Insnöad och utan kontakt med omvärlden

Åh vad jag har längtat efter denna stund när jag äntligen kan komma ut på internet igen och skriva ett inlägg. Det känns som om det gått en vecka sedan sist!
Jag vill bara skynda mig att lägga upp det här så inte internet försvinner igen. Just nu vågar jag inte lita på att det faktiskt kommer fungera. Men i en halvtimma har vi nu äntligen fått kontakt med omvärlden igen.

Under tisdagen så försvann plötsligt internet och mobiltäckningen här. Som vanligt tänkte jag att det nog bara skulle vara borta en kort stund.
Men nej. I över två dygn har vi varken kunnat ringa eller gå in på nätet, på grund av en avklippt kabel någonstans. Jag har aldrig varit med om att det tagit så lång tid att åtgärda. För mig som är helt beroende av nätet för att kunna jobba så har det känts riktigt jobbigt att behöva vänta såhär länge. Snacka om att man anpassat sig till att alltid kunna vara uppkopplad! Om vi behövde ringa ett samtal så var vi tvungna att åka nästan två mil utanför byn för att få mobiltäckning.
Mitt i allt så blev det också snöstorm idag. Det var egentligen meningen att min lillebror Filip skulle komma hit till Grundtjärn och hälsa på idag och stanna över helgen, men på grund av snöstormen så vågade vi inte ge oss ut på vägarna för att åka till Sollefteå och hämta upp honom. Så det får bli en annan helg istället. Det kändes så himla tråkigt att det skulle hända precis just nu. Och ett tag nu så trodde jag att elen snart skulle försvinna också, på grund av blåsten. Men än så länge funkar det.
Bilden ovan tog jag från fönstret idag när stormen drog in.
Det är en märklig känsla att vara utan internet så länge. Eftersom vi inte kunde göra något åt det så försökte vi göra något bra av det istället. Igår kväll så var vi till verkstaden hemma hos min mamma, där Johan fick lära sig att smida i silver och göra sin allra första silverring. Jag hade en känsla av att han säkert skulle vara väldigt duktig på det och det var han verkligen. Han lärde sig jättefort och tyckte det var riktigt roligt.
Så vi ägnade några timmar åt skapande i verkstaden igår. Jag påbörjade ett silverarmband, och det var en märklig känsla att vara tillbaks vid arbetsbänken igen. Har inte hållit på med silversmide alls sedan vi la ned smyckestillverkningen 2014. Men det var väldigt roligt att få greja med det igen. Som alltid får man så otroligt mycket idéer när man kommer in i verkstaden och ser alla verktyg och allt silvermaterial. Och eftersom vi har tankar på att börja med smycken igen längre fram så kändes det kul att fräscha upp minnet lite.

Nu vet nu i alla fall varför det varit så tyst här senaste dagarna. Nu ska jag skynda mig att lägga ut det här inlägget så inte internet hinner försvinna igen.
Jag hoppas ni har det jättebra allihopa! Vi hörs snart. KRAM på er ♥

Göra plats för nya rum

Hej på er solstrålar!

Åh nu var det några dagar sedan jag skrev sist. Tiden bara rusar iväg och dagarna känns så otroligt korta nu när solen bara är uppe i några få timmar. Samtidigt är det så mycket som händer runt omkring som gör att det blivit lite mindre tid för att uppdatera bloggen senaste tiden. Men det har blivit saker gjorda ändå, som ni kommer få ta del av om ett litet tag 🙂
Just nu känns det som jag befinner mig mitt i en storstädning i mitt eget liv och i mitt jobb. Nu vet när man först påbörjar en storstädning, så ser det först stökigare ut än vad det gjorde innan. Men det är för att man behöver dra upp allt till ytan och börja från grunden innan det sen kan bli rent och fint igen.

Senate veckan har vi fått gjort så otroligt mycket i företaget. Det är nu exakt en vecka sedan mamma anställdes i mitt lilla företag, men på ett sätt känns det som hon jobbat i en månad, med tanke på vad mycket som blivit gjort. Den här veckan har ägnats mycket åt att få en bra organisation på allt som rör webshopen. För ja, det är så mycket mer jobb med den biten än vad man kan tänka sig. Bara att ta reda på all information för olika fraktsystem och papper som behövs från tullverket.

Hon har nu koll på precis varenda detalj och jag kan inte ens beskriva vilken lättnad det är. Det känns SÅ roligt nu att ha en webshop igen och där det inte längre finns några frågetecken och där jag inte längre behöver ta ansvar över precis allt helt själv. Allt fungerar och det känns ROLIGT att få beställningar från alla olika länder eftersom allting är ordnat. Åh, jag är så glad för detta!  Ändå kan jag inte riktigt förstå än att det är sant. En del av mig tror hela tiden att mamma snart ska börja på sitt gamla jobb igen. Att det bara var den här vecken.
Men nej, tänk, jag kommer fortsätta få hjälp med allt det administrativa och för varje dag som går så får vi ännu mer ordning på saker och ting.
Det här beslutet  är bland det bästa jag någonsin tagit.
Och titta här då! Sent igår kväll blev en del av vårt vardagsrum klart (som dock resulterade i att Johan fick ryggskott!! 🙁 )
Vi har en soffa nu!! Jag har längtat efter ett riktigt vardagsrum och en mysig soffa i flera år. Vi har verkligen saknat att ha en sådan där plats hemma som är till för att bara slappna av. Där man kan krypa ned under en filt och bara må gott. Även om kökssoffan i köket är hur mysigt som helst så är det ändå inte riktigt samma sak. Men det här, det är PRECIS det här vi längtat efter!

