Mina 7 råd till att förverkliga sina drömmar

Jag får väldigt ofta långa, vackra och ärliga mail från läsare i olika åldrar som beskriver sin dröm om att göra något liknande det jag gjort. Att lämna stadslivet och flytta ut på landet och leva ett liv närmare naturen. Många av dessa mail berör mig djupt, eftersom jag verkligen känner igen mig så väl i deras längtan. Som att jag kan höra hur de kippar efter andan. Efter frisk luft. Jag känner så väl igen mig. Känslor från förr, när jag kände mig instängd i en lägenhet och inte visste hur jag skulle ta mig ut. När jag inte visste vad jag ville göra av mitt liv. Jag kunde inte hitta den där riktiga livsglädjen eller känna passion för något.

Jag hade en dröm. En dröm om att flytta till Grundtjärn och leva ett helt annat liv. Kunna försörja mig på mitt skapande och få uttrycka mig mer kreativt. Fota, skriva, måla. Ha en stor trädgård. Och en hund. Elda med ved och känna årstidernas skiftningar. Känna livskvalitet.
Jag tänkte på det varje dag. Men jag gjorde ingenting för att närma mig den eller förverkliga den. Jag snarare gick in i ett tillstånd av väntande. Jag väntade på att något skulle hända, eller förändras, så att jag skulle kunna flytta. Det var som att sätta sig i ett väntrum. Livets eviga väntrum, med ett sjusiffrigt nummer på kölappen.I väntan på bättre tider. I väntan på att bli serverad nya möjligheter.

Medan jag väntade på det jag egentligen ville göra, så gjorde jag sådant jag inte ville göra. Jag ställde mig fint i kön till ett liv jag inte alls längtade efter. Det var som att en del av mig redan accepterat att det skulle förbli en dröm. Något ouppnåeligt.
033004

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

Sedan hände något, sommaren 2010. Ingenting hade egentligen förändrats. Inga nya möjligheter hade öppnat upp sig. Men jag var trött på att ägna fler år av mitt liv på att vänta. Jag var trött på att bara drömma. Så jag bara gasade i full fart framåt och flyttade. Det tog två veckor från att jag bestämde mig tills att jag satt i kökssoffan i släktes sommarstuga här i Grundtjärn och sippade på en kopp kaffe. Helt ovetandes om allt som väntade. Nyss fyllda 21 år. Ingen plan. Inget jobb. Inga pengar. Ingen vetskap om hur det är att leva på landet. Men jag tänkte att det viktigaste av allt var att jag var där. Där mitt hjärta hör hemma. Att ta det där första steget. Sen får resten lösa sig.

Nu har det gått 6 år och jag bor fortfarande kvar, och lever det liv som jag en gång drömde om. Det har tagit många, långa år och vägen har minst sagt varit krokig och händelserik. Men jag har verkligt växt inuti av denna resa. Jag har lärt mig så mycket. Om mig själv och om livet.
Inte minst har jag lärt mig vikten av att lyssna på sitt hjärtas röst. Att även de mest långsökta drömmar kan bli möjliga, och att vi till stor del skapar våra egna liv genom våra tankar och beteenden. Att det är vi själva som sätter gränser för vad som är möjligt och inte.
021110
När jag får dessa vackra mail från läsare som berättar om sin dröm om att flytta eller en längtan efter ett annat liv, så får jag ofta frågor om hur jag bar mig åt för att göra verklighet av min dröm.

Hur gjorde du? Skulle vara jättetacksam om du kunde ge mig några tips och råd på vad jag bör tänka på? Det känns som jag sitter fast. Vill så gärna men vet inte hur jag ska börja.

Jag har alltid tyckt det varit svårt att ge några konkreta tips utifrån hur jag gjorde. Därför att vi alla har så olika livssituationer och olika utgångspunkter. Om jag ger tips på exakt vad jag gjorde och hur det ena ledde till det andra, så är jag rädd att det istället sätter stopp för andra. Eftersom ingens väg egentligen ser likadan ut. Det beror på så mycket. Det finns miljoner olika utfall och därför tänker jag istället dela med mig av lite mer tips och råd kring det som jag anser var det allra viktigaste när man strävar efter att förverkliga en dröm eller nå ett mål.
Detta är helt skrivet utifrån mina egna erfarenheter och perspektiv, med full förståelse för att andra kanske tänker och tycker på andra sätt.

Om mina råd och tips på något sätt kan skänka en gnutta hopp eller inspiration till alla ni som skrivit mail och ställt frågor, eller till alla ni läsare där ute som har en dröm som ni vill förverkliga, så vore jag överlycklig! ♥
070801

Inte tänka för mycket i förväg

Vi människor har verkligen en förmåga av att hela tiden vilja ligga flera steg framför. Det kan vara väldigt bra ibland, men det kan också hindra oss på många sätt. Om jag skulle gjort så som man “borde” göra, och innan flytten kollat upp vilka möjligheter som finns för mig att bo i Grundtjärn, så skulle jag förmodligen aldrig flyttat. För ingen av de möjligheter som öppnade upp sig för mig fanns ens på kartan i mitt huvud innan jag flyttade. Det lilla målarjobbet jag fick hade aldrig kommit ut på arbetsförmedlingens hemsida. Tankar på hur jag skulle klara av vintern skulle säkert avskräcka mig. Att jag skulle starta en blogg och sedan få börja blogga på lokaltidningen var inte heller något som existerade i tankarna innan jag flyttat. Det var som om en helt ny värld öppnade upp sig när jag tog det där allra första steget. Och det hade jag aldrig tagit om jag innan skulle försökt tänka mig hur jag skulle göra och hur det skulle bli. För då hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka ut de möjligheterna som sedan kom. De skapades ju i samband med att jag flyttade.

Sedan förstår jag ju att det i vissa fall inte går att bara kasta sig ut. Det är lättare om man är helt själv, och bara har sig själv att tänka på. Men det jag vill förmedla är att om man bara tar det där första steget, så kommer det något nytt utifrån det. Tänk dig en väldigt lång trappuppgång. För varje steg du tar ser du lite mer av våningen ovanför. Något nytt visar sig hela tiden. Nya våningar, nya dörrar. Men innan man tar det där första steget så kan man inte ens se våningen ovanför. Men bara för att den inte syns från det perspektivet man befinner sig i stunden, så betyder det inte att det inte finns. Det vecklar ut sig för varje steg.

070803

Skapa möjligheter istället för problem

Det är väldigt lätt att alltid tänka på det negativa. På konsekvenser av våra handlingar och på det som oroar oss. “Om jag gör så, så kommer det och det hända, och då kommer det bli så”. Vi skapar ett negativt mönster av handlingar i huvudet, trots att det inte ens har hänt. Förväntar oss motgångar. Vi liksom skapar problem som inte finns och som inte har hänt. “Om jag flyttar till Grundtjärn, så kommer jag inte få något jobb, jag kommer inte ha råd med bensin, jag kommer inte kunna handla mat. Jag vet inte vart jag ska få tag på ved och jag kommer frysa ihjäl”. Typ så. Då brukar jag tänka att det är bättre att skapa möjligheter som inte finns, istället för problem som inte finns. Så när du tänker på något du vill uppnå, försök lek med tanken på möjligheter som kan hända istället. Du kommer känna hur svårt det är till en början, att ändra det tankemönstret. Men när det väl släpper och tankarna går från problem till möjligheter, så är det en enorm befrielse. De höjer energin och den positiva kraften blir starkare.
070806

Släppa rädslan

Jag skulle nog vilja påstå att rädslan är vår allra största fiende. Rädslan för att tappa vår trygghet, vår fasad, våra pengar, vår karriär. Rädslan för att sticka ut, vara annorlunda, bli ensam. Rädslan för att misslyckas i livet äter upp oss inifrån. Jag vet inte vart den kommer ifrån riktigt, den där fruktansvärda känslan som kontrollerar våra liv. Men den hindrar oss från att vara fria och våga gå vår egen väg.

Att släppa rädslan är lätt sagt. Men det skulle nog ta ett antal livstider att verkligen bemästra det. Men det kan göra underverk genom att bara påminna sig själv om det och börja bli mer medveten om när rädslan stoppar oss från något. För i vissa fall, tror jag att vi är mer rädda för att leva, än för att dö.

När jag känner rädsla brukar jag tänka att livet är så himla kort. Om vi har väldigt tur, så lever vi i kanske 80-90 år. Det finns ingen mening med att spendera de åren på att vara rädda att förlora det som vi ändå kommer att förlora en dag. Speciellt inte om det hindrar oss från att verkligen göra det vi vill göra. Och det som verkligen betyder något, tror jag vi får med oss ändå.
Att tänka så gör det lättare att släppa taget om rädslan. Det finns inget att förlora. Och jag brukar tänka att jag hellre lever lite osäkert men får göra det jag älskar i livet, än att leva i en trygg fasad men vara olycklig och göra sådant som får mig att må dåligt.

Livet är nu.

070805

Nära och kära

Vad andra säger och tycker spelar ju ofta väldigt stor roll för oss, även om vi inte alltid är medvetna om det. Jag är en sådan person som väldigt starkt kan påverkas av vad andra tycker och säger, trots att jag inte ens kanske känner den personen. Om man har en dröm, eller ett specifikt mål man vill uppnå, så gäller det ju därför att inte tryckas ned av de som inte tror på dig eller de som säger att det är omöjligt. Om du har en genialisk idé som bubblar inom dig och som du berättar för någon som inte alls håller med, så kan det vara som att släppa ut luften ur en ballong. Din energi försvann och idén blir aldrig till verklighet.

Därför är det så väldigt viktigt att omge sig av människor som tror på dig. Som vill dig väl. Som du kan lita på och som peppar dig genom dina galna drömmar eller idéer, hur omöjliga de än kan låta för andra. Mina föräldrar har trott på mig från första dagen jag flyttade. Det spelar ingen roll hur många motgångar jag än haft, och hur många tårar jag fällt, så har de ändå peppat mig och fått mig att hamna på banan igen med ny kraft att följa mina drömmar. Det har betytt så obeskrivligt mycket. Om de inte hade tyckt om mitt beslut att flytta till Grundtjärn, så hade jag kanske aldrig gjort det. Det har även gett mig en insikt om hur viktigt det är att också ge tillbaks till andra. Om någon anförtror mig med en dröm eller en idé, så vill jag att den personen ska känna sig stärkt efteråt, och känna ännu mer kraft till att förverkliga den.
För jag vet nu, att bara en sådan simpel sak som att tro på någon och ge sitt stöd, kan förändra någons liv.

