Det känns konstigt att tänka att både min mormor och morfar levde när jag flyttade hit för fem år sedan. De bodde i Sollefteå, 6 mil härifrån, och minst en gång i veckan åkte jag och mamma och hälsade på dom. De var de bästa stunderna. De var i början av min tid i Grundtjärn, och här var kallt, ruggigt och kämpigt. Att komma hem till mormor och morfar var som att träda in i en annan värld för en stund. Känslan av att komma in i värmen, och sitta i kökssoffan medan mormor kokade kaffe och visslade. Och morfar satt på en trästol vid sidan om bordet och frågade “Men hur äre me a Jonna idag då?”
Vi pratade om så mycket roligt jämt. Så man fick ont i magen av allt skratt. Jag saknar den tiden så mycket.
Mormor gick bort 2012. Då flyttade morfar in på ett boende i Näsåker, bara tre mil härifrån. Saknaden av mormor var enorm. Men att åka in till morfar någon dag i veckan kändes ändå som en stor glädje. Ett avbrott i vardagen. En paus att andas ut. Han var frisk och pigg trots allt, och att sitta hos honom där och dricka kaffe och skrapa trisslotter påminde väldigt mycket om hur det var när mormor levde också. Han liksom höll den känslan vid liv.
En vinterdag för snart två år sedan när jag satt där i soffan hos morfar så sa han åt mig att hämta dragspelet. Ja, han var riktigt duktig på dragspel! Men sedan han blev äldre hade hans fingrat stelnat och det var svårt för honom att spela. Men jag gick och hämtade dragspelet till honom och han satte sig på en stol och började spela. Även om fingrarna inte fungerade som dom skulle så lyckades han ändå hitta rätt och spela några låtar. Jag älskar den där takten som blir av dragspel. Det är som om det påminner mig om förr. Som om det väcker minnen av en annan tid.
Jag tog en bild på morfar när han satt där med dragspelet.
När han hade spelat klart så tog jag dragspelet och satte mig i soffan. Jag vill bara prova lite. Jag lärde mig att man spelade basgången på ena sidan, och melodin på den andra. Jag lärde mig en liten basgång, och morfar skrattade. Jag sa att jag ville lära mig spela dragspel. “Då ska du lära dig Livet i Finnskogarna” sa morfar. Jag hade ingen aning om vilken låt det var. “Jajamen, den ska jag lära mig” sa jag.
Jag fick låna med mig dragspelet hem, och på kvällen letade jag upp låten på nätet. “Oj” tänkte jag, när jag hörde den. Hur ska jag någonsin kunna lära mig det? Men jag bara började. Lyssande på låten, försökte hitta samma toner på dragspelet. Det tog lång tid, men ju mer jag lyssnade ju mer kunde jag lista ut vilka knappar jag skulle trycka på. Jag övade varje kväll. Och jag bestämde mig för att jag skulle lära mig den, och spela den för honom på midsommarafton här i Grundtjärn.
Bara en kort tid efter det, en tidig vårdag, så dog morfar. Han fick inte uppleva midsommaraftonen när jag skulle spela “Livet i finnskogarna” för honom, och det gjorde mig så ont. Jag trodde att han skulle leva länge till. Allt gick så fort.
Men när midsommarafton kom, så spelade jag ändå låten ute på ängen, för morfar och för mormor. Och jag tror och hoppas att dom hör ändå, även om de inte är här med oss.
Jag spelade låten för dom igen, en vacker kväll nu i oktober, så det ekade över hela byn 🙂 I mormors kjol, och med morfars dragspel, på en plats där de en gång levde. Kanske har de också någon gång suttit på denna stenen och tittat på solnedgång en stilla oktoberkväll.