Sen blev det så mysigt och vackert att jag nästan tappade hakan. Kan inte drömma om ett mysigare vardagsrum. Det blev så himla fint efter att vi renoverade här i somras. Vi målade trägolvet vitt och laserade väggarna och satte upp nya lister, och nyligen fick vi ju ett nytt fönster i gammeldags stil.
Det är ett litet vardagsrum, men det räcker gott och väl. Nu tänkte vi snickra ihop ett enkelt vardagsrumsbord om vi inte hittar ett passande på någon loppis.
Det återstår dock en hel del röra att ta tag i på andra sidan av rummet. Ni ser hur lätt det är att luras av bilder haha. I flera månader nu har ju vårt nyrenoverade blivande vardagsrum blivit ett slags lagerutrymme efter vattenläckan i hallen. Och för alla möjliga grejer och verktyg som vi bara lagt på hög. Så nu ska vi bara röja upp här och få ordning på grejerna så att vi kan montera upp en bokhylla som vi tänkte ha här i vardagsrummet. Det kommer bli så underbart när hela rummet är rent och färdigt. Åh vad jag kommer njuta av den här platsen. Speciellt nu under årets mörka och kalla månader när man ofta känner sig frusen och vill krypa ned och värma sig en stund. Jag har en sådan där romantiskt bild av att jag ska ligga här med en kopp te, några tända ljus och en bra bok. Även om jag vid det här laget lärt mig att mina romantiska bilder i huvudet sällan slår in så tror jag ändå att det här kommer bli en plats där både jag och Johan får slappna av riktigt ordentligt.
Och jag älskar att ha fönstren precis vid soffan, för då kan man ligga här och titta ut över de frostiga träden i den nordliga riktningen där norrskenet dansar på nätterna. Även om jag föredrar att titta på norrskenet utomhus så kan det vara mysigt att kunna se stjärnorna och norrskenet även här inne.
Det är verkligen en lycka i att få längta, kämpa och drömma om saker och ting, och sedan uppnå det. I sju år nu har jag tänkt och längtat efter ett riktigt vardagsrum, och senaste året har vi verkligen kämpat med att få ordning på detta.
Jag tror vi människor mår bra av att inte alltid få allt vi önskar oss med en gång. Tänk vad tråkigt livet hade varit då. Det är lätt att inbilla sig att vi skulle vara så lyckliga om alla våra önskningar slog in med en gång. Om allting bara kom till oss lätt som en fjäder. Men jag tror att en slags tomhet skulle komma som ett efterskalv. Jag tror en viktig del i livet är att faktiskt få känna att vi själva kan skapa det vi vill uppnå genom att jobba för det. Greja, fixa, kämpa och se hur något växer fram av våra visioner och idéer. Få känna att vi lägger vår själ något. Då tror jag det blir en helt annan glädje sedan när man väl uppnått resultatet. Att man varit en del av hela skapelseprocessen. Det är på något sätt det som är den stora glädjen. Att få skapa. Att sedan få njuta av det, det är en fantastiskt bonus. Eller vad tror ni? ♥

Nu hoppas jag fortsätta att röja lite uppe i vardagsrummet ikväll, så att jag snart kan få visa er bilderna när det är helt klart!
Vad har ni gjort senaste dagarna, eller idag? Jag hoppas att allt är bra med er!
Vi hörs snart! KRAM på er ♥

Att slitas mellan två språk och en liten tillbakablick från förr

Hej på er!
Tack snälla för all fin respons på mitt förra inlägg om webshopen. Så roligt och höra att ni tycker om den! För er som undrade så kommer jag senare försöka göra en svensk version av sidan också om det inte är allt för krångligt. Ska kolla upp det! Det är jobbigt det där med språket ibland. Har många gånger de senaste året hamnat i funderingar och grubblerier kring om jag ska göra något på svenska eller engelska. Även om bloggen har mest svenska läsare, och för alltid kommer vara skriven på svenska, så har jag i det stora hela numera en mycket större skara följare utanför Sverige på de andra sociala plattformarna. Vilket såklart känns helt fantastiskt roligt! Det är en sådan fin möjlighet att få nå ut med det jag gör utanför landets gränser, och det är såklart en dröm på ett vis. Men då har ju jag många gånger behövt ta beslut om jag ska göra något på svenska eller engelska, vilket inte alltid varit enkelt.

Som t.ex min Youtube-kanal där 95% av mina 75 000 följare inte pratar svenska. Efter många råd och tips och en lång tid av grubblerier så valde jag att börja göra mina videor på engelska istället. Det kändes egentligen från mitt håll ganska roligt och spännande, men det fanns också en rädsla att göra några av mina svenska följare besvikna. Jag förstår ju om det inte längre blir samma sak, och att några kanske tappar intresset för mina videor, speciellt om man har svårt att förstå engelska. Så under en lång tid gjorde jag inga videor, för jag orkade inte ta ett beslut av rädslan att såra eller göra folk besvikna. Men tillslut tänkte jag såhär; vad vill jag? Vilket alternativ känns bäst och får mig att bli mer inspirerad till att skapa videor och vloggar? Och då kändes det plötsligt inte svårt att ta ett beslut. Och jag blev faktiskt så otroligt lättad över att jag inte fick så mycket negativ respons för det som jag först hade trott. Men det är ju så, när man har de finaste och mest förstående läsarna och följarna i världen. För det har jag verkligen. Det är inte många gånger som det blivit en massa negativ respons, och det är jag så tacksam över.