041511

Uppoffringar

Ofta när man har en dröm eller en idé eller en vision, så ser man resultatet framför sig. Man ser bilden framför sig hur det kommer vara när det är uppnått. Ofta kan ju vägen dit vara väldigt lång. Det tog mig fem år att bygga upp ett liv här i Grundtjärn som ungefär matchade drömmen som jag hade innan jag flyttade. Ett bekvämt boende, ett kreativt jobb, och en lugn och trygg tillvaro.
När man gör någon stor förändring i livet så är det ju inte säkert att alla bitar hamnar på plats med en gång. Det kanske tar ett tag. Kanske flera år. Men för varje steg man tar så närmar man sig något. Och resan undertiden är lika mycket värt den också, även om man kanske i stunden inte befinner sig i den livssituation man drömmer om.

Man kan behöva vara beredd att göra vissa uppoffringar. Rejält sänka sin levnadsstandard eller prioritera bort en del saker. Att förverkliga en dröm är nog sällan lätt. Det kan vara otroligt mycket motgångar och svåra stunder när tålamodet och hoppet är i botten. Men det gäller att då påminna sig själv om varför man gör det. Att försöka se varje motgång som en ny möjlighet att göra något bättre. Och aldrig ge upp.

Jag har många gånger de första åren legat på köksgolvet i gråtit och känt att allt är hopplöst. Efter en stund har jag rest på mig och istället nästan blivit lite förbannad och känt “jävlar anamma” och gett mig sjutton på att ta mig igenom och klara av det som nu fick mig att bli så ledsen. Ofta har de där stunderna i botten istället gett mig otroligt mycket ny kraft till att vilja ta mig upp och förbättra saker.

Tänk såhär; att en pil bara kan skjutas iväg om den först dras bakåt. Så när livet drar dig tillbaka med svårigheter och motgångar, så är du snart på väg att skjutas iväg mot något ännu bättre. 

070807

Tacksamhet

Att förverkliga en dröm eller att vilja uppnå ett mål, ska ju inte kännas som en flykt ifrån din nuvarande livssituation. Jag har under dessa år lärt mig att nyckeln till framgång och till lycka, är att känna tacksamhet. Även för minsta lilla. Glöm inte bort att känna glädje i det du redan har. För alla har vi något att känna tacksamhet över. Om det så må vara att du har skor på fötterna eller mat för dagen. Eller ögon att se med.

Man kanske inte har det man önskar att man har. Men man har något. Och känslan av tacksamhet, även för det lilla, tror jag är en otroligt viktig del för välmåendet.

Det är lätt att bli förblindad i sökandet efter något bättre. Att bara se det man vill ha, och inte det man har.
Att varje dag känna en äkta och djup tacksamhet över det man har i livet kan verkligen skapa mirakel. Att uppskatta små ting och uppmärksamma vardagens små guldögonblick.

Det är först när vi är tacksamma för det vi har, så vi kan få ännu mer.

070810

Sist men inte minst

Jag är helt övertygad om att vi styr våra liv utifrån våra tankar och vårt inre. Hur vi upplever världen utanför oss beror helt och hållet på oss själva. Likaså på vad som är möjligt och omöjligt. Det som är sant för någon, är fantasi för någon annan.

 När du tänker på din dröm, gör du det då med oro, rädsla eller bitterhet för att du inte nått den? Eller tänker du på den med bubblande glädje, hoppfullhet och förväntan? Det är där, i tankarna och känslorna, som du bygger hela grunden.

Vare sig du tror att du kan, eller inte kan, så har du rätt.
080409Har ni några tips och råd hur man ska göra för att våga följa sitt hjärta eller förverkliga en dröm? Skulle vara underbart om fler ville dela med sig av sina erfarenheter ♥ Önskar er också en alldeles underbar helg! Kram på er!

142 Kommentarer på “Mina 7 råd till att förverkliga sina drömmar

  1. Elin

    Men så fint skrivet ❤ dina ord går rakt in i mitt hjärta, och ger mig så mycket inspiration att försöka förverkliga mina drömmar ☺
    Underbart, du är så klok Jonna !
    Kram

    Reply
  2. Sabina

    Tack för detta inlägg! Det gav mig pepp och motivation!
    För en månad sen sa jag upp mig från ett jobb jag hatar, för ett sommarjobb på min drömarbetsplats. Jag var tillsvidare anställd så det kändes väldigt läskigt, och många har även ifrågasatt hur jag kunde göra så eftersom det verkar vara livets mål för många att ha fast jobb.
    Men jag har sagt att om jag hade stannat hade jag blivit sjukskriven på heltid istället så dåligt som jag mådde där.
    Så just nu njuter jag av att arbeta på en plats jag älskar, även fast det bara är över sommaren, och hoppas att jag kommer hitta något annat till hösten som jag trivs med 🙂

    Reply
    • Tessan

      Helt rätt gjort!! Friskt vågat, man ska tänka att det är ens tid som går – medan man sitter där på jobbet man hatar, dag ut och dag in. Lycka till!!

      Reply
  3. Maggie

    Jag blir aldeles fascinerad att du trots dina unga år är så klok och så vis! Ibland så kan jag känna att du står över oss alla andra på något vis….. Du har gjort det du har velat och hittat din väg i livet och du gör det så BRA!!! Så fritt och så enkelt och så kreativt! Du inspirerar!
    Ett helt enkelt (som vanligt) underbart blogginlägg som jag kommer att återvända många gånger till!!
    Ja visst är det rädslor och negativa tankar som hindrar oss eller åtminstone hindrar mig och säkert flertalet av oss!
    Kram!

    Reply
  4. Jennifer Sjögren

    Du är så klok och inspirerar mig att varje dag tro på mig själv. Kan Jonna så kan jag tänker jag. Så himla fint inlägg! Gjorde min kväll! Tack! ❤️❤️

    Reply
  5. Nina

    Wake up everyday and as you put your feet upon the ground say ‘thank you thank you thank you, ‘I am alive and I am grateful for this’
    If you look at every moment as a lesson, there is no blame of the past nor is there only desire for the future but a presence in the now. Prana the life force is always there, it’s with every breathe you take. The life force is divine love, it is always with you and it’s a choice to feel it. So Be.here.now. Be grateful and you will start to see signs of moments connecting the dots to your thoughts. Your actual thoughts becoming real, and once you realize this truth your world becomes your oyster, malleable creation flows from the fingertips and the mind expands. This is happening for me now and very much I appreciate reading this from you❤️because I have taken a step this last year that has been very scary for me, I lived in fear of change.. but I followed my heart and the universe is answering every effort and action I take. This gives me more confidence and more confidence, like a steam roller getting faster. My mind and my body are stronger, my will power is stronger, My relationships are love filled and I wake each day, and say thank you thank you thank you.
    Blessings X

    Reply
  6. Holly

    This article is beautiful! I wish I knew you in real life just so I could better experience the positivity you craft into your writing. (I say that in a non creepy way- you’re just incredibly inspirational!) Your articles always leave me feeling so happy! Whenever I read your writing I find that I’m able to step back and look at my life through a different lense. I’m glad I have these little moments, because it shows that I still have a long path to walk. Just being able to see that I can work towards my dreams is such a weight off my shoulders. Just because that path is a little overgrown and not as clear as I’d like it to be, doesn’t mean it’s not traversable. And your articles always help me see that. From one artist to another, thank you for being so hardworking and inspirational! Your blog is one I always look forward to reading!
    Love from the US! <3
    -Holly

    Reply
  7. Karine

    Åh tack för att du skrev det precis nu !!
    Jag står i det första steget av processen så att säga : har fattat beslut att förverkliga det på riktigt och det börjar om några veckor : innan går jag igenom en oroande tid där jag precis tycker för mycket i förväg.
    Det kan låta konstigt för dig/er, men min största dröm är att flytta till Sverige och bosätta mig där och leva där. (Kanske ett tag på landet 😉 men först i en storstad. För nuvarande verkar vilken plats som helst i Sverige så mycket mer fantastisk än allt annat jag kunde drömma om.) Det känns att om jag får uppfylla den här drömmen, då kan jag utan problem vara lycklig hela livet. Och det känns också fysiskt ; när jag tänker på vad som ska ske (att det faktiskt ska ske!!), så pirrar det i magen och jag blir helt galen. Denna dröm har jag haft under flera år, men först viftade jag det bort och fortsatte med livet och mitt yrke i mitt hemland. Men varje gång jag var ledig kom det plötsligt tillbaka, allt jag ville göra var att lära mig svenska och drömma om Sverige ^^’ , ibland var det den enda saken jag ville göra och som fyllde mig med glädje. Det är sådär jag förstod/accepterade att det var något viktigt : det kom varje gång det fanns ledig tidspann och gjorde mig väldigt glad varje gång. Det är också en av de väldigt få saker med vilka jag tror på mig och på processen. (Förtroenden att det ska gå bra, att jag ska “lyckas”. Som leder till att man gör “större” saker och ger mer till världen än om man inte hade vågat följa drömmen.) Det är bara att denna förtroende nu är döljd av rädslan framför bostadsmarknaden i Stockholm, haha.
    Folk tycker ofta att det är väldigt imponerande att lära sig ett språk ensam och våga förverkliga en sån dröm (flytta till ett annat land och lämna sitt jobb, sitt yrke osv), men inuti känns det inte alls (än) svårt, för jag älskar att göra det och det uppfyller mig så mycket. Jag verkligen hoppas att många människor får uppleva något likadant, när man hittar något (eller rättare sagt det hittar oss) som man älskar och som leder oss till unika upplevelser/vägar. Som gör oss, tack vare kärleken och förtroenden man har för just detta, till bättre människor. Det känns som den största gåva en kan få…
    Kram !

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men vad underbart att du ska göra verklighet av din dröm!! Blev så peppad och glad av din kommentar. Du har ju precis den där rätta känslan, med pirr och glädje och förväntan. Är säker på att du tar helt rätt steg och det kommer bli SÅ bra ♥ Heja dig. Och lycka till!!
      Tusen tack för att du delar med dig.
      Kram på dig! ♥

      Reply
  8. Jonny Hallberg

    Du har gjort en fantastisk resa och gör fortfarande. Och allt du skriver är så sant. Men jag vet inte om jag missat det eller har fel. Du hade en första hjälp som inte alla har och det kan vara den som gör att man inte vågar ta steget fullt ut. Du hade tak över huvudet när du flyttade. Du hade ett hus och släktingar nära. Men jag kan bara beundra dig. Jag hade nog inte vågat när jag var så ung. Sen är det kanske så att vi som levt lite längre har skaffat lån och massa annat som gör det svår att steget ut. Du var så ung, så modig och så är du så innerligt klok och begåvad och kanske hade du en familj som fanns om det skulle behövas. Men nu är nu och du bor kvar med din Johan. Och det är underbart att följa er. Och du kommer att gå långt. Men du kommer aldrig att göra någon illa.
    Du tog så otroligt fina bilder för Hyundai så min första tanke var att du borde få bilen. Efter att ha set bilderna ville jag också ha bilen:) För övrigt tar du ju så otroligt fina bilder. Lånar lite ljus från dina bilder till mina tavlor.
    Jonny

    Reply
  9. Magnus

    Det är så kloka och sanna ord som du skriver, den största orsaken tror jag ändå är rädsla, rädslan av att släppa det där trygga man har, även om det inte är det man vill egentligen och ge sig ut i det okända, och då menar jag kanske inte direkt att göra den resan du har gjort, det kan handla om att t.ex. starta en blomsteraffär eller precis vad som helst egentligen.
    Så här tror jag man måste vara:
    1. Målinriktad
    2. Tro på sig själv
    2. Veta att det tar tid
    3. Inget gör sig själv
    4. inte vänta för länge, för då blir risken stor att det inte blir alls
    5. Ha stöttning av nära och kära i det man har tänkt sig, man blir alltid starkare när man får höra -“det här fixar du!” än tvärtom
    6. Tålamod
    Man måste åtminstone pröva, går det så går det och då är det ju jättebra, och skulle det inte gå, då vet man det det och man behöver inte fundera längre på hur det skulle gått…..men framför allt ta chanser här i livet, det kan leda till nåt jättebra.

