Efter ännu en lång dag framför datorn med massa administrativt arbete sprang jag tillslut ut över ängarna och ner till sjön för att möta solens sista ljus innan den gick ner bakom skogen. Plötsligt får jag den där starka känslan igen. Som om jag blir påmind om varför jag bor som jag gör.
Ibland när jag får frågan om jag någonsin ångrat mig när det varit som tuffast, så brukar jag svara att trots att det ibland varit så himla kämpigt med allt, så har det bara krävts en sådan där liten stund, ett ögonblick av något vackert, som får mig att fyllas med så mycket lycka och kraft till att kämpa vidare för att kunna leva som jag vill. Som en liten aha-upplevelse. Ett ögonblick som får sorlet i huvudet att tystna. Den där mäktiga känslan av att bara stanna upp helt och hållet och ta in allting runtomkring, med alla sinnen vidöppna. Det är något magiskt över de stunderna. Det är som att att få uppleva en glimt av livets innersta kärna. Så som det ska kännas.
Det som är de mest fantastiska över de känslorna är att de framkallas av de mest simpla saker. När naturen visar mig något vackert. Det kan vara i en daggdroppe eller i norrskenet. I solnedgången eller i snöflingorna. I doften av frosten eller i ljudet av tystnaden. Små stunder som ger så mycket lycka, och som samtidigt är helt oberoende av pengar eller materiella ting. Det skulle aldrig gå att köpa den känslan. Och det är så fint, att faktiskt få uppleva det ibland, på riktigt. Inte bara läsa om det i vackra citat.
I dag kom en sådan stund, när jag satt på taket på det gamla båthuset och förundrades av den stilla novembersjön, och värmen som fortfarande kändes i solens sista strålar. Bara den stunden betydde allt.
visst är de härliga, de där små “rusen” i kroppen som är som lyckobubblor. det är lite som tacksamhet, som också bara väller över en ibland. här skrev jag om det: http://www.traningsgladje.se/2015/10/21/var-kommer-tacksamhet-fran/
ha en härlig kväll, det är så mysigt nu med solen på dagarna och mörkret om kvällarna!
Så himla bra skrivet. Kan känna igen mig i dina funderingar kring tacksamhet. Det är märkligt hur man bara överöses med sådana känslor ibland, medan andra dager är de helt borta.
Kram! ♥
Drömmer fortfarande om att vandra här igen. Det var lycka! Senast jag var här var i slutet på 60-talet, långt innan du ens var påtänkt, Jonna Jinton http://hittaupplevelse.se/2015/10/upplev-laponis-sarek-med-fjallaktiv-lappland/
Åh, såå fint ♥
Så fin text!
Tack ♥
Så fint skrivet! Vacker bild den där klassiska Jonnabilden där du sitter på taket härligt:) Ha nu en mysig kväll! Kram <3
Tack! 🙂 Haha ja jag gillar det där taket. Har säkert 5 olika bilder när jag sitter där nu 🙂
Kram! ♥
Jinton på taket ger mycket bättre vibbar än Karlsson på taket! 😀 Vilken utsikt du har. De där små lyckostunderna du pratar om, de känner jag så väl igen. När jag var yngre var jag inte alls lika bra på att stanna i ögonblicket och “frysa” det som hände, men det kan jag nu. Det är så härligt att ta fram sparade stunder då livet känns tuffare!
Haha 😀 Vilken tur. Ja det är fin utsikt här!
Åh så härligt att du kan ta tillvara på sådana ögonblick nu ♥ Kram
Åh, vad fint skrivet! <3
Åh tack ♥
Vackra känslor och vackra vyer, trevlig kväll o kram pårè!
Tack så mycket!! Kram påre 🙂 ♥
att känna glädje över “små” vardagssaker måste ju nästan vara den finaste glädjen <3
Åh ja eller hur, håller med ♥
Åh, så himla fint och bra skrivet! 🙂 <3
Tack så jättemycket ♥
Hej Jonna! Jag har följt din blogg länge och tycker så mycket om när du beskriver dessa ögonblick av att med vidöppna sinnen närvara i nuet. Det är något jag kämpat med i många år, att uppleva dem menar jag, men jag lyckas aldrig så väl… Jag vet inte vad jag gör för fel men det känns ofta som att jag inte kan eller hinner stanna upp och ta in nuet. Det låter säkert fånigt när jag frågar så här, men skulle inte du kunna beskriva hur du gör?
Hälsningar Maria
Hej Maria! Tack för dina fina ord.
Åh ja men jag vet vad du menar. Det pratas så himla mycket om att leva i nuet och fånga in ögonblicken, men det är ju inte alltid så lätt alla gånger. När det händer mig och jag upplever det som starkast, så kommer det bara. Det är inget jag tänker på eller försöker framkalla. Det bara blir så av sig självt. Så jag har ju egentligen inget bra tips hur jag gör. Förutom att det nästan bara händer mig när jag är i naturen, så att vara ute i naturen tror jag kan framkalla den känslan.
