En konstig vecka

Sista veckan har varit väldigt konstig. Både praktiskt och känslomässigt. Det känns inte riktigt som jag varit helt närvarande i något. Mest uppe i det blå. Fastnat i negativa tankemönster och känt mig bara allmänt nere. All tid har gått till sådant jag inte vill göra och så har jag känt enormt press på att tiden går och jag inte ens hinner med att blogga eller elda i huset så jag får värme. Men nu är veckan gjord och det är dags att resa på sig igen. Denna helgen är min lillebror och hans tjej här och lättar upp stämningen lite så det känns skönt att bara ha lite kul och umgås med dom. Jag tror jag behövde det nu efter en väldigt intensiv och krävande månad.

Nu tar vi nya tag efter helgen! ♥ Hoppas ni mår bra allihopa. Kram på er! ♥

042502

Get up, stand up! :)

FacebookTwitter

Den tiden på året

Det finns en tid på året när jag har större benägenhet att bli religiös och känner att det inte finns någon annan utväg än att be högre makter om hjälp. Det finns en tid på året när jag svär över att jag är egenföretagare och önskar att jag bara kunde packa en ryggsäck och fly.

Det är nu. Deklarationen, bokföringen och bokslutets tider. Varje år är det samma visa. Men i år har jag lovat mig själv att gå en kurs i företagsekonomi så jag aldrig mer ska behöva spendera en månad med ångest inför allt pappersarbete. Som tur är får jag all hjälp i från min mamma nu att ta mig igenom detta men det känns ändå så fruktansvärt besvärligt att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Och när det känns som mest jävligt så tar bläcket i skrivaren slut så man måste dra ut på det ytterligare några dagar. Jag spyyyyyyyr.

Som tur är har jag inte gjort som förra året då jag av misstag råkade köpa TVÅ dyra likadana bokföringsprogram och blev pank på kuppen. Än så länge har jag klarat mig från att klanta till det totalt. Men vi får se hur länge det varar.

Japp, det här var bara ett klago-inlägg! Men jag måste skriva av mig. Nu vet ni varför jag varit lite ”off” senaste dagarna. Blivit mycket pappersarbete. Men snart, snart är det klart och då kommer allt kännas helt fantastiskt. Som att släppa på en tung sten man gått och burit på senaste månaden.

Har ni också något att klaga på så passa på haha. Vi tar oss igenom det tillsammans 😉 ♥

042202

En Jonna som INTE är i sitt rätta element.

FacebookTwitter

Modereportage

Idag hade jag besök av journalisten Anna Sjöblom och fotografen Leif Wikberg från tidningen Allehanda som var här för att göra ett modereportage som ska komma ut i deras bilaga Härliga Hem nu i maj. Det skulle vara ett reportage med ”torpar-känsla” och lite lantligt romantiskt så det blev en mix av mode och mitt liv här i Grundtjärn. Det var verkligen SÅ roligt. Har aldrig tidigare varit modell för kläder så det här var helt nytt för mig. Jag fick ha på mig superfina kläder och vackra skor och några knallrosa stövlar som var riktigt häftiga.
Bilderna togs inne i mitt hus och även en hel del bilder ute på gården, i trädgårdslandet, på trappan till den gamla skolan och inne i vedboden och i gamla skjul. Det var en riktigt rolig dag! Ser verkligen fram emot att läsa reportaget sedan, och få se bilderna som Leif tog. Han är en otroligt duktig fotograf och har det där lilla extra och tänker utanför ramarna. Det gillar jag.

Jag har också fotat lite under dagen. Jag ställde upp stativet och tryckte av med fjärrutlösaren medan jag fotades. Och vissa bilder hjälpte Anna till att ta. Ville ju kunna visa er lite bilder från den här dagen! :)

042110
Massa fina vårkläder!
042103

Vi började morgonen med att fota inomhus.
042104

:)
042115
042108

Det här var nog min favorit-outfit från dagen. Jag gillade hatten. Jag älskar hattar. Det är så fint och somrigt ♥
042105

Lite dragspel i solen.
042109042113042111
Underbar dag!

FacebookTwitter

Med rytmen av dina hjärtslag

Under helgen städade jag här hemma och gick igenom en massa gamla grejer. Jag ville rensa grundligt.
Som vanligt hittade jag en massa gamla papper som jag fastnade med. En mapp fastnade jag vid särskilt länge. Det var några papper och anteckningar ifrån spanskan i gymnasiet. Jag läste spanska från att jag var 12 år tills jag slutade gymnasiet vid 18 års ålder. Jag läste tillslut den allra högsta kursen man kan göra på gymnasienivå. Det spanska språket var en viktig del under min uppväxt. Jag hade en enorm passion för både Spanien och Sydamerika. Jag har dansat salsa i många år, och andra latinamerikanska danser. Jag älskade rytmen. Musiken. Språket. Känslan. Människorna. Kulturen.