Lite så blev det ju med min webshop också, men beslutet att göra den på engelska tog jag redan vid en min förra webshop, så därför ville jag fortsätta med det. Men som sagt så hoppas jag kunna göra en svensk version också! Vill inte att några ska känna sig utestängda på grund av svårigheter med språket ♥
Den här veckan har varit speciell på många vis. Mamma har ju börjat jobba i företaget och nu håller vi som mest på att gå igenom en massa saker så att mamma får chans att rensa i röran. Det är så skönt att ha någon som tar itu med allt det där svåra. Som att ringa Tullverket och ta reda på allt hur det fungerar med leveranser och frakter till andra länder. Sådant som bara känts som en stor svart ångestklump för mig innan. Någon som tar tag i allt som jag annars skjuter upp.

Dessutom har den här veckan varit så obeskrivligt vacker. Det har varit kallt minsann. Runt -23 på nätterna. Men som alltid när det blir riktigt kallt så blir det också väldigt vackert. På dagarna har jag fått några minuters sol i ansiktet, och det har betytt så mycket. Och sen, att bara få andas den här krispiga luften! När det är kallt ute så känns det alltid som om jag äntligen kan andas på riktigt igen. Kan ni känna igen er i det?
Den här morgonen tog jag med mig datorväskan på sparken för att åka till mamma och ha ett litet möte. När jag åkte där på sparken i solskenet så kom jag att tänka på kontrasterna mot förr, innan jag bodde här. Det såg lite annorlunda ut när jag åkte till jobbet då. Trängsel på spårvagnar och bussar. Stress genom stan. Inte som nu, när jag har tusen kvadratmeter för mig själv åt alla håll. Inga människor att trängas med. Inga starka parfymer att må illa av. Ingen cigarettrök på perrongen. Ingen stress över att missa nästa buss. Här kan jag gå i det tempot som passar mig. Jag kan glida fram över det isiga underlaget utan att behöva väja för mötande människor. Jag flyger fram.

Här stannar jag till en stund varje dag. Andas in av solskenet för att få lite energi. För ja, jag känner att mörkret tär, även om jag också älskar det. Tröttheten kryper sig på, men samtidigt ska jag i år ha i åtanke att vi under vintertiden får lov att vara trötta. Vi får sakta ned vårt tempo. Vi får lov att sova mer och bli mindre produktiva. Det är ju trots allt naturens egen cykel. Vi behöver spara på den lilla energi vi får nu, till att må bra. Inte till att ägna den åt att hacka ned på oss själva för att vi inte är tillräckligt duktiga eller för att vi inte får gjort lika mycket som vi annars får. Nej, vi rår om oss själv nu tycker jag, i den här mörka tiden. När solen inte lyser lika starkt får vi bli vårt egen och varandras ljus.
Tänk vad mycket som är sig likt ändå. Här är jag, min första vinter i Grundtjärn, 2010. Samma grusväg, samma hund och samma kameraväska som slarvigt ligger nedkastad på marken. Samma glädje över att få bo här.

Tänk om jag visste då att jag skulle bo kvar här sju år senare. Att allt skulle ordna sig. Att jag skulle få fortsätta på den kreativa vägen och driva eget företag. Att bloggen skulle vara mer levande än någonsin och att jag skulle ha alla er att dela min vardag med. Att jag skulle få hitta min själsfrände och dela livet med en man jag älskar mer än något annat. Att Nanook fortfarande skulle vara frisk och pigg och springa omkring och leka i snön, och att jag dessutom skulle ha två katter och en stjärnkviga. Att få tänka sig in i något så vackert, det skulle nog knappt vara möjligt då.  Jag är så väldigt tacksam att jag är kvar här, och det hoppas jag får vara länge, länge till. 

Nu börjar mörket lägga sig här och jag ska ut på en promenad med Nanook igen innan det blir kolsvart. Jag hoppas att ni har en jättebra torsdag allihopa!
Kram på er ♥

Nya webshopen lanserad

Det här blogginlägget innehåller reklam för min egen webshop www.artbyjonna.com

Äntligen, äntligen! Som jag har längtat efter att bli klar med den nya webshopen! I flera månader har jag dagligen tänkt på detta, och det har stundtals känts som ett evighetsprojekt.
Men sista tiden, som ni kanske märkt av lite ovanligt mycket frånvaro på blogg och sociala meider, så har jag jobbat järnet med den nya sidan. Och nu kan jag äntligen meddela att den är lanserad och funkar utmärkt!
Det är inte bara att sätta upp en ny webshop. Även om jag gjort det två gånger tidigare, så var det lite mer att göra denna gången eftersom själva webshopen är mer avancerat byggd.

Anledningen till att jag ens gjorde en helt ny webshop från grunden var för att den förra webshopen inte hade de funktioner som jag nu behövde. Jag var inte riktigt beredd på det stora antalet ordrar jag började få utanför Sverige, och då krävdes det dels ett bättre fraktsystem, eftersom jag innan dess inte ens hade någon frakt för utländska beställningar, vilket såklart inte var så bra. I den här nya webshopen så är det ett jättebra fraktsystem som automatiskt räknar ut frakten beroende på vilket land man beställer ifrån, och hur stora paketen blir. Och dessutom så kommer det finnas mer valbarhet vad gäller betalmetoder. Inom kort kommer jag ha Klarna som alternativ, så att man kan välja att delbetala eller köpa via faktura, något som jag tycker är superbra!

