Idag i radio P4 Västernorrland pratades det om hur man bygger ett personligt varumärke. Något som ju på senare år blivit allt mer och mer på tapeten, nu när sociala medier och karriärer via internet blivit allt större.
Jag och Gina Dirawi gavs som exempel på två Västernorrländska tjejer som lyckats med att skapa sitt eget personliga varumärke, vilket ju känns fantastiskt roligt. Inte bara att få bli omnämnd tillsammans med bästa Gina, men också att få bli uppmärksammad som någon som nått ut med sitt personliga varumärke.
I det här samtalet bjöd de även in Jackie Kothbauer, som är personlig varumärkesexpert och författare till tre böcker om konsten att bygga ett personligt varumärke. Det var otroligt intressant att lyssna på, då hon gjorde en liten sammanfattning om varför och hur jag lyckats med den biten. Det kändes väldigt roligt att få lyssna till detta, då jag själv egentligen känner att jag har väldigt lite koll på hur man bygger ett varumärke. Det är aldrig något jag direkt siktat på att göra eller haft några stora medvetna tankar om. Det är helt enkelt ett ämne som jag kan väldigt lite om, just därför blev jag extra glad att faktiskt få höra detta, när hon nämnde tre viktiga punkter i hur man gör.
Ni får jättegärna lyssna på några minuter här med Jackie när hon pratar om mitt personliga varumärke och ger tips på vad som är viktigt att tänka på.
Det var längre intervju och efteråt var även jag med en stund, men det kom inte med på detta klippet, vilket kanske är bra då Nanook började skälla som en tok mitt i intervjun haha.
Men jag fick i alla fall frågan om det var ett medvetet val att skapa ett personligt varumärke. Alltså om det var något som jag tänkte på när jag flyttade till Grundtjärn och innan jag började med bloggen. Som jag nämnde tidigare så har det här med varumärke inte direkt varit något jag aktivt tänkt på, och allra minst i början.
När jag flyttade till Grundtjärn så kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tänka mig hur saker skulle kunna utveckla sig. Att jag fem år senare skulle bo kvar och kunna leva på det jag älskar att göra fanns inte med i någon plan. Men jag tror att i vissa fall så kan det vara väldigt bra att inte vara medveten när det gäller sitt varumärke. Jag tror aldrig att det skulle kunna bli helt äkta om jag innan suttit och planerat och lagt upp en strategi. Det skulle aldrig funkat så.
Från min första vinter i Grundtjärn. Tankar på att skapa ett personligt varumärke fanns inte ens i min värld då.
Jackie nämnde även tidigare i den här intervjun hur viktigt det är att vara helt äkta och genuin i sitt varumärke om man vill lyckas, och jag tror att enda anledningen till att jag kunnat vara det är helt enkelt att jag inte ens tänkt i de banorna. När jag började fota, skapa och blogga så kom det rakt från mitt hjärta. Inte för att jag såg framför mig att det kunde skapa ett bra personligt varumärke i framtiden. Och definitivt inte för att det skulle kunnat vara en genväg väg till god ekonomi och trygghet. Det har verkligen varit allt annat än det. En osäker, ibland väldigt tuff väg, men som jag fortsatt på helt enkelt därför att det har varit och är min passion i livet. Även om jag tillslut startade eget förtag och blev mer medveten om det jag delar med mig av och mer mån om att visa kvalitét, så har ju ändå allt kommit ifrån det jag tycker om att göra. Om jag från början vetat om hur det skulle kunnat bli, så tror jag att det kunnat kväva en del av den där kreativiteten. Att tänka tanken att försöka skapa ett bra varumärke skulle nog bara sätta press.
Så på det viset är jag väldigt glad att jag aldrig hade som mål att skapa ett bra personligt varumärke. Jag tror att Gina Dirawi också började på det viset. Att bara göra det hon tyckte om och visa den hon är utåt. Att bara göra det man älskar utan att tänka för många steg framåt jämt tror jag kan vara en väldigt viktig del som kan leda till så mycket nytt, även om det självklart i det krävs enormt mycket arbete och tid. Men att släppa den där fokusen på själva resultatet, och istället vara mer närvarande i den kreativa processen här och nu, det tror jag är viktigt. Och av den glädje man känner i den stunden som man gör något man älskar, så skapas nya ringar på vattnet.
