Jag tänkte skriva något vackert och poetiskt om skillnaden mellan dessa två månader. Men jag inser att bilderna nog kan tala för sig själv.
September. Månaden som känns som en virvel av energi, inspiration och färgexplosioner.
November. En månad av mörker, stillhet och rå kyla. Ändå så vacker och mystisk på sitt sätt.
Jag kunde knappt tro mina ögon när jag gick ut med Nanook ikväll. Det är första dagen i november. En månad som jag brukar förknippa med mörker, blåst och kyla. Denna dagen var allt annat än det. Det var alldeles vindstilla, himlen var klarblå och ängarna nästan lyste i guld. Kunde inte drömma om en vackrare höst än denna.
Novemberkväll ute på ängen