Efter en lång söndagkväll framför datorn, med redigering av 500 bröllopsbilder tills ögonen började svida och axlarna göra ont av allt stillasittande i en spänd position, bestämde jag mig för att stänga ner datorn och gå ut och titta på något som är mycket snällare för ögonen än en datorskärm.

Stjärnljus.

Det doftade stjärnklar natt och det var första gången jag upplevde det där riktiga mörkret på väldigt, väldigt länge. Höstmörkret. Det kändes i luften att en ny årstid kommit. Men stjärnorna, de lyste upp tillsammans med det begynnande norrskenet bakom träden i nordlig riktning. Jag tog ett djupt andetag, blickade upp mot det oändliga och plötsligt kändes alla söndagsproblem och orosmoln som bortblåst.

För här står jag, under miljoner stjärnor på en planet i rymden. Mycket mer än så vet vi inte.

Det blev premiär för mössan i natt.

Litet norrsken där borta.

Nattens mäktiga stjärnhimmel.