Något annat som också är nytt är att man nu kan köpa presentkort! Just nu finns bara presentkort online, som skickas till mailen, men jag har beställt riktiga presentkort också, (både svenska och engelska) som kommer till nästa vecka! Om man t.ex vill ge bort ett presentkort till någon så tycker jag att det känns så mycket roligare att ge bort en ett riktigt fint designat och signerat presentkort i ett kuvert, istället för en kod på mailen. Så det kommer också finnas i sortimentet snart!
Än så länge så finns det bara fotoprints och canvastavlor till salu på webshopen, ca 135 olika bilder i valfri storlek. Men så fort jag målat klart några tavlor så kommer jag att lägga upp dom på shopen också. Har verkligen längtat efter att komma igång med det! Och längre fram, kanske i början av det nya året så hoppas jag att vi kommer kunna lägga ut några smycken igen. Det skulle kännas fantastiskt roligt. Nu är vi ju två som hjälps åt med allt, och då finns det mycket mer tid och utrymme för skapande!
Jag har ju också uppdaterat med lite nya bilder som jag tagit senaste året, och jag kommer såklart uppdatera med nya bilder så fort jag tar bilder som jag tycker passar att sälja som fotoprints. Om det är något bild ni eftersöker och saknar i webshopen, så säg gärna till! Det är lätt att missa bilder när man har flera tusen att gå igenom.
Bilden ovan heter ”Heaven on earth” och är tagen en tidig morgon vid den magiska skogstjärnen. Det är en 100 x 100 cm print. 
Små printar är underskattade. Det här är en A4 print (21 x 30 cm) och man kanske tror att en sådan liten print inte blir så mycket till världen. Men ramar man in den i en passande ram, och gärna med lite passepartout runt bilden så tycker jag en A4 print absolut räcker för att få en rejäl tavla. Den här bilden ovan heter Calling the ancient spritis.
Det känns så förbaskat roligt att äntligen få öppna upp webshopen igen. Jag har alltid älskat att hålla på med inslagningen av printar och få slå in i vackra paket, och därför kändes det så tråkigt när jag under en längre tid inte haft tid och möjlighet att ha den öppen. Men nu när min mamma Anita jobbar i företaget så kommer vi hjälpas åt med inslagning och allt annat jobb som det innebär med att skicka paket. Det kommer göra det ännu roligare än innan!

Nu är det ju inte långt kvar till jul, och det brukar ju såklart vara den mest intensiva tiden med webshopen. Sena kvällar, med en kopp glögg och inslagning av paket och julmusik i bakgrunden, det är bland det bästa jag vet!
Om det är så att du funderar på att beställa något och vill ha printen/tavlan innan julen, så ha i åtanke att gärna lägga beställningen så tidigt så möjligt, gärna innan lucia, för att vara helt säker på att du får paketet innan jul. Av erfarenhet vet jag ju att leveranserna kan bli något kaotiska innan jul, så då är det bra att vara ute i god tid! 🙂

Hoppas ni tycker om den nya webshopen! KRAM på er! ♥

En ny tid

Jag kunde nästan inte sova i natt för att jag låg och tänkte på allt roligt som väntar nu. Jag kände mig så ivrig inför den nya veckan att jag bara låg och önskade att det skulle bli morgon. Det är inte så ofta det händer. Men jag tycker om den känslan, även om det blir svårt att sova, för då vet jag att något riktigt bra väntar.
Ja, som jag längtat efter den här måndagen. I natt jobbade mamma sin sista natt i Junsele. I morgon börjar hon jobba i mitt företag. Idag ska vi till Sollefteå och inhandla en hylla till hennes arbetsrum (som hon hemma hos sig). Det känns så obeskrivligt roligt och spännande.

En ny tid väntar nu. Även om det inte kanske kommer märkas så mycket utåt här på bloggen, mer än att jag förmodligen kommer bli mer kreativ och få mer tid över till att skapa mer, så kommer den största skillnaden att ske inom mig. Som att ta en lättnadens suck.
Som om man varit ute på ett hav i ett helt år, ensam på en stor båt. Ibland kommer stormar och stora vågor som är svåra att handskas med helt själv. Efter varje storm så blir det rörigt inne i hytten, som man sen inte hinner gå ned och städa upp eftersom man måste fortsätta stå vid rodret och invänta nästa våg. Så nu är det en rejäl röra där nere. Det syns inte utåt, men det känns, och tynger ned.

Men nu är en ny tid, och det kommer göra så mycket! Jag känner mig så redo att ta nya tag nu.
Dom här bilderna tog jag första dagen jag var ute i skogen igen efter min sjukhusvistelse, när jag hade spenderat nästan en hel vecka med att vara inomhus. Allt jag hade längtat efter var att få komma ut i naturen igen.
Jag minns den där känslan så otroligt tydligt. Den första snön hade lagt sig som ett tunt, vitt lager över allting. Jag gick till min magiska skogstjärn, och jag trodde nästan att jag drömde. Allt var så vackert, och jag kände en sådan djup tacksamhet över att få vara ute i skogen igen med min kamera och Nanook.
Allt kändes så nytt, och rent och harmoniskt. Nästan som om det var lite för bra för att vara sant.
Och precis den känslan känner jag idag också. Som om ett tunt lager med nysnö lagt sig över världen och fått allting att lysa lite mer.
Fått allting att kännas lite lättare. Mitt i den här mörka tiden när det behövs som allra mest.

Jag ser verkligen fram emot den här veckan. Vilken dröm att få lämna över arbetsuppgifter till någon annan, som dessutom tycker det är superroligt! Men först ska vi in till Sollefteå och handla hyllan! Och kanske en flaska bubbel, så att vi kan skåla och fira ikväll.

