Ett experiment

Jag har en fundering som jag inte kan sluta undra över. Jag ska försöka förklara!

Alltså, ni vet när man tänker, så hör man ju också en röst i huvudet? (Hoppas jag att ni gör!!) Fast man kan ju tänka på olika sätt. Ibland med ord och meningar, men ibland mer direkt utan någon röst. Förstår ni vad jag menar?
Jag har i alla fall förundrats lite över rösten som man hör när man tänker tankar. Det är ju typ, min röst. Eller era röster, ni ni tänker. Jag har inte riktigt förstått varför man ska höra sina tankar i huvudet via en röst. Men jag tror jag har kommit på något!

Tänk den här meningen i huvud (eller vilken som helst) : Hej jag heter bla bla bla och idag ska jag gå ut med hunden.

Hur lät det i huvudet? Ganska normalt va?

Okej nu till själva experimentet. Bit ihop tänderna på tungspetsen. Inte för långt ut, och inte för långt in. Och inte för hårt! haha Men någonstans där. Och nu när du har tungan fastbiten mellan tänderna, så tänk samma mening i huvudet:
Hej jag heter bla bla bla och idag ska jag gå ut med hunden

Lät rösten annorlunda nu? Lät det ungefär som om rösten hade sin tunga fastbiten mellan tänderna?! 😀

Jag har kommit på att rösten i huvudet styrts av våra minimala muskler i tungan. När vi tänker tankar i ord och meningar så formar sig också tungan samtidigt, även om rörelserna är så små att de inte syns, så kan man ändå känna att musklerna rör sig lite. Och det är samma muskler som aktiveras när vi pratar på riktigt. Så rösten i huvudet måste ha en koppling till när vi pratar ? För om man läser en text, så hör man texten i huvudet, men samtidigt som man läser så jobbar tungan hårt med att forma rösten i huvudet. Om man lyckas få till så tungan inte rör sig något alls. HELT stilla, utan minsta muskel-ryckning, så går det i princip inte att forma någon tanke i huvudet. Inte med en röst i alla fall.

Okej, om ni har hängt med såhär lång så får ni en applåd! Men blev det samma resultat för er? Kan ni förstå vad jag menar? Eller funkar det annorlunda för er? Jag tänkte att jag måste skriva om detta och fråga! 😀

013001

42 Kommentarer på “Ett experiment

  1. Rickard

    Du skulle bli kognitionsvetare, då skulle du få ägna hela dagarna åt att fundera på sådana här intressanta saker 🙂

    Reply
  2. Mikael

    Förstår vad du menar, det blir inte riktigt så för mig dock, eller i vart fall så lite att det mest beror på huruvida jag vill eller inte vill att det skall “låta” annorlunda som styr.
    Efter mitt i naturenpodden hör jag alltid din röst när jag läser det du skrivit. Nu när jag biter i hela tungan och tänker att det skall låta konstigt så får jag även en bild på dig i en rätt så rolig grimas haha. Kul idé, skall prata konstigt i mina tankar. Märkar att det på nåt konstigt vis inte funkar på alla personer som om att vissa personer inte kan göra en grimas. Vad säger det om min bild av dessa personer? På dig var det väldigt enkelt men så är min bild av dig att du är en person med nära till skratt o glädje och att utrycka känslor över lag.
    Ha det riktigt bra, älskar sådana här inlägg!

    Reply
  3. Magnus

    Hahaha Du e la för go’! Sicka funderingar du går och bär på. Men det är nog så när man som du och jag lever ensam. Det blir mycket tid att tänka egna tankar. Jag blir stundtals väldigt trött på den där envetna “tankerösten” som aldrig låter mig vara ifred. 😀

    Reply
  4. Patrik

    Jo, du har nog rätt i det… låter annorlunda i huvudet. För mig är det förresten samma röst om jag läser eller skriver något, som när jag tänker. Men när jag skriver förändras den inte när jag biter mig i tungan 🙂

    Är väl därför också som det rekommenderas att man skriver ner och läser affirmationer varje dag, om man nu använder sig av sådana. Då får man den inre rösten att säga positiva saker om sig, så man lär om i det undermedvetna.

    Reply
  5. Elise

    För mig går det inte…:D Jag kan inte vara “tyst” även om jag inget säger, HAHAHA! Det går inte att läsa utan att tungan rör sig lite grann.

