Långt hemifrån

Nu är jag många mil ifrån Grundtjärn. Jag är faktiskt i Stockholm i skrivande stund! Bestämde ganska hastigt att åka ner hit. Har länge tänkt åka ner en sväng men det har hela tiden varit något annat som ska göras. Men nu fick jag en liten lucka så nu klämde jag in en resa till civilisationen innan påsk. Så jag kommer hem på fredag igen.

Här har våren kommit mycket längre än hemma. Blommorna blommar och knopparna håller som mest på att slå ut på träden. Solen skiner och det känns riktigt skönt att komma iväg några dagar. Som en minisemester. Det behövs ibland. Se sig om lite och sedan komma hem med lite ny energi :)

Ute på en promenad i ett soligt Stockholm.

Ute på en promenad i ett soligt Stockholm.

 

Här har våren slagit ut.

Här har våren slagit ut.

Spenderade nog största delen av promenaden med att sitta på knä i rabatter och gräsmattor för att fota blommor ;)

Spenderade nog största delen av promenaden med att sitta på knä i rabatter och gräsmattor för att fota blommor ;)

 

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 13 kommentarer

En minnesvärd natt

I fredags natt när jag skulle lägga mig så såg jag att det var norrsken ute. Det är väldigt bra att jag har mitt sovrumsfönster mot norr. Det går inte att missa om det är norrsken.

Jag klädde mig varmt, tog med mig kameran, en filt och Nanook såklart. Sedan var jag ute i över en timma för att fota och bara njuta av det vackra dansande färgerna på himlen. Jag lade mig även ner en stund på den frusna marken. Det var så himla mysigt att bara ligga där och blicka upp mot stjärnhimlen och norrskenet. Så mäktigt och vackert. Det fattades bara lite varm chocklad.

Här kommer bilder från natten.

Det var ett speciellt norrsken denna natten. Det sträckte sig som en lång rand med väldigt starkt kontrast.

Det var ett speciellt norrsken denna natten. Det sträckte sig som en lång rand med väldigt starkt kontrast.

Det här kan man kalla fredagsmys med den bästa av underhållning :)

Det här kan man kalla fredagsmys med den bästa av underhållning :)

041205

Sedan uppenbarade sig en starkt lila färg. Har aldrig sett lila så starkt i ett norrsken förut. Det var så otroligt vackert!!

Sedan uppenbarade sig en starkt lila färg. Har aldrig sett lila så starkt i ett norrsken förut. Det var så otroligt vackert!!

Lite kallt, men mysigt ändå!

Lite kallt, men mysigt ändå!

 

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 31 kommentarer

Ledsen och glad

När jag sent igår kväll var ute och gick med Nanook i vårregnet önskade jag högt att något nytt, spännande och roligt skulle hända i mitt liv. Någonting som fick fart på mig igen. Något inspirerande.
När jag idag fick ett mail från Fotografiska slog mitt hjärta ett extra slag. Tänk om min önskning redan skulle slå in! Med andan i halsen öppnade jag mailet men glädjen han bara vara i någon sekund. Tyvärr hade inga av mina bidrag kommit vidare till Fotografiska’s Höstsalong 2014.
fg

Min första reaktion var att jag ville lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och ligga kvar där resten av dagen. Eller helst resten av veckan. Men sedan tänkte jag att det verkligen inte skulle göra saken bättre. Jag gjorde mitt bästa och får istället glädjas åt de fotografer som lyckades komma med. Jag ska se till att åka på utställningen i höst någon gång mellan den 19 september och den 26 oktober. Har faktiskt aldrig varit på en sådan stor fotoutställning så det kommer bli roligt. Eller så kommer jag bara gå runt och tänka ”MEH, var för kom DEN bilden med?” haha.

Förutom det så har dagen i alla fall varit riktigt bra. Jag, mamma och min gammelmorbror Tage (mammas morbror) åkte idag till Näsåker. Det var ett tag sedan jag var där nu. Det är så konstigt nu när morfar inte längre lever…förut åkte jag och mamma till Näsåker minst en gång i veckan för att hälsa på honom.
Nästan varje dag får jag en impuls att jag vill åka till morfar i Näsåker, men så kommer jag på att han inte finns där längre.
Men jag bestämde mig för att inte sluta åka dit ändå. Jag tycker verkligen om Näsåker. Det är så vackert där med Nämforsen och niporna. Och jag älskar att fika på Ingelas Café. Det är helt och hållet värt att åka de 3 milen dit bara för att få äta den goda Taco-tallriken.

