Åh det har varit en så bra idag! Trots att den började så himla dåligt.
Jag försov mig i morse. Jag hade en tid klockan 09.00 på bilbesiktningen i Sollefteå. Jag vaknade halv nio, trots att jag ställt femton (15!!!) alarm. Ibland sover jag så djupt så inget annat än ett industrilarm skulle kunna väcka mig.
Jag var mitt uppe i en mardröm. Jag drömde att 10 gulklädda personer knackade på min dörr, och de gav mig massa blommor och grejer. Men jag kände mig på att något var lurigt med dom. Det slutade med att det var ISIS som hade kommit och de torterade mig med knivar och skulle döda mig. Fyyyyyyy 🙁

När jag väl vaknade och insåg att jag försovit mig tror jag nästan att jag grät en skvätt samtidigt som jag slängde på mig kläderna och sprang runt i panik hemma. Det kändes som jag sabbat hela dagen. Jag ringde till kundtjänst på bilprovningen och de skulle inte ha någon ny tid förrän i juni, och då skulle bilen min redan ha körförbud. Blä. Men jag bestämde mig för att köra dit ändå och hoppas på att de skulle få någon lucka under dagen så jag kunde få bilen besiktigad.

När jag kört de 6 milen till Sollefteå åkte jag först och tankande eftersom jag nästan hade soppatorsk och bensinlampan lyst med sin irriterande gula färg under hela färden. När jag klev ut från bilen fick jag en chock. Jag ägnade tre timmar i helgen åt att tvätta och vaxa bilen. Och det sista jag gjorde igår innan jag gick in för kvällen var att tvätta bilen med högtryckstvätten underifrån för att den skulle vara ren överallt, eftersom jag inbillar mig att den lättare går igenom besiktningen om den är ren. Men nu var den allt annat än ren. Gegga och lera överallt så man inte ens kunde se igenom bakrutan. Det är så att köra på grusvägar här, bilen är bara ren tills man kör den.

När jag kom till besiktningen väntade jag mig att få vänta där i princip hela dagen. Jag hade en tid klockan 13.00 på blodcentralen för att lämna blod. Så jag tänkte att jag ändå hade gott om tid på att vänta. Jag gick in och sa som det var, att jag försov mig och missade tiden. Men vet ni vad! Jag fick en ny tid efter bara 10 minuter! Jag blev så glad!
Sedan vart jag dyngnervös, eftersom jag väntade mig att bilen inte skulle gå igenom. Jag har en Subaru sedan en tid tillbaks, och jag kände mig verkligen osäker på hur det skulle gå. MEN DEN GICK IGENOM! Bara en positionslampa som ska bytas. Åh, jag vart så himla lättad!! Jag hade verkligen väntat mig att det skulle vara något stort fel och jag skulle behöva lägga massa pengar på reparation. ÅH, jag kände mig som kung över världen. Nu kunde inget stoppa mig.

Åt en god lunch på ett café och satte mig vid datorn och jobbade lite medan jag väntade på min tid på blodcentralen.
Det kändes bra att äntligen lämna blod igen. Det var längesedan sist. Som jag skrev en gång tidigare så känns det fint att få lämna blod. Kanske extra viktigt då min mamma inte hade överlevt en förlossning utan en blodgivare. Det känns bra att veta att jag kan vara med och hjälpa till på något sätt.

Jag fick gófika efteråt med mackor och juice. Sedan vart jag dödstrött på vägen hem så jag var tvungen att stanna två gånger längs den eviga grusvägen. Har varit extremt trött hela eftermiddagen och jag kanske anar att det har med blodgivningen att göra. Jag är ganska känslig för sånt och har lätt för att svimma. Det brukar gå i perioder. Men nu har jag ätit bra och druckit kaffe så nu känner jag mig mycket piggare. Och väldigt glad! 🙂

Oj vilken lång text det blev om min dag. Ville bara berätta vad jag gjort idag. Hoppas ni haft en bra dag också! ♥

Bästa bilen som gick igenom besiktningen idag. Åh, skulle kunnat pussa den om den inte vore så smutsig ♥

Känns skönt att ha lämnat blod idag. Ut med det gamla blodet och in med nytt! 🙂 Är det någon av er som också är blodgivare?

Denna onsdag har gått väldigt fort. Jag vaknade med panik i morse när jag insåg att jag glömt att dra ut soptunnan till vägen. Vi har sophämtning bara varannan onsdag och jag har en förmåga att glömma bort det vilket gör att min soptunna alltid är överfull. Så jag sprang ut och skottade fram den i meterhög snö och drog sedan ut den till vägen i hopp om att sopbilen inte kommit än. Jag hade tur, för sen kom den!

Sedan fick jag besök av Frida Bylund från grannbyn Myckelgensjö. Jag minns knappt senast vi sågs! Det var evigheter sedan. Ni som följt bloggen länge vet nog vem hon är. Hon är mjölkbonde och har en stor gård “Jon Salmens gård” i Myckelgensjö. Första veckan när jag hade flyttat hit så skrev jag till henne på facebook, eftersom jag hade träffat henne som hastigast under sommaren. “Hej Frida, nu är vi nästan grannar!”. Skrev jag. Då svarade hon något i stil med “Om du inte har något att göra får du gärna komma hit och måla ladugårdsväggarna”. Jag blev så glad så jag hoppade runt i hela köket. (HÄR är några gamla blogginlägg från den tiden)
Även om det var ett litet sommarjobb så betydde det ALLT för mig. Dels så visste jag att jag kunde bo kvar ett tag till och sedan var det en otroligt skön känsla att få komma in i gemenskapen, lära känna folk och känna att jag gjorde något vettigt. Och bara vetskapen om att jag faktiskt lyckades få ett litet jobb som bosatt i Grundtjärn. Trots att jag vart arbetslös i Göteborg i nästan ett år. Jag älskade känslan av att jag lyckades med något som alla trodde var omöjligt.

Så idag har jag och Frida suttit och fikat och pratat i tre timmar. Mycket att ta igen eftersom det var längesedan vi sågs. Dessutom väntar hon sitt andra barn nu! Tänk vad tiden går 🙂
Men jag tycker det är så himla skönt med sådana människor som man bara kan börja där man sluta sist. Även om man inte hörs på år och dar så är det ändå inget konstigt med det när man väl ses.

Så jag har haft en toppenbra onsdag. Nu ska jag sätta igång med lite jobb som jag inte gjort under dagen.
Hoppas ni haft en bra dag också! Kram ♥

Frida hade med sin hund Nisse, så Nanook var såklart jätteglad för det. Vi lät dem leka tillsammans ute en stund.

Vi drack nyponsoppa, te och kaffe och åt kakor tills vi blev mätta. Lite Nanook-pussar på det så var dagen komplett!