    Reply
  10. Helen Isler

    Das ist ein sehr schöner Bericht mit so viel Lebensweisheit geschrieben, und das in so jungen Jahren. Es stimmt, mit unseren Träumen können wir unser Leben gestalten. Auch ich habe es gemacht und bin mit 60 Jahren und körperlich angeschlagen, aus der Schweiz ausgewandert und habe meinen Traum, mein Paradies für mich und meine zwei russischen Windhunde gefunden im Norden Deutschlands mitten im Moor. Seit über zwei Jahren arbeite ich an meinem Paradies, Stück für Stück. Jeden Tag dankbar. Einsam? Nein. Es konnt alles wie es kommen muss, sogar die grosse Liebe hat sich angekündigt, und auch da bin ich dankbar, nehme an und bin offen für alles was das Leben mir bringt. Rückschläge ja, auch diese nehme ich an, da muss ich durch, weil die bei mir körperlich bedingt sind. Annehmen und das beste draus machen. Das Leben geht weiter. Und immer dankbar für all die Schönheit um mich rum.

    Reply
    • Sanna

      Hallo Helen, ich habe es genau so gemacht wie Du. Mit 60 Jahren habe ich meine beiden Katzen und einem grossen Koffer mit Kleider bin ich von Stockholm nach Piteå gezogen. Ich hatte schon lange mit dem Gedanken gespielt aber bin wie Du körpelich nicht gut gewesen (deshalb habe ich meinen Grosskinder meinem Hund gegeben. Och konnte ihm nicht mehr geben was ich ihm geben wollte…. lange tage im Wald) Wenn die Grosskinder dann plötslichg nichts mit mir zu tuhen haben wollten habe ich auch meinem hund verlohren…
      Dass ist dass beste das ich jeh gemacht habe…. und jetzt wenn mein mund wieder bei mir ist, ist mein leben genau so wie ich es haben will 🙂

      Reply
  11. Perk

    Bra skrivet Jonna! Det är bra att en gång i livet stampa gasen i botten och se vart det leder. Går det åt helvete kan man återvända och ta nya tag. Det är precis som en resa till ett spännande resmål, även om det blir dyrt ångrar man sällan kostnaderna. Jag har gjort en del missar men ångrar det inte. Livet är kort!

    Rock On Jonna!

    Reply
  12. Annica

    Så himla bra skrivet! Verkligen. Att känna tacksamhet för det man har och bubblande glädje inför det man vill ha/väntar på , det tror jag är en stor del i att lyckas nå sina mål……kan vara nog så svårt ibland 🙂 Gillar metaforen med trappan och våningen ovanför 🙂

    Reply
  13. Min Lau

    Åh vilken fint inlägg Jonna! Så välskrivet och träffande på många sätt. Tipset om tacksamhet var särskilt bra skrivet och väldigt välgrundat tycker jag!

    Reply
  14. Emma

    Så fint och klokt skrivet! Jag tror att det är jätteviktigt att satsa på sina drömmar, oavsett vad andra tycker och tänker, även om man själv tvivlar. Sen blir det ju aldrig exakt som man föreställt sig, men det kan bli bra ändå. Som du skriver så brukar ju nya möjligheter också öppnas upp längs med vägen. Gillade din metafor där med att en pil måste spännas bakåt för att kunna skjutas framåt. Att följa en dröm kan vara jobbigt på kort sikt, men på lång sikt har man antingen lyckats övervinna hinder och funnit sig tillrätta, eller så kanske man kommit på att man vill göra något helt annat. Oavsett vad så har man ju lärt sig mycket och blivit starkare som person.

    Mitt tips är att våga misslyckas och inte vara perfekt, för misslyckanden leder till lärdomar och perfektion förstör kreativitet. Jag har alltid haft höga krav på mig själv, först nu när jag börjar släppa kraven så känns det som att mitt liv börjar gå i rätt riktning. Att vara målinriktad är ju bra, men att bara ha fokus på målet är inte bra då man missar det roliga på vägen. Jag håller t.ex. på med musik, men hade tappat lusten helt till att vara kreativ pga mina krav. Nu känns det kul igen, jag vågar lägga upp videos på när jag sjunger och spelar och ska kanske plugga en musikkurs i höst. 🙂 Jag är inte längre så rädd att inte vara bra nog.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack snälla för din fina kommentar!! Och för dina kloka tankar om att våga misslyckas!
      Och så härligt att du fått tillbaks kreativiteten och inte längre är rädd för att visa utåt vad du kan.
      Heja dig!! ♥ Kramar

      Reply
  15. PJ:s byffé – från by till fe

    Jonna, denna måste vara en av de bästa texter du någonsin skrivit, med fina bilder som förstärkning!!

    Det som du först beskriver är en konstnärsdröm. Något som du är på väg att förverkliga. Något som är möjligt för alla om vi bara vågar, vill och har en vision. Att smita ur ekorrhjulet. Konstnärsdröm eller livsförverkligande. Allt från akvarell till naturens närhet. Att ta det första steget: “Även en milslång vandring börjar med ett första steg”. Sedan rullar det på med nya möjligheter, svårigheter ibland, men alltid med ett steg framåt efter två steg bakåt med rekyl framåt.

    Inget är lätt och alla har vi olika förutsättningar och utgångslägen som du helt riktigt skriver. Det gäller bara att ta de första steget, ung som äldre. Din text inspirerar.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men tack PJ! Vad glad jag blir att du tycker det ♥

      Och så bra skrivet du med ♥ Kloka tankar.
      Kramar

      Reply
  16. Sanna

    Hej Jonna, jag blev så glad när jag hittade din blogg!! Då hade jag redan sett lite om ditt liv någonstans och känt närheten till en annan människa som flytt staden för skogen och naturen. Jag bor visserligen fortfarande inte i skogen, men ändå nära naturen i en liten stad, med närhet till älven är det perfekt! Flyttade upp med mina djur och en väska kläder när jag var 60 år och hade levt i Stockholm hela mitt liv men aldrig känt mig hemma där…. Sa ofta: Jag är född i fel århundrade, jag hör inte hemma här….. men insåg när jag flyttat 90 mil norrut att det nog faktiskt inte var århundradet som var fel…. utan att jag fötts på fel plats.
    Har inte en sekund ångrat min flytt och nånstans hoppas jag att jag kan få hyra ett litet torp närmare naturen… med skogen i ryggen och vatten framför mig. Då skulle allt vara perfekt och jag ha fått mina drömmars liv 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh, fick ett härligt leende på läpparna efter att ha läst din kommentar!! Underbart!! ♥
      Önskar att du snart får hitta ditt torp också. Kram på dig ♥

      Reply
  17. into the wild

    Really sweet blog. I have one question though. Were you ever afraid of being lonely living out in the countryside? if not why not? for me its my main fear as a young woman living in a big city where i am constantly surounded by creative people. At the weekend I go to the berlin lakes and think i would like to live out in the small towns next to the forrest and lakes. But then I just imadgine I would have no friends out there if i was to move. its a frightening thing to do alone!

    Reply
    • Jonna Post author

      Thank you! ♥ And thank you for your question.
      I have always loved to be alone. I had some close friends in the city but I didnt see them that often after we quit highscool. So i was mostly by myself anyway. So living here by myself was nothing I ever was afraid of. In fact I really wanted to do that. But also I knew that I had people around me here aswell. My grandparents lived 60 km away from this village when I moved here, and I had other relatives closeby. So I have always felt that i have a good balance of being alone as much as I want to, and also be able to a social life ♥

      Reply
  18. Annetta

    Åh vilken häftig blogg! Det är inte så många bloggar som jag följer eller upptäcker, men shit din blogg är ju magisk.
    Efter att ha scrollat i flödet i några timmar så känner jag hur enormt inspirerad jag blir!
    Vandrade i fjällen med vänner förra sommaren och ska göra det denna sommar igen, men verkar på nåt sätt både läskigt och häftigt att ge sig ut på egen hand som du gjorde. Tänker hur häftigt det vore att i 1-2 veckor och bara vara själv med naturen och träffa nya människor i fjällstugor/hotell. En sån resa är nu med på min bucketlist!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tack!! Så glad att du tycker om min blogg!! 🙂
      Jaa åh jag rekomenderar verkligen att göra en sådan resa på egen hand! Det är väldigt givande på många sätt ♥
      Kram på dig!

      Reply
  19. Boel Engkvist

    Kära vackraste kloka Jonna! Delade just ditt inlägg på min Facebook av den viktiga anledningen att du inspirerar och för att jag känner mig så träffad av det du skriver. Jag känner speciellt igen mig i dessa rader: ” “Medan jag väntade på det jag egentligen ville göra, så gjorde jag sådant jag inte ville göra. Jag ställde mig fint i kön till ett liv jag inte alls längtade efter. Det var som att en del av mig redan accepterat att det skulle förbli en dröm. Något ouppnåeligt”.

    När du den 18 januari skrev ett inlägg om tillbakablickar på 2015 kommenterade jag det inlägget. “Jag får lite ångest av att jag kväver mina drömmar och är kvar i Göteborg fast jag inte trivs. Jag känner hur tiden går och paniken växer, känns som om att jag slösar bort mitt liv och det skapar stor ångest. MEN jag har dock bestämt mig för att flytta närmre naturen i år, det ska verkligen ske. Jag längtar så det gör ont till en annan tillvaro med ett eget litet hus, trädgård, naturen runt knuten och skogens tystnad. Ja, det kanske bara är att kliva över tröskeln men jag vet inte hur för att jag inte vet var jag ska bo. Det kan ju ingen annan än jag bestämma men jag vet inte hur jag ska tänka. Ju mer jag skjuter upp beslutet desto jobbigare blir det. Du flyttade ju från Göteborg till Grundtjärn utan att veta något mer än att ”det här vill jag göra, det är rätt för mig”. Känns som om att vägen dit är otroligt lång men har du klarat av det klarar jag av det. Jag förstår bara inte hur jag ska kunna ta ett beslut och lita på att det blir rätt”.