Kramar ♥
Jag känner igen känslan du beskriver! Jag får den endast i naturen 🙂 små lyckokickar där jag glömmer resten av världen och slukas upp av skog/hav/vart jag nu är. Det är fantastiskt 🙂
Åh vad härligt att du känner igen den känslan. Ja samma här, känner den bara ute i naturen. Underbart ♥
Jag förstår precis vad du menar, den där känslan. Det är nog sant som de säger. Man når aldrig till den där konstanta “lyckan”, livet blir aldrig så där perfekt som man tänker sig. Lyckan finns istället i de små stunder som gör livet värt att leva. Bättre formulerat på engelska “There is no happiness, there are only moments of happiness.”
Måste erkänna att tanken på detta gör mig lite vemodig, men å andra sidan är det ju sant, det gäller att ta vara på tillfällena, och våga stanna upp och njuta av tillvaron. Det är så livet fungerar. Personligen har jag svårt att inte hela tiden tänka framåt eller bakåt i tiden istället, mina drömmar är för stora och för långt bort, men jag lär mig sakta att se det vackra i de små stunderna. Bland annat tack vare dig.
Älskar den där bilden förresten, så stark känsla av frihet den ger mig. Skulle passa perfekt på väggen! Ser fram emot din webshop… 🙂
Ja, för mig är det nog mycket så. Just känslan av lycka är nog sällan konstant. Sen kan man ju må väldigt bra i grunden. Men det där ruset av lycka upplevs mer som i stunder. Fast på ett sätt är det ju bra, för om vi hade upplevt konstant lycka skulle vi nog inte inse hur underbart det är.
Och tack, glad att du gillar bilden! ♥
Sant. 🙂 Du är allt en vis kvinna du!
Det kanske även är så att man behöver, som du säger, må bra i grunden, för att faktiskt kunna uppskatta de där stunderna ordentligt. Kanske just därför som du är så bra på det? Du verkar ju trivas väldigt bra med ditt liv menar jag. Mår man dåligt så blir det ju lite tvärtom, man ser inte det vackra alls på samma sätt. Det är liksom någonting som saknas.
Känsla hit och känsla dit..har du inget annat att snacka om? Blir lite tradigt i längden bara..
Haha jasså, märkligt att du fortsätter läsa bloggen då? Om det nu är lite tradigt.
Jag skriver alltid om det jag känner i hjärtat att jag vill skriva om. Vare sig det är vardagen, vedklyvning, naturskildringar eller känslor. Min blogg är om allt mellan himmel och jord. Så kanske du skulle kunna hitta någon annan blogg som tar upp ämnen som passar dig bättre? 😉 För jag kommer fortsätta skriva om vad jag vill. Och det lär bli mycket känsla hit, och mycket känsla dit.
Bra svarat Jonna! Kram!
Jag sa inte att du skulle sluta skriva eller? fortsätt bara men tyckte det kändes lite tradigt bara… jag har ju oxå känslor som måste ut
Nice light !
🙂
Härlig bild 🙂
Godmorgon. Visst är det så att det ibland är det lilla som gör det.
Kram och hoppas du får en fin fredag <3
I dag slog det mig plötsligt att den här lyckokänslan påminner väldigt mycket om när man har ett trotsigt barn som prövat tålamodet till max samtidigt som livet är fullt av måsten och stressen lurar bakom hörnet. Då kan jag ibland för en sekund undra hur jag kom på tanken att leva så här med många barn. Men så kommer stunderna av lycka som kan utlösas av vad som helst, en kram av en knubbig barnhand, en blick, ett nytt ord från en liten eller något annat men känslan man får när man blir varm i hela kroppen av lyckan av att ha fått just det man önskar i livet är så mäktig och överskyler allt som är eller har varit tufft tusen gånger om. Man känner att man är på rätt spår i livet och är så innerligt tacksam att det man har fått möjligheten.
Åh du skriver precis som det är att få barn ?
Jobbigt, kämpigt, utmattande och alldeles alldeles underbart. Att efter att ha vaggat bebis ännu en sömnlös natt mötas av ett leende som gör att man smälter. Tacksamhet. Förstår precis hur du känner ☺️
Så underbart bra beskrivet av dej! Ett kort ögonblick kan fylla själen med energi kraft och ljus som räcker länge! Här får du en dikt av mig från min första bok Skymningsljus som passar bra i sammanhanget:
Slit av alla bojor
Släpp dina förtöjningar
Dra upp ditt ankare
Hissa dina segel
Låt himlen ledsaga dig
Glöm alla måste
Låt dig födas på nytt
I gryningens
Andetag
DickScott
Även små saker och korta ögonblick kan ge fina upplevelser och välmående. Det måste inte vara stort, dyrt och märkvärdigt.
Härlig bild! Ett sånt tak vill jag också ha. 🙂