Lite ny energi

Det måste varit årets hittills soligaste dag idag. Det var inte ett moln på himlen, och jag satt ute i solen länge med en kopp kaffe på förmiddagen. Det vackra vårvädret gav mig lite lust och energi till att börja måla i hallen. Gul-hallen som jag alltid kallat den. Där väggar, dörrar och tak varit målade i en väldigt stark gul färg. Jag började renovera lite smått där i januari i samband med att värmesystemet installerades.
Men jag ville vänta med att måla tills köket var klart. Och när köket var klart blev jag lat. Då ville jag bara ta det lugnt ett tag.

Men nu passar det perfekt att måla klart i hallen. Jag älskar att måla, vare sig det är tavlor eller väggar. Det får mig att slappna av som ingenting annat. Det roligaste jobbet jag någonsin haft var när jag målade laduväggar i falu rödfärg på Jon Salmens gård den första sommaren jag flyttade hit. Jag är helt ärlig 🙂

Jag har redan målat en omgång på taket, väggarna och listerna idag. Nu i kväll ska jag köra på med andra omgången. Det här kommer bli bra! Ser redan stor skillnad.
032501

En ny horisont

Vill tacka er av hela mitt hjärta för allt det fina ni skrivit. Det rör mig till tårar att läsa era vackra hälsningar och ord. Tack kära ni. Det värmer så obeskrivligt mycket mitt i sorgen! ♥

En ny gryning. En ny horisont.

En ny gryning. En ny horisont.

Vila i frid morfar

Igår kväll, den 22 mars, gick min älskade morfar Frans bort.
Trots att han kämpat i flera veckor kom det så oväntat. Dagen innan var jag säker på att han skulle bli bra igen. Men det vände så fort. Det var med en enorm sorg i hjärtat som jag igår natt fick ta farväl av min kära morfar. Han har betytt så otroligt mycket för mig, och han har lämnat ett stort tomrum i hjärtat. Jag har svårt att föreställa mig hur livet kommer vara utan honom nu. När mormor gick bort för två år sedan var det en tröst att morfar fanns kvar. På något sätt kändes det som han höll henne vid liv också. Att få åka och hälsa på morfar i Näsåker har varit det bästa stunderna. Tanken på att det inte blir fler stunder hemma hos morfar gör så otroligt ont.
Jag saknar honom så mycket. Så mycket.

Nu är du med mormor igen. Vila i frid älskade morfar ♥

032301 032302

Under stjärnorna

Jag har varit ute i över en timma och tittat på den vackra stjärnhimlen som syns denna fina fredagkväll. Det har varit få stjärnklara nätter under vintern, så jag glömmer nästan bort hur fantastiskt det är emellanåt. Blev alldeles häpen när jag gick ut förut och såg upp mot himlen. Det är så mäktigt och vackert att jag bara vill gråta.

Stjärnhimlen i kväll

Stjärnhimlen i kväll

Ett vårminne

Igår var det vårdagjämning. Ändå blev det en av de mest vintriga dagarna i år. Massvis med snö och blåst. Men jag vet att våren snart når hit också. Det är bara att hålla ut ett tag till.

När jag tittade på gamla bilder jag tagit förut så blev jag så nostalgisk när jag såg ett foto på en vitsippa. Jag har aldrig sett vitsippor här i norr faktiskt. Inte i naturen som finns där jag bor i alla fall. Nere i Göteborg eller Stenungsund där jag bodde innan så var hela skogarna täckta av vitsippor på våren. Jag minns hur underbart det var att få sätta sig ner bland vitsipporna och plocka hem buketter att ställa på bordet. Jag saknar vitsipporna! Ni som har dem i närheten, snälla plocka lite vitsippor åt mig också 🙂

031207

Närkontakt

Tack för era gissningar på inlägget om “fågelboet” som jag skrev igår. Alltid roligt när ni engagerar er och jag får ta del av era kloka tankar.
Många gissade att det kunde vara missbildningar i trädet, vilket inte låter helt galet. Däremot låter det inte lika spännande som ett örnbo, som jag hade hoppats på.

Jag ska faktiskt åka dit igen och titta lite mer noggrant. Det var svårt att få en bra bild eftersom det var en så otroligt hög tall. Det jag tyckte var intressant var att det låg en massa små lösa kvistar nedanför trädet, vilket gav mig tanken på att det antagligen är ett bo av något slag. Men det kan ju ha varit en slump.

Däremot så var det en annan rolig fågel där som nästan skrämde mig lite. Nanook hade sprungit bort en bit och jag såg honom inte. Så jag började vissla på honom. 4 sekunder efter min vissling hörde jag ett likadant vissel tillbaks. Jag trodde först att det var ett långt eko. Jag visslade flera gånger och samma sak hände. Då tänkte jag att det måste vara en människa som svarar mig. Tyckte det var lite creepy.
Sedan kom visslingen närmre och började låta på andra sätt. Tillslut hörde jag att det var en fågel, och den satte sig sedan på ett träd bara några meter ifrån mig. En ganska liten fågel, men väldigt duktig på att härma!

Jag spelade in en liten video med mobilen när den svarade mig, och jag har nu suttit i en timma för att försöka föra över videon till datorn, men det måste ha blivit något fel på min mobil. Jag ska försöka på andra sätt sedan, annars är det ju lönlöst att spela in filmer med mobilen hädanefter.

Laddar upp lite andra bilder från när jag haft närkontakt med fåglar. Två gamla videosnuttar också! 🙂

Den här upplevelsen kommer jag aldrig glömma. Har aldrig haft sådan intensiv ögonkontakt med en fågel tidigare. I säkert två minuter flög den runt mig. Jag var överlycklig!

Den här upplevelsen kommer jag aldrig glömma. Har aldrig haft sådan intensiv ögonkontakt med en fågel tidigare. I säkert två minuter flög den runt mig. Jag var överlycklig!

Den här ugglan gjorde lite samma sak en höstkväll. Den flög över mig flera gånger och verkligen glodde på mig! Dock vart jag lite rädd att den skulle attackera mig för den flög så himla nära. Men coolt var det! :)

Den här ugglan gjorde lite samma sak en höstkväll. Den flög över mig flera gånger och verkligen glodde på mig! Dock vart jag lite rädd att den skulle attackera mig för den flög så himla nära. Men coolt var det! 🙂

Och de här kanadagässen som nästan måste ha hört min önskan om att flyga nära mig så jag skulle få fota dem. Också en sådan där upplevelse för livet.

Och de här kanadagässen som nästan måste ha hört min önskan om att flyga nära mig så jag skulle få fota dem. Också en sådan där upplevelse för livet.

Den här filmen spelade jag in en tidig vårkväll. Jag gjorde visselljud med händerna nere vid sjön/isen och fick efter en stund ett oväntat svar av tranorna. En otroligt vacker händelse som kändes magisk på något vis.

Och den här filmen är från en kväll i juni när jag fick höra “ufo-fågeln”. Jag hade länge undrat vad det var för fågel som gjorde ett sådant konstigt ljud, och fick svar av er läsare att det var en enkelbeckasin 🙂