Färder genom natten

samarbete3Det var snart en månad sedan nu som jag lämnade ”rymdstenen”, eller Santa Fe’n som den egentligen heter, efter vår fantastiska resa norrut. Ett fotosamarbete med Hyundai som egentligen var menat för bara en månad. Men till min stora glädje blev de så nöjda att de ville fortsätta samarbetet med mig som fotograf och influencer, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Så även om tiden med rymdstenen i början av juli var över, så fick jag istället med mig en annan bil hem, som jag nu kört och fotat i snart en månad. En blå Hyundai i30.
Eller den ”blå draken” som jag kallar den. Gissar att varenda bil kommer få ett smeknamn framöver. Men det bara blir så, av första intrycken och känslan som jag får.
072815Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag vid sidan om allt annat jag gör också skulle fota bilar, så skulle jag skakat på huvudet. Jag som inte ens tycker om att fota saker/produktbilder/studiobilder/människor. Att ens fota något på beställning brukar få mig att tappa lusten direkt. Att behöva prestera något och känna press på att göra någon annan nöjd, det får min kreativitet att försvinna på en sekund.
Men när jag först fick frågan om samarbetet med Hyundai och Santa Fe´n, så kändes det bra. Jag fick fria händer och de hade inga krav på hur bilderna skulle se ut. Och någonstans så visste jag att de antagligen inte ville ha ”vanliga” snygga, rena produktbilder, för i så fall skulle de anlitat en annan fotograf. Så jag kände mig säker av tanken på att de nog ville ha bilbilder med en touch av Jonna, och därför kändes det plötsligt väldigt roligt. Som något nytt och spännande.
072811Jag gillade utamningen på något vis, och mitt i allt så upptäckte jag hur roligt det var att försöka få ett sådant modernt och tekniskt objekt att smälta in i naturen. Att få den att passa in bland allt det andra. Jag kunde ägna timmar åt att bara försöka hitta rätt vinklar, ljus och reflektioner. Så i Norrbotten trädde en ny dimension fram inom mitt fotograferande, och därför känns det nu så roligt att få fortsätta utveckla det. Att varje månad leverera ett antal bilder till Hyundai känns som en extra krydda till allt annat. En rolig utmaning.
Det bästa är nog att det smälter in så mycket i det jag gör ändå. Jag tar ju för det mesta bilen med mig när jag ska ut och fota, så den är ju med på alla mina äventyr. Dag som natt. Därför tänkte jag nu visa lite bilder från våra små äventyr under månaden som varit.
072810Förutom att den här bilen är väldigt smidig och lättsam så är den också väldigt bränslesnål. Något jag tyckte var bra nu under sommaren då blir väldigt mycket bilkörning. Speciellt under sommaren så kör jag mycket bil. Inte så långa turer, men många små korta turer. Ofta på kvällar och nätter när ljuset och dimmorna lockar ut mig med kameran för att leta upp de rätta platserna att fota på. Även om jag egentligen inte kör så långt hemifrån så kan ändå milen dra iväg fort.
Som jag skrivit många gånger tidigare, så är det bland det bästa jag vet. Att packa kameraväskan och en termos med kaffe och sedan ge mig ut med bilen och köra ut på ensliga skogsvägar. Hitta nya spännande vägar jag aldrig kört på och upptäcka nya platser. Det är något så obeskrivligt mysigt med just de stunderna.

