Jag tyckte det var konstigt, att det ansågs lite konstigt, att flytta från stan till en stuga i de Västernorrländska skogarna. En tidig, tidig lördagmorgon i början av tjugoårsåldern. Jag borde en sådan natt raggla hem på gatorna genom Göteborg, efter en rolig fest fram till småtimmarna. Med mina kompisar och våra skratt som ekar mellan höghusen. Stanna till vid ett gatukök och äta innan jag tar sista spårvagnen hem till min alldeles egna, mysiga studentlägenhet i utkanten av stan. Ett fritt liv. Med mycket glädje, förväntningar inför framtiden och känslan av att leva här och nu.
Hur förklarar man då, att det inte är något fel med det. Men det är inte jag. Hur förklarar man för någon den känslan? När jag en tidig, tidig lördagmorgon i början av tjugoårsåldern, glider fram över de öde grusvägarna genom de täta skogarna, och möter soluppgången och de allra första solstrålarna. I min alldeles egna bil. Med kameraväskan och stativet i baksätet. Med Vaken som spelar på radion och min hund som sitter bredvid mig och sträcker ut huvudet genom den öppna bilrutan och får mig att skratta med sina glada blickar.
Jag stannar till vid en tjärn i skogen där dimman dansar. När jag öppnar bildörren möts jag av fågelkvitter och tystnad. Kanske den vackraste duett som finns att lyssna till. Och luften doftar av grönska, skog och tidig morgon. Min favoritdoft.
Hur förklarar jag, för någon som tycker jag är konstig, att för mig är stunder som dessa det bästa jag vet. Och det ger mig känslan av ett fritt liv, med mycket glädje, förväntningar inför framtiden och känslan av att leva här och nu.
Livet har så många nyanser. Ingen väg är rätt eller fel. De bara känns bra eller mindre bra. Så gå dit det känns bra ♥
Helt rätt! Man ska göra som man vill mens man är ung och fri. När man hittar en livspartner, får familj, kan deras intresse och vilja hindra en från att förverkliga sina egna drömmar. Det kan vara priset man får betala för att ha familj. Men det är det oftast värt. För delad lycka är den bästa lyckan…..
Fint skrivet. Ja, jag tror nog det går att känna lycka på så många sätt. Och jag tror nog att den kan kännas lika bra oavsett om den är delad med en annan person, en familj eller om man delar den med sig själv 🙂
Kram ♥
Vackra ord på en vacker tanke.
Tack ♥
Åh, så bra du skriver! Du har verkligen en otrolig förmåga att sätta ner fantastiskt fina och djupa tankar på pränt.
Du är en livskonstnär och har verkligen lyckats att få leva det liv du önskar.
Tack för alla fina bilder och texter.
Åh tack för dina jättefina ord ♥ Kram
Precis så är det ju; var och en sin egen lyckas smed! Det gäller att ta ansvar för sig själv och sitt eget mående:)
Tack för kloka ord!
Tack själv för kloka ord! ♥
Din tidiga lördagsmorgon låter helt underbar i jämförelse med att raggla hem från krogen. Så fint skrivet Jonna!
Tack Nicklas! Kram♥
Nej, det är inget konstigt med ditt val av leverne, lite ovanligt kanske, men inte konstigt.
Jag tror däremot att du är tidig i att veta vad du vill. Många är nog rätt vilsna å vet inte riktigt, men kör på det som förväntas av dem, det som de flesta andra gör, i tron att det är det rätta. Sen kommer de på att det inte alls var det de ville egentligen, men vågar kanske inte ta steget, utan fortsätter att harva i samma spår av trygghetsskäl.
Det är nog därför så många mår dåligt å “går in i väggen”.
Det är synd, tycker jag. Fler borde våga, som du.
