Det finns två månader om året som har något alldeles speciellt. Två månader om året som jag tycker om mer än de andra månaderna. Det är juni, och det är september.
Båda månaderna har en atmosfär i luften som jag har svårt att sätta ord på. Luften känns renare än annars. Och det är som om allt lever upp igen, fast på olika sätt. Och den här magiska känslan som både juni och september för med sig, den fyller mig med så mycket energi.

Dimslöjor som dansar över ängarna om kvällarna och det där solljuset som gör att alla färger lever upp. Den höga luften och det svala nätterna. Doften av vinden som silats bland höstlöven i träden.

Ändå är juni och september varandras motsatser. I september vissnar allt och dör, medan juni föder om allt på nytt igen. Kanske är det därför dessa månader har något alldeles speciellt. Naturen visar oss att tiden inte är linjär. Den är som en cirkel. En början och ett slut. Men ett slut som aldrig blir sorgligt, därför att vi vet att allt lever vidare igen.

Än finns det kvar av sommaren i min trädgård.