Hoppas ni får en underbar start på den här veckan! KRAM på er allihopa så hörs vi snart ♥

Ett lugn i stormen

I natt trodde jag stundtals att huset skulle fara iväg i stormen. Har nästan aldrig under mina år här i Grundtjärn varit med om en sådan kraftig snöstorm. Redan på kvällen började snön och vindarna att dra in och under natten blev det upp till tjugo sekundmeter. Det är ändå något jag gillar med de där stunderna när naturen visar sina krafter och man blir tvungen att anpassa sig. Vi låg nedbäddade i sängen allihopa. Jag och Johan och alla djuren tätt intill. Det var så obeskrivligt mysigt att ligga och lyssna på de susande vindarna som ibland tog tag i fönstren så jag nästan trodde att de skulle slitas ut.

Det fanns ingen chans att Johan skulle kunna ta sig till jobbet i morse. Just vid 5 tiden på morgonen var det som allra värst. Så vi tog en sovmorgon och väntade ut den värsta blåsten innan vi gick ut för att hämta ved. Jag är förvånad över att vi fortfarande har ström här i lilla Grundtjärn när ca 1600 hushåll varit utan ström under dagen.
På väg ut till vedboden för att hämta in lite mer ved.
Eftersom det är så kraftig blåst så har snön drivit och är meterhög på vissa ställen. Det blir lite snö till att skotta bort här sedan. Tur vi är två!
Nanook var överlycklig för snön. Han sprang omkring i full fart och rullade sig i snön. Det här var enda bilden jag lyckades få på honom haha. Men man kan verkligen se hans lycka.
Det var när vi satt och åt frukost som vi plötsligt kom på att vi glömt sätta upp presenningen för den stora öppningen vid kortsidan, där det förut satt en gammal vacker ladugårdsdörr som föll av i en annan storm (och som vi ska renovera och sätta upp på nytt till sommaren). Eftersom vinden kom från öst så insåg vi att vi nog skulle mötas av en igensnöad vedbod.
Mycket riktigt, hela vedboden var full med snö! Alla grejer och verktyg och allt virke. Det kändes lite tungt. När det blir mildare kommer allt smälta och veden kommer bli blöt och ja…allt annat också.
Vi skyndade oss att sätta upp presenningen för att förhindra att ännu mer snö skulle fara in i vedboden.

Den här dagen kommer precis som de andra dagarna den här veckan att ägnas åt webshopen. Hade ju bestämt att den skulle vara uppe redan förra veckan! Så denna veckan vill jag verkligen bli klar med den. Om ni undrar varför jag inte uppdaterat bloggen så bra dessa dagar så är det för att det tagit så väldigt lång tid för mig med detta. Jag håller ju på att gå igenom  och redigera en massa nya bilder som ska upp på webshopen och det blir så jobbigt med ögonen och synen efter en stund.

Som jag sagt tidigare så ser jag ju bra igen efter det som hände för två veckor sedan, men är väldigt känslig för att sitta vid datorskärmen för länge. Det blir väldigt ansträngande och jag måste ta små pauser hela tiden, annars ser jag suddigt och får svårt att fokusera resten av dagen.
Det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna jobba så effektivt som jag annars är van vid. Har aldrig någonsin haft problem med synen. Har liksom alltid tagit för givet att det funkar. Jag hoppas så innerligt att det snart ska bli bättre.

Sent igår kväll blev jag i alla fall klar med alla bilder. Nu ska bara själva webshopen göras klar! Så jag hoppas verkligen att den blir klar till helgen.
När jag inte kunnat sitta vid datorn så har jag istället målat. Det är en sådan skön avkoppling för ögonen. Trots att man ju använder synen väldigt mycket i målandet också så är det ändå inte alls på samma sätt. Jag har märkt att när jag målar så kollar jag inte alltid så fokuserat på det jag gör. Mer som om jag ser igenom tavlan. Penseldragen är sällan specifika och planerade. Det är mer som om jag bara betraktar det som händer av sig själv.
Tänkte också säga att jag inte har glömt bort att jag ska göra en video och ett stort inlägg där jag förklarar och visar hur jag målar! Det är ju många som frågat efter det. Det kommer inom en snar framtid! ♥

Nu ska jag ta en kopp kaffe och sedan fortsätta med webshopen. Kommer kännas som en stor lättnad när den är uppe.
Hoppas att ni har en jättefin torsdag! KRAM på er!

Renovering i hallen

Åh vad mycket glädje jag känner efter att jag läst alla fina kommentarer och all fantastiskt respons på mitt förra inlägg. Det är så roligt att få dela livets alla positiva händelser med er, för det blir verkligen som att dubblera glädjen tusen gånger om. Och det är så fint och berörande att få höra era egna tankar och känslor. Tack för att ni delar med er. Både jag och mamma är så himla glada över den fina responsen ni gett ♥

Nu tänkte jag att jag skulle visa några bilder från helgen. Nu har vi nämligen äntligen kommit vidare med renoveringen i hallen. Jag vet ju att det är många som skrivit och frågat efter mer uppdatering och bilder från hallen, men det har ju stått ganska stilla där ett långt tag då vi först och främst väntade väldigt länge på golvet vi beställt. Och sedan skulle vi få hjälp av våra vänner att lägga golvvärme i hallen och då inväntade vi en passande helg när det funkade för alla.
Så i lördags var det dags! Våra fantastiska vänner Åsa, Arvid och Per-Henrik spenderade hela dagen, från morgon till kväll, för att hjälpa oss att få klart golvet. Är SÅ tacksam!