Vad bra skrivet Paula! Jag tror du har väldigt rätt i det du skriver. Har själv varit där jag känt mig vilsen och bara gått på i det som jag förväntades göra. Det är nog väldigt lätt att det bli så. Man är så rädd för att tappa tryggheten idag och hamna utanför. Men jag hoppas fler människor vågar göra det som de innerst inne vill…även om det verkligen inte alltid är så lätt heller.
Kram ♥
Så otroligt bra skrivet.
Flyttade själv till en liten by som nittonåring. Jag och min pojkvän hyrde en gård och förra veckan köpte vi den. Här bor vi med mina hästar, hus att renovera och drömmar att förverkliga.
Många undrar varför vi väljer att göra det, så unga, men livet är här och nu<3
Åh vad glad jag blev för din kommentar! Låter helt underbart. Så fint att du följde ditt hjärta och lever det liv du vill göra. Heja dig! ♥
“He e int lönt å förklar för en som int begrip” … huvudsaken att man trivs med tillvaron. Hellre skogen än krogen – som jag brukar säga 😉
Hehe ja precis 🙂 ♥
Fint skrivet, Jonna. Delar dina tankar hela vägen. Det må vara svårt att förklara eller att framhäva sin egen livskvalité till någon som inte delar den. Men samtidigt ska man inte behöva det. Även om någon/några inte förstår varför eller hur du kan ha valt att leva som du gör, så är det inte svårt att förstå att vi alla är olika. Tyvärr är det många som reagerar negativt när någon “bryter mönstret”. Kanske är det för att vi som vandrar vår egen väg ses som konstiga? Kanske är det för att de andra ser att någon annan vågar något de själva inte klarar av? ?
Kloka ord. Tack ♥
Om du nånsin skriver en bok ska detta vara introt. 🙂 snacka om setting the mood!
Oj tack 🙂 Glad att du gillar texten! ♥ 🙂
Så himla fint skrivet! Man ska välja den väg som känns rätt för en själv. Man ska aldrig välja någon annans väg. Du är stark!
Åh tack! ♥ ♥
Man blir så inspirerad av att läsa din blogg! Man känner verkligen att du försöker förmedla en känsla i bilderna, och det syns! Jättefin blogg och jättefina bilder! Kram 🙂
Tack snälla för dina fina ord! Jätteglad att du känner inspiration från min blogg ♥
Åh Jonna så otroligt vackert. Får lite ont i magen när jag läser din blogg ibland för jag vill också bo närmare naturen och fota sådana fantastiska saker. Men jag vill inte göra det än, utan om några år. Önskar jag kunde klona mig och vara på två ställen samtidigt. Fint som attan iallafall. Och fint att du följer ditt hjärta oavsett vad folk tyckte. Det är ju bara en själv som ska leva ens liv, så varför ska någon annan ha åsikter egentligen.
Tack Maria!! Och åhh vill ju inte du ska få ont i magen 🙂 Men förstår vad du menar. Men vad fint att du vill leva närmare naturen om några år. Jag tror allt händer när det är meningen att det ska hända 🙂 ♥ Kram
Det är lätt att fastna i ekorrhjulet. Bryter man trenden så är man annorlunda, en konstig person. Flera kloka ord har redan sagts och det är fint skrivet. Ibland undrar jag över din visdom när du bara är på ditt 27 e år.. I min närhet har många flyttat in från hela landet men även tyskar, holländare just för vad Norrland har att bjuda på med sin natur, sitt lugn och öppna landskap. Trenden med utflyttning mattas av och gamla värderingar blir på nytt antagna i samhället. Helt klart så är fågelkvitter och en äng att föredra mot bullret på E4 och ljudet från stan. Din resa har ju ändå bara börjat Jonna. Vackert skrivet och klokt.
Tack Tomas. Så fint skrivet. Ja jag tror faktiskt att “trenden” är på väg att vända och fler människor framöver kommer välja att bosätta sig lite mer utanför städerna. Det är fint. Allt behövs ♥
det är ju så sant, man ska ju vara sann mot sig själv! men jag tycker ändå det är himla modigt att VÅGA gå emot den “enkla” vägen som är stakad för en. <3
♥
Du är så klok! Och jag delar ditt val då jag väldigt mycket hellre är ute i naturen än instängd på någon krog i stan.