Har ni några erfarenheter eller tankar kring det här med personligt varumärke? Skulle vara otroligt roligt och höra i sådana fall. Det är som sagt ett ämne jag inte är allt för kunnig inom, så det skulle vara roligt att höra era egna berättelser.
Branding is one of the main part in my daily work and I love to help people building their own brand. And there is a really good wisdom for orientation that also sounds in your words: »What comes from the heart goes to the heart.« Yes I think this is one of the main secret for being successful in what we do and what we communicate. And at the beginning of this week I’ve heard another cool truth I think is very relevant: »Just be yourself, there are others already.« Hahaaa! 😉
Två urfina bilder säger väl nästan allt?
Hola Jonna, Tack för dina din fina varma ord på din
Ko Kommentar 30.11. 2015! :-))
Nu enligt en andra stanna på sjukhuset jag är tilbacka hem
och måste vara tyst länge tid här i huset.
Jag älskar henne så mycket för dina bilder och din text, Tack!
Speciellt nu är det vackra snö intryck! 😉
För mig nu fönster mot världen! :-))) mot my beloved Norra Sverige!
Ko Kommentar betydde din svar kommentar! 😉
Ey KO *LOL*
Jag kan inte nog uttrycka hur trött jag är på allt tjat om varumärke hit och varumärke dit.
“Branding” är något företag håller på med. Även om privatpersoner mer eller mindre kan
göras likvärdiga med det de håller på med (även via företagsform) är dom fortfarande
personer. Det man ser i många företag som sysslar med “branding” är att de i praktiken,
när man skalar bort all marknadsföring och löpande floskler är att de har absolut inget
innehåll. Det enda de äger är sitt varumärke. Det är därför vi har fått dessa absurda
situationerna med copyright och patent.
En person som är för fokuserad på detta blir falsk och en levande reklampelare.
Något som det finns tretton på dussinet av.
Den här bloggen har lyckats just därför att detta aldrig var ens i åtanke, vilket också
beskrivs i texten ovan. Men vikten av detta kan inte nog understrykas. Den här bloggen
var aldrig någon egentlig marknadsföringsplatform utan en personlig anslagstavla.
Den äktheten och integriteten kan inte köpas för pengar. Det är ovärderligt. Något
övriga företag endast drömmer om i sina våta fantasier.
DETTA är orsaken till den här bloggens framgång och tillika Jonnas framgång som dess
skapare.
Det klokaste någon kan ge i råd är följande: bry dig inte så mycket om ditt varumärke.
Du är redan det du behöver vara för att lyckas och fortsätta med detta. Det ögonblick
du börjar föra en medveten strategi ja då blir också resultatet en avspegling av detta.
Med andra ord: fortsätt med det du gör, på det sätt du gör det och tänk inte så mycket
på hur och varför. Du har nämligen redan gjort det.
Ledsen för “predikan” men varumärken får mig rejält irriterad. 🙂
Exakt! Bofors, SAAB, IKEA är varumärken, Jonna är en söt tjej på landet som tar fina bilder och serverar trevligheter och ibland flummiga åsikter, och hon säljer väl en och annan signerat artefakt, men är knappast så mångsidigt produktiv att ett varumärke behövs. Än så länge. Men vem vet, börjar kanske snart trycka upp sina alster på kuddvar, dryckesglas och måste för att särskilja sig från liknande konstnärer förtydliga att det rör sig om en äkta JJ-produkt. Till den tiden har jag med säkerhet lämnat hennes blogg. 🙂
Det känns mera som Jackie bygger sitt varumärke med hjälp av Jonna som är en naturbegåvning, än tvärtom. Apropå naturbegåvningar, blir det minst tre sådana som kommer till Urkult nästa sommar?