    Reply
  6. Idas Eskapader

    haha ja, känner igen! Och ja, det blir så för mig också.
    Jag har väldigt lätt att skifta dialekt och färgas ofta av den jag pratar med. En gång var jag iväg med ett gäng dalmasar och började såklart prata dalmål själv efter ett par dagar. Det roliga är att jag även tänkte på dalmål och jag kunde inte ändra det hur mycket jag än försökte!

    Reply
    • Jonna Post author

      Haha ja jag känner igen mig exakt i det du beskriver också! Härmar också hur människor pratar. När jag satt på bussen hem efter Finland så kunde jag inte sluta tänka mina tankar på finlandssvenska haha. Lite knäppt.
      Men roligt att du är likadan 😀

      Reply
  7. Nicklas

    Är det något svårbegripligt jag läser rör sig tungan. När jag tänker är det min röst jag hör i huvudet men när jag läser något som någon jag känner är det hens röst jag hör t ex när jag läser din blogg är det din röst jag hör eller jag läser en bok av någon författare som jag vet vem det är, är det hens röst jag hör. Däremot om jag läser något av en okänd person är det alltid min röst jag hör. När jag sjunger någon låt i huvudet är det rösten på personen som i verkligheten sjunger låten jag hör. Men hör och häpna när jag sjunger låten i verkligheten är det min röst ha ha!!

    Reply
  8. Pierre

    Vill bara tacka för en otroligt fin och mysig blogg.
    Har blivit en del av min dagsrutin då jag vid eftermiddagskaffet på jobbet uppdaterar mig vad som har hänt. 🙂

    / pierre

    Reply
  9. Tobias A

    Haha! Om jag inte tänker på det så blir rösten i huvudet precis som om jag försökte prata med ihopbiten tunga. Däremot så kunde jag ändra det om jag var medveten om att det skulle låta annorlunda.

    Nu ska du få ett experiment tillbaka. Läs texten nedan 🙂

    “Read this to yourself. Read it silently.
    Don’t move your lips. Don’t make a sound.
    Listen to yourself. Listen without hearing anything.
    What a wonderfully weird thing, huh?

    NOW MAKE THIS PART LOUD!
    SCREAM IT IN YOUR MIND!
    DROWN EVERYTHING OUT.
    Now, hear a whisper. A tiny whisper.

    Now, read this next line in your best crotchety-
    old man voice:
    “Hello there, sonny. Does your town have a post office?”
    Awesome! Who was that? Whose voice was that?
    It sure wasn’t yours!

    How do you do that?
    How?!
    It must’ve been magic.”

    Reply
  10. leif

    Hej det var ett roligt experiment.
    Här kommer min text på prosa, den var svår.

    Nu ska jag springa och jogga.
    inte dricka och grogga.
    Oj! nu lossna en bit av min tunga.
    Jag kan inte sjunga.
    Jonna gör ett enklare test nästa gång.
    så kanske jag får tillbaka min sång.

    HaHa… Ha en trevlig fredagskväll.

    Reply
  11. Anonym

    Vad konstigt! Jag rör varken tungan när jag tänker/läser eller hör en röst i mitt huvud. Det är mer som att tankar formas därinne, än uttrycks. Ingen röst som hörs, bara ett flöde, som en ström.

    Reply
  12. Liie

    Haha så stört, kände mig helskum när jag helt plötsligt började tänka så som det låter när man har tungan fastklämd :p Men om jag anstränger mig så går det att tänka “normalt”.

    När jag läser bloggar så läser jag oftast med bloggarens röst om jag hört den i nån video eller så. Kan jag inte koppla en röst till bloggen blir det automatiskt att jag läser med en röst som jag tycker borde passa personen. Blev jättekonstigt en gång då jag följt en blogg länge och läst på stockholmska, och det visade sig att hon hade ganska extrem norrländsk dialekt när det väl kom ut en video.. 🙂

    Reply
  13. Markus

    Jag har alltid funderat på hur personer som varit döva sidan födseln upplever sin inre röst. Om de tänker i teckenspråk eller något.

    Reply
    • Sara

      Det har jag också tänkt jättemycket på! Och hur det är att börja läsa om ord inte är enskilda ljud utan hela tecken. Kanhända är kinesiska tecken bättre för döva än våra bokstäver?