Om jag har riktigt tur så får jag också köra hem i gryningen igen med kameran fullproppad av bilder jag tagit i naturen under natten. Den känslan är också helt oslagbar. Att känna sig sådär lite trött och nöjd och med vetskapen att några riktiga guldklimpar till foton finns fångade på minneskortet.
072801Till skillnad från tidigare så kan jag nu också dela sådana mysiga stunder med min andra hälft. Aldrig hade jag vågat hoppats på att Johan också skulle älska att spontant åka ut med bilen på kvällarna och bara upptäcka nya platser. Några kvällar denna månaden har vi packat lite gott att äta och gett oss ut på skogsvägarna. Den här kvällen skulle vi åka till ett ställe som heter ”Mobodarna” och som är en gammal fäbodvall som ligger i Oringsjö naturreservat bara några mil från Grundtjärn. Först körde vi upp på en gammal grusväg upp till en höjd för att se solnedgången.
Ja, vi var ganska sent ute.
072802Jag trodde att jag visste vägen dit men råkade ta en väldig omväg. Men vi stannade till på en massa vackra platser och jag fick gå loss med kameran.
072804
072803
072805Och det var när vi kom till denna platsen kring midnatt, som jag insåg att det fanns en mening med att jag körde fel. Jag tappade nästan andan när vi gick genom en liten skogsstig och sedan kom fram till detta. Som om naturen just skapat den vackraste tavla. Allting var så magiskt vackert.
072806Det kändes nästan lite trolskt att få se hur svanen med sin lilla bebis simmade där i dimman.
072807072809Vi stannade länge vid denna plats och bara betraktade naturens skådespel. Jag var så tacksam att jag kört fel så jag fick uppleva denna stund.
072808Efter att ha kört fel några ytterligare gånger och kört förbi infarten till Mobodarna hade det mörknat ute när vi väl kom fram. Eller, det var egentligen inte mörkt, men eftersom det var en bit att gå igenom skogen kände vi att det var tillräckligt mörkt för att skjuta på det till en annan kväll. Men det gjorde inget alls. Vi fick uppleva så mycket fint på vägen dit, och nu har vi fortfarande Mobodarna kvar att se.
072812På grusvägen hemma i Grundtjärn. Jag gjorde mig redo för att ge mig ut i natten och fota. Det hade varit en regnig kväll och molnen höll precis på att spricka upp. Om det har regnat på kvällen så brukar det alltid bli väldigt mycket dimma på natten, så därför brukar jag ofta ge mig ut med kameran då. Jag älskar dimma. Det kan förvandla vilken plats som helst till en helt annan.
072814

Dimman gör också att ljuset från bilen sprider sig på ett så mjukt sätt. Hela den natten kändes sådär mystiskt vacker. Jag åkte omkring och lyssnade på musik och stannade till på några platser för att fota. Det var dock fasligt mycket mygg ute den natten. Det brukar bli så när det är fuktigt ute. Därför njöt jag mest av att uppleva natten genom bilrutan och se hur de dimmiga skogarna bredde ut sig intill grusvägen.
072816072817Och den här natten kommer jag såklart aldrig glömma. När vi firade vår förlovning ♥ Självklart var bilen med på ett hörn där med, eftersom vi med den tog oss ut i naturen till en plats vi tycker mycket om. Vi hade varit ute under natten och fotat och filmat, och blivit illa bitna av alla miljoner mygg. Speciellt Johan som på något vis lyckas dra åt sig mycket mer mygg än jag själv.
Solen hade gått upp och vi var lite trötta efter natten, och skulle precis sätta oss i bilen och köra hemåt.
Vänta lite! Jag måste bara fota bilen i detta ljuset!”, sa jag och sprang iväg med kameran och ställde upp den på stativet.
072819Jag minns inte varför men vi fick ett skrattanfall åt allt möjligt under denna stunden. Antagligen var vi så trötta efter natten att allt blev roligt. Eller så var vi bara så väldigt lyckliga och glada åt allt vi fått vara med om, och för den vackra, vackra morgonen som lyste upp som guld.
072820Jag fick i alla fall fotat några bilder på bilen i det vackra morgonljuset, och det var ju en bonus efter den fantastiska natten med alla bilder som togs för att föreviga vår förlovning.
072822Sen körde vi hemåt i soluppgången. Med den där underbara känslan av lättnad och lycka. Trötta och nöjda, efter ännu en magisk natt ute i naturen. Och jag visste, att i kameran hade jag massvis med bilder jag snart skulle få dela med er.

Nu väntar en ny månad med nya äventyr. Ser fram emot att se vad som väntar härnäst ♥

FacebookTwitter

Betraktar sommarens skönhet

072705

Utanför fönstret står högsommaren i blom och mjölkörten färgar ängarna lila. Allting är så vackert nu att jag knappt vet hur jag ska bära mig åt för att ta tillvara på allt. Jag skulle kunna vandra omkring dag som natt och bara betrakta naturens skönhet. Andas in alla dofter och känna sommarens milda vindar mot kinden.

