Såg att några efterfrågade bilder på Nanook och Nayeli. Var ett tag sedan nu ju. Hon har växt mycket! Och blivit en riktig jägare. Kommer med minst en mus varje dag och lägger fint utanför dörren. Nanook har äntligen släppt in henne helt i sitt lilla hundhjärta och de sover för det mesta tillsammans numera. Det är lättare att lämna honom ensam hemma några timmar nu också när han har katten som sällskap. Så det blev en lycklig liten familj tillslut! 🙂
Author Archives: Jonna
Tankar om natten
Jag kom nyss in efter en nattpromenad. Luften kändes sådär som den bara gör i slutet av sommaren. En kort tid, mellan sommar och höst. Det bästa av två världar, men som bara varar ett ögonblick.
Det är klart ute i natt. Jag såg ett stjärnfall för första gången sedan stjärnhimlen började tyna bort i maj någon gång, när midnattsljuset tog över. Det är fint att stjärnorna lyser upp när mörkret återkommer. Då känns det mer välkomnande.
I morgon har jag lovat mig själv att jag ska gå upp riktigt tidigt och ta tag i allt som jag bara lagt på hög. Ta tag i mig själv. Sätta igång med allt sådant som jag velat göra, men som jag bara inte förmått mig till att göra. När det känns jobbigt att ens öppna datorn, sätta på kameran eller gå igenom foton och filmer, då har det gått för långt. Nu är det dags att öppna upp för lite ny kraft och energi. Och få fart på mig igen.
Sov gott alla där ute ♥
Reflektioner
Sista filmen kom ut nu! Lite eftersnack på Trekkers In i Abisko, morgonen efter vi gick i mål.
Tillbaks med något oförglömligt
Hej på er!
Nu är jag hemma igen efter en alldeles fantastisk vandring i en av världens vackraste miljöer. Det har varit några väldigt tuffa dagar och jag har legat halv utslagen i sängen nästan hela dagen sedan jag kom hem sent i natt. Men nu har energin återkommit och jag känner mig alldeles varm i hjärtat av den otroliga upplevelse jag fått vara med om. Något jag aldrig kommer glömma.
Jag har SÅ mycket foton och massor av filmer att visa er. Jag ska sätta igång att fixa bilderna nu och klippa ihop en liten film av allt material. Och sedan berätta om allt från resan.
Under dagarna som gått så har vi ju filmats under vandringen, och filmsnuttarna har kunnat ses på Fjällrävens hemsida. Jag lägger upp dem här nu ifall ni inte sett dem än! 🙂
Video från dag 1
Jag befinner mig just nu i Kiruna i väntan på den stora dagen i morgon då den 110 km långa vandringen börjar.
Jag tänkte försöka mig på att blogga från mobilen för första gången någonsin. Jag har nämligen en video jag vill visa er som gjorts idag. Det känns både lite extra kul och nervöst att vår grupp kommer att kunna följas live varje dag. Om allt fungerar som det ska så kommer en ny video att läggas upp varje kväll.
Här är länken till videon : https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=PP6-2TYg8v4
I övrigt så har allt gått bra idag. Resan hit gick bra och dagen har varit rolig på många vis. Ont i halsen och hosta har dock varit jobbigt men det verkar inte som det kommer bli värre nu. I morgon ska jag vara pigg och redo att börja den långa vandringen!
Mina drömmars vandring
Jag ska få vara med om ett alldeles fantastiskt äventyr. I natt kommer jag att sitta på tåget mot Kiruna, för att sedan gå Fjällräven Classic, en 110 km lång vandring längs kungsleden, från Nikkaloukta till Abisko.
Så länge jag kan minnas har jag velat vandra i fjällen. Jag vet inte hur många gånger jag läst och tittat på bilder från folk som vandrat mil efter mil i något av världens vackraste miljöer. Och nu ska jag göra just det! Det känns nästan lite overkligt.
Jag håller som mest på att packa allt just nu. Det är mycket att tänka på. Jag försöker klura ut på vilket sätt jag ska packa allt för att få i så mycket som möjligt, samtidigt som jag vill undvika att packa den för tungt. Det här med vandring är nytt för mig. Enda gången jag vandrat tidigare var i höstas när jag gjorde en dagsvandring i Tyresta nationalpark. Att gå från det till att nu vandra tre mil om dagen, det är ett stort steg. Jag inser att det kommer bli en utmaning för mig.
Jag måste nog vara ärlig och säga att jag är lite nervös. Just nu känner jag mig ganska svag både fysiskt och psykiskt. Kanske att min drömvandring inte kunde komma på en mer olämplig tid.
Och de två senaste dygnen har jag känt att jag har ett litet virus i mig. Jag har ont i halsen och har snart tappat rösten helt. Som tur är har jag ingen feber och jag känner mig inte sådär sjuk på det sättet. Men jag känner absolut att jag är svagare än annars. Jag har försökt på alla sätt att göra mig friskare. Druckit ingefära-te och vilat. Men än så länge har det känts sämre för varje dag. Men vandringen börjar inte förrän på fredag, och jag har sängplats på tåget i natt så jag kan sova ut.
Jag har drömt om att få göra en sådan här vandring sedan jag var liten. Och nu har jag fått en alldeles speciell och unik chans att få vara med på den här vandringen, som jag annars inte hade haft möjlighet till att göra. Så inget i världen får stoppa det här nu.
Jag ska försöka njuta av vandringen och den magiska miljön så mycket jag bara kan. Dessutom kommer jag att vandra tillsammans med några riktigt underbara människor som jag lärde känna i höstas. Angeliqa Mejstedt som driver Sveriges största vandringsblogg, Nils Grundberg som jobbar på Fjällräven och är grundaren av Outdrr.com, och Johan Forsberg som är expert på överlevnad i vildmarken och driver Nordic Buschraft. Sedan kommer även en filmare vara med som jag inte lärt känna än. Så jag kan ju inte annat än vara tacksam att jag kommer vara omgiven av så duktiga människor 🙂
Jag ser fram emot den här resan. Den betyder mycket för mig. Jag tror att jag kommer få vara med om en upplevelse som kommer lämna spår i mig på många bra sätt. Och jag ser fram emot att få fota i en sådan vacker miljö som jag kommer befinna mig i.
Nu ska jag fortsätta packa och greja! Kommer skriva några ord ikväll innan jag ger mig av. Kramar ♥
Bilder från festivalen
Nu har Mitra åkt hem igen, men hon kommer hit någon gång till hösten eller vintern. Det har varit en intensiv vecka och jag kan ju säga att den blir än mer intensiv. Det är spännande äventyr på G nu. Men innan jag skriver om det så vill jag ladda upp några bilder från Urkult, annars kommer det inte finnas tid och så glöms det bort.
Jag jobbade ju på Sigges camping under festivalen. Det var verkligen det bästa jobb jag kunnat tänka mig. Så otroligt skönt gäng och underbara gäster som man fick lära känna. Där vill jag mer än gärna jobba nästa år också!
Det blev inte så många bilder tagna, som vanligt. Men jag har några bilder jag vill bjuda på i alla fall! Så ni får lite känsla för hur det var! 🙂