    När jag hittade din underbara blogg förra hösten förstod jag att jag var tvungen att ta beslutet att lämna Göteborg. Det tog över ett år men när jag väl tog det så var det som världens tyngsta sten hade lyfts från mina axlar. Jag bor nu i Falun i mitt älskade Dalarna och kommer förmodligen att flytta ut på landet och köpa mig ett hus nästa vår! Så Jonna, det är faktiskt delvis tack vare som jag nu befinner mig i Dalarna! Så ja, du har nog förstått vid det här laget att du är en stor inspiration och jag är så tacksam att jag vågade följa mitt hjärta. Nu i efterhand är det svårt att förstå hur jag kunde dröja så länge i Göteborg som verkligen inte är rätt ställe för mig. Men jag lärde mig mycket på vägen och insåg att hur jag måste bo för att kunna må bra! Och jag mår så otroligt mycket bättre nu och kommer aldrig att flytta till en stor stad igen! Tack för att du är så klok och modig Jonna!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh, tack kära Boel för att du delade med dig av detta. Blev nästan lite tårögd av att läsa din fina kommentar. Så underbart att du nu bor där du trivs, och att du kanske till och med ska flytta ut på landet sen. Så otroligt lycklig för din skulle att du tog steget att följa ditt hjärta!! ♥ Det värmer verkligen.
      Så, tusen tack för detta! Kramar ♥

      Reply
  20. Nina Öhrnberg

    Redan mina föräldrar hade en dröm, som jag älskade, och i början på 70- talet (då de var i 60-65års ålder)kunde de förverkliga den ( genom att köpa ett torp i Grundtjärn). Själv mötte jag inte den man som hade samma dröm som jag förrän jag fyllt 60 men då kunde vi tillsammans börja söka efter den plats vi sett i våra drömmar. Vi hittade mark i Värmlands vackra skogar där vi, trots vår ålder och många krävande olyckskorpar nu har börjat bygga vårt framtida liv. Vi njuter av varje minut och även om vi inte orkar bygga färdigt vårt drömhem har vi det underbart på vägen. Att drömma är ju trots allt halva vägen. Vad jag önskar är att så många som möjligt försöker förverkliga sina drömmar trots att det tar emot, blir kämpigt och folk som vet bättre avråder men lyssna till er inre röst och lev efter vad min gamle far sade, ett tåg går alltid hem igen. Har man aldrig försökt vet man ju aldrig. Knapert och eländigt ekonomiskt kanske det är i början men så väldigt mycket man får gratis.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack Nina för att du delade med dig av denna vackra berättelse. Så underbart att ni följer er dröm och bygger på ert framtida liv. Helt rätt!! Och så fint du skrev…inspirernade. Kram på dig! ♥

      Reply
  21. Rödluvan

    Alldeles underbara Jonna! Nu bara måste jag kommentera. Så otroligt kloka ord. Följer din blogg men hade tänkt skriva ett vanligt brev som är mer min stil. Tack för att du finns.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men tusen tack!! Vad glad jag blir 🙂 Så gulligt att du tänkt skriva ett riktigt brev.
      Kram på dig ♥

      Reply
  22. Boel Engkvist

    Jo, en sak till. Mitt första råd till andra som vill men inte vågar följa sina drömmar, ta ett beslut, förändra något är följande. Skjut INTE upp beslutet, det blir garanterat jobbigare. Jag ville så otroligt gärna lämna storstadshetsen i Göteborg och flytta närmre naturen. Jag ville, åh vad jag ville, det gjorde nästan ont. Jag tänkte på det varje dag men ju mer jag ville, längtade, tänkte och funderade, desto jobbigare blev det. Jag pratade med familj, vänner, bekanta och bollade till och med om min beslutsångest på sociala medier med folk jag inte kände. Jag fick sån sjuk ångest och kunde till slut inte ta mig ur sängen.

    Mitt andra råd är att inte fråga andra hela tiden, för då vet du snart inte själv vad du vill. Klart det är bra att bolla med människor men välj ut någon och inte hela din bekantskapskrets. Jag blev iaf väldigt stressad och förvirrad av alla samtal med alla och det var också jobbigt att jag valde att blotta mig själv så mycket inför andra. Jag ville att andra skulle ta beslutet åt mig men det är i slutändan bara en själv som kan ta det beslutet.

    Mitt tredje råd är att faktiskt slå slag i saken och inte bara prata om det. Åh så jag pratade om att flytta från Göteborg men jag tog inte ens ett litet första steg för att jag var så rädd och stressad. Man kommer ingen vart om man inte testar. Att välja att inte ta ett beslut är den klart lättaste vägen men det är endast en tillfällig, kortsiktig lösning. Jag levde i en falsk trygghet då jag hela tiden sköt upp mitt beslut och tänkte att “jag kan ändå inte göra något åt saken ikväll, jag tar tag i det om en vecka”. “Jag är lite förkyld just nu, då tänker jag inte klart”. Ja, det går att hitta hur mycket ursäkter som helst för att INTE ta ett beslut.

    Mitt fjärde råd är att prioritera rätt och ta ett steg i taget. Jag kanske inte når min dröm på en gång men om jag vet hur jag ska börja och har förutsättningarna att börja genomföra resan mot mitt mål är det faktiskt en skyldighet gentemot dig själv (och mot alla andra som du har pratat miljoner gånger med om saken) att ta ett första steg. Allt det här är kanske lätt för mig att säga men jag har faktiskt haft en så fruktansvärd beslutsångest och tänkt varenda lediga minut i ett och ett halvt år på att lämna Göteborg utan att ha gjort något åt det.

    Mitt femte och sista råd är att våga stå fast vid sitt beslut. Så många gånger som jag uttalade meningen: “Nu har jag bestämt mig, det blir Växjö som jag flyttar till”. Dagen efter infann sig en fruktansvärd ångest och jag tog snabbt tillbaka mitt beslut. Jag ändrade mig massor av gånger och det fick mina vänner ta del av. Så många samtal om min beslutsångest…. När jag väl äntligen tog det avgörande beslutet om att flytta till Dalarna så fick jag kämpa i någon vecka med att våga stå fast vid mitt beslut. Men efter den veckan la sig all stress och ångest och dessutom fick jag ett bra jobberbjudande i Falun. Det erbjudande gjorde att jag verkligen insåg att jag hade tagit beslut.

    Jag ångrar väl egentligen ingenting men det är lite synd att jag slösade så extremt mycket energi på att tänka och vilja utan att våga ens uttala högt att “nu gör jag det”. Jag hade alltså så svår beslutsångest att jag inte ens förmådde prata om min beslutsångest. Att ta ett beslut och våga ta första steget mot det man vill göra är bland det svåraste som finns men den största lättnad som finns när beslutet väl är taget. En av mina vänner som jag bollade med om olika flyttalternativ ställde den här frågan till mig: Var känner du dig mest hemma av dessa alternativ? Då kände jag direkt att det var Dalarna som var svaret. Och jag tror att den där hemmakänslan också fick mig att ta beslutet om Dalarna. För nu har jag hittat hem! Min stora dröm (som har varit en dröm i flera år) är att köpa ett hus på landet. Nu är jag ett steg närmre den drömmen och så fort jag har fått ett bättre jobb så kommer jag att förverkliga den drömmen. Jag kan inte säga exakt när men jag vet att det inte är ett beslut som är svårt att ta! Jag önskar er alla stort lycka till med era drömmar!

    Reply
    • Jonna Post author

      Vilka underbara råd. Så vackert skrivet igen!!
      Tusen tack för att du tog dig tid att skriva och dela med dig av detta.
      Kramar ♥

      Reply
  23. Inga

    Tack! Du är helt fantastisk. Jag önskar jag vore ung då skulle jag bli inspirerad och våga göra en resa likt din. Du kan verkligen formulera dina tankar. Helt otroligt. Du är en förebild för många ungar. De vågar säkert mycket mer när de läser dina ord. Jag kan bara inte låta bli att läsa din blogg. Helt otrolig. Fortsätt Jonna. Du är så duktig. Dina tavlor är helt underbara. Och dina bilder magiska. Kram till dej Jonna.

    Reply
  24. Pamela

    I think the trick is, you have to keep choosing your dream. It is very easy to lose your path, if you do not constantly seek it.

    When I was in my 20’s, I traveled around the country for a year, living out of my car. Living in all the beautiful out-of-the-way places, and doing art, and taking photos.
    In my 30’s I quit my good job and my safe life, to move to a place I had never been and work as a river guide.

    But now I am in my 40’s, lost and without passion, living a life I did not dream. I don’t know quite how I got here. I did, once, learn the lessons you described. I did pursue my life. But now?

    So maybe, that is part of the trick. You have to keep choosing your life, over and over. There is no time when you can stop asking yourself your core questions. You can’t stop listening to your answers. Once you stop seeking, you stop finding.

    Reply
  25. Alexandra

    Jag är så himla imponerad av dig. Min största farhåga hade varit: Vad blir det för mening med dagen? Det känns som att jag skulle kunna gå omkring i joggingbyxor hela dagarna, och att jag hade tröttnat på att aldrig “behöva” klä mig ordentligt. Låter kanske konstigt.. och så hade jag varit rädd att jag hade blivit otroligt rastlös. Samtidigt så längtar jag sååå himla mycket till naturen och till det som är “på riktigt” och inte allt det ytliga som finns i stan… Blir det inte långtråkigt och ensamt är väl det som jag undrar egentligen..? Tack för inspirationen! Kram

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Alexandra! ♥
      Jag tror att vissa förknippar livet på landet med “semester”, eftersom de kanske är de erfarenheter de har utav det. Att om man bor på landet och nära naturen så finns det inte så mycket att göra, och man går mest runt och bara tar det lugnt. Det är ju dock inte alls så livet ser ut om man bor på landet. Det ser ju precis likadant ut som för de som bor i stan, förutom att det är MYCKET mer att göra.

      Utöver en vardag med jobb, rutiner och press över att få in en inkomst så är det så otroligt mycket jobb med att bo i hus och ute på landet. Marker som ska skötas, ved som ska bäras in, gräsmattor som ska klippas, snö att skotta.
      Jag har aldrig haft så mycket att göra som när jag flyttade till Grundtjärn, på grund av så många olika orsaker. Att jag just fått kämpa varje dag för att kunna hålla min dröm “levande” och se till att klara mig ekonomiskt, och allt annat runt omkring. Så att glassa runt i ett par joggingbrallor och känna sig rastlös och inte finna en mening med dagen, det existerar inte här. Snarare om man bor i stan kan jag tänka mig. För där kände jag mig extremt rastlös och hade svårt att hitta en mening med dagen när man kom hem från jobbet.