Jag fångar så mycket jag kan, av känslorna som sommaren ger mig, och sedan går jag in i ateljén och överför det till färger. Jag har spenderat mycket tid i ateljén de senaste dagarna, och mer lär det nog bli. Det är en sådan tid nu. Det är något slags lugn som gör att den sidan av kreativiteten kommer fram naturligt. Och då vill jag ta till vara på det.
072701Inne i ateljén växer nya världar fram. Sommarminnen och sommarkänslor i abstrakt tolkning. Jag målar näckrosdammar, skogstjänar, ängsull, hemliga stigar, nattdimmor, dansande fjällforsar och en soluppgång över Högland.
072706072702Ett kreativt kaos. Men nu ska jag städa upp här inne innan jag påbörjar en ny tavla. Jag brukar alltid tycka om att ha det rent och fint när något nytt påbörjas.
072703Nu blir det snart en liten promenad med hundarna i solskenet mellan åskmolnen. Hoppas ni alla har en härlig onsdag!
Kramar i massor ♥

FacebookTwitter

Sommarvila

Åhh, jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på den tacksamhet jag känner för alla vackra gratulationer till min och Johans förlovning. Det går inte att läsa igenom alla era kommentarer utan att fälla en och annan tår. Blir så obeskrivligt berörd. Så fint att ni känner sådan glädje för oss.  Det känns alltid så roligt att få dela roliga nyheter med er, för ni gör att glädjen liksom tusendubblas.

Jag vill verkligen tacka er från djupet av mitt hjärta! ♥
072505Här hemma i Grundtjärn har sommaren verkligen blommat ut nu. Den senaste veckan har varit som en sommardröm. Varmt, stilla och klarblå himmel. Och det känns som om allting liksom har gått in i en slags sommarvila. Korna ligger trötta på ängarna och vilar. Människor ligger på filtar vid stranden och svalkar sig i sjön. Vinden skyndar ingenstans. Den bara smyger försiktig förbi och märks endast genom de svajande blommorna på ängarna.
072506
Allt har gått in i ett annat tempo. Även jag.
Och det känns som det är denna tiden på året som solen ska skina in i djupet av våra själar och värma upp oss inför den kommande vintern. Så att vi ska orka den mörka tiden. Därför har jag verkligen tillåtit mig att gå in i ett annat tempo nu, så att jag ska kunna blicka tillbaks på dessa dagar och låta minnena värma mig när kylan och mörkret är här.
Det gör ingenting om saker inte hinns med som vanligt. Om huset är lite stökigt eller om diskhon är full. Om jag är mindre effektiv och inte får lika mycket jobb gjort varje dag. Det kan man ta igen senare. För nu känns det som jag hellre tar vara på värmen och solen. För den kanske inte kommer senare.
072503Att sova lite längre på morgonen och sedan gå ut och dricka kaffe med denna utsikt. Höra fåglarnas kvitter och lyssna på lugnet. Känna marken under fötterna och doften av blommor och nyklippt gräs. Det är livskvalitet för mig. Jag njuter av varje dag som är såhär. Det är som om något i mig också blommar ut med denna sommarmagi.
072502Ute i trädgården växer allt så det knakar. Hundra tomater väntar på att bli röda och en liten solros har redan börjat slå ut. Persiljan smakar så gott så jag varje dag går och tar några knippen och äter direkt.
072504Och idag fick jag som ett lyckorus när jag såg att några luktärter slagit ut. De dog ju egentligen av frosten i juni men de lyckades slå nya skott och nu har blommorna kommit. Det är fler knoppar på gång och jag bara längtar tills alla slagit ut samtidigt så man kan känna doften från dom på håll.
072501Och min älskade lille Nanook som inte alls är så förtjust i den extrema sommarvärmen. Vilket förstås är förståeligt med tanke på att han går omkring med en pälskappa året om som han inte kan ta av sig. Men under dagarna får han ligga i skuggan under ett rönnträd. Och i kväll ska han  få sig ett svalkande dopp nere i sjön. Det blir ett dopp även för mig.