Så vi gjorde det. Vi åkte iväg på en lite roadtrip tillsammans. Det blir alltid så roligt när vi tre gör något ihop. Speciellt eftersom Tage är så rolig. Han bjöd oss på fika på Ingelas Café och sedan åkte vi runt en sväng.
På vägen hem hittade jag några tussilago i diket. Jag blev så glad. Varje år slår dem ut på samma ställe, och det är verkligen ett tecken på att vintern övergått till vår.

Nu ska jag tröstäta påskgodis som jag köpte på affären förut.

Hoppas ni har en bra måndag! Kram på er ♥
041404

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 35 kommentarer

Den andra sidan av att driva eget företag

Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.

Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att  jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.

Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen ”business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.

Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under ”press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.

Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.

I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! :)

041402 041401

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , , , , , 36 kommentarer

Den värsta lördagen

Den här dagen har verkligen varit usel. Riktigt usel.
Som för många andra egna företagare är det den här tiden på året dags för momsredovisning, bokslut och deklaration. Det är mitt allra första år med enskild firma så självklart kom jag krypande till mamma med mina papper, kvitton och fakturor i värsta tänkbara oordning. Vi hade bestämt att vi skulle sitta nu i helgen så att jag kunde få hjälp med det, och samtidigt lära mig en gång för alla. Bara ordet bokföring får mig att rysa och trots att jag många gånger försökt lära mig så tycker jag det är så otroligt krångligt och jobbigt.

I alla fall, igår satt vi hela kvällen för att lägga allt i datumordning. Idag träffades vi tidigt på morgonen och skulle börja bokföra allt i datorn. Men bokföringsprogrammet ”Björn Lundén” som vi använt oss av både i vårt gemensamma företag och mitt egna är till för endast PC. Vi har båda mac numera, men mamma har en supergammal stationär PC dator som låter värre än tåget när man startar den. Den har vi bokfört på i allt för lång tid nu, och risken är att den inte startar nästa gång, eller brinner upp, så jag ville skaffa mig ett bokföringsprogram som fungerar till min mac. Så att jag också kan bokföra hemifrån på min egen dator när jag lärt mig att göra det själv.

För att göra en lång historia kort så bestämde jag mig tillslut för att köpa ”iordning” som är ett bokföringsprogram för mac. Det tog emot, för det kostade 1179 kr. Men jag kände mig helt enkelt tvungen, så att jag kunde sköta min bokföring nu och i framtiden. Försökte först köpa den på Itunes App Store. Laddade ner den trots att jag redan hade programmet på datorn då man fick testa det ett tag, men det kom aldrig något mail med kvitto eller registreringsnummer till programmet. Så jag gick istället in på iordning’s hemsida och köpte det.

Några timmar senare, efter mycket krångel med programmet så gav jag upp. iordning var helt annorlunda än Björn Lundéns program till PC. Jag förstod ingenting alls och jag hade inte tid att lära mig ett nytt program. Om jag tyckte bokföring var krånligt innan så blev det plötsligt helt omöjligt. Samtidigt kändes det rent ut sagt förjävligt att jag tog ett förhastat beslut att köpa programmet innan jag verkligen hade testat det.

Som en sista utväg till att komma igång med min bokföring bar jag och mamma ner den stora gamla datorn ner till köket så att vi kunde göra på det gamla programmet så vi kunde med. Nu hade hela dagen gått med massvis av krångel. Jag kände mig alldeles matt över allt som hade gått fel hela tiden. Jag till och med grät en liten skvätt för att det kändes så surt att jag lagt så mycket pengar på ett bokföringsprogram som jag aldrig skulle använda.

Under kvällen nu har vi malt igenom över hundra papper och bokfört i datorn. Äntligen började det kännas som att något gick min väg. Äntligen såg jag ett slut på denna fruktansvärda bokförings-mardröm.