Det där med varumärken… I vårt lilla företag har vi en dresserad firmakatt som ett slags varumärke. Jag får sköta den eftersom vi kommer bäst överens. Vartenda dag lär jag mig att djur är kloka. De följer inga av våra sociala normer och läser människor direkt. Därför kan jag nästan förstå Nanook började skälla mitt i det hela. Kanske ville han säga – Jonna, fattaru inget?
Med anledning av Nobelpriset dryftar DN’s ledarskribent Maja Hagerman om betydelsen av personliga varumärken och tar som exempel Marie Curie’s osjälviska forskargärning. Artikel
Ledarskribenten lutar sitt resonemang på att patent i någon form skulle ha en betydelse. Patent är en endast tidsbegränsad möjlighet att tjäna pengar förutsatt man har ekonomiska muskler att försvara det, idag är det än värre vilket Sveriges uppfinnarnestor Håkan Lans kan berätta allt om.
På Marie Curies tid var kvinnans ställning ännu svagare än vad det är idag och hon valde därför vist nog att gå en annan väg med sina upptäckter än via patent som egentligen inte har särskilt mycket att göra med ett eget varumärke.
Håller med dig. Har hört talas om personligt varumärke och jag tror att det passar en viss sorts människa att tänka så men inte alla. Jag skulle aldrig kunna försöka forma ett personligt varumärke i förväg utan det kommer längst med vägen. Kul att du får så mycket uppmärksamhet. Det är du väl värd:) Kram
Åh vad roligt att de pratade om det här ämnet, och att du fick vara med! Hade gärna hört mer av intervjun och det som de talade om… jag som ALLTID har på radion och just P4 Västernorrland hemma lyssnade inget alls igår – typiskt! Heija dig som representerar oss som försöker gå vår egna väg, och som bosatt oss på landsbygden <3
Startar man en blogg har man ALLTID en baktanke. Man vill tjäna pengar och marknadsföra varumärket som man själv har eller/och andras varumärken. Jonna du skriver att du har väldigt lite koll på detta med varumärken och att det aldrig varit “meningen” att du själv skulle “jobba” med detta. Hör du inte hur knasigt det låter? Detta har du ju sysslat med i några år redan och någon som vet om varumärkes uppbyggnad är väl du. Varför låta så oskyldig? Var stolt och skriv som det är. Det var din plan från början. Att bygga varumärke, både ditt egna personliga som din konst varumärke, dina tavlor..
Det behöver man inte alls ha.
Jag har tre bloggar, och ingen av dem är gjorda för att tjäna pengar, även om jag gjort det på en. En blogg behöver inte handla om en säljande produkt, den kan fungera som en dagbok, en egen feel-good hemsida, en backup för ex bilder, ett försök att nå ut med ett visst budskap till människor osv. Själv har jag BETALAT mer för mina bloggar än jag tjänat in, i saker som domän, design och fotoutrustning. Men bara för min egen skull, eftersom jag gillar att själv gå in och kolla på något “fint”.
Men jag tänker inte länka en enda av de här, för som jag sa, mina bloggar har ingenting med marknadsföring eller pengar att göra.
Jag anser att du har fel på ett par punkter. För det första så skapas inte bloggar ALLTID för att tjäna pengar eller för att bygga och underhålla varumärken. Tvärtom påstår jag de flesta bloggar är amatörbloggar som skapas av mer eller mindre kreativa människor för att det är roligt. Om bloggen sedan utvecklas till ett varumärke eller ger förtjänst är en annan sak men det är ett fåtal förunnat att verkligen kunna leva enbart på att blogga eller få en betydande del av sin försörjning från bloggandet.
Själv har jag bloggat i många år för att det är roligt att skriva och fotografera. Om det sedan ger en slant extra någon enstaka gång är knappast att ha eller försöka att skapa ett varumärke, precis som Emelie skriver.
För det andra så tror jag att det är som Jonna skriver, att hon från början inte tänkte på att utveckla ett varumärke som bloggare. Möjligen för smyckestillverkningen men den biten ligger på hyllan nu. Det är bara att läsa hennes blogg från början för att inse att den knappast var ett varumärke då. Jag tror att man kan bygga ett varumärke som bloggare, som t.ex. Jonna Jinton, mer eller mindre omedvetet. Hon fann sin stil, utvecklade den och i något skede blev den ett personligt varumärke, vilket hon inte heller förnekar.