Har ni det bra i sommarvärmen?
Återigen, tack för allt fint ni skriver. För all kärlek ni ger och för att ni är så himla underbara!
Hoppas ni har fina dagar och får njuta av sommaren riktigt ordentligt.

Kram på er! ♥

FacebookTwitter

Förlovningen

Aldrig tidigare har jag känt en sådan stark kärlek och lycka som när Johan kom in i mitt liv. Varje dag när jag ser honom i ögonen känns det som om en våg av kärlek sköljer över mig. Jag kan för mitt liv inte förstå att just jag av alla miljarder människor fick träffa Johan, mitt livs kärlek. Jag känner en obeskrivligt djupt tacksamhet för det. Och någonstans, så bara vet jag att vi är ämnade för varandra. Jag känner det.

Aldrig tidigare har en livstid känts så kort. En livstid med Johan. Ett ögonblick på jorden. Bara tanken på att vi någon gång skulle behöva skiljas åt gör så det hugger till i mitt hjärta. Jag tror de enda gångerna jag gråtit inför Johan hittills, är när jag tänkt på att någon dag kommer vara vår allra sista tillsammans.

Men, så har vi lovat varandra, att döden aldrig kommer skilja oss åt.
Oavsett om vi försvinner eller lever tusen och åter tusen livstider, så kommer våra band vara knuta.

072205
Den 1 juli valde vi att symbolisera vår kärlek med en förlovning. Det var inget storslaget frieri eller något som var planerat. Det bara kom så naturligt och plötsligt kändes det som det mest självklara i hela världen. Jag ville förlova mig med Johan.
Av hela mitt hjärta.

I natt var vi ute på en plats vi älskar för att ha en liten ceremoni. För att fira vår förlovning och för att fira kärleken. Vi begav oss ut i gryningen för att sedan möta solens allra första strålar. Dimmorna dansade över sjön och natten bar på magi, och jag försökte fånga så mycket av den jag bara kunde. Aldrig har jag skådat något vackrare än Johan på ängen i soluppgången.  Och aldrig har jag känt mig lyckligare.

Jag fotade och filmade under natten för att föreviga vår förlovning. Jag hoppas att vi får blicka tillbaks på dessa ögonblick när vi är 90 år gamla, och minnas och glädjas åt denna stund när vi bara var i början på vår resa.
072201

Mitt livs stora kärlek, Johan. Den vackraste själ som vandrar här på jorden.

072203072210072209072206 072204Jag har alltid tänkt att kärlek är den allra största livskraften. Oavsett om det är kärlek till en partner, till vänner, medmänniskor, djur. Till naturen och till livet. Det är som en kraft hämtad ur den djupaste källa och som bär upp allt liv.
Jag är så evigt tacksam att jag fått uppleva dessa starka känslor. Det var som om en ny dimension av kärlek öppnade upp sig när jag träffade Johan, och jag känner hur den bara växer sig starkare för varje dag.

Jag ser fram emot varje ny dag som vi får tillsammans. Vår resa, vårt liv. Och jag ser också fram emot att dela ögonblick från det med er.
Tack för att ni finns! Skickar massor med kärlek till alla er där ute, för vi har så det räcker och blir över! ♥
Kramar i massor!

FacebookTwitter

Nostalgi

072001Det är något med sommarkvällar i juli som påminner mig så starkt om något att det nästan känns som jag förflyttas i tiden. Något som berör alla mina sinnen så djupt att det nästan gör ont. Ni vet den där känslan när något upplevs så vackert att lyckan blandas med känslor av sorg. Som om man redan känner nostalgi inför vetskapen att den stunden aldrig kommer att komma tillbaks. 