Vi fick ju såklart hjälp av lille Malte också som var med och charmade oss hela dagen. Här håller dom på att lägga grunden för golvvärmen, där sedan en elslinga skall klämmas fast i spåren. Väldigt smidigt faktiskt! Hade ingen aning om hur man lägger golvvärme, så nu har jag lärt mig en hel del.
Johan mäter och sågar ut delar. 
Arvid, Per Henrik och Åsa. Nästan hela grunden till golvvärmen lagd. Ser lite futuristiskt ut.
Sen var det dags att dra elslingan. Då fanns en uppgift åt alla!
Sen började det roligaste av allt! Att lägga golvet. Det är ett vinyl-golv och vi hade valt väldigt breda ”plankor”, så det gick väldigt fort att se resultat.
Lille Malte, som jag tycker är så lik Emil i Lönneberga 😀 Håller ni med?
Det var lite bökigt med golvet men innan klockan 9 på kvällen så var hela hallen klar! Jag är så obeskrivligt tacksam. Det är så värdefullt att få ha sådana här vänner där vi alla kan hjälpas åt med större projekt. Då får allt så mycket snabbare. Samtidigt som man får umgås och äta god mat göra en trevlig kväll av allting.
Såhär ser hallen ut nu! Visst blev det fint med det nya golvet? Nu ska är det bara några lister som ska fixas och en del av taket som ska målas. Och till våren/sommaren så tänkte vi slipa och måla om trappan.
Åh, just nu är hallen vårt favoritrum. Det har varit väldigt kallt ut senaste dygnen. Runt -20 i natt, och då är det väldigt skönt att ha golvvärme. Den känslan att kliva upp på morgonen och sen sätta ned fötterna på den nya, varma golvet…det är helt underbart. Så lyxigt. Och det har såklart blivit katternas favoritplats. För inte så längesedan så var hallen husets kalla, mörka, trånga rum. Nu är det tvärtom, det vackraste rummet i huset!
Det känns viktigt att man trivs med husets entré. Jag älskar ju att läsa om Feng Shui, och där har verkligen hallen en enorm betydelse.

Nu ser jag fram emot att greja vidare och få klart med listerna. Sen hoppas vi kunna hitta en gammal vacker trägarderob/skåp på någon loppis, som vi sen kan slipa upp och kanske måla om. Jag tror det skulle bli jättefint!

TACK igen för alla fina kommentarer!! Jag hoppas att ni har en fantastiskt fin vecka!
Kram på er ♥

Tillsammans är starkare

Åh, det känns så fantastiskt roligt att äntligen få berätta för er om den stora, positiva förändring som kommer ske i mitt liv nu framöver. Det är något jag senaste halvåret desperat gått och drömt om. Något som skulle påverka allting jag gör till det bättre. Något jag verkligen, verkligen behöver nu och som kommer göra saker och ting så mycket lättare. Om en vecka tar jag ett stort steg framåt vad gäller mitt företag och kreative yrkesliv.
Jag ska anställa. Och inte vem som helst heller.
Min fantastiska mamma Anita.

Jag och mamma har alltid varit ett superteam vad gäller allt. Det finns ingen jag jobbar så bra och effektivt ihop med som just mamma. Det är nästan som om vi kommunicerar på ett annat plan, och vi är jättelika i mycket men har också många olikheter som kompenserar varandra.

Dessutom har hon liksom varit en del av allting jag gjort sen jag flyttade hit. Hon har varit med från början, fått se hur allt utvecklats och vet precis hur jag och mitt jobb fungerar. På många sätt har hon ju egentligen redan jobbat i mitt företag. Det var hon som hjälpte mig starta en egen firma 2013. Hon skötte bokföringen i flera år innan min lillebror Filip som numera jobbar som ekonom tog över det. Hon har grejat med bloggen och allt det tekniska bakom bloggteman och html-koder och annat, eftersom hon är utbildad programmerare. Hon har spenderat tusentals timmar med att lyssna på mina idéer och komma med råd och inspiration. Hon har torkat mina tårar alla de gånger jag vart nära på att ge upp, och fått mig att tro på mig själv och komma upp på banan igen.

När jag tänker efter, så är mamma verkligen en sådan stor del av hela min resa. Därför känns det så fantastiskt att just vi ska börja jobba ihop. Det blir inget stort och nytt steg egentligen. Det känns så himla naturligt. Men det kommer påverka både min mammas liv och mitt liv så enormt positivt.
Ni som följt bloggen i flera år vet ju att jag och mamma jobbat ihop innan. Vi har drivit företag ihop i sammanlagt 5 år. Vi startade företaget Nordkristall år 2009, när vi fortfarande bodde kvar i Göteborg. Vi hade så levande visioner och drömmar om våra silversmycken. Vi lärde oss allt från grunden, helt själva. Våran dröm från början var att driva företaget i Grundtjärn. Att smida i silver intill en brasa under norrskenet. Allt blev verklighet, om än vägen dit var lång och kämpig. Ja herregud vad mycket vi gått igenom tillsammans. När vi ibland pratar om de första åren Grundtjärn så blir det en blandning av skratt och tårar. Det är så galet allting. Ibland undrar jag hur vi vågade. Vi är så lika där, att låta våra drömmar bli vinden i seglet, som för oss fram i livet. Inget blir omöjligt, men det kan också bli väldigt kämpigt. Att tappa fotfästet inte bara en gång, utan flera gånger. Men nu, såhär flera år senare, så är jag så glad att vi vågade följa känslan i hjärtat.

