Nu har jag något viktigt att säga

Hej kära ni!
Nu har årets kampanj för Världens Barn dragit igång, och i år har jag valt att vara med och engagera mig och sprida ordet om det ovärderliga arbete som Radiohjälpen gör för barns rättigheter över hela världen.

Jag har stundtals känt mig helt förkrossad dessa dagar när jag förberett mig inför kampanjen. Först kändes det bara som en viktig och bra grej att göra. Sen kändes det helt plötsligt livsviktigt och som om hela världens liv hängde på detta.
Och ja, på ett sätt kanske det gör det.

Det dör 15 000 barn i sviterna av krig och fattigdom, varenda dag. Och om vi inte gör något så riskerar 176 miljoner barn att leva i extrem fattigdom år 2030. Och 70 miljoner barn kommer aldrig att få uppleva sin femårsdag.
Denna fakta har verkligen satt sig som en kniv i hjärtat på mig.
Varje gång jag tar in den informationen, så vill gråten pressa sig upp i halsen.

Även om jag såklart vetat innan att situationen i världen är fruktansvärd, så känns det helt overkligt att få se dessa siffror.
Att sen tänka sig in i att varenda siffra är ett liv. Ett oskyldigt barn.
Det är så hjärtskärande.

Senaste två nätterna har jag inte kunnat sova och bara legat och tänkt på hur sjutton jag ska göra för att kunna samla in så mycket pengar som möjligt. Plötsligt kändes det som det var mitt ansvar att se till att så många barn som möjligt blir räddade.

Men jag har fått inse att den gamla klyschan stämmer ganska bra.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

Det är många tunga och stora problem som behöver lösas i världen innan fattigdom och krig kan få ett slut. Något som vi känner oss ganska hjälplösa inför. Och något som en kaffeslant definitivt inte kan lösa.
Men, en liten slant kan i alla fall se till att barn som lider just nu på grund av att vuxna människor inte kan sluta kriga för mark, religion och pengar, kan få hjälp. En liten slant kan se till att ett barn får ett mål mat. Eller en vinterjacka och ett par skor. Eller en medicinkur som annars skulle kostat dom livet. En liten peng kan rädda liv. 

Så vi får tänka så. Många bäckar små. 

HÄR hittar ni min insamlingsbössa till förmån av Världens Barn. 
Ni kan också gå in på Världens Barn och hitta andra sätt att engagera er på, och läsa om vilka biståndsorganisationer som Världens Barn samarbetar med, och vad pengarna går till. Min insamlingsbössa kan tyvärr bara ta emot gåvor från Sverige (så jag missar ca 90% av min totala följarskara) men jag hoppas att jag når ut till så många som möjligt och att vi kan hjälpas åt att sprida ordet om Världens Barn och deras arbete för barns rättigheter.

Tack fina ni för att ni tog er tid att läsa detta! ♥

Något på hjärtat?

Jag hade glömt bort att oktober kunde vara så vacker. Det känns annars som en månad som liksom glöms bort. Både och oktober och november är alldeles för underskattade. Det är något sorgligt vackert över trädens nakenhet och den tjocka morgondimman.
101701Att sitta på en stubbe en tidig oktobermorgon bland den smältande frosten i den råa morgonluften och betrakta dimman och ljusets stilla rörelser är så obeskrivligt lugnande. Så här skulle jag velat börja varje morgon.
101702På tal om ingenting så tänkte jag snart göra en videoblogg där jag svarar på era frågor. En “frågor & svar” video helt enkelt. Har sparat några frågor jag fått tidigare i kommentarer och mail, men tänkte också nämna detta så ni kan passa på att ställa frågor nu om ni har något på hjärtat 🙂 Alltid roligt med frågor och jag kommer försöka svara på så många som möjligt. Så om ni undrar över något så kan ni lämna en kommentar till det här inlägget med er fråga så kanske jag tar med den i videon sedan.

Vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer på förra inlägget! Ni är bara för underbara ♥
Hoppas att ni fått en härlig start på den nya veckan! Kram på er!

Att vilja något av hela sitt hjärta

Nu är det en vecka sedan som jag fick berätta om den stora nyheten att jag blivit nominerad i två kategorier till nordens största blogg-gala, Finest Awards 2016. Som jag skrev då, så är det här en enorm glädje för mig. Det känns bara så stort och häftigt, och jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna tacka er nog mycket för att ni nominerade mig.

Jag har helt ärligt haft svårt att tänka på något annat denna veckan. Det är liksom en blandning av total lycka och extrem spänning.  Jag tänkte för mig själv i morse “Hur ska jag orka detta i en månad till?”. Eftersom röstningen pågår fram till den 15 april och man får rösta en gång varje dag, så känns varje dag som en utmaning. Det räcker liksom inte att få folk att rösta en gång. Jag måste hålla uppe det hela tiden och försöka samla röster varje dag utan att låta tjatig haha. Egentligen så gillar jag den utmaningen också. Jag har en positiv känsla kring allting. Jag känner mig taggad att ge mitt allt den här månaden för att hålla bloggen så levande som möjligt, och lägga min själ i att inspirera och göra mig värdig titeln “Årets inspiratör”, som jag så gärna vill vinna.

