Hej på er!
Den här dagen har varit så konstig och spretig. Redan när jag vaknade i morse fick jag en känsla av att detta skulle bli en sådan där jobbig dag, när allting går emot en hela tiden. Jag tror det började med att jag försov mig eftersom jag satt uppe till 2 på natten, och sen kändes det som jag stressade i slowmotion resten av dagen för att försöka hinna ikapp allt som jag låg efter med. Just idag var en sådan dag när jag hade lite för mycket att göra. Och när jag känner den typen av stress så blir verkligen inget bra. Jag bestämde mig dock i morse för att jag skulle vlogga, så ni kommer i morgon få se en videoblogg från denna märkliga, men också underbara dag!
När det kändes som mest jobbigt så bestämde jag mig för att bara lägga allt åt sidan en stund, och åka till bondgården och besöka min ko, Stjärna. Och vet ni, det var verkligen det bästa beslut jag tagit idag. Trots att jag absolut inte borde tagit mig tid till det just idag, så var det precis just det som jag behövde. Det var ett sådant fantastiskt fint möte med henne även denna gång, och hon överöste mig med pussar och kärlek. Jag blir alldeles tårögd när jag skriver om det nu. Hon är bara så himla fin och gör mig så glad!
Hon kände igen mig på en gång och hon verkade väldigt glad över att se mig igen.
Hon kunde verkligen inte sluta att pussa mig haha. Trots att jag hade mat i handen var hon mer intresserad av att pussa mig i ansiktet. Det var så gulligt så mitt hjärta smälte. Åh, om hon bara visste vad mycket roligt som väntar henne till sommaren, när vi ska ut och gå på promenader tillsammans ♥ Jag ska ta henne till de grönaste och vackraste beten hon någonsin kan tänka sig.
Och titta här vad jag har fått! En digital målning gjord av en otroligt duktig konstnär vid namn Alexandra Sandbäck (aka Soulmama) Hon har målat av stjärna! Och hon har målat av henne så otroligt bra! Det syns verkligen att det är just Stjärna. Det är som om hon har fångat hennes själ i bilden. Hennes mjuka, snälla framtoning och hennes lurviga öron och nyfikna ögon. Blev så otroligt glad. TACK Alexandra! ♥
Dessutom fick jag bilden tillsammans med ett så vackert och berörande mail, där Alexandra berättade om hur hennes mamma hastigt gick bort i somras. Jag satt nyss och läste ett inlägg där hon skrev om det på sin blogg och jag kunde knappt läsa för att det gjorde så ont och tårarna rann. Men det är så starkt av henne att skriva om känslorna och sorgen. Och sen, mitt i allt, hitta en ny väg till kreativitet. Hon gör helt fantastiska målningar, både på duk med riktig färg och digitala.
Jag ska hänga upp den här målningen av Stjärna framför skrivbordet så jag kan se den varje dag när jag sitter och jobbar. Tänk om Stjärna visste att någon lagt ned tid och kärlek på att måla av henne. Det är så fint!
Så trots att dagen började lite kaotiskt så blev den så himla underbar efter mitt besök hos Stjärna. Tänk vad en ko kan påverka mycket ♥
Nu ska jag ägna resten av kvällen här i ateljén med att bland annat slå inte lite fotoprints och tavlor. Hoppas att ni haft en fin dag!
Kram på er! ♥
Idag försvann det sista av sommaren. Jag brukar alltid se kvigornas ankomst som ett tecken på att sommaren börjat. Och idag åkte de hem till sin bondgård i Myckelgensjö igen. Jag tror aldrig jag fäst mig så mycket vid kvigorna innan. Det kändes faktiskt riktigt sorgligt att behöva säga farväl. Kanske kommer några av dom tillbaks nästa sommar igen, men några ska snart kalva och påbörja en nytt skede i livet.
Åh, jag blir på riktigt tårögd nu. Jag lyssnar på vacker pianomusik i bakgrunden så det förhöjer nog stämningen lite extra när jag ser den här bilden. Det är min Stjärna. Redan första gången jag hälsade på kvigorna i våras när det precis kommit till byn så fick jag en speciell kontakt med den här kvigan. Hon har en väldigt annorlunda teckning. Brunspräcklig och lite tigermönstrad. Och en ullig päls. Jag kände direkt hur snäll hon var. Så försiktig men ändå så lugn och trygg. Sedan dess så har hon alltid varit den första som kommer fram när jag går till hagen för att hälsa på dom.
Jag brukar alltid ha med mig lite foder åt dom. Finns det någon mer underbar känsla än en mjuk mule som mumsar i handen? Speciellt när Stjärna gör det, för hon är så försiktigt och artig.
Även i morse när jag kulade en sista gång för dom innan de lämnade Grundtjärn så var Stjärna den första att komma och hälsa. Jag önskar jag hade kunnat ha henne kvar ♥
Det blir alltid väldigt tyst i byn när kvigorna åkt hem igen. De livar upp byn mer än vad man tror. Det är ju ändå en väldigt liten by, med bara 10 invånare. Så här är det väldigt tyst. En tystnad jag älskar såklart. Men kvigorna gör att det känns lite som förr, när byn levde på ett annat sätt.
Jag fick i alla fall en riktigt fin start på den här veckan. Ser fram emot att redigera filmen sen och visa er.