      Så den biten behöver du nog inte vara orolig för 🙂
      Tack för din fråga ♥

      Reply
  26. Sabina

    Jonna, du är så fantastiskt klok! Och så rätt igenom autentisk. Tack för att du berör och är en sådan inspirationskälla. Kram på dig!

    Reply
  27. Gunilla

    Hej Jonna,
    Jag upptäckte din underbara blogg för några veckor sedan och läser både det du skriver nu och i bloggarkivet. Genom att läsa det du skrvit de första åren och framåt så får jag en levande bild av din väg från dröm till verklighet. Just det här inlägget är alldeles extra klokt och inspirerande skrivet. Kanske det allra viktigaste av dina råd är det om att inte tänka för mycket i förväg utan låta drömmen veckla ut sig och bli till verklighet stegvis, över tid. Där formulerade du dig klockrent och det märks att du har djup erfarenhet av det du uttalar dig om. Nu lnspirerade du mig verkligen och det tackar jag dig för!
    Min dröm om att leva på landet, nära naturen fanns starkt under barndomen för att försvinna i tonåren och sedan återkomma i medelåldern Jag har nu i några år funderat väldigt mycket på att flytta från Stockholm för att leva på landet och vara delvis självförsörjande. Jag känner att längtan bort från storstaden och arbetslivet tränger på allt mer, så det kanske är dags snart….

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack så jättemycket Gunilla! Och så roligt att du hittat hit och att du läst tillbaks i bloggarkivet.
      Hoppas verkligen att du får göra verklighet av din dröm att leva på landet!! Håller tummarna att en ny väg öppnas upp ♥
      Kramar

      Reply
  28. nillashalsaharmoni

    Visst är det läskigt att ta steget ut i det okända, för att om möjligt komma närmre det liv man vill leva. Men så viktigt det är! Du beskriver “resan” så fantastiskt bra med att våga ta ett första steg, för att se vilka dörrar som öppnar sig. Att göra förändringar innebär att möta både med – och motgångar och oavsett vilket av dem, så går vi framåt. Stärkta och ännu mer beslutsamma!
    Tycker om att du skriver om just beslutsamhet, tacksamhet, och att inte låta rädslan styra! Men känsla av rädsla är ändå något positivt , eftersom det får oss att stanna upp och reflektera och fundera ett varv till. Rädslan skyddar, men får inte styra oss.
    Ja, jag njöt av varendaste mening i din text och är säker på att du inspirerar andra till att våga ta steget. Du inspirerar mig både med dina texter och din fotokonst – ja hela ditt sätt att leva.
    Kramar, Gunilla

    Reply
    • Jonna Post author

      Tusen tack för dina kloka ord! Och jag blir så glad o höra att du finner inspiration från min blogg!!
      Kram på dig Gunilla ♥

      Reply
  29. Bella

    Åh vilka kloka fina råd! Du tänker väldigt smart 🙂 jag har en fråga, har du alltid känt olika drömmar/mål så du har vetat vad du vill och vart du vill?
    Jag har problemet att jag inte har någon dröm/mål, har uppnått dom jag hade och nu känns det tomt att inte kämpa/längta mot något. Jag tänker att jag borde vara lugn och tillfreds när livet ändå är rätt okej på de flesta fronter men nä :p har du läst någon/några bra böcker “om hitta lugnet/det viktiga i livet” så får du gärna tipsa om du orkar 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Bella!! ♥
      Jag känner igen dina funderingar. Jag minns att när jag bodde i stan så hade jag inga direkta mål eller drömmar. Inte något som kändes uppnåeligt i alla fall. Det kändes väldigt “lamt” på något vis…Jag hade det bra men kände mig inte tillfreds. Men sen jag flyttade hit så har jag nog för det mesta känt att jag har någon dröm av något slag. Mest att kunna fortsätta och utveckla det jag gör. Men jag förstår verkligen din känsla också. Men jag har nog inget bra tips där egentligen. Kanske är det något som visar sig inom en snar framtiden? Något som ligger där under ytan och bubblar 🙂
      Kram på dig ♥

      Reply
  30. Vicki

    Fantastiskt inlägg. Jag är uppväxt på landet. Jag bodde i ett hus där som min mamma byggde när hon var 23 precis efter att min äldsta bror föddes. När jag snart skulle fylla 18 flyttade vi in till stan. Min näst äldsta bror och hans familj hade fått hemlängtan kan man väl säga. Just då kretsade mitt liv kring stan. Jag hade inget körkort och alla mina kompisar var inne i stan. Jag åkte dit varje dag för att gå i skolan och när erbjudandet kom att vi skulle få flytta till stan blev jag glad!! Vi har bott här omkring ett och ett halvt år nu. Jag har körkort, tagit studenten och börjat inse att jag inte alls vill bo här längre. Jag vill ut till ett hus omringat av skog och täckter.
    Min dröm är att bli lärare och det tar 4 år. Jag har sökt det på distans så jag behöver tack och lov inte flyttra till en större stad. Drömmen är ju att kunna flytta in i ett hus och plugga hemifrån. Det finns ett drömhus som det finns en viss möjligt att det skulle kunna bli mitt. Men vägen dit är såå lång och när jag säger det till mina nära och kära tror dom nog inte ens att jag är seriös.

    Men dina inlägg inspirerar mig så mycket!! Dina youtube videos har inspirerat mig att göra liknande på min egna kanal. Du får gärna titta. Kanalen heter Vicki Söderlund. Jag ska nå min dröm om livet på landet, arbetande som lärare!!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tack fina du för att du delar med dig! Tycker din dröm låter helt fantastisk och jag säger bara LYCKA TILL! Kör hårt ♥
      Det är klart du ska nå din dröm 🙂 Kram på dig!

      Reply
  31. ninni

    Att se möjligheterna före hindren är det allt för få människor som gör. Det är en ynnest att fått en sån gåva . Många klamrar fast sig idag i en falsk trygghet.
    Jag har kommit en bit i livet och håller med dig om att våga och brukar tänka , vad är det värsta som kan hända ?
    Alltid gått min egen väg och har och haft drömmar. Nästan alla visioner har blivit verklighet. Man måste bara ge livet en chans . Sättet att tänka fick jag av min far och jag vet att mina tre barn också fått den “gåvan” som nu är vuxen och också genomför sina visioner och drömmar.
    Lycka till i fortsättningen och sluta aldrig att drömma för att leva det liv du vill.

    Reply
  32. Magnus

    Du måste ha haft ett långt tidigare liv Jonna! Du är ju klok som en “gammal gumma”!

    Det där med att inte tänka för mycket i förväg känner jag igen mig i. Jag kan föra långa diskussioner med mig själv och vända och vrida på saker och ting i evigheter, och jag blir så förbannad på mig själv ibland för det. Visst kan det vara bra ibland att verkligen tänka igenom något i förväg men många gånger fastnar jag i tankarna och de negativa sakerna tar över.

    En annan sak, som någon skrev i ett tidigare inlägg, är nog det där med att “man vet vad man har, men inte vad man kan få”. Tryggheten i det invanda och det man vet att man har och klarar sig med/på. Det kan nog göra det svårare att våga ta steget och släppa det för det man längtar efter, det okända, fast man inte vet säkert om det blir bättre, eller så som man tänkt/drömt om. Som jag skrivit tidigare, att kunna hitta den rätta tidpunkten för att våga hoppa ur ekorrhjulet utan att ramla och slå sig illa.

    Sen är det sannolikt lättare att ta ett steg så som du gjorde när man är ung och är precis i början på “vuxenlivet”. Det blir mycket svårare och väldigt mycket mer att ta hänsyn till om man sedan många år har tex familj och jobb osv. Då blir det nog lättare igen först när man blir pensionär. Barnen är utflugna och har sina egna liv och man har inte längre en arbetsplats som binder en till en viss plats.

    För egen del längtar jag efter ett annat liv, ett friare liv, än det “klockstyrda” liv jag lever idag. Jag längtar efter det där huset vid vägs ände med skogen i ryggen och vatten framför. Där katten kan skutta runt utomhus utan att jag ständigt skall behöva vara orolig för att hon skall bli påkörd. Men jag måste ju försörja mig på något sätt, och jag har inte kommit på vad det skulle kunna vara. Min gamla skolutbildning är inaktuell idag och mitt nuvarande yrke är så specialiserat att jag inte kan fortsätta med det om jag flyttar till någon annan del av landet. Jag måste komma på, och hitta, något annat jobb, men samtidigt är jag sååå trött på att livet skall behöva bestå av ett enbart “äta-sova-jobba” på vardagarna och försöka återhämta sig på helgen så att man orkar med nästa arbetsvecka. Och så förväntas man hålla på i större delen av sitt vuxna liv. Kan jag jobba fram till min pensionering så har jag jobbat 45 av min då 65 år. Är det verkligen meningen med livet?

    Om inte min Lotto-rad slår in så lär jag få fortsätta grunna på hur jag skall kunna hoppa ur ekorrhjulet på ett så säkert sätt som möjligt ett tag till.

    Stor kram!

    Reply
    • Anette

      Jag känner igen mig i många av dina tankar Magnus! Och du uttrycker dem så fint. Har du någonsin funderat på att jobba med att skriva på något sätt? Jag upplever alltid dina kommentarer så eftertänksamma och välskrivna. Det känns som att det bor en skrivare i dig! Men det vet du ju förstås bäst själv. Om du däremot inte har reflekterat över det så planterar jag gärna tanken. ; )

      Lycka till med Lottoraden! Själv köper jag Trisslotter, av samma anledning… : )

      Reply
      • Magnus

        Väldigt stort tack för dina värmande ord!
        Nej, att jobba med skrivande har aldrig varit något jag reflekterat över. Däremot har jag alltid känt mig behjälpt av att “skriva av mig” när tillvaron har känts trång. Det har några gånger i livet funkat som en ventil, trots att ingen har fått läsa det jag skrivit, och gjort att jag kunnat släppa tankarna och gå vidare. Jag har också lite lättare för att uttrycka mig i skrift än i samtal. Nackdelen är dock att det tar, oftast i alla fall, rätt lång tid för mig att skriva då jag vänder och vrider på formuleringarna och lägger till och tar bort för att det skall bli “rätt”.