År 2013 startade jag en egen firma, Jonna Jinton Sweden, och efter många rekommendationer så bytte vi även till det namnet på vårt smyckesmärke. År 2014 lanserade vi en ny webshop, och det gick så bra att vi tillslut var tvungna att lägga ned. Många, långa nätter i verkstaden tog tillslut knäcken på oss. Mamma jobbade inom vården i Junsele, och jag jobbade heltid med allt annat jag gjorde. Bloggen, fotograferandet och alla andra tusen projekt. Därför hade vi bara tid för smyckena när vi var ”lediga”. Jag var inte beredd på att lägga allt annat åt sidan för att satsa på smyckena, och mamma kände inte att det var läge att säga upp sig. Det var ett tungt beslut, men också ett beslut som gjorde att vi kände en lättnad.

Vi har fortfarande verkstaden och alla verktyg kvar, och mamma brukar smida och skapa silversmycken när hon har tid. Till mig eller till vänner och familj. Men det är klart, att vi jämt och ständigt leker med tanken på att vi en dag kommer kunna sälja våra smycken igen. Speciellt nu när mamma kommer jobba heltid i mitt företag. Vi kommer båda få mer tid över. Så man vet aldrig vad framtiden för med sig ♥
Om man är en väldigt kreativ person och jobbar kreativt i sitt yrke, så tror jag det är väldigt viktigt att de man ska dela sina visioner och idéer med tänker och känner på liknande sätt som en själv.

Har ni någon gång fått en idé som känns sådär rätt i hjärtat? Ni känner passion och vill sätta igång med en gång? Och så berättar ni för någon, en familjemedlem, vän eller arbetskamrat, och får inte alls den där reaktionen ni tänkt er. De förstår inte alls. De tycker inte det låter så bra och försöker ”ta ned dig på jorden igen”. Känslan du får är som om du precis släppte ut all luft ur din ballong. Du flyger inte längre. Den energin du nyss hade inom dig, var den energin du behövde för att göra det omöjliga möjligt. Det var den energin som skulle ta dig fram i ett stormigt hav och orka bita ihop när allt går emot. Men den du berättade din idé för befann sig inte alls på den nivån. Den kunde inte alls se det du såg. I vissa fall, så kanske det inte berör dig om andra inte förstår och känner samma känsla som du, men i många fall blir vi otroligt påverkade av vad andra tänker och tycker. En enda människas ord eller reaktion kan stoppa en människas steg mot att förverkliga sina drömmar. Eller tvärtom.

Min mamma är en sådan som jag kan dela alla mina tankar med.  Alla galna ideér och kreativa visioner som jag får. Hon är alltid med på vad jag menar. Om jag berättar om en filmidé för henne så blir hon lika berörd som om hon redan såg filmen framför sig. Därför känns det alltid så skönt att få prata av sig med mamma och bolla idéer. Hon sänker aldrig ned mig, istället så får hon mig att känna ännu mer kraft och inspiration till att utvecklas och göra verklighet av mina idéer. Oavsett vad jag gör egentligen. Hon vet att bara man följer sin egen känsla, så blir det bra. Och DET är en otroligt fantastiskt kvalitet som är ovärderlig att ha i en medarbetare.

Sen har vi ju också så otroligt roligt ihop. Vi skrattar tills vi ligger dubbelvikta på marken. Och det där skrattet har också varit vår räddning många gånger, när saker och ting gått emot och fått allt att kännas förjävligt. Ett gott skratt kan verkligen förändra energin på några sekunder. Det var definitivt en av anledningarna till att vi så länge orkade hålla igång med smyckesföretaget under de första åren när allt var kämpigt och svårt. 
Jag har alltid varit väldigt känslig med att jag måste vara ensam när jag är i ett skapande tillstånd. T.ex som när jag är ute och fotar, eller gör en mer bearbetad film osv. Att t.ex åka ut på fotoresor tillsammans med andra människor skulle inte alls passa mig. Det skulle störa. Jag vill inte ha någon att prata med eller någon att behöva ”vara trevlig med”. Det låter säkert väldigt tråkigt, men jag tror också att många kan känna igen sig i det. Jag vill inte att någon tittar på när jag skapar. Vare sig jag skriver ett blogginlägg, fotar, målar eller något annat.

Det finns dock två personer som jag känner att jag inte störs av när jag ska skapa något. Och det är Johan och mamma. Det är nog för att dom känner mig utan och innan och jag känner inte att jag ”skäms” när de tittar på mig medan jag är inne i något projekt. Mamma har ju några gånger varit med och hjälpt mig när jag t.ex gjort vissa fotojobb eller filmprojekt. Senast i oktober var vi ju upp till Stekenjokk för att jag skulle ta några bilder, bland annat den nya headern. Hon hjälpte till så att det skulle gå så smidigt som möjligt, och samtidigt så visste hon precis när jag behövde space och ville vara själv. Så då tog hon bilen en sväng medan jag fotade. Det passar mig så perfekt!
I september sa hon upp sig från sitt jobb. Bara det tycker jag är så otroligt modigt. Återigen kastar hon sig ut och följer magkänslan. Jag menar, jag har inget stort företag. Det är senaste året som det börjat gått bra ekonomiskt för mig. Att anställa någon är ett stort steg. Men jag känner att det inte var en sekund för tidigt. Jag känner i hela min själ att det här är rätt steg för oss båda.