Vad fint. Tack!
Du skriver så himla, himla bra, Jonna!!
Åh tack!! Så glad att du tycker det! ♥
If that photo does not make them want to be there?! Then i don’t know Jonna, you can just hope that somehow they find themselves in a place and time like that and have a moment of ‘yeah, i get it.’ But don’t worry about them, imagine being ‘normal’ …how fucking shit would that be?! 😀
🙂
Haha, i totally agree 🙂 ♥
Åh, känner så igen dina tankar Jonna! Du gick verkligen din egen väg och det finns så många av oss därute som drömmer om att göra samma sak men inte vågar. Samtidigt vet jag många som blir kanonstressade av tystnaden (som ändå är talande) och inte ha nära till allt utbud. Jag får panik om jag inte har tillgång till tystnad, naturens musik och ett långsamt tempo.
Jag är i samma tankebanor som du en gång var och bor i Göteborg precis som du gjorde. Jag känner mig fångad i den lägenhet jag hyr och i den stad jag bor i. Så länge har jag längtat efter att bryta mig loss och har nu äntligen tagit ett beslut att så göra! Så tack för att du delar med dig av din historia och vackra tankar. Du är en sann inspiration!
Åh tack Boel. Blev så glad för din kommentar.
Ja, alla är vi ju så olika. Vissa trivs inte alls i naturen eller tystnaden. Men jag är precis som du, jag behöver det för att inte bli stressad. Så himla fint att du tagit ett beslut att bryta dig loss och bo där du vill bo. Tack, blir så inspirerad av sånt ♥ Lycka till! Kram
Folk måste nog alltid ha sett mig som lite konstig redan från början, för alla mina udda livsval har sällan ifrågasatts. 😉
Men nog minns man tydligt de gånger man har stött på någon som inte alls har kunnat förstå, som de fantastiskt otrevliga och nedlåtande läkarna jag hade att göra med när jag steriliserade mig, eller den där gången när jag var 22 och en kompis kom och hälsade på med en polare och hans flickvän… efter att jag och flickvännen hade suttit och småpratat ett bra tag och lekt med vår hundvalp framgick det att hon trodde att min make bodde i vår villa med sina för stunden bortresta föräldrar och deras hundvalp och att jag bara var hans flickvän eller ett ragg på besök. Hon såg fortfarande chockad ut när de gick igen! Haha!
Vissa saker behöver inte förklaras med ord, man kan förklara det genom att dela själva upplevelsen. Antingen tillsammans, eller så kan man få ta del av en liten, liten bit från dina bilder och från dina tankar runt dem som du skriver här. Om man bara är villig att förstå tror jag man kan få ett bra perspektiv på hur du känner genom att göra det.
För Åh, vad jag känner igen mig. Är snart 16 år och längtar bort. Men inte till någon storstad, nej till Gotland. Där jag kan springa längst kusten med endast vajande gräs och träd i närheten och med vinden som sällskap. Se solen stiga och sjunka. Lägga märke till årstidernas skiften och varje litet glädjeämne som just den specifika årstiden för med sig. Det är då man känner sig levande, när man lever i nuet. Här hinner man inte det, allting ska bara göras och tillslut flyter allt tillsammans och tiden går. Önskar jag kunde leva i nuet här men på något sätt är det som att det inte går. Här handlar allt bara om att ta sig till den ena punkten till den andra och jag uppfattar helt enkelt allt det runtom då. Det känns som att livet rinner mig ur händerna, jag vill ju uppleva mer, känna mer, dofta mer, se mer, röra mer!
Jag vill kunna ha en hund eftersom de skänker mig så mycket lycka. Men här hade det inte gått förrens om typ 20 år, det är inte förrens då jag möjligtvis skulle ha tid att ge en hund det liv den förtjänar. Och det bryter ned mig, 20 år är alldeles för lång tid innan jag kan börja leva. Då har liksom 36 år av mitt l i v redan förflutit.
Vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det bara. Pengar sätter käppar i hjulet. Jag måste ha pengar för att kunna ha en bostad, en hund, mat… Och för att få pengar måste jag ha ett jobb, och för att få ett jobb jag trivs med (veterinär har alltid varit drömmen) måste jag ha en utbildning… Och det kommer ta flera år innan det är klart. Innan jag kan börja leva…
Ojsan, såg nu att jag visst hade tappat bort mig lite i skrivandet, hehe.
Din morgon verkade underbar, hoppas att det kommer många fler
Kram
Känner igen mig i det du skriver!
Jag tycker att det är så skönt när man verkligen förstår vem man är! Man behöver något mer utav livet än blöta utekvällar. Att verkligen kunna känna glädje rakt igenom kroppen. Att hitta hem… <3
Jag är alltid impad av dina fina bilder, och likaså din inställning till livet….önskar att jag haft den insikten, visheten i din ålder och våga ta steget att göra precis vad man känner för. Ju äldre man blir, ju svårare tror jag det blir att ta sig ur sin “komfortzon”, men man ska aldrig säga aldrig….
Ha en fortsatt skön sommar däruppe i norr, där solen vägrar gå ner vid den här tiden på året…
Hälsningar
Jens
Kära Jonna!
Jag har varit med om båda, och – nej – inget av alternativen är fel. Dessutom kommer jag, som du, just från Göteborg. Mitt ena liv gick däremot av stapeln i din ålder och senare, mitt andra och nuvarande mycket senare (vid 40 års ålder). Men jag ångrar ingenting. Våra kamrater (till min stockholmska fru och mig) trodde att vi skulle klara av det här – att leva på en ö i Bohuslän – i…ja, tre månader. Nu är det över 20 år sedan. Men här finns ett annat liv än på “Götaplatsen” eller “på Söder”. ÅRET RUNT. Här finn ro och rymd. Liv. Jag beundrar dig mycket, och hoppas du fortsätter den vandring som är din; vad du än gör. Allt gott!
/Carsten Palmer Schale
Du är förförd av Norrland Jonna. En gång Norrlänning alltid Norrlänning, det finns liksom i blodet på nåt vis 🙂
Så fint skrivet!! blir så inspirerad av dig och alla fina bilder du delar med dig av <3
Har suttit med kommentarsfältet uppe bra länge och funderat på vad jag ska skriva för att du ska förstå hur mycket du inspirerar mig, men jag kommer ingenvart. Jag bor just nu utanför Örebro men drömmer om att flytta till Norrland, bo på en liten gård med mina hästar och hund och få vara nära naturen. Men sen blir jag osäker när folk ifrågasätter min dröm. “Varför flytta så långt?” “Vad ska du jobba med om du bor flera mil från närmsta stad?” “Du kommer bli så ensam” “Kommer du verkligen ha råd?” osv osv. Så jag har stängt ute drömmen och försökt intala mig själv att det är nog bättre att bo kvar, men jag kommer aldrig till ro, jag längtar hela tiden bort. Och så hittade jag din blogg för bara en, två månader sedan och kände direkt att “kan hon så kan jag” och nu är drömmen starkare än någonsin. Om en vecka tar mitt vikariat slut och jag har egentligen ingenting som håller mig fast här. Jag har börjat kika på jobbannonser uppåt i landet och leta som en galning bland husannonser men inte hittat något att hyra än. Det är ju en del som måste klaffa och ibland känns det totalt omöjligt, men jag vågar tro att inom en ganska snar framtid så står jag där utanför mitt hus och blickar ut över hästarna som går och betar, med Izor sittande vid min sida. Så tack Jonna! Tack för att du är dig själv och delar med dig av dig och ditt liv, du väckte nånting inne hos mig som var på väg att slockna!