Nätterna som fyller mig med liv

Jag känner en sån djup lycka när jag får vara ute i den ljusa norrländska sommarnatten och fylla min själ med gryningens alla varma toner som målas på himlen och glömma bort tid och rum. Känna vinden i håret och ta djupa andetag och andas in dofterna av gran, grönska, insjö, blommor och torr barrmark.

Allting får ett speciellt skimmer i ljuset från en sol som vilar alldeles nedanför horisonten innan den sakta stiger upp igen. Som att få spendera en stund i en evig soluppgång. Som att få stanna tiden när det är som allra bäst. De här nätterna ger mig kraft för hela den långa, mörka vintern.
De här nätterna ger mig liv. Sen kommer jag hem till Grundtjärn igen, mitt emellan natt och morgon. Himlen är fortfarande ett skådespel av de vackraste färger och jag går in i mitt lilla hus, min lilla studio, och laddar in nattens bilder och förbereder ett litet blogginlägg för nästkommande dag. Ja, för det är ju också en så stor del av glädjen jag får av sommarens nätter.
Att få dela dom med er.
Hoppas ni får en helt underbar dag! Kramar i massor ♥

Trolska nätter

Det är något speciellt med de ljusa sommarnätterna. De bär på en känsla som är svår att sätta ord på. År efter år försöker jag att liksom fånga den. Nå till dess innersta kärna och komma fram till vad det är som gör att jag dras till nattens dimmor och skogarnas viskningar. Det bara är något där ute, som får mig att minnas en känsla jag tycker om att känna.
 
Som om något vaknar, när allt annat somnar. 

070705070702070704

Korta dagar, långa kvällar och mörka nätter

Nu märks det verkligen att vi är i november. Dagarna är korta och trots att det är ljust ute är det inte tillräckligt ljust, då jag ändå måste ha lampor tända inomhus under dagen. I hallen är det rentav mörkt om ingen lampa tänds.

Ja, den här tiden tycker jag är ganska tung. Speciellt om det är mulet under lång tid som det har varit nu, och ingen snö. En liten gnutta sol kan göra så mycket.
Men samtidigt så tycker jag om den här tiden också, på ett speciellt sätt. Det är ett sådant kontrast mot juni månad. Och jag gillar kontrast.

November blir lättare att handskas med om jag inte gör motstånd, har jag kommit på. Det är definitivt en månad då jag känner mig mindre produktiv, mindre kreativ, mindre positiv, och lite lugnare. Stillare. Och istället för att försöka få igång mig själv så inser jag att det blir bättre om jag bara låter november få vara november. Och låta mig själv sakta ner tempot lite. Följa med i naturens rytm, istället för att försöka gå emot den.

Ljusare tider väntar. Men medan vi är här, i höstmörkrets årstid med vintern på ingående, så ska jag försöka göra det bästa av det.

Vad tycker ni om den är årstiden? Hur påverkas ni av de korta ljustimmarna?

Lamporna är tända inomhus hela dagen. Det är ju tur att vi lever nu, när det finns elektricitet. Kan bara föreställa mig hur det var under höst och vintermånaderna för länge, länge sedan när bara stearinljus och fotogenlampor fanns.

Lamporna är tända inomhus hela dagen. Det är ju tur att vi lever nu, när det finns elektricitet. Kan bara föreställa mig hur det var under höst och vintermånaderna för länge, länge sedan när bara stearinljus och fotogenlampor fanns.

Sömnlösa nätter

Jag tittade igenom lite videoklipp i min mobilkamera och hittade några filmklipp som jag filmade för ca ett halvår sedan, när jag bodde i den gamla skolan här i byn. Jag har ju alltid fått frågan “Blir du aldrig mörkrädd av att sova helt själv i ett gammalt hus?” Och jag har väl för det mesta svarat lite lätt och modigt “Nej jag är faktiskt aldrig mörkrädd”. Och egentligen så ljuger jag inte när jag svarar så, för om jag hade varit mörkrädd hade det varit en plåga att bo här 😉 Men, det betyder ju inte att jag aldrig har blivit rädd ibland på nätterna. För det har jag. Flera gånger, minst sagt 🙂

När jag bodde i den gamla skolan så var nästan varje natt ett äventyr, både för mig och Nanook. De flesta nätter blev jag rädd bara för att Nanook var så rädd och skällde och gick runt och var allmänt orolig. Men vissa nätter kände jag även själv en konstig känsla. Jag har egentligen inte velat nämna något om mina upplevelser från den gamla skolan eftersom det är ett sådant “känsligt ämne”. Vissa tror på det, och vissa tror inte på det. Men å andra sidan så är ju huvudsaken att man själv vet vad som är verkligheten för en själv, oavsett om andra tror på det man säger eller inte 🙂

Jag tänkte inte skriva så mycket om mina upplevelser nu, men däremot la jag ihop några klipp från några nätter när Nanook höll på att skrämma livet ur mig. Han satt ofta upp i sängen på nätterna och tittade ut över rummet och jag tittade skräckslaget på honom. Sen hörde han nog ofta djur som var utanför och därför var på vakt och skällde. Men jag är nog ganska säker på att det inte alltid var djur han reagerade på. Ibland vart jag nästan arg på honom för att han höll mig vaken så mycket om nätterna. När han var rädd blev ju även jag rädd 😉

Så här kommer några klipp från några av dessa nätter, så ni får se ungefär hur det var! 🙂
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=lPo5J01e6zo[/youtube]

Sena nätter

Hej!
Åh tack för alla fina “krya på dig” kommentarer ni skrivit. Blir så glad för det! 🙂 Jag är på bättringsvägen nu! Men det var en uthållig förkylning det här. Inte likt mig att vara sjuk i så många dagar. Men kan ju inte påstå att jag har vilat så mycket heller. Full fart hela tiden 😉
Som vanligt sitter jag och jobbar med hemsidan och bilder just nu. Det gör jag verkligen varenda minut av min vakna tid nu. Därför har det blivit lite enformiga blogginlägg de senaste dagarna. Men det blir bättre snart! Så fort jag är klar med det här så 🙂

Jag ska återgå till arbetet. Jag skriver mer sen!
Puss och kram <3

Det har blivit många sena nätter

Och stackars lille Nanook som måste va med på allt 🙂 Han har inte haft det lätt den här veckan!