När jag går här barfota på grusvägen, och känner doften av torkat hö och sommargrönska, och lyssnar till fåglarna, humlorna och myggorna, så får jag den känslan. Det känns så starkt att jag nästan blir lite ledsen. Eftersom det påminner mig om när jag var liten. När mormor och morfar levde.
072006De allra starkaste minnena jag har från min barndom är härifrån Grundtjärn. Ändå var vi inte här så mycket. Några dagar om året. Men de dagarna i Grundtjärn satte så djupa spår i min själ att jag än idag kan känna känslan av hur det var att tvätta kläder med mormor under kranen ute på ängen. Doften av stugan, och kaffet ute på altanen. Rösterna, skratten. I min lilla värld, som treåring, var det de lyckligaste stunderna.
Jag fick springa fritt ute på ängen och plocka blommor. Jag byggde små hus till alla pysslingar och åt blåbär så händerna var alldeles blå. Jag kan än idag känna det där pirret i magen när jag försiktigt gick in en bit på stigen till skogen. Alldeles själv. Skogsmyrorna som nyfiket klättrade upp på mina bara fötter och solljuset som strilades in genom granarna. Doften av storskog, där alla stora björnas fanns. Men som i alla sagor som min morfar berättade, så var björnarna snälla.
072005Och sent på kvällarna samlade vi oss i en bil allihopa, och åkte ut för att titta efter älg. Den känslan och den spänningen jag kände då slår vilket nöjesfält som helst. Aldrig kände jag mig så levande som när jag fick vara med familjen i Grundtjärn. Det tycks låta som simpla små händelser idag, men de var de dagarna i Grundtjärn när jag var liten, som präglade mig för resten av livet. Det är därför jag är här idag.
Att jag nu också får dela mitt liv i Grundtjärn med någon som känner lika starkt för denna platsen, är för mig nästan overkligt bra. Läs gärna Johans vackra kärleksförklaring till Grundtjärn.
072002Sådana här kvällar så kommer barndomsminnena från Grundtjärn fram så extra starkt. Det räcker med att en liten kvällsbris för med sig en doft som påminner om då, för att mitt hjärta liksom ska stanna till och jag nästan vill gråta en stund. Inte för att jag är ledsen, men för att det känns så starkt. För att det är så vackert. För att det påminner om en tid som inte längre finns. Med människor som inte längre lever. Mormor och morfar. 

Men just då, i den där kvällsbrisen, så är det som om det fortfarande finns kvar. 
Den för med sig allt från förr, och påminner mig om att allt som vi håller kärt, lever kvar i oss.

FacebookTwitter

Lansering av nya hemsidan

Hej på er kära ni!
Det var något med den här helgen som kändes som världens längsta helg. Ändå gick den så fort att jag inte han med min deadline att bli klar med min hemsida på söndag natt. Vid tvåtiden i natt satt jag och försökte klämma ut det allra sista av min kreativitet efter allt för många dygn på en en hård trästol framför datorskärmen. Men runt tvåtiden brast det när det var dags att skriva köpvillkor. Terms and conditions. På engelska. Det slutade med att jag stängde ner datorn och gick in i duschen och grät en skvätt. Haha. Men åh vad bra det kändes efteråt. Som en ny människa!
Så jag öppnade sedan datorn igen och redigerade klart den fruktansvärda texten och fortsatte tills jag blev så trött att jag nästan somnade framför skärmen.

När jag vaknade i morse kändes det mycket bättre. Deadlines har jag aldrig varit bra på. Men vem bryr sig om sidan blev klar några timmar för sent. Inte jag i alla fall. Jag känner mig bara överväldigad och så lättad att den äntligen är uppe! Så länge som jag drömt om detta.
Så nu kan ni hitta min nya hemsida och webshop på www.artbyjonna.com
071801
Inom en snar framtid kommer jag även lägga upp fotoprints till försäljning här. Jag har alltså flyttat över min gamla webshop hit, då denna sidan har så mycket bättre teknik och gör det lättare att t.ex skicka varor med olika fraktpriser och till olika länder. Så jag kommer uppdatera den allt eftersom.

Nu har också Norrköpings Kulturnatt kommit ut med att jag ska ha vernissage för den nya kollektionen i Värmekyrkan den 24 september. Ni som är intresserade och vill läsa mer kan gå in HÄR.
071802Vill också tacka igen för alla era underbara kommentarer! Jag har svarat på en massa kommentarer idag från tre inlägg tillbaks, så gå gärna tillbaks och kika om ni skrivit något och väntade på svar ♥

Nu ska jag stänga ner datorn ett tag i kväll och städa upp i arbetsrummet och ateljén. Och kanske ta ett uppfriskande kvällsdopp om kvällen blir varm. Det skulle sitta fint efter alla dagar framför skärmen.