Synd att du uppfattar Jonna som falsk och beräknande. Jag har träffat henne några gånger och mitt intryck är att hon är precis så älskvärd, äkta och naturlig som hon framstår i bloggen. Att hennes blogg skulle bli magisk med drömmar, John Bauer-stämningar, underbara bilder och mycket annat visste hon kanske inte ens själv men något kan man ana i hennes första inlägg, 20 juni 2010, i följande mening: ”Nu när jag kommer till Grundtjärn så vet jag att locket på burken kommer öppnas och jag kommer flyga ut =)”
Det är inte roligt att genomskåda saker o ting. Inte…
Historier. Berättelser. Hur mycket sanning finns det. Hur mycket är planerat in i minsta detalj för att verka trovärdigt o äkta.
Har läst bloggen och ibland häpnas jag och undrar. Så uträknat. Ska man tro detta. Drömmar om natten. Som Bauers historia. Så genomskådat..så påhittat. Mfl..
Så mycket arbete som läggs ner för att synas. Tv 4 vill “man” synas i. Utlänska tv kanaler har “man” varit med i , flera repotage, radio, andras varumärken..Jonna DU kan om varumärken. Blev tvungen att skriva igen för jag känner att detta måste komma fram.
Eller så är det så det är när man är en sensitiv person som Jonna verkar vara? Jag är också väldigt känslig med stark intuition osv och många saker jag är med om skulle låta som påhittad sagor om jag berättade dom. Jag tror verkligen att man ibland kan tänka på nått man behöver och sen får man det eller drömma om något som hjälper en osv men har man aldrig upplevt det så är det ju svårt att tro på personer som upplever såna saker och lätt att tro att dom ljuger
För det är ju helt otänkbart att någon kan göra något framgångsrikt och intressant utan baktanke. Utan en detaljerad plan…..
Är systrarna Märak och Jonna bara slipade affärskvińnor som valt bosätta sig uppe i norrland?
Kan jag inte tänka mig. De är tre exempel på naturbegåvningar vars urkraft uppmärksammas vida omkring och ger framtidshopp till folket genom att de har valt sina egna vägar.
Men oj, vad en del har dystra tankar här i kommentarsfältet. Jonna, ta åt dig av det som är bra och strunta i resten är mitt råd. Du bor där du vill, och sysslar med det du tycker är roligt och givande. Världen är tydligen fullt av sura avundsjuka personer. Gör det du vill och strunta i varumärkesdebatten. Det som känns rätt för dig, är rätt!
Läser vad Linda skriver. Trist att hon är bitter och avundsjuk på dig Jonna och att du försöker tjäna en slant på ditt uppehälle. Men hon är ett undantag och jag önskar dig verkligen lycka till i ditt liv i Grundtjärn. Tror heller inte att du blir förmögen för att du bor där, men huvudsakligen är ju faktiskt att du kan och vill leva i Grundtjärn.
Du tjänar säkert en hel del pengar emellanåt, men kan också tänka mig att du emellanåt har ganska tomt i plånboken….
Jag vet också att det finns ett företag som är intresserat av några av dina bilder, men det tar vi en annan gång.
Linda: När jag läser det du skriver så tänker jag att det inte handlar om Jonna utan om dig. Du är misstänksam och har säkert anledning till det utifrån din historia. Men, det betyder inte att det är sanningen. Jag tänker att det är långt, långt mer osannolikt att det ska sitta en förslagen tjej i Grundtjärn som sitter och smider planer om hur hon ska lura sina läsare, som sitter och hittar på falska blogginlägg år efter år, än att det faktiskt är en tjej som skriver från hjärtat. Det är långt mycket svårare att hitta på en personlighet som ska upprätthållas år efter år, inlägg efter inlägg, i kommentar efter kommentar, än att vara sig själv. Hittar du på så kommer det att synas till sist, skickligare är vi människor inte på att hålla en fasad. Jag har läst mycket av det Jonna skriver och jag har inte sett att det glimtar fram någon annan, mer verklig, personlighet. Det är Jonna som skriver. Bloggen blir mer och mer sofistikerad på ett vis, bättre bilder, snyggare. Men i texten är det samma tjej.