      Reply
      • Markus

        Eller så kanske det liksom tänker visuellt. Om de liksom funderar på “ska jag gå en promenad” så ser de visuellt hur de just är ute och går…eller vet inte. Har ingen aning. Kul att tänka på iaf 🙂

        Reply
  14. Sara

    Precis nu bestämde jag mig för att aldrig någonsin läsa någon annan blogg. Din är den enda som får mig att må bra. Ok. Din och Fredrik Backmans. I övrigt så ska jag sluta läsa andras. 🙂

    Reply
  15. Cornelia

    Hihi det stämmer ju! Vad coolt! En till tankegrej som jag undrat över. Jag har lixom alltid sett året som en cirkel/klocka i huvudet. Med en varsin årstid per kvart, ni förstår. Det lustiga var när jag pratade med pappa om det här så kom vi fram till att jag ser sommaren uppe på 12, hösten vid 3, vintern vid sex och våren vid 9. Medan pappa tydligen ser vintern där uppe vid 12, våren vid 3, sommaren nere vid 6 och hösten vid 9. Det tyckte jag lät så märkligt att han såg det så. För mig är dels sommaren den ljusa tiden, den “höga” tiden och därför tror jag att jag ser sommaren upp vid 12. Men även dels för att hösten alltid har känts mer som en nystart för mig. Medan det var en självklarhet för pappa att ett nytt klockvarv ju börjar med det nya året och att därför vintern är uppe vid 12. 🙂

    Reply
    • Lena

      Jag ser också året som din pappa. Men det tror jag är en rest sedan jag gick på lågstadiet och vi hade någon plansch som visade årstiderna.
      Jag började fundera på hur andra människor ser veckodagarna. M-f ser jag som fyrkanter jämte varandra på rad, medan lördag och söndag är fyrkanter “under” vardagarna. Så går veckorna runt som ett hjul, fast ett väldigt kantigt sådant.

      Reply
    • Mats

      Jag ser också året ungefär som din pappa men undrar om ni även ser tiden som gått som en bild i huvudet? Jag har alltid sett en tredimensionell tidslinje framför mig nar jag tänker på tidigare decennier. sekler och längre tillbaka. Tydligast från 1800talet och fram till idag med toppar, dalar och kurvor i rymden (alla tre dimensionerna). Ser det framför mig men är inte lätt att beskriva på papper….

      Reply
  16. Ida

    HAR TÄNKT PÅ DETTA SÅ HIMLA LÄNGE!! Grejjen med tungan alltså. Ibland försöker jag läsa något t.ex. men utan att röra på tungan alls. Det blir liksom tungt att försöka läsa texten då, det går typ inte. Men vet inte om det är för att jag fokuserar på att hålla tungan stilla.. men nå, haha.

    Det är alltid så givande att få läsa om dina funderingar Jonna, tack för att du delar med dig.

    Reply
  17. Paula

    fast jag har samma röst i tanken, men kunde inte säga R utan började plötsligt att sluddra i tankarna 😀

    Reply
  18. Christina E

    Kul! För mig ändras inte den inre rösten, men rör inte heller tungan (med mikrorörelser) när jag läser. Har också läst nånstans, som någon redan skrivit, att man läser snabbare om man kan träna bort “medrörelserna”. Om man nu vill läsa snabbare.
    Själv har jag tungan “till hjälp” när jag gör nåt finmotoriskt som jag koncentrerar mig på, ex. justera gångjärn när man monterar en ikeamöbel. Ser antagligen ganska roligt ut, men jag brukar inte märka det förrän efter ett tag.

    Reply
  19. Sara

    När jag var en sex sju år kom jag på att jag, precis som du skriver, hade en väldigt tydlig, talande röst i huvudet och en mer viskande, inre röst (eh, hoppas det gäller för alla, inte bara personlighetklyvningar). Den ena kunde jag styra och då att säga dumheter och den andra la liksom allt tillrätta. Jag försökte få dem att sjunga kanon bara för att bevisa för mig själv att de faktiskt var två och inte en enda 🙂

    Kul experiment och alltid trevligt att det finns fler som går och klurar på tokigheter!

    Reply
  20. Sandra

    Vad sjukt! :O Jag provade att tänka något bara sådär, “den här lampan är fin”, men det kändes jobbigt att hålla tungan helt stilla, den rör sig ändå liiite hur man än tänker. 😀 Hjärnan är en konstig manick.

    Reply
  21. Jenny

    hahaha, helt fantastiskt!
    Du sätter ju ord på hur saker och ting faktiskt funkar. Klart att man hör en röst i sitt huvud när man tänker. Eller jag har inte tänkt på att det faktiskt är min röst jag hör, förrän nu, när du ger mig ett annat sätt att tänka på det. Men det där med tungan funkade ju 🙂
    Tack för en fantastisk blogg och underbara bilder!

    Reply

Lämna ett svar till Evelina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.