Det är bara det att hjärnan liksom går på högvarv och jag drömmer nästan feberdrömmar om Finest Awards. Jag pratade i sömnen flera gånger inatt med stackars Johan, om vilken klänning jag ska ha på mig på galan. Tillslut vaknade jag av mitt eget prat och tog handen för pannan och sa “Förlåt, jag vet inte vad jag pratar om“.

Så ja, jag tänker att det är väl lika bra att vara ärlig med hur stort det här känns för mig. Hade det inte betytt så mycket så hade jag antagligen inte varit på helspänn heller. Men jag ska ändå se till att verkligen njuta av den här månaden som nominerad. Att bara vara nominerad känns som en vinst i sig. Och egentligen så kan jag inte göra så mycket mer än att bara vara mig själv och fortsätta blogga precis som jag alltid gjort. Jag vet ju att jag har er läsare vid min sida som hjälper mig och som vill att jag ska vinna detta lika mycket som jag själv, och det är så himla fint. Jag är så tacksam för ert stöd så ni anar inte ♥
031704
Så nu ska jag se till att hålla hjärtats brinnande eld vid liv och ge mitt allt, oavsett vart det leder. Jag tycker om att påminna mig själv om att lägga all fokus på det man gör just nu, utan att tänka på vad som kommer utav det eller på vad resultatet blir. Huvudsaken är ju ändå att det man gör precis just nu, är gjort med passion.

Jag hoppas att ni står ut med mig den här månaden, kära ni. Nu tänker jag återigen påminna er om att gå in och rösta på mig, om ni tycker att just min blogg förtjänar att vinna. Jag är som sagt nominerad i kategorierna “Årets inspiratör” och “Årets personliga blogg”, men det är “Årets inspiratör” som jag som lägger mest fokus på att samla röster till. Varje röst jag kan få betyder så mycket, och det tar bara några sekunder att rösta. Skulle vara jätteroligt om ni ville skriva en liten kommentar också om ni röstat, så jag får chans att tacka er personligen ♥

Klicka på bilden här för att gå in och rösta.
finestawards

Återigen, tack för att ni hjälper mig. Ha en helt underbar torsdag kväll nu! Kram på er ♥

Borde inte du göra något annat?

Ibland får jag höra “Men du som är så ung, du ska ju ha roligt och leva livet”. Jag blir alltid lika förvånad när någon säger så till mig. Först och främst kan jag inte förstå hur någon kan döma andra för hur dom lever sitt liv, och sen förstår jag inte riktigt vad den personen menar. Visst, det är inte det vanligaste att bosätta sig långt ifrån allt när man är ung. Det vanligaste är ju att flytta ifrån landet till staden. Men bara för att man bor såhär betyder det inte att man inte kan ha roligt. Jag har ett flertal gånger känt mig nedtryckt av en sådan kommentar. Bara det påståendet gör ju att jag hamnar i en position där jag måste försvara mig “Jo men jag har visst roligt…ehh..

Jag brukar fundera på vad det är som räknas som roligt för unga idag. Eftersom jag av vissa människor tydligen inte räknas till en av dem som “har roligt och lever sitt liv”, så vad är det då jag ska uppnå för att inte stämplas som någon som har väldigt tråkigt och kastar bort sitt liv? Jag vill veta vad en person som säger så till mig egentligen syftar på? Vilka krav av roligheter är det jag inte lever upp till i mitt liv?
Egentligen så förstår jag ju med detsamma vad personen menar när den frågan ställs. Jag gissar att i att ha roligt ingår : Att vara ute bland folk,  bo i en stad, festa, träffa mycket vänner, resa, shoppa, gå på café och andra nöjen.

Jag kanske har helt fel, men jag gissar att det är något i den stilen. För om jag leker med tanken på att jag hade gjort mycket mer av det i min vardag, så tvivlar jag på att någon någonsin skulle ställa den frågan till mig. Det som provocerar mig när någon säger så är att det känns så fruktansvärt tråkigt att alla idag ska stöpas i samma form. Går man lite utanför ramarna eller inte följer normen så är man avvikande. Som om inte unga hade nog med krav på sig idag så ska man också “leva sitt liv” och ha “så jäkla roligt” och leva upp till allt som man “borde” göra för att fullt njuta av sitt liv. Njuta av sin ungdom. Men vem är det som bestämmer vad som hör till det?
Alla är vi ju olika, även om vi nästan tvingas till att bli väldigt likadana och tycka om samma saker redan från barnsben idag. Men vi är ju alla så unika innerst inne och vi mår ju som bäst om vi bara får vara som vi är. Väljer man att gå en annan stig i livet så ska man inte behöva höra från andra att man “gick miste om det roliga” bara för att man inte följde idealen eller normen.

