Nu kommer det lite bilder och berättande från min resa till norra Italien. Jag kom dit på lördag eftermiddag och åkte hem på måndag. Så det vart kort och intensivt, men väldigt roligt!
Jag blev bjuden till eventet av företaget Gore-tex som ska lansera en vandrings-sko nästa år. Så vi var ett helt gäng med bloggare från olika delar av världen som möttes upp på IMS-eventet i Brixen. Hela grejen handlade alltså om att vi skulle komma dit och få lyssna på en föreläsning om den här nya skon och teknologin bakom den, sedan prova dem och vandra uppe i bergen. Utöver det fick vi ta del av några andra spännande föreläsningar.
Självklart var vandringen det bästa av allt på hela resan. Vi åkte först upp med en linbana och sedan vandrade vi i ca 2 timmar upp till en topp, för att sedan vandra nedåt en annan väg. Det var så vackert där uppe! Bergen var så mäktiga och storslagna. Överallt var vi omgivna av berg. Vi hade väldigt tur med vädret. Det var klart så man kunde se miltals över bergen. Och det var varmt och skönt! Det hade jag verkligen inte väntat mig, då jag packat med mig både vinterjacka och täckbyxor, mössa, vantar och underställ.
Jag hade också väntat mig att det skulle bli en väldigt tuff vandring, men den var bara bekväm och mysig. Vi lunkade på i egen takt uppför bergen och när vi nådde toppen blev vi bjuden på middag. En alldeles lagom och härlig vandring som passade mig helt perfekt nu. Jag kunde helt och hållet njuta av att befinna mig på en av jordens vackraste platser. Jag njöt av värmen och solen, för när jag lämnade Grundtjärn var det -10 och snöflingor i luften.
Under dagarna lärde vi känna många härliga människor. Jag fick några riktigt fina vänner i bloggarna från England, som hette Leanne och Shaun. Jag spenderade den mesta tiden tillsammans med dem och vi hade väldigt roligt ihop!
Det var utan tvekan en underbar helg som gav mig lite extra energi såhär i mörka och kalla oktober. En minisemester. Jag vill absolut återkomma till Dolomiterna för att vandra under längre tid. Det var ju så obeskrivligt vackert!
Nu kommer några bilder från resan! 🙂

När jag kom fram till Brixen och platsen där eventet skulle hålla till fick vi gå på en föreläsning av Gore Tex.

Nästa dag var det dags för vandring. Först blev det lite snack med de två aplinisterna Peter Habeler och Herve Bermasse som skulle följa med på vandringen. Jag hade ingen aning om vilka dessa två var men kring dessa trakter var de väldigt välkända. Tyvärr var det mesta pratet på italienska och tyska så jag förstod inte så mycket av vad dem sa.

Såhär var utsikten när vi klev ut från linbanan. Alldeles fantastiskt! Som att befinna sig uppe i himmelen 🙂

Under vandringen lärde jag känna två snälla spanjorer. Vi pratade om pilgrimsvandringen Santiago de Compostela och de gav mig lite tips.

Vi fick typisk Österikisk mat under dagarna där. Det ligger ju på gränsen mellan Italien och Österike och det kändes verkligen som att vara i två länder samtidigt. Jag var inte helt förtjust i maten om jag ska vara ärlig. Väldigt “enkel” mat. Mycket korv och sådant. Det var gott men liksom inte sådär wow 🙂

Sedan kom vi till en annan restaurang med massor av folk. Där fick vi mat igen! Så otroligt lättsamt och skönt. Inte som när jag vandrade Fjällräven Classic i augusti och åt frystorkad mat efter flera mils tung vandring. Det här var rena lyxen verkligen! 🙂

Skorna funkade bra hittills. De andades och höll fötterna torra precis som de lovades. Men de är gjorda för lätt terräng. Den är ju utformad mer som en joggingsko än en vandringskänga. För lätta vandringar är den perfekt!

Vi fick några timmar att göra vad vi vill, så jag, Angeliqa, Shaun och Leanne fortsatte att vandra uppåt i bergen. Det var riktigt roligt 🙂

När vi kom ner igen gick ställde jag mig i en fontän för att prova om skorna verkligen var vattentäta. Jajamen, de var dem!

Men den sista middagen blev den minst goda. Menyn var helt och hållet på tyska och italienska så man fick alltid gissa sig fram till vad man beställde. Jag trodde att jag hade beställt en tallrik med massa olika smårätter som jag såg någon annan åt. Men istället blev det en tallrik med BARA skinka. Jag åt tre skinkbitar sedan vart jag less 🙂

Sedan var det föreläsning med bland annat den här tuffa kvinnan vid namn Steph Davis som hoppar från höga berg och flyger i en “flygdräkt”. Såg otroligt farligt ut, men helt underbart. Vilken frihetskänsla det måste vara. Men hon förlorade sin man när de flög för några år sedan. Då hade jag svårt att hålla tårarna tillbaks. Otroligt fin, inspirerande och stark föreläsning.