa din blogg.

    Reply
  10. Emelie

    Gud va kul!
    Alltid så grymt intressant att läsa historia om där man bor, gjort dsm här hemma.
    Vi har ju en del aktivitet i huset med och jag ”pratade” en kväll med en man/ande, vilket visade sig vara en man som bott i huset under 1800-talet någongång.

    Faktiskt tänkt flera gånger på om du inte borde ha en hel del andlig aktivitet i ditt hus, just med tanke på att det är såpass gammalt och bär på mycket historia, men där fick jag ju svar på de;)

    Reply
  11. Juana

    Vad mysigt! Jag tror definitivt på sånt där, andar som går igen 🙂
    Har precis hittat hit och nu läst din blogg från start. Är övertygad om att jag kommer fortsätta följa dig. En väldigt fin blogg har du! Blir väldigt inspirerad av den
    Kram kram

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.