Nu, för någon timma sedan så kom plötsligt ett mail från Itunes Store. Ett kvitto. På 1179 kr. Min nedladdning från Itunes Store hade blivit ett köp, trots att jag inte ens behövde använda något kortnummer. Jag bara tittade på mamma och trodde att jag skulle brista ut i gråt. Men istället började jag skratta, och mamma också. Det kändes så jävligt att det inte fanns något annat val än att skratta åt det.
Åt att det krånglat så mycket idag. Och åt att jag återigen får så tydliga bevis på min oändliga naivitet.

Det var inte nog med att jag köpt ett dyrt program jag ångrade och inte ville ha. Jag hade köpt det TVÅ gånger! För den summa pengar jag idag spenderat på ett uselt bokföringspogram hade jag kunnat köpa en helt ny liten bärbar PC dator för att använda som bokföringsdator med Björn Lundéns grymma bokföringsprogram. ÅHHH!
I morgon måste jag försöka se om det finns någon möjlighet att få pengarna tillbaka. Men det är nog svårt, eftersom jag redan registrerat mitt program och har det nedladdat. Det här var verkligen det sista jag behövde nu.

Så den här dagen har varit usel på många vis. Dels har jag i timmar försökt få saker att fungera. Sedan har fler timmar ägnats åt bokföring. Och sedan har jag shoppat bokföringsprogram som om jag var rik.

Och som om det inte vore allt så flög en helikopter så nära mammas hus idag att jag helt seriöst trodde att det var en terrorattack och att den skulle krascha i huset. På två sekunder var jag halvvägs ner i trappan till källaren och skrek ”MAMMA NER I KÄLLAREN FORT” medan hon stod och flinade åt mig.

Sedan öppnade Nanook dörren och rymde. Så jag fick ägna en halvtimma åt att ropa och leta efter honom i skogen.

Åh tack och lov att det bara är två timmar kvar av denna lördag. Jag kommer inte att sakna den!

Såhär kan min lördag sammanfattas med en bild, haha.

Såhär kan min lördag sammanfattas med en bild, haha.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 44 kommentarer

Inför nästa vinter

Så var det dags igen då, att klyva nästa vinters ved. För en gångs skull ska jag bli klar med veden när den bör vara klar; i slutet av april. Jag har redan ägnat några timmar ute vid vedbacken nu så jag ligger bra till. Tage kom förbi förut och sa ”Jamen de här går ju bra det, du är klar i kväll….eller nja…i morgon”. Haha tror inte riktigt att jag är lika snabb som Tage har förutspått. Jag har i alla fall bestämt mig för att ägna några timmar varje dag till att klyva. Då går det undan.

Det är så härligt att vi fällde träden redan i höstas. Så denna våren behöver jag inte slita i skogen halva maj som jag gjort alla andra vårar. Mycket bättre att göra det i november när marken frusit och traktorn tar sig fram i skogen utan att fastna i leran. Men jag minns att det tog emot lite att vara ute och jobba i skogen i november. Kyliga, frostiga morgnar. Men så tänkte jag att jag till våren kommer vara så glad att jag redan har en hög med klabbar ute på gården som det bara är att klyva. Och ja, så rätt jag hade! Nu är jag tacksam att jag redan gjort den jobbiga biten.

Och att klyva är rena drömjobbet. Den stunden som jag står ute och klyver är den bästa på hela dagen. Det är nästan som någon slags terapi som gör att tankarna tystnar. I morse var jag uppe riktigt tidigt. Det var så mysigt att stå där och klyva i morgonljuset och höra på fågelkvittret. Sedan ta en kopp kaffe till doften av färsk björkved. Jag tänkte för mig själv hur lycklig jag är som faktiskt får uppleva detta. Något så enkelt som ändå fyller mig med så mycket ro i kroppen.

041101041102041104041103041106041105

Postat i Jonna Jinton | 27 kommentarer

I drömmarnas värld

Jag drömde en sådan himla härlig dröm i natt. Jag drömde att jag kunde flyga. Som alltid när jag flyger i mina drömmar så har jag i drömmen kommit på ett speciellt sätt som gör att jag kan sväva. När jag var väldigt liten så flög jag alltid omkring på en legobit i mina drömmar. Haha. En gul lång stor legobit. Jag var tvungen att använda just den legobiten för att kunna flyga. Så egentligen så flög inte jag. Det var legobiten som flög och jag satt på den. Den flög sakta fram. Jätteseg legobit, verkligen. Men det var ändå en härlig känsla.