        Blev tyvärr ingen vinst ikväll heller så det är bara att gneta vidare en vecka till. 😉

        Reply
        • Anette

          Jag vann inget på min trisslott heller… Men som det heter i reklamen; plötsligt händer det! Eller inte. Eller kanske. : )

          Intressant att läsa att det tar lång tid för dig att formulera dig, så är det för mig också! Jag trodde nästan att jag var ensam om det, bland dem som gillar att skriva alltså. När jag var yngre funderade jag på att bli journalist men insåg att det inte skulle passa mig just på grund av det här. Då måste det ju gå undan, eller som någon beskrev det; ”det finns ingen tid att sitta och fila på formuleringar”… Just det jag vill och behöver. Lite skönt att veta att det faktiskt finns fler som fungerar på det sättet men ändå tycker om att skriva – och är bra på det! ; )

          Hoppas att du hittar en väg till det där livet och huset som du längtar efter Magnus! Med eller utan Lottovinst. Och att du till dess, liksom jag själv, kan göra som en vän till mig en gång sa: finna rymden i ekorrhjulet.

          Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack kära Magnus för att du så öppet delar med dig kring dina tankar och drömmar ♥ Har ju hört tidigare om dina drömmar om ett annat liv som inte är styrt av klockan och jobbrutiner, och jag önskar verkligen SÅ mycket att något nytt ska öppna upp sig så att du får möjlighet att göra det du längtar efter. Hållar tummarna för din lottorad! 😀 ♥
      Kram på dig!!

      Reply
      • Magnus

        Tack Jonna!
        Jag tror att jag skall testa ditt trick och skriva några väl valda ord på en lapp och sen kasta in den i elden. Kanske funkar det för mig med. 😉

        Reply
  33. Olivia

    Tack, behövde läsa det här i lägget nu. Jag har sedan en vecka tillbaka separerat med min sambo efter 5,5 år tillsammans. Det var mitt beslut men det gör helt ärligt inte saken lättare.

    Jag är rädd. Jag vet att jag klarar mig själv men vem är jag när jag är själv? Jag måste hitta mig själv, Olivia 2.0, och komma fram till vad jag vill i livet. Mitt största projekt just nu är att hitta någonstans att bo. Det är inte så lätt när jag kanske inte har ekonomin till vad som helst. Jag känner samtidigt en enorm tacksamhet, blir tårögd när jag tänker på det, mot mina vänner. Dom ställer upp med sovplats och kramar. Peppande ord. Saker som gör mig glad.

    Sen har jag i princip inte varit singel på 8 år då jag gick direkt från mitt tidigare förhållande till det jag precis avslutat. Hur gör man, haha? Är 26 år och ser just nu bara en framtid som en crazy cat lady…

    Åh… Jag är så vilsen i mig själv just nu trots att hjärtat säger att jag tagit rätt beslut. Men det är så mycket praktiskt som jag måste lösa innan jag kan börja om från början med mig själv. Finner ingen ro att göra det för än jag har mitt egna hem att sova i.

    Kram

    Reply
    • Magnus

      Du har uppenbarligen vänner av den rätta sorten och det absolut svåraste, och jobbigaste, beslutet har du ju avklarat så ta en sak i taget så ska du se att det löser sig! 🙂

      Reply
    • Jonna Post author

      Åhhh ♥ Så fint att du orkar dela med dig av detta nu. Jag säger som Magnus, att det jobbigaste steget har du redan tagit. Jag är säker på att något helt nytt kommer öppna upp sig i ditt liv nu när du släppt taget om det gamla. Det kommer bara bli bättre.
      Även om du känner dig vilsen nu med att vara själv så är jag säker på att du kommer väldigt stärkt ur detta.

      Önskar verkligen att det löser sig fort för dig med boende så du i lugn och ro får landa i allt detta.

      Massor av kramar till dig!! ♥

      Reply
    • Anna

      Olivia, jag känner igen mig i rädslan du beskriver. Jag är 29 och har sen ett halvår tillbaka separerat från min sambo. Vad ska det bli av mig nu liksom? Har dessutom redan en katt – crazy cat lady, here I come!

      Reply
      • Olivia

        Jag har också en katt. Tyvärr kanske hon får bo kvar med mitt ex, beroende på hur min nya bostad ser ut. Hon kan inte bli innekatt så… Det gör ont i hjärtat att behöva förlora min fina katt men. Vad ska jag göra 🙁

        Reply
  34. Anders

    Du är, som man säger på engelska, “wise beyond your years”, Jonna! Tack för dina handfasta, kloka, visa råd för dem som söker sin väg i livet!
    Det finns inte någon modell som passar var och en som handsken, man måste kunna ta det onda med det goda, men du har på nå sätt och vis kommit upp med den ultimata “manualen” för livsavgörande beslut, baserat på dina egna livserfarenheter! Jag beundrar dig för att du så genuint bryr dig om alla (oss) andra som funderar över vilka vägar vi ska välja, gulle dig!

    Reply
  35. Anna

    Många kloka insikter! 🙂 Men också ur ett väldigt privilegierat perspektiv. Du hade ett hus att bosätta dig i – inget du behövde köpa eller leta efter. Du hade din mamma och annan släkt där – ett skyddsnät om något går fel. För de allra flesta skulle en flytt långt ut på landet innebära total ensamhet och att sätta sig i stor skuld.

    Reply
    • Elsa

      Tycker att Jonna gör det jättebra…men alla har inte samma möjligheter, som t ex support och kärlek från en familj eller ett hus som står och väntar. Har man grundtrygghet i familj och släkt så är man inte så bottenlöst ensam som man kan vara när man är utan. Kanske Jonna hade klarat det helt på egen hand men det skulle ha blivit bra mycket svårare.

      Reply
    • Jonna Post author

      Tack Anna!
      Som jag skrev i inlägget så ville jag vara tydligt med att inte ge några “konkreta” tips eftersom vi alla har olika livssituationer och olika möjligheter utifrån det perspektiv vi befinner oss i.
      “Jag har alltid tyckt det varit svårt att ge några konkreta tips utifrån hur jag gjorde. Därför att vi alla har så olika livssituationer och olika utgångspunkter. Om jag ger tips på exakt vad jag gjorde och hur det ena ledde till det andra, så är jag rädd att det istället sätter stopp för andra. Eftersom ingens väg egentligen ser likadan ut. Det beror på så mycket. Det finns miljoner olika utfall och därför tänker jag istället dela med mig av lite mer tips och råd kring det som jag anser var det allra viktigaste när man strävar efter att förverkliga en dröm eller nå ett mål.
      Detta är helt skrivet utifrån mina egna erfarenheter och perspektiv, med full förståelse för att andra kanske tänker och tycker på andra sätt.”

      Därför ville jag ge tips som alla kanske kan hitta något från. Inte bara utifrån de möjligheter jag hade.
      Så det är synd att du ändå uppfattade det så.

      Jag hade en sommarstuga att flytta till, även om jag flyttade hit helt ensam. Mina morföräldrar bodde 6 mil bort i Sollefteå, och min gammelmorbror Tage bodde i byn när jag flyttade. Senare flyttade min mamma upp till sitt föräldrarhem.
      Det gjorde det naturligtvis väldigt mycket lättare för mig att ta steget än om jag inte hade haft sommarstugan och mina släktingar nära. Grundtjärn har varit ett “hem” för mig sedan jag var liten.
      Men som sagt, vi alla har olika utgångspunkter och det jag ville förmedla med inlägget var inspiration utifrån ett mer neutralt perspektiv. Inga tips på exakt hur man ska göra, för det går inte att ge. Men tips och råd på hur man kan ändra sina tankar och kanske se mer möjligheter utifrån sin egen livssituation 🙂

      Kram ♥

      Reply
      • Anna

        Nej det förstod jag, Jonna! 🙂 Det var nog mest tipset att inte tänka efter så mycket före som jag tänkte på, att det är lättare att göra när man redan har någonstans att ta vägen. Försöker själv lära mig att se hur privilegierad jag själv är, som kunde bestämma mig för att hux flux flytta utomlands – för att jag vet att jag har ett skyddsnät. Alla har ju inte det, och då kanske det blir extra svårt att bara kasta sig ut i det okända. En vän tyckte t.ex. att jag var oerhört privilegierad som kom från en lång släkt med högskoleutbildade. För mig har högskola knappt varit något att sträva efter, utan något som mer bara hände för att det förväntades av en. Äh, kanske blev lite snurrigt allt nu men det är något jag försöker göra mig själv medveten om, kanske mest för att bli ännu mer tacksam för vad jag har! 🙂

        Reply
  36. Anette

    Kära, kära Jonna! <3 Vilket fantastiskt inlägg! Dina ord går rakt in i mitt hjärta och var precis vad jag behövde läsa just nu!

    Under en väldigt lång tid har jag känt att jag sitter fast och bara trampar runt i cirklar utan att någonsin komma framåt och vidare. Det gäller både jobb och andra saker. Jag har längtan och drömmar, men hittar ingen väg. Det är som om pilen har fastnat i det där bakåtläget… utan några som helst planer på att skjuta i väg.

    Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, särskilt i det där tillståndet av väntan. Att sitta i ”livets eviga väntrum” och vänta på att bli ”serverad möjligheter” istället för att agera själv och ta ett första, litet steg… det är verkligen så jag upplever det. Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det, vad det där första lilla steget skulle vara. För jag är även förtrogen med det andra du tar upp, som att tänka för mycket i förväg, fokusera på problem och bli handlingsförlamad av rädsla… Dina ord om att vi ofta är mer rädda för att leva än att dö fick mig att börja gråta.

    Som du förstår blir jag djupt berörd av det du skriver, men också oerhört uppmuntrad och inspirerad! Att våga mer och att i tanken ”skapa möjligheter som inte finns”. TACK för det Jonna! Jag kommer att spara det här inlägget och återvända till det.

    Det du skriver om tacksamhet är också så fint och sant. När jag fann din blogg för några år sedan var just denna inställning hos dig något som jag la märke till och attraherades av. Jag älskar verkligen att du så ofta uttrycker glädje och tacksamhet över både stort och smått! Själv har jag en bok där jag skriver upp saker som jag är tacksam för. Allt ifrån enstaka händelser till vardagliga saker som att jag har rent vatten att dricka – sådant som är lätt att ta för givet, men ju egentligen är fantastiskt. En slags tacksamhets-dagbok. Du och din blogg finns också med där! ; ) Som en bonus fungerar boken som en påminnelse om allt bra som trots allt finns i mitt liv, de dagar jag känner mig lite mulen. När jag går tillbaka och läser om allt som gör mig glad och tacksam, sida upp och sida ner, blir jag genast på bättre humör!

    En annan sak; jag tycker det är väldigt klokt och ödmjukt av dig att vilja ge generella råd framför konkreta. Det är ju annars ett vanligt fel – med de bästa intentioner förstås – att tro att den egna vägen är den bästa och rätta även för andra. Men som du skriver kan ju de steg som fört dig framåt istället sätta stopp för andra. Att inse det kräver en stor mognad tänker jag, och som många andra här är jag imponerad av att du som så ung redan har nått så stora livsinsikter!

