Som jag skrivit tidigare så har det här året startat med många prövningar på olika sätt. Det började med branden och efter det så har det känts sådär “tungt”, som att jag gått i motvind.

Förra veckan, i samma veva som hela bloggen kraschade så gick även min ytterdörr sönder. Den hade redan börjat gå sönder tidigare då jag och hela min familj lyckades låsa ute oss samma natt som det hade brunnit i mina föräldrars hus. Så inte nog med branden fick vi även bryta oss in i mitt hus med en kofot den kvällen.

Efter det har låset fortsatt hänga upp sig ibland men förra veckan så gick det sönder helt, och jag blev inlåst. Hur mycket kraft jag än tog i fick jag inte upp dörren. Även om jag slog med en hammare på låset så rubbades det inte. Låset hade gått sönder helt och handtaget bara hängde löst. Så för att komma ut och in fick jag ta vägen genom fönstret. När jag var på väg in genom fönstret igen och fastnade på mitten och kände mig som en tjock gris på julbordet kunde jag inte annat än skratta åt allt elände. Det kändes som allt bara rasade samman för mig och att jag spolats tillbaks till första året jag bodde i Grundtjärn då allt var så spartanskt och ingenting funkande.

Som tur var fick jag sedan låna min gammelmorbror Tages kofot igen och bryta upp dörren. Den här månaden har jag brutit mig in i mitt eget hus tre gånger. I förrgår när mamma var på besök hos mig och sedan gick så råkade dörren gå i lås igen och det gick inte att rubba den.

“ÅH NEJ, nu har jag låst in dig” skrek mamma från andra sidan dörren när vi precis sagt hejdå.
“Ingen fara, till vänster om dig står en kofot, det är bara att bryta upp den” sa jag lugnt och mamma skrattade åt hur knäppt det kändes att kofoten blivit min nya extranyckel.

Men nu blir det nya bullar. Den där gamla dörren har varit ett problem i många år då den drar in kyla något fruktansvärt. Den är ungerfär lika tät som ingen dörr alls, och har gjort att min hall blir som en iskall källare på vintrarna, trots att jag har ett stort element där inne. Men just i det rummet eldar jag för kråkorna. Så även innan dörrens lås var sönder så har jag längtat efter den dagen jag kan sätta in en ny dörr.

Idag kom snickaren hit och tog mått och nu är en ny dörr beställd och snart kommer jag att kunna gå in och ut precis som vanligt och till och med kunna ha öppet mellan hallen och köket på vintern! En vit fin dörr med en liten glasruta i mitten som släpper in lite ljus. Åhh, det kommer bli ett lyft för hela huset känns det som. Ett stort steg i rätt riktigt. Nu kan det bara bli bättre! ♥