Det var i somras som vi började fundera på det, när jag under en längre tid känt mig stressad över allt jag inte längre hann med. Som jag skrivit innan så blev det som en explosion åt alla håll det senaste året. Allting började gå riktigt bra. Det var så fantastiskt roligt, och jag vill ju hänga med på allt! Tacka ja till alla möjligheter som kändes roligt, tills jag insåg att det inte längre gick. Jag har tackat nej till så mycket spännande, för att jag inte hinner med. Nej till två bokförlag, nej till att kula på konserter i USA, nej till massor av olika utställningar runt om i Sverige, nej till allt som jag drömt om. Tillslut fann jag mig sitta framför datorn, halvt drunknande framför mail, fakturor, siffror och tråkiga papper. Så mycket planering. Allt tog sådan tid. Att bara driva allting varje dag tog musten ur mig. Vart tog tiden vägen när jag kunde springa ut i skogen och fota för att det var roligt?  Var tog mitt fria skapande vägen?
Måste det fria försvinna så fort det går bra? Förut var jag fri, men pank som en fluga. Nu tjänade jag pengar, men var låst i allt jobb.

När utställningen i Junsele var klar bestämde jag mig för att ta mitt livs första semester. Jag var så slut att jag inte kunde sluta gråta ett tag. Om jag började skratta, så övergick det tillslut i gråt.
Jag kände att det var dags för en förändring. Vi började så smått prata om idéen att mamma skulle kunna börja jobba i mitt företag. För en sak var säker, jag behövde en assistent.
Och jag kunde inte tänka mig någon bättre än mamma. Allting var ju redan som gjort för det. Det kändes som om hela livet plötsligt visade oss att det var dags att återigen slå oss samman och jobba ihop.

Mamma jobbade ju natt inom vården, ett arbete hon trivdes med men som såklart var väldigt slitsamt och med ett ständigt byte av dygnstrym, och jag höll på att braka ihop av allt. Hallå eller?! Plötsligt kändes det som det enda rätta. Vi både skulle få ett bättre liv. Mer tid, mer kvalitet. Och ROLIGT!
Det krävdes såklart en hel del funderingar och planering innan vi faktiskt tog ett beslut. Men den dagen mamma ringde och berättade att hon sagt upp sig, det var som en sten lättade från mitt hjärta. Både hon och jag kände att det var rätt beslut. Det var en sådan enorm lycka! För mig kändes det som enda lösningen till att jag faktiskt skulle kunna fortsätta med allt jag älskar att göra, utan att behöva prioritera bort massa och liksom ”stänga ned”. Med mammas hjälp skulle jag få hjälp med allt det som tar tid och tynger mig. Med hennes hjälp skulle jag kunna få mycket, mycket mer tid till att vara kreativ istället för att sitta framför datorn med papper, mail och koder. Och samtidigt som jag skulle känna mig lättad och tacksam över att hon inte längre skulle behöva jobba natt och köra långt på nätterna och slita ut sig och sin kropp i ett tungt och krävande yrke. Istället skulle hon nu få bättre arbetstider och vi både skulle få en mycket lättsammare vardag och ett jobb som är utvecklande och roligt.
Om en vecka slutar hon från sitt jobb och börjar jobba för mig istället. ÅH! Jag är bara SÅ glad!
Hennes arbetsuppgifter kommer såklart vara otroligt varierande. Det som är så bra är att hon kan så otroligt mycket! Och dessutom bor vi så nära varandra vilket gör allting så mycket lättare.
Och hon är otroligt organiserad, något som jag helt och hållet saknar.

Bland annat kommer hon sköta allt pappersjobb, och hjälpa till med min mail och sortera i olika mappar så att jag klart och tydligt ser vilka mail jag ska svara på. Om ni har skrivit mail till mig någon gång, och inte fått svar, så ta det inte personligt. Är så tacksam för alla mail jag får, jag läser allt! Min mail har senaste året varit ett enda kaos. Det kommer in så mycket mail varje dag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Men det kommer mamma att hjälpa mig att få mer ordning på.

Hon kommer också hjälpa till med webshopen, så att jag kan öppna den igen. Anledningen till att den är stängd är för att jag helt enkelt inte hinner med att ha den öppen. Det blir för mycket jobb för mig ensam.  Men hon kommer kunna hämta och lämna paket på posten och hjälpa till med paketeringen, något som är otroligt tidskrävande. Det ska bli SÅ kul att äntligen öppna den nästa vecka igen!

Och sen, kommer hon hjälpa till med alla andra tusen, miljoner saker som jag kan behöva hjälp med. Mest av allt ser jag fram emot att bara få ordning på kaoset.
För på riktigt, det är så jag känt senaste tiden. Som om allt bara flyter omkring utan ordning och reda. Jag behöver någon som strukturerar upp saker och ting. Som att göra en storstädning i ett stökigt rum.
Ni vet hur underbart det känns efteråt? Plötsligt blir man SÅ mycket mer kreativ, bara för att man städat upp i oredan.
Det här kommer bli en underbar förändring. Ni anar inte hur glad jag är över detta. Och det känns så roligt att få dela detta med er nu.

Det känns ju också extra roligt att lilla Grundtjärn på 10 invånare nu har ett företag med två anställa.
20% av Grundtjärns invånare jobbar nu i Jonna Jinton Sweden. Och man vet ju aldrig, kanske blir det fler i framtiden 🙂

Det känns så häftigt att cirkeln snart är sluten igen. Nu får vi återigen jobba ihop, men den här gången på ett mycket bättre sätt. Jag ser så mycket fram emot det nya året och alla nya möjligheter.
TACK mamma för att du vågar ta det här steget. Det ska vi fasiken se till att inte ångra. Nu väntar en lättare, ljusare och mer balanserad tid för oss båda. ♥