Nu märks det verkligen att vi är i november. Dagarna är korta och trots att det är ljust ute är det inte tillräckligt ljust, då jag ändå måste ha lampor tända inomhus under dagen. I hallen är det rentav mörkt om ingen lampa tänds.

Ja, den här tiden tycker jag är ganska tung. Speciellt om det är mulet under lång tid som det har varit nu, och ingen snö. En liten gnutta sol kan göra så mycket.
Men samtidigt så tycker jag om den här tiden också, på ett speciellt sätt. Det är ett sådant kontrast mot juni månad. Och jag gillar kontrast.

November blir lättare att handskas med om jag inte gör motstånd, har jag kommit på. Det är definitivt en månad då jag känner mig mindre produktiv, mindre kreativ, mindre positiv, och lite lugnare. Stillare. Och istället för att försöka få igång mig själv så inser jag att det blir bättre om jag bara låter november få vara november. Och låta mig själv sakta ner tempot lite. Följa med i naturens rytm, istället för att försöka gå emot den.

Ljusare tider väntar. Men medan vi är här, i höstmörkrets årstid med vintern på ingående, så ska jag försöka göra det bästa av det.

Vad tycker ni om den är årstiden? Hur påverkas ni av de korta ljustimmarna?

Lamporna är tända inomhus hela dagen. Det är ju tur att vi lever nu, när det finns elektricitet. Kan bara föreställa mig hur det var under höst och vintermånaderna för länge, länge sedan när bara stearinljus och fotogenlampor fanns.