Huset är färdigmålat! Men jag ändrade färgval efter första husväggen. Jag ville ha en färg som kändes mer som mig. Rosalila. Hoppas ni tycker om det?
Author Archives: Jonna
Studiebesök hos mesen
Efter husmålningen idag skyndade jag iväg till grannbyn Myckelgensjö (1,3 mil) för att göra ett fotojobb åt en tidning som skrivit en artikel om Markus Edlund och hans arbetskamrat. Jag har känt Markus sedan jag flyttade hit. Myckelgensjö blev ju nästan som mitt andra hem i början. Blev så varmt välkommen av alla trevliga bybor där. Något som betydde otroligt mycket för mig när jag precis flyttat hit och var en osäker, ovan och okunnig stadsflicka när det gäller allt som hade med livet på landet att göra.
Markus var en av de första jag lärde känna. Han är en sådan där riktig eldsjäl som nästan exploderar av idéer och visioner. När man träffar honom så undrar man alltid hur han kommer på allt. Och vart energin kommer ifrån. Han är som ett brinnande klot. Tusen miljoner idéer på hur allt kan förbättras. Han tänker inte en sekund innanför ramarna. Det är himla härligt. Jag gillar sådana människor som sätter lite färg på tillvaron och som ser möjligheter istället för hinder. Blir så inspirerad av det.
I alla fall, så när jag var där idag på hans jobb så passade jag på att nästan göra ett litet studiebesök. Fotade lite och försökte förstå så mycket som möjligt av vad det var han gjorde där i verkstaden. Han tillverkar band för skogsmaskiner osv, och har ett företag som heter MES (Markus Edlund Smide). Han brukar därför kallas “Mesen” 😀
Jag förstår väldigt lite av världen inom “band till skogsmaskiner”, men just därför var det så intressant. Sådana enorma delar som svetsas ihop. Stora maskiner som lagas. Jag tycker sådant är fascinerande.
Och Markus har lovat att jag ska få lära mig att svetsa där! Det är något jag verkligen skulle ha nytta av, och som jag verkligen vill lära mig. Då kan jag svetsa ihop delar om något går sönder, på t.ex en traktor. Eller hjälpa någon granne när något behöver svetsas ihop. Eller, kanske viktigast av allt; svetsa ihop min gamla bil där alla delar tycks trilla av, en efter en.
Att svetsa är en konst. Det tar nog bra lång tid innan man verkligen lärt sig. Men jag tror att jag har en liten fördel då jag håller på med silversmide och löder ihop silver. Även om det är på olika sätt så handlar det ändå om att sätta ihop metaller.
Jag ser i alla fall fram emot att lära mig svetsa! Det kommer bli riktigt kul.
Här kommer några bilder från mitt besök idag.
Utanför “MES” verkstad i Myckelgensjö.
Markus och några anställda .
Det fanns många vackra detaljer inne i verkstaden.
Såhär ser ett band till skogsmaskiner ut. Tunga grejer det där.
“Titta vilken vacker svetsning” sa Markus. Jag hade nog aldrig ens lagt märke till hur svetsningen ser ut förrän han förklarade hur en vacker svetsning ser ut. Då ser den ut som på bilden. Blank och slät, utan några “gropar” som kan bli om man värmer för mycket. Det känner jag igen när det gäller silversmide. Att göra en vacker lödning handlar mycket om att se till att inte bränna för mycket, och inte för lite…
Det var roligt att få fota i en annan miljö än jag är van vid. Och det är något speciellt med verkstäder. Jag bara älskar att se alla verktyg överallt. Vill röra på allt. Till och med lukten i en verkstad tycker om.
Förnyelse
Som jag längtat efter att få göra det här projektet. Äntligen är det dags för huset att bli rött! Idag har jag ägnat hela dagen till att måla. En sida av huset är klar nu. Fick hjälp av min mamma också så att det skulle gå lite fortare. Ändå har det kommit några snabba skurar lite då och då, så det har inte varit den bästa dagen för målning. Men det har gått bra ändå.
Att huset jag bor i är grönt tycker jag ändå är lite charmigt. Det sticker ut lite. Men jag kan inte låta bli att drömma om att huset vore rött, med vita knutar. Jag gillar den där gammeldags känslan. Ett hus som har många år på nacken. Ett hus på landet, där det ryker från skorstenen.
Huset är precis så, bara att det är grönt. Och många år på nacken, det har det! Det är faktiskt ett av byns äldsta hus. En stamfastighet, som det så fint kallas. Men med ny brädfodring och några nyare fönster så syns det inte lika väl att det faktiskt är så gammalt som det är. Och jag tycker att den gröna färgen ger huset en mer modern känsla. Jag har ända sedan jag flyttade in hit önskat att huset vore rött. Nu är den önskningen snart uppfylld! Det kommer bli så fint!