Sedan är det klart att även Jonna vinklar sin verklighet när hon fotar och skriver. Eller, hon väljer att visa det hon är intresserad av. Att skriva objektivt, helt objektivt, är inte möjligt tänker jag. Inte önskvärt heller. Hur skulle det vara? “Idag gick jag upp, kände mig lite snorig, tog upp smutstvätten på golvet, gick fram till diskbänken, där var det en fläck som jag torkade bort, telefonen ringde, jag svarade samtidigt som jag släppte ut hunden, lite ont i huvudet har jag idag, satte på kaffe, ojdå, valde jag ICAs kaffe jag som gillar Gevalia, skitsamma, jag måste ut och fota, var är mina långkalsonger, nu släpper jag in hunden… ”
Jag menar inte att skriva något taskigt till dig Linda. Men jag vill säga att jag inte dela din verklighet alls. Jag vill skriva för Jonna skull för hon läser de här kommentarerna och varje negativ måste mötas upp av tio goda, så funkar vi ju. Annars hänger det dåliga kvar. Jag tycker inte att Jonna förtjänar att gå och tänka på din kommentar. För att jag tror, till skillnad från dig, att det hon visar upp är äkta.
Jonna,bry dig inte om träliga kommentarer.Du gör ju din grej för att du tror på den!Som långföljare på din blogg har jag märkt att det titt som tätt dyker upp ett ifrågasättande kring din sk “äkthet” i vad du berättar.Tycker som många andra att det är konstigt att det sker för jag känner att din blogg träffar mitt hjärta,dina berättelser och foton dom går liksom in i själen.Jag har inte köpt några smycken eller foton av dig och kommer troligen inte göra det för jag köper väldigt sällan saker.Att gå in på din blogg räcker för att inspirera mig att själv gå ut och fotografera i min närhet.
Om man gör extraordinära saker, med passion och ett kreativt driv bakom, så händer det bara. Du är konkret, talangfull och bjuder på dig själv — så byggs ett s.k. “personligt varumärke”. Det ska alltid sättas ord på allting, men i grunden handlar det bara om relationer. Ett annat sätt att förklara det på är: Du är grym! ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Personligt varumärke eller för den delen bara varumärke är i mitt tycke bara något som reklambyråer/mediabyråer vill att man skall anamma. Du behöver inte bygga nåt alls i min mening. Du är unik, det är du som är du. Kör på som du gör så blir iaf jag jätteglad. Nu blev jag jättetrött och orkar inte utveckla mitt resonemang… God natt! Återkommer. /M
Råkade mitt i julhandeln springa förbi en hippie-butik när jag såg den här gamla skylten. Kunde inte låta bli att tänka på Jonna i Grundtjärn och vad hon förmedlar. 🙂
Länken till skylten tappades bort i postningen
Personligen har jag inga problem att se och förstå hur Jonna är “funtad” och som gör henne unik. Att leva i nuet och ha tillit till att allt finns där för mig, är en förmåga många har svårigheter med att uppnå pga. att så många rädslor skapar hinder. Hon skriver ju själv “Jag ville inte plugga, jag gjorde det för att jag trodde att jag “borde” göra det.” . Jag tror att den nuvarande moderna vetenskapliga skolundervisningen undergräver den sanna kreativiteten hos människan och som skapar rädslor och de största hindren för många, som är svåra att bryta sig ur när de fastnar och förlitar sig för mycket på den och blir då offer för dess religions “prästerskap”. Hela samhället idag är uppbyggd runt denna moderna vetenskapliga religion, så hur lätt är det att bryta sig loss ur dess grepp? Den kontrollerar helt samhället idag, t.ex. om du inte studerar den så får du inget arbete. Därför är Jonna unik, hon följde den inte utan hade tillit till att allt finns där för mig om jag bara släpper rädslan. Jag tror även att framgången ligger i att inte sträva utan följa det naturliga och vara nöjd med det lilla som kommer naturligt. Att inte sträva innebär heller inte att bara sitta där och stirra rakt ut i tomma luften och hoppas att något ska falla ner framför ens fötter. Se upp, för framgången är den största orsaken att undergräva den. Du är en inspirationskälla Jonna, fortsätt så.
