Det är mitt emellan natt och morgon och det starka månljuset utanför fönstret får frosten att glittra som kristaller. Elden i spisen och ett litet ljus på bordet är det enda som lyser upp här inne i stugan. Luciamorgon. Det har alltid varit en speciell morgon för mig. Ända sedan jag var liten, när mamma och pappa väckte oss barn extra tidigt och vi drack glögg och åt lussebullar i ett mörkt vardagsrum med ett tänt ljus och luciamorgon på TV. Att få vakna till det var en av årets mysigaste stunder. Jag känner stämningen så starkt än i dag. Det var något alldeles magiskt i luften. Och de vill jag återskapa och få leva vidare.

Det var luciamorgon 2011 när jag för första gången gick ut i natten och lussade, i min hemmagjorda luciakrona av björkgrenar, bombull och sidenband. Jag tog den här bilden då, och la upp på bloggen tidigt på morgonen. Jag minns lyckan jag kände i vetskapen om att andra skulle få vakna och känna den där mysiga, magiska luciastämningen. Efter detta blev det en tradition att gå ut och lussa i natten. Nästan varje år efter det har jag gjort något lussande, i både bild och film.
Förra året tog jag den här bilden när jag tände upp marschaller i skogen mitt i natten och lussade under en stjärnklar himmel och till ljudet av isen och en skrikande räv längre bort.  Det var -17 grader ute och den iskalla mässingkronan på huvudet gav mig så mycket känslor från alla de tidigare år jag varit ute. En kombination av så mycket. Nattens mörker och känslan av att trotsa en viss rädsla. Att tända första marschallen och känna den bekanta lukten av lampolja. Första marschallen, som blir min trygga punkt. Het stearin som rinner ner längs hårbotten och värmer mig på ett oförklarligt skönt och smärtsamt vis. Euforin över att vara där, mitt i en stämning jag fått skapa med mörker och ljus. En känsla av att natten sjunger med och skapar med mig.
Och sen, känslan över att komma in i värmen igen och dela natten med er. Det ger så mycket tillbaks att jag år efter år får samma starka vilja att göra om det igen.

Nu vill jag önska er alla en glad lucia och en underbar dag med den här luciafilmen från 2012 som nu blivit tradition att visa här på bloggen varje lucia. Den natten var verkligen utöver det vanliga, och det var som om allt hjälpte till för att få det att bli så som jag önskade.

Hoppas att ni får en mysig dag fylld med magi.
Tack för allt ljus ni ger mig. Här får ni lite ljus tillbaks ♥

Så kom den där natten igen, som har något alldeles magiskt över sig. Jag log för mig själv när jag återigen packat skottkärran med ljus och luciakrona och vandrade ut mot skogen i mörkret med en lykta. Som jag kände igen denna känslan. Det har blivit min tradition nu, att gå ut i natten och lussa i skogen.

Det knarrade under mina fötter och graderna var nära -15. Kylan bet tag i mina kinder men jag tände upp marschaller  där jag kunde värma mina händer. Allt kändes precis sådär magiskt som det alltid blir natten mot lucia. Jag undrade hur det kommer sig, att det är som om det är samma natt. Som om tiden stått stilla.

Jag kände såväl igen allt. Lukten av stearin och marschall, känslan av den iskalla mässingkronan runt min panna. Ljudet av isen som sjunger så högt att jag ryser av någon slags skräckblandad förtjusning. Träden som knäpper som skott av kylan. Känslan av magi i luften. Som om hela skogen sjöng med.

Jag kände sådan lycka. Att återigen få stå där och lussa för ingen alls, men i mina tankar lussa för hela världen ♥
Det är fjärde vintern jag varit ute och lussat nu, och varje gång är det lika magiskt. Och det har ju blivit tradition nu att visa min luciafilm på bloggen. Så här kommer den. Önskar er en underbar lucia. Många varma kramar till er där ute ♥

Jag gjorde även en annan lucia film förra året som ni kan se HÄR, om ni vill komma ännu mer i stämning : )

Det var vid midnatt förra året, natten mot luciamorgon, som jag begav mig ut i vinternatten för att tända upp hundratals marschaller. Det var en natt jag länge hade planerat och väntat på. Jag kan inte riktigt förklara den där känslan jag hade. Det var som om det var det viktigaste någonsin just då. Något som jag av hela mitt hjärta ville göra. Att få tända upp ljusen och lussa för världen, och samtidigt göra en film.

Timmar spenderades ute i den stilla natten. Snön dalade ner så vackert. Det kändes som om hela universum hjälpte mig. Inte en vind. Inte ett endaste ljus på min krona blåstes ut. Och när hela Grundtjärn var upplyst i ett fladdrande sken var det som om man ville gråta. Av glädje förstås.

Det finns så mycket att säga om denna magiska natt. Men orden räcker inte riktigt till. Det var en oförglömlig natt, och jag är så glad att jag har allt förevigat på film. Det kommer nog bli en tradition att filmen läggs upp på bloggen på luciamorgon varje år.

Så nu mina kära läsare, här kommer luciafilmen. Det är min luciahälsning till er ♥

Titta gärna i HD, fullskärm och med bra ljud om ni har möjlighet.