Några bilder från första dagen med husmålning!
Fikapaus! Med lite dragspelsmusik.
Högsta punken är alltid värst att måla.
Här är väldigt gammal bild på mitt hus. Vet tyvärr inte det exakta årtalet för det här fotot. Men jag vet att de som bodde i huset och som är med på fotot heter Oskar och Andretta.
Känns konstigt att tänka att jag sitter inne i det huset just nu och bloggar…många herrans år senare..
Augustinatt
Det är en alldeles tyst, stilla augustinatt när dimman ligger tät över ängarna och skapar en mystisk stämning. På natthimlen blinkar miljoner stjärnor och jag fick en behaglig rysning av att återigen få se vintergatan sträcka sig över himlavalvet. Nu minns jag allt det vackra som framhävs när ljuset drar sig tillbaka.
Många vackra höstkvällar och nätter har jag framför mig under rönnen i trädgården.
Stjärnhimlen i natt <3
Födelsedag!
Idag fyller Nanook 4 år! Samma dag som min namnsdag. Lite kul det där. Det tänkte jag inte på när jag skaffade honom. Vilken bra timing vi hade! 🙂
Jag har varit ute i skogen med honom idag. Gömt bitar av falukorv som han har fått söka upp. Hans absoluta favoritlek! Sedan har vi ätit blåbär och jag plockade med mig en liter hem för att göra paj på sedan. Filmade lite från hans födelsedagskalas! 😉
Fyra år idag! <3
En gång var han en liten skrutt
Den finaste följeslagare man kan tänka sig.
<3
Filmen från vandringen
Efter tre dagars filmredigering är äntligen filmen från vandringen Fjällräven Classic klar! Ni som själva redigerar film vet hur tidskrävande det är. Men det är ju samtidigt så otroligt roligt! Det tog en hel kväll för filmen att ladda upp. Dels för att jag ville ha den i absolut högsta kvalitet, men också för att den är en halvtimma lång! Min längsta film hittills.
Den är inte av hög kvalitet när det gäller själva filmningen. Jag har haft kameran till hands hela tiden och bara filmat så fort det fallit mig in. Inget konstgjort. Och inget förfinande. Filmen visar helt och hållet den här vandringens verklighet från mitt perspektiv. Både de bra stunderna, och de mindre bra stunderna. Lite skakigt och lite dåligt ljud stundtals, men det gör mig ingenting. Huvudsaken är att den ger samma känsla som jag kände under vandringen.
Det var några riktigt tuffa dagar. Det jobbigaste var utan tvekan att jag vart sjuk och hostade hela nätterna och fick därför ingen sömn. Vilket ni kommer få höra mig klaga om i filmen 😉 Det fanns också stunder som vi hade så himla roligt allihopa. Jag tyckte verkligen om gänget som jag gick med. När det var som jobbigast så peppade vi varandra och pratade om roliga saker. Det var väldigt värdefullt.
Den här vandringen har verkligen betytt mycket för mig. Det var en underbar, rolig, jobbig, utmanande och vacker upplevelse som jag kommer bära med mig för alltid. Att ha den här filmen kvar som minne känns väldigt roligt!
Det kommer att vara lite “bakom kulisserna” av filmningen för de andra filmerna som Rickard och Nils gjorde för Fjällräven, som jag lade upp tidigare och som ni kan se HÄR. Därför kommer det också finnas några få klipp där vi pratar engelska, eftersom några av mina filmklipp eventuellt skulle användas i de andra filmerna.
Nu ska jag sluta babbla så ni får titta på filmen! Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och i fullskärm. Då blir upplevelsen mycket bättre. Poppa lite popcorn, luta er tillbaks och njut av kungsledens vackra vyer! 🙂
Nattgöra
Natten är ung. Jag har spenderat timmar framför datorskärmen för att redigera min film från vandringen. Äntligen fick jag tummen ur.
Katten ligger som en kurrande boll på min mage och nu kände jag att det var det dags för en liten paus. Te och kladdkaka.
Jag känner mig alldeles matt nu. På så många vis. Gråter en liten skvätt emellan de roliga filmklippen från resan. Lyssnar på vacker musik och hör en räv skrika hysteriskt utanför fönstret. Nanook har rymt men han kommer nog snart tillbaks. Det är kolsvart ute. Vad fort det gick. Sommaren. Men tända ljus i augustimörkret på ett köksbord med en vit, virkad duk är inte helt fel det heller.
Nu ska jag in i dimman igen och fortsätta min filmredigering. Någon timma till. Eller några. Natten passar så bra till sådant här.
Sov gott på er ♥