Jonna, ända sedan jag första gången “hittade dig” för snart 4 år sedan och skrev om dig på min egen blogg här; http://blogg.hittaupplevelse.se/2012/02/jonna-jinton-och-livet-i-grundtjarn/ har jag slagits av din äkthet och din “naturliga stil”. Genom åren har du inte förändrats alls. Du är fortfarande samma “helylle-Jonna” som du var då. 🙂 Att du skapat dig ett namn och en framtid med ditt kunnande och din kärlek till naturen och Grundtjärn gör mig väldigt glad.
Däremot tycker jag inte om att du eller andra jämför dig med “Gina Dirawi”. Det är som att jämföra Dag med Natt. Gina har skrivit mycket ont om Israel och judarna. Visst, hon har bett om ursäkt men faktum kvarstår. Hon har spritt hat och splittring. Hon rider på framgångsvågar som hon inte själv skapat. Du har aldrig sagt ett ont ord om någon eller något land. Du har helt på egen hand skapat din framgång från grunden. Du är mer äkta än hundratals “Ginor”….
Nu är det ju så att gott och ont samexisterar i alla människor, det stora är ju trots allt att kunna be om förlåtelse när man insett att man skadat någon. I annat fall tillåter man sin onda demoniska sida växa och verka.
Linda är för negativ, Peter är för naiv. Jonna började med säkerhet inte blogga för att skapa sig ett “varumärke”, men på nåt sätt så skall man försörja sig i “vildmarken”. Skulle bli väldigt förvånad om hon i början inte gav en tanke på vad hon skrev, men att hon numer överväger rätt noga vad hon skriver.
Men det sagt så lämnar Jonna ut precis så mycket hon känner för. Inte för mycket känslor för andra människor (förutom alla “fans” alla hon jobbar med. Alla dessa “älskas”. “Riktiga” förhållanden går utanför bloggen, vissa inblickar ges dock. Utryck som att: “vi pratade hela natten och jag kunde inte sluta beundra hans/hennes vackra ögon” finns inte på den här bloggen, även om alla förstår att såna moments finns i Jonnas liv också.
Om det är av kommersiella skäl (läs: låta killar/tjejer tro att det finns en chans) låter jag vara osagt. Men att alla riktigt personliga grejer hålls utanför bloggen är ett faktum.
Att det sen finns de som påstår att hennes bilder eller filmer tas av någon annan gör mig verkligen bedrövad. Har fotat sen jag var 8 år och har jobbat med att avslöja fejkade foton o filmer bl a , och kan se att det finns inget i en enda bild eller film hon inte kunde gjort själv. Jag förstår också hur otroligt mycket jobb hon måste lägga ner inte bara framför kameran, utan också bakom för att få fram den känsla hon vill ha i sina bilder o filmer, för att inte tala om den efterbehandling hon gör, och det är inget man lär sig på 5 sek. Så F-king skäms på er som påstår andra saker!
Jonna är en talangfull konstnär som använder sin blogg för att dela med sig av sina erfarenheter o verk. Ni kommer inte att få veta allt, ni kommer inte att få veta vilka “kommersiella” hänsyn hon tar, hon värnar bevisligen sitt privatliv (respekt för det). Ta det för vad det är. Gillar ni bloggen? Läs den o köp gärna något av Jonna för att stödja henne, gör ni det inte: get of her f-king case! Alla gillar inte alla, men att kritisera någon du inte gillar är verkligen mindre produktivt än att stötta nån du gillar. Sluta vara negativ o gör nåt F-king positivt!