Numera har jag lämnat legobiten och flyger på mycket häftigare sätt i mina drömmar. Ofta så börjar det med att jag i drömmen hoppar högt i luften. Och så märker jag att jag landar lite för sakta än vad gravitationen borde tillåta. Så jag hoppar igen, och känner samma sak. Tillslut börjar jag komma på hur jag ska hoppa för att hålla mig i luften så länge som möjligt. Det är en alldeles fantastisk känsla! När jag övat ett tag kan jag hoppa som man kan göra på månen. Jag flyger egentligen inte helt. Jag hopp-flyger.
När jag vaknat efter en sådan dröm så brukar jag alltid stå och hoppa ett tag. Det känns som det ska fungera! Jag måste bara komma på rätt sätt att hoppa haha.

I andra drömmar så sjunger jag toner i en viss frekvens som gör att jag börjar lyfta. Det är riktigt häftigt. ”aaaaaaaaaaaa” kan det låta. I drömmen känns det så fruktansvärt logiskt. Ofta i drömmarna där jag svävar på det sättet så är jag med andra människor som kan göra samma sak. Så vi brukar hålla våra händer och göra långa toner i samma frekvens, och så lyfter vi allihopa! Så himla skön känsla.

Men i natt flög jag på ett helt annat sätt. Jag hade på mig en vit lång kjol, som jag ofta haft på mig de senaste åren när jag varit ute i skogen och fotat. Jag stod ute på grusvägen och plötsligt så började jag sväva. Det hade med kjolen att göra. Om jag hade den i rätt vinkel, och liksom nästan satte mig på den, så kunde jag flyga. Jag flög längs grusvägen och svängde in höger mot Näsåker. Jag flög en liten bit tills jag kom till höjden ovanför Grundtjärn, där man kan skymta byn längre bort. Jag blev alldeles chockad, för på kalhygget nedanför vägen växte det fullt med sommarblommor. Stora vackra prästkragar och blåklockor. Den vackraste sommaräng man kan tänka sig. Samtidigt var solen på väg ner och det spred sig ett gyllene ljus över hela ängen. Det var så vackert att jag rös. Jag förstod att det måste vara något alldeles magiskt eftersom det fortfarande bara är april. Jag stannade där länge och bara tittade.

Det började mörkna och jag skulle precis flyga hemåt igen när en gammal man kom på en moped. Jag ville skynda mig att flyga iväg innan han såg mig. Jag vred och vände på kjolen och försökte få den i rätt vinkel, men det fungerade inte längre. Jag kunde inte flyga. Mannen åkte förbi mig och tittade förvånat där jag stod med min vita kjol och såg vilsen ut. Återigen var jag barfota och plötsligt kom en svärm med mygg, och de bet mig blodig på mina fötter och ben medan jag i mörkret fick gå hem hela vägen till Grundtjärn igen.

Haha, lite tråkigt slut. Men det brukar ofta vara så i flygdrömmarna, att om jag försöker för mycket så fungerar det inte längre. Det var i alla fall en otroligt fin och härlig dröm ändå.

Brukar ni också drömma flygdrömmar? Berätta gärna! :)

flyying

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 36 kommentarer

Det stora äventyret

Nu är det exakt ett år sedan jag var med på det fantastiska äventyret Fjällräven Polar, där jag med hundspann färdades 300 kilometer genom Polcirkeln. Just nu i denna stund är det dags för årets nya deltagare att åka iväg på sitt livs äventyr. Man kan följa dem HÄR . Måste erkänna att jag blir lite avis på att se filmen från deras ”Dag 1″. Jag önskar att jag var där nu och fick vara med igen. Det väckte så mycket minnen från det jag själv vart med om. Den där känslan av att möta upp alla de andra deltagarna på Arlanda. Första dagen när vi fick utbildning om att överleva i arktiskt klimat. Och när vi fick all vår utrustning! Vilken fullkomlig glädje. Och alla de där nätterna när jag inte kunde sova för att jag var så nervös över att jag inte skulle minnas allt jag lärt mig. Det var så mycket nytt på en gång. Åh vilken spänning det var.