Hoppas ni får en underbar start på denna veckan! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Vintersjälar i historiens vingslag

Hej på er!
Förstå och främst, TACK för alla fantastiska kommentar. Ni är bara helt underbara. Jag har halkat efter lite i att svara på era kommentarer senaste dagarna men jag ska ägna tid åt det nu i helgen. Så om ni inte fått svar än så vet ni att det kommer.

Denna fredag har jag ägnat största delen av min tid inne i vedboden. Inte för att jobba med ved men för att fota lite bilder på tavlorna. Kan säkert låta märkligt men jag har hela tiden haft en tanke om att jag vill fota bilderna på kollektionen på en gammal sliten ladugårdsvägg. Finns inga väggar jag tycker är så vackra som just de där riktigt gamla träväggarna med breda plank. Där tiden fått sätta sina spår och som liksom tycks skifta i olika vackra nyanser. Så där har jag idag fotat mina 5 inramade tavlor, och jag tror det gick ganska bra.

Egentligen ska man ju kanske fota tavlor på en vit vägg i ett snyggt designat rum med snygga möbler. Men nu har jag inget sådant rum så då får jag ta vad jag har. Och dessutom älskar jag vedboden. Det är något speciellt med ljuset inuti gamla lador.
071501Här har jag hållit till under dagen. I min lilla tillfälliga fotostudio i vedboden. Det var faktiskt riktigt mysigt där inne. Jag spelade bra musik i hörlurarna och försökte hitta de bästa vinklarna för att få ljuset så bra som möjligt. Johan fick hjälpa mig hänga upp en pressening på kortsidan för att täcka igen ett hål som släppte in för mycket motljus. Ja, det där med ljuset är det allra viktigaste inom fotografering. Allt handlar om ljus. Att fånga ljuset rätt och hitta rätt stämning.
071502På andra kortsidan där en dörr förut hängt men som blåste bort i höststormarna fick vi istället täcka igen med en uppblåsbar pool. En pool som jag förhoppningsvis också får användas till det den är till för i sommar. Om vädret någonsin blir bra.
Jag var tvungen att täcka igen dessa ljuskällor för att få ljuset jämt där inne i ladan. När allt var täckt blev det väldigt bra!
071506071508071503Det är något med den här kontrasten som jag bara älskar. De gamla, naturfärgade väggarna mot de färgstarka tavlorna.
071504För att inte tala om det vackra golvet. Gamla, gamla golv som hängt med många generationer.
'Veden ligger och torkar inför den kommande vintern. Jag mår alltid väldigt bra av att vistas nära en stor vedhög. Det är väl någon slags instinkt. Lite som att vi människor mår bra av att vara nära vatten, eftersom de inger en trygg känsla av att vi där kan överleva och frodas. Så känner jag för veden. När jag är nära vedhögen får jag en trygg känsla i kroppen av vetskapen att jag får vara varm ännu en vinter.
071509Betraktar några av vintertavlorna som liksom fick en själ där inne i ladan, när solljuset strilades in mellan träväggarna. Här borde de få hänga för alltid. Nu är allt material klart, och helgen kommer ägnas enbart åt att bearbeta allt material, redigera bilder och en trailer-film, och sedan knyta ihop allt och göra hemsidan klar. Jag vet inte om jag kommer klara min deadline på söndag. Men jag hoppas. Jag ska jobba häcken av mig och se till att få detta projekt i mål som jag drömt om i flera år.

Nu önskar jag er en fin helg allihopa! Ta hand om er ♥ Världen och livet är så oförutsägbart.
Kramar i massor!