Jag kan helt ärligt säga att för mig var det tvärtom. Jag utnyttjade inte allt roligt som finns i stan när jag bodde där. Jag längtade mest bort. Däremot nu när jag bor här så kan jag älska att åka in till Stockholm lite då och då och njuta av det som finns där! Gå på café och vara bland folk. Känna storstadspulsen. Och jag har bara en dryg timma till Övik, där jag har allt det där som jag inte har i Grundtjärn. Men mitt hem, det har något som ingen stad i världen kan erbjuda, och det prioriterar jag. Att bo som jag gör behöver aldrig betyda att man väljer bort något annat. Jag älskar balansen. Om jag vill ut och festa eller gå på stan kan jag göra det. Om jag vill vara i naturen kan jag vara det. Men jag väljer att ha närheten till det sistnämnda. Jag bor på den vackraste plats jag kan tänka mig och samtidigt kan jag ta del av alla nöjen som finns, även om det är längre bort och det krävs mer planering.

Sedan, en annan viktig sak är att vi ju alla roar oss på olika sätt. Alla behöver inte tycka om att göra samma saker! Som sagt så kan jag tycka det är jättekul att åka till stan någon helg, men sedan räcker det för mig ett tag. Det som jag roar mig mest med finns redan här. Jag kan ha hur roligt som helst, även när jag är helt ensam i en stor skog. Och det borde inte anses mindre värt eller mindre roligt för det.

Så till alla dessa trångsynta så vill jag bara säga: Låt alla få välja sitt eget liv. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Bara man är sig själv och går sin egen väg! Det borde lyftas och prioriteras mer än att uppnå något slags ideal för hur man ska leva sitt liv ♥

021603021604

Tillbaks med något oförglömligt

Hej på er!
Nu är jag hemma igen efter en alldeles fantastisk vandring i en av världens vackraste miljöer. Det har varit några väldigt tuffa dagar och jag har legat halv utslagen i sängen nästan hela dagen sedan jag kom hem sent i natt. Men nu har energin återkommit och jag känner mig alldeles varm i hjärtat av den otroliga upplevelse jag fått vara med om. Något jag aldrig kommer glömma.
Jag har SÅ mycket foton och massor av filmer att visa er. Jag ska sätta igång att fixa bilderna nu och klippa ihop en liten film av allt material. Och sedan berätta om allt från resan.

Under dagarna som gått så har vi ju filmats under vandringen, och filmsnuttarna har kunnat ses på Fjällrävens hemsida. Jag lägger upp dem här nu ifall ni inte sett dem än! 🙂

En upplevelse jag aldrig kommer glömma <3

En upplevelse jag aldrig kommer glömma <3

Något som många undrar

Jag använder Google Analytics till min blogg, vilket innebär att jag kan ha stenkoll på all statistik som antalet besökare, trafikkällor osv. Till exempel kan jag se vad som folk sökt på genom googles sökmotor för att komma till min blogg. Det absolut vanligaste är ju självklart “Jonna Jinton” som 12 584 personer sökt på google denna månaden. “Grundtjärn” och “Nordkristall” är också populära sökord. Det gulligaste av alla sökordet tycker jag är “Jonna Jinton pojkvän” som 275 personer googlat denna månaden.
Hur låter en grävling?“, “Norrskensfil” och “Timmerbil” är andra lite mer ovanliga ord som googlats, men som ändå lett fram till att de hamnat på min blogg. Det är jätteroligt att kolla igenom sådant där tycker jag 😀

Men anledningen till att jag skrev det här inlägget, är för att jag upptäckte något som många sökt på och undrat och som det kanske inte har varit helt lätt att hitta svar på i bloggen eftersom det är många, många inlägg nu.
Jonna Jinton vad har du för kamera” är det som många undrat och googlat. Jag har ju skrivit om min kamera förut men det är ju inte så lätt att hitta till just det inlägget i bloggen. Så jag ska faktiskt ta och lägga in den frågan i fliken “Vanliga frågor” sedan så det ska bli lättare att hitta.

Men, till svaret! 😀 Kameran jag har är en Nikon D90, med två objektiv. Ett 18-200 som jag använder mest och ett 50 mms objektiv. Min mobil brukar jag också använda ibland. Nästan alla videobloggar filmar jag med mobilen, men fotar även en del med den också också. Och det är en Samsung Galaxy SII.

Bild tagen med min kamera.

Och denna är tagen med mobilen 🙂

Något som gör mig glad varje dag

Jag vet att jag har skrivit säkert tusen gånger om hur glad jag är för den vackra utsikten som jag har från könsfönstren. Så jag måste bara säga det igen. Jag är SÅ glad för utsikten som jag ser genom mitt köksfönster!! Det är som om jag har första parkett på en vacker film. Jag behöver bara titta ut genom fönstret och känna hur en känsla av fridfullhet och ro i själen sprider sig i hela kroppen.

Utsikt från mitt ena köksfönster. Solen har precis gått ned bakom skogen och kvällsdimman börjar lägga sig över sjön. Så vackert.