Eftersom det varit en sådan mild vinter fram till nu så hade jag nästan glömt bort hur det kändes när graderna sjönk mot -30. Jag har verkligen längtat efter riktig kyla, rimfrost och iskristaller som flyger i luften. Och nu när den väl är här påminns jag om hur omständigt saker blir. Det är så lätt att sitta och längta efter kyla när det är milt ute och det är varmt inne. Men nu kommer jag ihåg hur mycket tid och energi det går åt till att bara hålla sig varm. När det är väldigt kallt ute så känns det lite som om kroppen går in i något energi-sparläge. Om jag kunde skulle jag nog bara sitta framför brasan inlindad i filtar hela dagen.
Samtidigt så önskar jag att jag bara kunde vara ute och fota hela tiden eftersom det är väldigt vackert ute i naturen när det är såhär kallt ute. Det blir något speciellt med ljuset. En slags magi i luften.

Ute i -30 grader. Luften är rysligt kall men ändå älskar jag att ta riktigt djupa andetag av riktigt iskall luft. Det känns så uppfriskande. Som om man andas in ny energi som renar hela kroppen.

Men än hur vackert det är så tar det verkligen emot att springa ut med kameran och fota. Att bara ta av sig vantarna i 30 sekunder för att göra några inställningar på kameran gör att dom hinner bli bedövade av kylan. Och sladden till fjärrutlösaren fryser så den nästan bryts av om man råkar vika den lite.

Det går åt otroliga mängder ved just nu.

Men även om det är väldigt kallt och saker blir väldigt omständigt och värmen rymmer ut från mitt hus så är det ändå en speciell känsla att behöva kämpa lite. Det väcker någon urkraft i mig ändå. Att få kämpa lite för att överleva. Det skulle vi behöva lite oftare tror jag.

Nu är det bara hälften av veden kvar i vedboden. Inte klokt vad mycket ved som gått åt trots att det varit en mild vinter. Får hoppas att den räcker fram till maj/juni.

Efter branden i helgen har jag haft blandade känslor vad gäller eld. Igår vågade jag tända värmeljus igen för första gången. Och att se lågorna inne i pannan påminner mig om lågorna i gardinerna. Samtidigt så skulle jag vara helt körd utan värmen som lågorna ger. Eld kan verkligen bara det bästa och det värsta.

Det bästa med kylan är att det är så vackra soliga dagar. Även om solen bara syns drygt en timma ovanför träden så är den timman alldeles underbar. Igår var jag ute och tankande solenergi så länge jag kunde. Vetskapen om att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går gör mig så lycklig. Även om det känns som en ny istid är på väg just nu så vet vi ju att det kommer en till vår. Vi kommer att få uppleva våren igen. Och tanken på det gör mig alldeles varm.