Jag vaknade helt av mig själv klockan 06 i morse. Det händer nästan aldrig. Jag är så otroligt morgontrött så jag måste ställa minst 5 alarm för att vara säker på att jag vaknar av något av dem.
När jag nu vaknade så trodde jag att jag hade glömt ställa klockan. Det var så ljust ute att jag aldrig kunnat gissa på att det var så tidigt. Nu märks det att ljuset har återvänt. Sen var det nog snön som lyste upp också, för nu har det blivit vinter här igen. Jag tror det har snöat hela natten och nu är alla gräsplättar åter vita.

Jag blev så glad nu när jag vaknade och kände mig pigg för en gångs skull. Så mysigt att få massa extra tid på morgonen och bara dricka kaffe och ta det lugnt. Jag trodde inte det fanns någon chans att det skulle hända förrän jag är pensionär.

Tack för era fina kommentarer på förra inlägg! ♥
Ha en fin tisdag!

Jag vill vakna 06.00 varje morgon och bara sitta vid elden och mysa med en kopp kaffe innan man tar itu med dagens bestyr.

Alltså, jag har hamnat i en sådan tråkig och seg inspirationssvacka. I över en vecka har jag känt absolut ingen lust alls till att skriva, fota eller vara kreativ över huvudtaget. Det är ju inget ovanligt eller konstigt att det blir så egentligen. Ibland har man en period med värsta flowet när allt bara flyter på, och ibland så blir det helt tvärtom. Tror nog alla upplever det så, både i sitt jobb och hela livet i sig.

Men visst är det jobbigt. Senaste tiden har jag fått tvinga fram orden. Tvinga mig själv att fota. Den där passionen och viljan finns inte alls där. Ju mer jag försöker desto mer pressat känns det. När jag befinner mig mitt i kreativitetens tomhet känns det bara ännu värre att veta att jag måste vara kreativ. För det är ju mitt jobb också. Jag måste skriva varje dag. Jag måste leverera något. Den där känslan av “måste” brukar inte finnas där vanligtvis. Då sker allt liksom naturligt, vilket är alldeles underbart.

Jag vet att det här kommer gå över av sig själv tillslut. Jag tror att mycket beror på att jag befinner mig i en jobbig tid just nu. Morfar har blivit mycket sämre igen. Att hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan gör att jag känner mig orolig hela tiden. Och det påminner så mycket om när mormor gick bort. Och det vill jag inte påminnas om, för det var en fruktansvärt plågsam tid för mormor. Vill inte att morfar ska behöva gå igenom samma sak.

Jag ska försöka att inte göra motstånd till det som händer och är. Det hjälper ju inte, utan gör bara saken värre. Just nu känns det inte helt bra, och då är det bara så helt enkelt. Det går inte att inte oroa sig för morfar och vad som kommer ske, så därför får jag låta mig vara orolig nu. Saker i vardagen kanske känns mindre viktiga nu ett tag, och då får det vara så.

Men en gång sa en vis kvinna till mig att “Det bästa du kan göra när du inte har någon lust till att skriva, är att skriva”
Jag tror hon har rätt. Det är många gånger jag känt mig helt tom på ord och som om jag inte skulle kunna få fram en endaste mening. Men när jag väl sätter mig vid datorn med fingrarna på tangentbordet så bara kommer det av sig själv tillslut. Det känslan är så himla skön.

Har ägnat en stund med att bära in och klyva lite ved denna fina lördag. Fick så starka vårkänslor när jag var ute nu! Att vara ute och greja med något såhär en tidig vårdag när solen värmer lite extra…ååh det är bland det bästa jag vet. Jag bara mår så himla bra av det.

Nu hämtar jag ved från ladan eftersom det tagit slut i vedboden. Tur jag hade lagt undan massa ved här också!

Nanook snor alltid vedträn från skottkärran medan jag bär in ved i farstun. Sedan vill han att jag ska försöka ta tillbaks den. Han tycker det är så roligt så jag låtar han få göra det.