En dag i paradiset

Godmorgon på er!
Hemma i Sverige har ni precis påbörjat en ny dag, medan vi här fortfarande är kvar i gårdagen. Det är sent på kvällen och jag sitter här med datorn i knät och lyssnar till syrsornas spel och den forsande floden precis utanför balkongdörren. Kvällens milda luft känns så skön och mjuk efter en dag ute i Kaliforniens värme. Jag försöker smälta allt vackert som jag fått vara med om även denna dagen. Jag har fortfarande nästan svårt att förstå att allt som jag får vara med om nu är på riktigt. Flera gånger om dagen säger jag och Johan drömmande till varandra “Tänk att vi verkligen är här nu.

Varje dag är fylld med så mycket nya intryck. Så många storslagna landskap och så många äventyr. Och för varje dag som går känns det som jag kommer en liten bit närmare Yosemites hjärta. Det är som om något speciellt ligger över denna plats. Jag vet inte vad än. Men det kanske jag kommer på tillslut. Oavsett, så är jag i mina drömmars paradis.
091111Idag tog vi bilen och körde in på Tioga Road. En väg som väldigt många invånare i Mariposa tipsade om. Och idag förstod jag verkligen varför. Hela den vägen var häpnadsväckande vacker. Ett flertal gånger kändes det som om vi flög uppe i luften bland örnarna. Vyerna var som bortom denna värld.
091112Jag kan ju ärligt säga att jag då och då håller andan när vi kör på vägarna genom de branta bergen. Det är lite annat än grusvägarna hemma i Grundtjärn haha.
091110Idag skulle vi vandra den berömda “Clouds rest hike” med sin spektakulära utsikt. Jag och Johan var i denna stund lyckligt ovetande om att vi i gått helt fel väg. För andra gången. Som tur var började vi ana att något inte stämde och mötte tillslut två andra vandrare som bekräftade att vi gått in på fel stig. Så vi fick vända om igen. Vi slog följe med de två andra och fick som tur i oturen några nya vänner.
091113091114När vi äntligen kom in på rätt stig drog ett oväder in över Tenaya Lake. Precis åt det hållet vi skulle gå. Jag hade läst innan att vädret kunde ändras ganska snabbt uppe bland bergen och att de inte rekommenderade att man skulle vandra mot Clouds Rest om det såg ut att bli åska/dåligt väder. Vi hade redan kommit in en bit in på stigen så vi fick även då vända om, och i sista sekund innan regnet öste ner tog jag en bild.
091116Vi satt i bilen en stund och funderade över vad vi nu skulle göra. Vi hoppades att ovädret skulle vara förbi fort men de såg ut att hålla i sig ett tag, vilket gjorde att vi inte kunde vandra till Clouds Rest som var tänkt, eftersom det då skulle hinna bli mörkt innan vi kommit hem igen. Så vi fick skjuta upp det till en annan dag.
Vi bestämde oss istället för att åka vidare på Tioga road, mot Tuolumne Meadows. Ända sedan jag hörde det namnet första gången har jag känt en oförklarlig dragning till den platsen. Speciellt efter att ha tittat på bilder därifrån. Så att fara dit kändes som en väldigt bra plan B.
091117Det var precis så vackert som jag hade tänkt mig. De vidsträckta, gula ängarna och de höga granarna mot de vita bergen i bakgrunden. Som en tavla. Som en scen ur en film.
091115Det dröjde inte lång stund innan ovädret även nådde Tuolumne Meadows. Men vi fick en liten stund bland dessa vackra vyer innan regnet kom. Jag kände mig inte alls klar med Tuolumne Meadows, så vi bestämde oss för att köra hit i morgon igen.
091120När vi kom ner ifrån Tioga Road uppe bland bergen så var det som att vädret ändrades på några sekunder. Närmare Yosemite Valley lyste solen mot en klarblå himmel, och på vägen mot hotellet stannade vi intill Merced River, som är en 23 mil lång flod som går längs Yosemite från Sierra Nevada. Vi klättrade ner för den steniga sluttningen bortom vägen och hittade ett eget litet paradis. Just nu är vattennivån i parken otrolig låg på grund av torkan som infaller under hösten, men just här fanns det gott om vatten i floden.
091118091121Jag gick ner i vattnet för att bada de varma fötterna efter dagens vandring, och det var en helt magisk känsla. Vattnet lyste i guld och grön, och efter fotbadet kunde jag inte hålla mig. Och inte Johan heller.
091124Det blev ett svalkande dopp i Merced Rivers klara vatten. Vilken känsla. Temperaturen på vatten var sådär alldeles perfekt, och vi bara skrattade åt hur underbart det kändes. Ett sådant där scenario som jag bara sett på bild innan. Nu fick jag själv uppleva att bada i ett paradis. Helt klart en av dagens bästa stunder.
091125Sedan kom vi tillbaks till vårt hotell “Yosemite View Lodge”, där vi nu ska sova vår tredje och sista natt innan vi åker vidare mot The Redwoods. Kommer aldrig glömma känslan när vi kom in i hotellrummet för första gången. Jag har alltid drömt om att ha ett hotellrum med pool. Som om inte drömmen om Yosemite redan räckte, så slog även denna drömmen in. En bubbelpool, mitt i rummet!
091126Och utanför balkongen rinner Mercid River längs skogarna och de höga bergen. Kan ju säga att vi verkligen har haft det riktigt bra här dessa dagar.

Nu börjar klockan närma sig midnatt här och jag ska gå och lägga mig för att få några timmars sömn. I natt ska vi upp vid halv tre tiden för att åka in i parken och fota stjärnhimlen från Glacier Point, och sedan soluppgången. Tror det kommer bli helt fantastiskt. Så, dags och sova lite!
Hoppas allt är bra med er där hemma, och jag önskar er en alldeles fantastisk dag! Tack för allt fint ni skriver, och stor kram till er ♥

Ett år i mitt paradis

Inatt är en mycket speciell natt för mig. För ett år sedan, natten den 31 juli 2010 satt jag i fullpackad bil och tittade ut genom fönstret. Jag lämnade Göteborg och storstaden och flyttade hit, till lilla Grundtjärn i Västernorrland. Den lyckan jag kände när jag satt där i bilen går inte att beskriva. Det kändes som jag äntligen kommit loss. Äntligen var jag på rätt väg. Det kändes så starkt. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå, men på något sätt kände jag på mig att allt skulle gå bra. Jag hade alltid tänkt att om man följer hjärtat och gör det man verkligen känner för, oavsett hur konstigt och omöjligt det låter för andra, så löser det sig alltid. Alltid! 🙂
Tänk om jag bara visste, när jag satt där och tittade ut genom bilfönstret, vad som väntade mig här. Jag ryser när jag tänker på det, hur allt kan förändras så snabbt. Från en värld till en helt annan. På en natt. Och nu har det gått ett år. Ett år som jag aldrig någonsin kommer att glömma. För första gången har jag känt att jag levt livet fullt ut. Jag har fått uppleva så många nya sidor av livet, och jag har verkligen lärt mig uppskatta sådant som jag innan bara tog för givet. Det är något jag kommer att vara evigt tacksam för. Det har varit det bästa året i hela mitt liv =)

Tack till alla ni underbara läsare som följer min blogg. Att jag fått dela det här året med er har varit såååå roligt och betydelsefullt för mig. Tack från hela mitt hjärta!