Sedan kom dagen då vi var redo att ge oss av. För första gången i mitt liv stod jag på en släde och tittade på mina sex draghundar som jag precis fått träffa, till ljudet av 200 andra ylande hundar. ”Släpp inte bromsen!” var det sista jag fick höra av vår slädguide Anna Norman innan hon knöt loss våra slädar från trädet och det var vår tur att åka iväg. Hundarna var enormt starka, speciellt i början. När hundspannet framför mig åkte iväg så tog mina hundar fart, och trots att jag stod på bromsen så hårt jag bara kunde så åkte vi framåt i full fart. Vi åkte förbi flaggorna där startlinjen gick och en euforisk känsla spred sig i kroppen på mig. NU väntade det riktiga äventyret!

Jag är så glad att jag fick uppleva detta. Det var verkligen en upplevelse för livet, och något som fick mig att växa inombords. Det var tack vare alla er som röstade på mig som gjorde att jag vann en plats till Fjällräven Polar. En upplevelse jag är evigt tacksam för!

Om ni vill läsa mer om äventyret från mitt perspektiv så kan ni läsa mitt blogginlägg HÄR.

Ett foto som jag tog från släden. Underbara hundar som jag färdades med i 30 mil.

Ett foto som jag tog från släden. Underbara hundar som jag färdades med i 30 mil.

Hela gruppen med lyckliga deltagare! :)

Hela gruppen med lyckliga deltagare! :)

Vi färdades genom de mest fantastiska landskap.

Vi färdades genom de mest fantastiska landskap.

Ett äventyr som jag alltid kommer bära med mig hjärtat :)

Ett äventyr som jag alltid kommer bära med mig hjärtat :)

 

Postat i Jonna Jinton | 21 kommentarer

På gott och ont

Håller på att rensa datorn lite. Går igenom alla tusentals bilder och kastar sådant som jag inte behöver. Ofta när jag fotar tar jag minst 20 bilder på varje motiv jag fotar för att vara säker att någon blir bra. Så det blir väldigt mycket dubbletter och onödiga bilder som bara ligger och tar plats.
Att gå igenom bilder på datorn är nästan som att gå igenom gamla fotoalbum. Jag fastnar hela tiden med att titta på bilder och minnas tillbaks. Fann några bilder nu ifrån juni förra året som gjorde att började längta något enormt efter juninätterna. Den bästa tiden på året enligt mig.

De här bilderna här nere är från en natt när jag sprang ut i bara nattlinne och kofta. Det var så himla vackert ljus ute och jag ville inte gå miste om en endaste sekund. Som pricken över i:et slängde jag också av mig mina skor när jag befann mig ute på ängen. Det var en härlig känsla just då. Men det fick jag lida för i en vecka efter det, då jag blev biten av hundratals knott och myggor på fötterna och benen. Nätterna efter det var en ren plåga, och jag har aldrig i mitt liv upplevt något så konstigt smärtsamt förut. Mina fötter såg ut som fotbollar och på natten fick jag panik av att det kliade så mycket. Fötterna skakade och darrade av sig själv av reflexerna att det kliade. Jag kan inte förklara i ord hur det kändes. Jag gick in i duschen flera gånger för att duscha dem med hett vatten för att dölja smärtan med en annan. Åh, det var så fruktansvärt. Känner nästan hur det kliar nu när jag börjar tänka på det, haha.

Jag vet inte om det var värt allt den smärtan för att springa barfota på ängen den natten. Men det blev i alla fall ett fint minne. En av de nätter som jag minns bäst från förra sommaren.
040705
040706

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , 35 kommentarer

Dance of the night

040701040704040702040703

Postat i Jonna Jinton | 8 kommentarer

Fina dagar

Jag har haft en sådan fin och mysig helg med familjen. Det kändes som det behövdes nu efter några veckor av oro och sorg. Man blir så stärkt av varandra på något vis.
Och lille Noak är helt fantastisk. Det har varit så roligt att få vara med honom de här dagarna. Nu är han inte en liten bebis längre. Nu är han en egen liten unik människa, med en egen vilja och snabba små ben och armar som river i allt han når. När han ler och skrattar så smälter mitt hjärta. Vilken glädje han ger mig, den lille sötgrisen.