FacebookTwitter

Spridd över världen

Det var snart två veckor sedan som jag la upp filmen på min facebooksida, där jag kular för korna i den dimmiga juninatten. Det var natten mot min födelsedag, och dimman dansade över ängarna efter dagens regnskurar. Det var något magisk i luften, sådär som det kan vara under sommarnätternas ljusaste period. Myggorna bet mig så jag knappt kunde behärska mig när jag spelade in kulningen. Man riktigt ser hur jag gnuggar mig i ansiktet för att få bort dom från mina ögonlock.

När jag stod där med korna och kulade i natten, inte hade jag någon aning om att just den stunden som jag fångade på film skulle sprida sig över hela världen. Ja, hela världen.
071301De senaste två veckorna har verkligen varit lite utöver det vanliga. Det har inte märkts så mycket här hemma i Sverige. Men i tidningar i många delar av världen, och till och med i Amerikanska TV program, har man kunnat se min kulning för korna. Den har nu fått sammanlagt 3 miljoner visningar på Facebook och Youtube. På bara några dagar har jag fått över 40 000 nya följare på min offieicella facebooksida. Följare från olika delar av världen. Och varje dag svämmar mailinkorgen över av mail från fans, musikproducenter, dokumentärfilmare och tidningar. Det är nästan så det blir svårt att hantera allt och svårt att veta hur jag ska hinna möta den här ”vågen”. Jag kan omöjligt svara på allt hur mycket jag än vill. Det blir för mycket för att hinna med. Men jag är också så innerligt tacksam. Det känns så otroligt roligt och spännande, och med allt detta öppnas så mycket nya möjligheter upp.

Klippet har delats av några stora sidor som bland annat DailyMail, AFVNature World News, LiveLeak, Viralnova.
Och i länder som t.ex Ryssland, KinaVitenamn, Indien, JapanTyskland, ThailandSpanien, Turkiet, Bosnien, Australien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Danmark, KroatienTjeckien, Grekland, Rumänien, Slovakien, Brasilien

Det komiska är att jag mitt i allt fick mitt antagningsbesked igår till en ettårig kulnings-utbildning i Stockholm. Till min stora besvikelse kom jag inte in. Har reservplats 28. Så jag antar att jag får fortsätta lära mig denna teknik på egen hand. Men det verkar ju gå bra hittills : )
Idag fick jag en video av en följare i USA som heter Ramana, och som sett mig på en amerikansk TV-show som heter Tosh.O. Hon tog kameran och filmade skärmen och skickade till mig så jag skulle få se. Är otroligt tacksam att hon gjorde det! Jag låg dubbelvikt på golvet av skratt kan jag lova! 😀
071302Det är minst sagt en märklig värld vi lever i just nu, när vi med hjälp av tekniken kan sprida det vi gör över alla världens gränser. Det är både lite övermäktigt att tänka på det, samtidigt som det finns så många fördelar med det. Jag tror att med hjälp av internet så kan vi liksom sudda ut barriärer mellan länder och olika kulturer. Jag vågar tro att det minskar fördomar om andra. Minskar rasism. Vi kan sprida budskap (på både ont och gott) och påverka mycket lättare än innan internet fanns. Det är lättare för människor att få kontakt och det inger en känsla av att världen inte är lika stor längre. På en sekund kan vi skicka något till andra sidan jorden.

Det gör det ju också lättare idag för människor att visa upp vad det gör. Jag tänker mycket på de som sysslar med olika kreativa saker. Konstnärer, musiker, författare, hantverkare. Ja allt möjligt! Med hjälp av internet kan man skapa som en gigantisk portfolio att visa upp för resten av världen. Det blir lättare att nå ut till just de människorna som faller för just det som du skapar. Det är definitivt det bästa med internet tycker jag. Det är ju tack vare det som jag idag kan leva det liv jag gör och samtidigt nå ut till många människor. Man behöver inte längre vänta på ett godkännande av universitet, förlag, gallerier, producenter osv. Man kan bara köra på och göra det man älskar ändå, och förhoppningsvis lyckas nå ut till människor som tycker om det du gör. Jag är väldigt, väldigt tacksam för att tekniken lett oss dit idag.
040510Nu önskar jag er en fantastisk onsdag! Tack för att ni finns. Tack för att ni läser min blogg och följer mig på livets stig. Stor kram ♥

FacebookTwitter