    Tack än gång för ditt inlägg Jonna! Ett av dina bästa. : )

    Reply
    • Lindan

      Och vilket fint inlägg av Dig Anette! 🙂 Kände igen mig i allt du skrev…, och din beundran för vår allra bästa lilla Jonnan! <3 Just det där om att vara mer rädd för att leva än för att dö kände även jag starkt för. Mycket för att jag själv ibland tänkt JUST SÅ!

      Kram

      Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tusen tack Anette för denna fina kommentar som berörde mig i hjärtat!! Det gör mig så glad att du känner dig uppmuntrad och inspirerad av det jag skriver.

      Blev också väldigt glad o höra att du har en bok där du skriver ned sådant du är tacksam över. Det är så himla bra!! Jag brukar göra så ibland också. Det är som om man plötsligt då ser vad mycket man har att vara glad över 🙂 Och så fint att jag och min blogg finns med där.

      Tusen tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor! Blev rörd av det du skrev.
      Jag önskar så att dina drömmar går i uppfyllelse.

      Kramar i massor ♥

      Reply
  37. Emelie

    Så fint skrivet!

    Eftersom jag själv är starkt bunden till en annan individ (häst som är som mitt barn) så kräver alltid allt jag gör planering för att det ska bli bra för honom. Ska jag iväg måste jag se till att någon kan ta hand om honom på ett bra sätt under tiden, ska jag köpa något måste jag alltid tänka på vilka oförutsägbara utgifter han kanske ger mig efter det så som mer flugmedel, boots eller nya täcken, ska jag flytta måste jag hitta ett stabilt och helt perfekt hem till honom och jag måste alltid garanterat ha några tusen extra varje månad som går till honom. Det är en sak att riskera mig själv för mina drömmar men han måste alltid vara helt säker. Att vara så fäst vid en individ gör en mindre fri men kärleken gör det värt det. Det är pussligare att uppnå mina drömmar, resa, flytta till norrland och ge oss ut på vandring/långritt tillsammans, men vi har ändå lyckats med allt, och om 4 veckor bor vi i Jämtland. För oss så är planering otroligt viktigt, det är noggrannheten med det som har gjort att jag kommit iväg på saker. Innan jag tar på mig vissa projekt kan det kännas som att man precis ska bestiga ett högt berg, men då är det bara att börja linka sig framåt, och till slut är planen bombsäker och vad som än händer så finns alltid en extra plan 🙂 Pengarna för att kunna göra detta har jag fått lida för, men ett år arbete är värt det om man kan sedan kan starta sitt drömliv 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh så fint du skriver Emelie…om din kärlek till din häst och hur det är att ha så mycket ansvar för något. Kan känna igen mig lite. Så fint att du vill dela med dig! Och vad underbart att ni ska flytta till Jämtland!! Kan verkligen ana att du lagt ner mycket tid och hårt jobb på att få det att funka, men du har också skapat en möjlighet för ditt drömliv. Hurraa!! ♥ Kramar i massor! ♥

      Reply
  38. Filippa

    Åh kära Jonna, detta var så fint, härlig, inspirerande och skönt rent ut sagt att läsa. Att någon annan faktiskt berättar att “man kan”, om man så bara vill! Jag är så tacksam för att du skriver om detta då jag har vissa drömmar, men då jag tyvärr har vissa i min omgivning som är rät negativa till det, tråkigt nog. Eller, kanske inte negativa, men de tänker mer framåt och mer på konsekvenserna av många olika ting, vilket jag tycker är lite synd, eftersom jag bara berättar om mina drömmar för dem, ingenting har ju hänt ännu.. 🙂 Därför blir jag så peppad och så inspirerad när jag får möjligheten att läsa sådana här underbara och kloka inlägg. tack så himla mycket för det! <3

    Har du någonsin sett "Familjer på äventyr"? :} Det är avsnitt som också inspirerar mig, och en av familjerna skrev såhär på sin blogg för ett tag sedan: "Livet är krångligt för alla, hur man än gör. Då är vår tes att vi lika gärna kan krångla med något som vi drömmer om.”. Det är ett citat som jag tycker är så himla bra egentligen! Ville bara sprida det vidare. <3 Kram på dig fina Jonna, hoppas du får uppleva mer av de saker du drömmer om och jag tackar så mycket för den dagliga inspirationen du ger. <3

    Reply
    • Lindan

      Vilket bra citat från “Äventyrsfamiljen”…:) I övrigt känner jag igen mig precis i det du skriver…
      <3

      Reply
    • Jonna Post author

      Tusen tack Filippa för din fina kommentar!!
      Så tråkigt o höra att du har människor i din omgivning som inte är lika positivt inställda till dina drömmar som du. Jag hoppas du ändå kan försöka att inte påverkas av det ♥

      Och tack för tipset om “Familjer på äventyr”. HAr inte sett det. Men älskade verkligen citatet. Så himla sant ju!

      Kram på dig! ♥

      Reply
  39. Bo Sundell

    Underbara Jonna.
    Är så imponerad av Ditt sätt att uttrycka Dig i ord och bilder Din ungdom till trots. Har med stor glädje följt Din tillvaro sedan Du flyttade upp. Både min fru och jag gläds åt Din framgång. Dina fina bilder på norrsken gör mig sjuk av avund. Har aldrig lyckats se norrsken trots min ansenliga ålder. Fortsätt på den inslagna vägen nu tillsammans med Din Johan.
    Bosse

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tusen tack Bosse!
      Och jag hoppas verkligen du får se norrsken någon dag!!
      Kram på dig ♥

      Reply
  40. Pernilla Nilsson Roos

    Så oerhört SUND du verkar vara, rent psykiskt! Och vilken ljuvlig bild med dig, hunden, snön och ensamheten. Jag riktigt njuter av tystnaden och den krispiga jungfrusnön! Står själv nu, bra mycket äldre än du(53)men med 6 års Längtan i bagaget nu; jag vill HEM! Både Hem till min lilla lilla stad vid havet och till ön Mallorca, som jag älskar. Har väntat på att båda barnen skulle flyga ut och klara sig själva och ha det bra. Jag är där nu. Men då är det en liten åldrad ljuvlig Mamma man har att ta hänsyn till! Man tar hänsyn till MÅNGA och ens egna år går också(JA, jag har erbjudit Mamma att följa med och jag skulle ta så väl hand om henne!)…….. NÄR är det MIN tid? Eller skall jag sluta vänta och bara dra, hahaa……………..

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhhh tack Pernilla för dina fina ord.
      Och TACK för att du så ärligt delar med dig. Kan nog tänka mig in i att du inte är ensam om att känna sådär!! Tror väldigt många i just din ålder, med snart vuxna barn och åldrande föräldrar nästan slits itu av allt ansvar för alla. Jag önskar bara att du verkligen får förverkliga din dröm och att det snart blir DIN tid! Tack igen för att du berättar. Kramar ♥

      Reply
    • Irene

      Och mitt tips till den som är rädd att “ta steget” är att se på det som ett experiment snarare än som något definitivt beslut som aldrig kan upphävas. Många är så oroliga för att de skall ångra sig ( och att olyckskorparna då skall kraxa: “Vad var det vi sa!?” 🙁 ) men det är verkligen inget misslyckande om man t.ex. upptäcker att livet på den plats man flyttat till inte blev så som man hade önskat, då har man i alla fall prövat och det går alltid att flytta igen – med en erfarenhet rikare i bagaget 🙂

      Reply
  41. Lorra Fae Wildfire

    Had to translate, and worth it 🙂 Agree with everything you say. We get one life – it should be the one we dream of. The one that makes us feel whole and happy and fulfilled, so that when we die, we can say, “Yes, I LIVED, I didn’t just exist.”

    Reply
    • Jonna Post author

      Thank you! Im so glad you translated it so you could read.
      And thank you for your wise words!! I totally agree ♥

      Reply
  42. Ramona

    Ett så himla bra skrivet inlägg 🙂 Precis vad jag behövde, och nu fick jag mig en riktig tankeställare, på ett positivt sätt. Jag har suttit fast, varit frustrerad och känt mig fast, gör jag fortfarande men kanske är dags att istället börja se hur jag kan få drömmen att bli sann <3 Tack fina Jonna, du gjorde min dag, kram och ha det bäst 🙂

    Reply
  43. Tomas Holmgren

    Fint skrivet! Du har verkligen hittat livet och hur man ska leva det ? Det verkar underbart i Grundtjärn!

    Reply
  44. Anita

    Klok som en pudel – kan devisen passa bättre än ditt inlägg? Rädslan hindrar oftast att byta, ta nästa steg. Men även rädsla att förlora tryggheten med det man har, ekonomin, arbete – ja allt.

    Kram Jonna från mig på andra sidan Storsjön.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tack Anita! Glad att du gillade inlägget.
      Ja det är den där himla rädslan som ofta sätter stopp och bromsar.

      Kram på dig! ♥

      Reply
  45. Supermamsen

    Tack!
    Vilken inspirerande text! Härligt att du lever din dröm ?
    Jag har också en dröm och känner efter denna läsning att jag måste jobba mer aktivt mot den. Vad väntar jag på???
    Må så gott! ❤

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tack! Och vad härligt o höra att du ska jobba mer aktivt mot din dröm!! GO FOR IT 🙂
      Kram ♥

      Reply
  46. Verena

    Vilket fantastiskt bra inlägg, Jonna! Tack! Du inspirerar verkligen! Ska spara det här och ta fram lite då och då!

    Reply
  47. Lindan

    Bästa Jonnan! Ibland undrar jag om du är 300 år gammal….? 🙂 Du är klokare än någon annan 27-åring jag vet! Ja, klokare än de flesta jag vet faktiskt…;) I alla fall så tror jag att du har en väldigt gammal själ! <3

    Vilket superfint inlägg! Som du kanske förstått är även jag en av dem som längtar bort. Längtar efter ett annat liv än det jag lever. Det jag mest längtar efter är frihet! Frihet att få vara den jag är, frihet att kunna styra över mitt eget liv, min egen vardag. Att få/kunna leva ett liv värt att leva (för ibland har det faktiskt inte känts så…)!
    Ibland undrar jag om det inte var så att universum sände dig i min väg just för att hjälpa mig få lite rätsida på saker och ting. Som en påminnelse om hur livet faktiskt KAN vara!
    Och det är jag evigt tacksam för. Du förmedlar så mycket hopp (om både mänskligheten och livet i stort), kärlek och vishet.
    Jag tar till mig dina råd. Känner redan hur vissa av dem förändrar mina tankar redan just där jag befinner mig idag – så TACK!! 🙂 <3

    Intressant det där du skrev om "nära o kära". Ofta har jag tänkt att jag i vissa lägen borde låta bli att för vissa människor berätta om en del idéer eller drömmar jag har, för att deras rädsla, oro o omtanke gör att jag tappar tron på det jag ville/önskade. Deras ord är såklart oftast sagda pga.omtanke, men ibland kan det vara just den där omtanken som gör att man inte vågar ta steget, just för att man (som du skriver) fokuserar på hindrena snarare än möjligheterna!
    Min mamma är en sådan person, som jag börjat förstå att jag i vissa lägen faktiskt ska låta bli att bolla med. Hon är en av de klokaste människor jag vet, och just hennes ord "fastnar" alltid i mig, för jag liksom du påverkas starkt av vad vissa människor tycker eller tänker. Men ju äldre jag blir så har jag börjat förstå att hennes omtanke oftast gör att jag ger upp redan innan jag försökt, för att det blir så mycket fokus på det som är negativt.