Stolt faster med lille Noak! I lördags var vi ute i skogen och grillade. Jag minns själv när jag var liten hur mycket det betydde för mig att få vara ute i skog och mark ,grilla, tälta osv. Det känns som det ger så mycket till barn. Så det ska börjas i tid! :) Han tyckte verkligen om att vara i skogen, det märktes.

Stolt faster med lille Noak! I lördags var vi ute i skogen och grillade. Jag minns själv när jag var liten hur mycket det betydde för mig att få vara ute i skog och mark ,grilla, tälta osv. Det känns som det ger så mycket till barn. Så det ska börjas i tid! :) Han tyckte verkligen om att vara i skogen, det märktes.

Postat i Jonna Jinton | 10 kommentarer

En stjärna dör och en ny föds

Tack för alla fina kommentarer ni skrivit. Och så glad jag är att ni tyckte om hur jag hade gjort i hallen! Har tänkt i flera dagar att jag ska sätta mig ner och svara på lite kommentarer men jag har inte hunnit än. Har inte ens hunnit blogga som ni kanske märkt. Det har varit några väldigt intensiva dagar här. Jag visste redan innan att det skulle bli väldigt mycket denna veckan.

Har spenderat mycket tid med familjen som alla är samlade nu då det var begravning för min morfar igår. Det var bara tretton dagar sedan han gick bort. Jag har inte hunnit förstå riktigt. Men på begravningen så blir det plötsligt så verkligt. Så fort orgeln börjar spela de där melankoliska tonerna och man ser den vita kistan med alla rosor så bara brister det. Det blir plötsligt så väldigt sorgligt och jag kan inte sjunga med i en endaste psalm eftersom gråten ligger som en stor sten i halsen.

Men så satt jag där på kyrkbänken och tittade mig runt om, och tänkte på hur många vi är som fått ett liv tack vare mormor och morfar. Att två människor kan skapa så mycket liv. Min lille brorson Noak var med på begravningen också. Han är drygt ett år nu. Det blev så fint kontrast på något vis. En gammal människa dör och en ny har fötts. En blomma vissnar, men på våren slår en ny knopp ut. Allt går i sina cykler, precis som naturen, jorden, årstiderna och stjärnorna. Och de som en gång funnits lever vidare i de som lever nu.

Idag hjälptes vi åt allihopa att städa och flytta ur morfars lägenhet. Vi var så många som hjälptes åt så det gick fort. Det kändes väldigt konstigt. Speciellt när dörren låstes och vi stod utanför och tittade in mot en tom lägenhet. Men trots att det var sorgligt att städa ur morfars hem så har vi haft så roligt idag. Vi avslutade dagen med att äta middag på Hallstaberget i Sollefteå. Det var riktigt mysigt! Det har betytt mycket att umgås och bara ha lite kul tillsammans också. Det hjälper till att gå vidare på något vis.

Denna fredagkväll ska jag bara spendera hemma. Jag har knappt hunnit elda något här så det var ganska utkylt nu. Så det blir till att hålla igång elden några timmar nu i kväll så det blir varmt och gott tills jag går och lägger mig.

Önskar er en trevlig helg allihopa ♥ Kram!

040401

Postat i Jonna Jinton | 39 kommentarer

Vårkänslor

040105
040107040106

Postat i Jonna Jinton | Etiketter 21 kommentarer

Hallen före och efter

Hallen är äntligen målad nu. Det blev många varv med vitfärg för att täcka det gula och blåa. Ett tag kändes det som jag aldrig skulle bli klar. Men nu kan jag äntligen njuta av en ljus och fräsch hall. Det är helt otroligt vad det gjorde mycket för resten av huset att få hallen så fin. Det blev en helt ny känsla här. Och hallen är väl lite som första intrycket när man kommer in i någons hem.

Åh, nu kan jag pusta ut. Jag är helt slut på att renovera nu. Men jag är så glad att jag tog tag i renoveringen under vintern. För nu när våren är här känns det så bra att ha allting klart. När jag öppnar dörren in till huset nu så känner jag bara sådan glädje över att få bo i ett så vackert och mysigt och VARMT hem.

Här kommer några före och efter bilder! :D

Gulhallen kallade jag den. Men den hade även inslag av limegrönt, blå och lila lite här och där.

Gulhallen kallade jag den. Men den hade även inslag av limegrönt, blå och lila lite här och där.

