Det var efter att jag flyttade till Grundtjärn som jag förälskade mig i riktigt tidiga morgnar. Såpass mycket att det vägde tyngre än min morgontrötthet. Att tvinga mig upp ur sängen i gryningen brukar oftast resultera i de mest magiska naturupplevelser. Jag kan vara hur trött som helst, men när jag öppnar ytterdörren och kliver ut och tar mitt allra första andetag av den fuktiga, friska morgonluften så försvinner all trötthet. Istället fylls jag av energi och förväntan inför vad den vackra morgonen kommer bjuda på.
Den här vackra morgonen förra veckan så hälsade jag på kvigorna som trötta låg och sov i det daggvåta gräset. Några reste sig upp för att hälsa. Jag tror även de njöt av den vackra, dimmiga morgonen.
Åkte iväg en sväng över de ensliga grusvägarna. Mina absolut favoritvägar. De leder alltid till något vackert.
Jag kom upp på höjden och fick se solen stiga upp genom den tjocka dimman.
Det är verkligen något speciellt med tidiga morgnar. Ingen annan tid på dygnet bär på så mycket lugn och harmoni som just den timmen när natten övergår till morgon.
Jag fick känslan av att jag svävade högt upp i himlen. Blickade ner över trädtopparna och den dansade dimman.
Sen när solen kommit upp en bit så är det som om en annan fas tar vid. En annan slags morgonkänsla. Den råa luften och den tysta tystnaden ersätts med liv och rörelse. Svaga morgonvindar och fågelkvitter. Den nya dagen har börjat.
Alltid när jag är ute såhär på morgonen, så lovar jag mig själv att försöka göra det så ofta jag bara kan. Börja morgonen med solens första strålar. Även om det ibland innebär mindre timmars sömn så ger det ändå mer energi. En annan slags energi. Och att bara få börja dagen med det lugnet…med den luften och med den känslan, gör att jag påverkas positivt resten av dagen.

Vad tycker ni om tidiga morgnar? ♥