    Vilken himla tur att du hade så förstående och peppande föräldrar den dagen du påbörjade ditt hjärtas färd! <3 Vilken himla tur, både för dig och oss!! <3

    Tack för att du finns! Kramar i stoooora lass!! Önskar dig en grym o härlig måndag!! 😀

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack Lindan. Som alltid berör du mig med dina fina och positiva ord. Känner mig alltid glad när jag läst dina kommentarer!

      Och åhh vad jag känner igen det där med att man inte ska bolla sina idéer med alla. Jag tror säkert din “känsla” är rätt där, att vissa saker kanske du inte ska ta upp med din mamma, eftersom hon av omtanke och kärlek till dig inte vill att du ska “råka illa ut” osv. Och även om det är av omtanke så är det ju väldigt synd om det får dig att ge upp redan innan du provat. Men åh, jag tror det där är så himla vanligt!
      Jag insåg det för några år sedan, att om man har en sådan där bubblande idé, så kan det ibland vara bäst att bara hålla helt tyst om den, hur mycket man än vill berätta för andra. Dock kan det ju alltid finnas de som istället ger syre till elden och gör att man blir ännu mer peppad. Men sånt är ju svårt att veta innan.

      Men åhh jag är så glad att du finns Lindan och för allt fin du skriver!!
      Jag önskar av hela mitt hjärta att din längtan efter ett annat liv ska bli till din verklighet!! Att din dröm ska förverkligas. Det är du så himla, himla värd!

      Kramar i massor ♥

      Reply
  48. Annika

    Du beskriver längtan/våga följa sin dröm på ett obeskrivbart sätt. Du når rakt in i själen och den egna innersta längtan. Din blogg har verkligen inspirerat mig, men även fått mig att känna och undra. Gör jag rätt saker, på rätt plats, med rätt människor.
    Det har gnagt i mig en längre tid. Jag har alltid varit en kämpe, haft nöjda arbetsgivare, gått igenom en svår sjukdom, “flyttat på berg” om det har stått i vägen. Haft och har många vänner. Men lever jag det liv som jag vill göra??
    Den här våren ökade känslan av att känna sig instängd. Energin var helt borta, provade att gå på akupunktur. Ville bara sova när jag kom hem. Hade sömnlösa nätter då jag grubblade.
    Skulle även få förändrade arbetsuppgifter till hösten. Vilket ledde till många samtal att hitta formen för hur jag skulle jobba, vilket ledde till att jag sa upp mig från ett fast jobb. Blev själv rätt förvånad av att jag gjorde det. Är inte med i facket, eller A-kassan, eller har en stor hög med pengar sparat. Men det som hände var att oket på axlarna släppte, började sova på nätterna, känner mig glad och förväntansfull på mitt liv. Funderar mest på vilka berg jag ska klättra i, vilka sjöar jag ska simma i, vilka hästar jag ska rida på. Vad som än händer gillar jag känslan som jag befinner mig i just nu. Jag känner mig hoppfull……

    Reply
  49. Lina

    Alltså, tack. <3 Det här var exakt vad jag behövde läsa just nu. Jag orkar inte ett år till med heltidsstudier och lönearbete på upp till halvtid. Jag ska klara mig på mitt nya lönearbete och arbeta hemifrån, på halvtid, åtta månader om året. Ägna resten av min tid åt att leva och göra sådant som jag mår bra av. Tack för att du får mig att inse det; för att du får mig att släppa fram känslorna och lyssna på dem och sluta vara rädd. Vad fan. Allt kommer bli bra. 😀

    Reply
  50. Mia

    Tack för att du delar med dig av din väg! Det är verkligen inspirerande att läsa dina tankar. Fint hur du beskriver hur det stöd du fått har hjälpt dig att fortsätta tro på din dröm och så sant att det man är, är det man blir <3 Hur orättvist det än kan kännas stundtals. Jag tror mycket på kreativiteten som finns i barnet och den man har när man är nybörjare på något. Känslan av att jag har ingen aning men jag provar så får vi se hur det går. Att prova fast man inte är säker på ifall man kan ger mer självförtroende och självkärlek än något man kan läsa sig till eller utbilda sig i. Bara det faktum att våga trampa där man tidigare inte gått gör ryggen rakare och hjärtat modigare. Och att känna tacksamhet till det och de som inspirerat en att våga, där håller jag helt med dig, det är lycka <3

    Reply
  51. mammakero

    Jag har följt din blogg sedan strax före nyåret 2015/2016. Det var när Underbara Clara tipsade om ditt Instagramkonto, som jag såg att du även hade en blogg. Har följt dej för dina fantastiska bilder. Sen har du charmat mej totalt. Älskar att läsa dina kloka inlägg lika mycket som jag älskar dina underbart fantastiska bilder! Du sprider kärlek och det är underbart! Kände bara att jag för en gång skull skulle kommentera. Min man fick stroke i augusti förra året. Vi har haft det otroligt tufft sedan dess. I detta inlägg insåg jag att det gällde även makens återgång till livet, det är hans stora dröm. Vissa läkare har sagt att han aldrig kommer att bli återställd. Hans högsta önskan är just det. Kanske har läkarna rätt, kanske har de fel. Det är egentligen inte någon som VET. Punkt för punkt du skrivit stämmer in på hans kamp. Inte tänka så mycket i förväg (om ett år kan jag jobba igen), skapa möjligheter istället för problem (om jag kämpar på så brukar vissa saker lösa sej på något konstigt sätt), släppa rädslan (det enda som stoppar honom nu är rädslan att falla och bryta det ben som är förlamat. Det trots att han blivit SÅ mycket starkare än han varit), uppoffringar (han kan inte plocka kantareller eller köra häst i nuläget) och tacksamhet (vi är tacksamma för att blödningen i hjärnan satt där den satt, att det inte var en propp, att jag var med när det hände och att hans humör är gott trots allt. För att inte tala om alla saker vi KAN göra tillsammans nu). Ville bara skriva detta så du vet hur viktigt det är att du finns.

    Reply
  52. Therese

    Wow! Har kollat dina videos och följer din blogg. Förstår varför du vann “Årets inspiratör” på Finest Awards. Du är riktigt unik och grym tjejen! Keep up the awesome work!
    Kramar och kärlek från storstockholm och en-som-själv-funderar-på-att-fly-storstadsstressen ; )

    Reply
  53. Gunilla

    Oj, så mycken klokhet du bär på trots din ringa ålder ; )
    Måste länka detta inlägg på min blogg.
    Så mycket klokt har jag (nästan) aldrig tänkt eller skrivit själv!
    Det gäller att tänka rätt, välja rätt och lyssna på sin magkänsla.
    Jag tror jag har gjort alla fel ovan…

    Reply
  54. Lily

    Hi Jonna- Thank you for sharing this! I keep having the question when i see your pictures…who is taking them of you?? You appear alone in the images, but someone was taking them, yes?

    Reply
  55. Jannice

    UNDERBART! Detta går direkt till mitt hjärta och jag berörs och blir rörd av dina otroligt kloka och insiktsfulla ord.
    Gjorde också en resa i våras där jag sa upp mig från mitt arbete utan att veta hur, var och när det skulle komma en lösning och en inre vägledning om mitt nästa steg. Jag överlämnade mig till livet och kände tillit till att det kommer att visa sig och så har det verkligen varit dessa månader. Allt har kommit till mig på ett eller annat sätt och jag är så innerligt tacksam.
    Mitt nästa steg och min innersta längtan är ett litet hus med trädgård där jag kan odla och mina katter kan få ströva fritt. Att få gå barfota i gräs och kunna göra yoga nära moder jord. En så enkel sak som att hänga ut min tvätt och ta in den friskt doftande tvätten är en levande bild jag bär på. Och du fina kloka kvinna inspirerar mig än mer till att ta detta steg.
    Tusen tack för inspiration! Och jag önskar dig allt gott på din fortsatta vandring i livet och här på vår älskade moder jord!

    Reply
  56. Jessie

    Så himla vis å klok du blivit i sån ung ålder Jonna! 🙂
    Jag har massa drömmar och jag har förverkligat rätt många av de bah på detta året. Det har tagit lååååång tid asså flera år.
    Min största dröm just nu är att resa så mycket som möjligt till olika ställen i världen. 🙂 Jag ska bah samla ihop lite pengar sen sticker jag själv för jag får inte med mig någon. Det e det som e pirrigt att behöva ge ut on my own i vida världen. Men JAG SKA GÖRA DET, det har jag redan bestämt! 😀

    Reply
  57. Catrin

    Hej!
    Det kanske underlättar att vara ensam om man vill förverkliga drömmar, men bär stora delar av en familj på samma dröm kan drömmarna bli verklighet om man bara tar steget tillsammans! Jag har haft som barndomsdröm att få bo permanent i fjällen och min man har längtat tillbaka till fjällen i sexton år. Vi är ganska säkra på att våra två barn och vår hund också kommer att uppskatta ett liv i fjällen. I våras började vi ta stegen som nu lett till en flytt från södra Sverige till Norrland! Vägen har inte varit spikrak och ibland har vad som verkat vara “fasta och stadiga grästuvor” visat sig vara “gungfly” som vi snabbt har fått hoppa vidare från. Vi har fått möjlighet att få tjänstledigt båda två och vi hyr dessutom ut vårt hus till en början. Det kanske verkar lite fegt och tvekande att ta tjänstledigt och hyra ut huset, men när man har barn är är det nog klokt att vidta de säkerhetsåtgärder som bjuds, även om vi tänker oss att livet i fjällen är tillsvidare.
    Problem kommer man att stöta på oavsett om man stannar i sitt nuvarande liv eller vågar något nytt. Av erfarenhet hittills av mitt eget liv, och det jag tagit del av från andras livshistorier, är att problemen brukar lösa sig! Ibland kan jag själv komma fram till en lösning, men ibland (ganska ofta) finns det en lösning om jag delar problemet med någon eller flera andra i min omgivning. Till slut när problemet är löst står jag med nya erfarenheter och ibland “ärr”, men jag har utvecklats som människa och kanske blivit lite klokare!
    “Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.”
    Soren Kierkegaard

    Reply
  58. Pingback: Stjärnögonblick #27 | Mjölkört, lantluft och en lycklig katt. | REAKTIONISTA

Lämna ett svar till Magnus Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.