Den här bilden tog jag innan jag skulle börja måla. Timmerväggen som syns är husets riktiga timmervägg, över 100 år gammal :)

Den här bilden tog jag innan jag skulle börja måla. Timmerväggen som syns är husets riktiga timmervägg, över 100 år gammal :)

Så här ser det ut nu när man kommer in genom dörren!

Så här ser det ut nu när man kommer in genom dörren!

Lite ljusare än innan ;)

Lite ljusare än innan ;) 

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , 61 kommentarer

Aprilmorgon

Jag sitter här och dricker kaffe, tittar ut genom fönstret och ser hur den första morgonen i april gryr. Solen skiner och snöflingor dalar. En vädermix som bara april är riktigt bra på att få till :)
040101

Postat i Jonna Jinton | 10 kommentarer

What does the fox say?

Spelade in en liten video för några kvällar sedan när räven levde rövare utanför. Rävskrik är verkligen otäckt. Det är mycket räv här så det här ljudet är inget ovanligt att höra. Men jag ryser ändå av ljudet.

En gång när jag gick i gymnasiet så tältade jag med några av mina klasskamrater ute på landet strax innan skolavslutningen. Precis innan vi skulle gå in i tälten för att sova så hörde vi några fruktansvärda skrik från skogen på andra sidan ängen. Vi alla bara stelnade av skräck och tittande på varandra. I min fantasi såg jag framför mig hur det var någon otäck kvinna som hade drunknat i en myr för länge, länge sedan, och som nu gick och spökade i skogarna och skrek om nätterna.

Jag undrade länge vad det var för otäcka skrik som jag hörde den där juninatten. Många år senare gick jag på grusvägen här i Grundtjärn en sen höstkväll. Det var mörkt och stjärnklart. Plötsligt fick jag höra skrik, som lät ungefär som de jag hade hört den där gången jag tältade. Jag gick till Tage och fick då höra att det var räven. Det hade jag ingen aning om. Det var så klart en lättnad.

Men även om jag vet att det är räven som skriker om nätterna, så får det mig ändå att rysa! Det låter som en människa som skriker av dödsskräck. Så det går inte att låta bli att bli lite mörkrädd.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter 25 kommentarer

Övningskörning

Det blev allt en härlig liten skidtur idag. Jag kan verkligen förstå tjusningen med det nu. Men idag blev det mer en liten prov-tur. Jag vart lite rädd för isen om jag ska vara ärlig. Jag vet att den är väldigt tjock fortfarande, men den håller på att tina för fullt och det går sprickor lite här och där. Den knakade och brakade under mig och jag kände mig inte helt säker på att åka ut mer än ca 100 meter från stranden. Det var säkert ingen fara, men jag är så ovan än och det kändes inte som jag kunde njuta av skidåkningen om jag åkte längre ut.

Jag såg nog faktiskt inte riktigt klok ut, där jag åkte runt i någon slags avlång rektangel. Om och om igen. Det påminde om när jag åkte trehjuling i garaget när jag var liten. Runt, runt och runt. I en timma. Som någon slags övningskörning innan man ger sig ut på riktiga äventyr. Jag hoppades att ingen skulle se mig idag, men det var några hundar som skällde på mig hela tiden från en stugby längre bort. Så jag gissar att fanns minst en som tittade förundrat på min skidåknings-premiär. Men den bjuder jag på ;)

Det var i alla fall riktigt kul att äntligen komma ut och prova lite skidåkning. Jag ser fram emot mer skidåkning nästa vinter.

Skidorna funkande perfekt!

Skidorna funkande perfekt!

032904032902

Postat i Jonna Jinton | Etiketter 18 kommentarer

Nu är det dags

Ännu en solig dag. Vädret gör mig så glad! Det börjar verkligen kännas som vår i luften.
Denna fina lördag har jag tänkt att jag ska ut på min första riktiga skidtur! Jag har fått ett par jättefina gamla skidor av en snäll släkting. De är perfekt längd för mig och jag fick ett par skor till så de sitter fast ordentligt. Så jag ska koka mig lite kaffe och ta med i en termos, och sedan bege mig ut till isen och åka lite. Det ska bli så mysigt. Det kommer Nanook också tycka :)

032901

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , 14 kommentarer