Jag hade en utbytesstudent hemma hos mig ett tag, han var från Chile, och sedan dess blev jag förälskad i landet Chile. På somrarna hängde jag en Chilensk flagga utanför vårt hem (haha). Jag läste böcker om landet, om författare, om kulturen och om vackra platser att besöka. Min underbara spanskalärare Patricia i högstadiet var också från Chile. Hon var även min danslärare och hon inspirerade mig otroligt mycket. Några år senare, i gymnasiet, så åkte även jag till Spanien som utbytesstudent ett tag.

Min stora dröm ända sedan jag var tonåring är att få åka till Sydamerika och resa runt och besöka vackra länder. Chile. Peru. Colombia. Se Machu Picchu, Atacama öknen, vandra på gamla pilgrimsleder, dansa på små salsabarer, äta tapas och uppleva magiska platser. Någon gång, förhoppningsvis snart, hoppas jag att den drömmen kan bli sann.

Det här med spanskan i skolan var dock inte något som alltid var positivt. I högstadiet så började det blomstra ordentligt men i gymnasiet så tappade jag fokus när det gäller skolbiten. Jag var ganska skoltrött. Jag älskade fortfarande språket lika mycket och pratade lika mycket spanska, men den grammatiska delen höll på att ta död på allt intresse.

För mig var det som två olika världar. Spanska lektionerna i skolan, och spanskan som jag använde på min fritid. Det gick inte ihop där. Jag tyckte ändå jag var bra på spanska, men det visade sig inte riktigt i skolan och jag tyckte det kändes så orättvist. När jag hittade det här pappret från gymnasiet nu så fick jag en klump i magen. Det skar nästan till i hjärtat på mig. För jag minns hur jag kände då. Jag minns hur ofta jag gick ifrån lektionen med gråt i halsen och hur ofta jag kände mig totalt värdelös på spanska.
042007

Jag minns denna uppgiften mycket väl. Jag kan erkänna att jag nog inte la hela mitt hjärta i att göra dessa skoluppgifter. För mig var det en annan värld som lockade. Jag ville lära mig spanska genom att prata. Genom att uppleva. Genom att lyssna på texterna i musiken. Genom att prata med härliga latinamerikaner på La Sombrita (en restaurang med salsa musik i Göteborg där jag ofta var med min familj). För mig var det så jag lärde mig och det var det jag behövde för att utvecklas och förstå.

Att trycka ner ansiktet en skolbok med grammatik som bara blir till jobbiga bokstäver, det funkade inte för mig. Lektionerna, proven, pressen. Jag förstod inte då att alla inte kan lära på samma sätt. Det enda jag tänkte då var att jag var hemskt urusel på spanska och att jag aldrig skulle kunna lära mig grammatiken. Intresset försvann lite under denna period. Men jag kämpade mig ändå igenom och valde frivilligt att läsa den högsta, sista och svåraste kursen. Jag valde det till och med före Fotografisk Bild som jag av hela mitt hjärta också ville läsa. 

Den dagen när jag tog studenten och fick gå upp på scenen och ta emot stipendium tillsammans med de andra som läst högsta kursen var helt underbar! Då kändes det som det var värt allt slit. Trots att jag ibland snuddade vid Icke Godkänt på proven så klarade jag mig.

Nu slipper jag jobbiga lektioner och försöker att hålla språket vid liv så gott det går genom filmer och musik och texter. Det finns inte så många här i Grundtjärn att prata spanska med. Men jag tror att det ligger inom mig och när jag börjar prata så kommer det tillslut naturligt. Och som sagt så hoppas jag att få använda språket på plats i Chile någon dag…eller Spanien eller något annat spansktalande land :)

042004

Jag hittade ett papper med den här dikten, och blev nästan tårögd. Vi hade en skoluppgift där vi skulle tolka dikter och den här dikten tyckte jag var så otroligt vacker, så jag sparade den. Jag tänkte att jag skulle översätta den åt er men jag har svårt att finna ord som passar på svenska…det blir inte alls samma sak. Den ska liksom vara på spanska.
Men här har jag översatt ett litet utdrag bara så ni ska få känslan för vad den handlar om.

”En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan att nämna luften eller natten.
En dikt som utelämnar namnen på blommorna, som inte har jasminer eller magnolior.
En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan fåglar och källor. En dikt som kringgår havet och som inte tittar på stjärnorna.
En dag ska jag skriva en dikt som doftar av dig, en dikt med rytmen av dina hjärtslag, med den krossande intensiteten från din famn
algundia

 

FacebookTwitter

Möte med våren

041903

En konstig dag. En massa oroliga tankar och ängslan. Skör som en nykläckt fågelunge efter ännu en lång vinter steg jag ikväll ut på ängen som inte längre var täckt av snö. Jag hade ett möte med våren. Den sa att allt blir bra.
Solen lyste med sitt gyllene sken och stormvindarna blåste så starkt igenom mig att all skrot från min själ blåste bort.
Nu kände jag att inget i världen kunde stoppa mig. 

041906

041907041905

FacebookTwitter

Up in the clouds

Jag bara älskar den här stunden på kvällen när det är helg, och jag får kura ihop i fåtöljen med något gott och bara mysa. Det gör jag just nu. I dag har jag ägnat hela dagen åt att röja och städa hemma. Jag tror jag aldrig någonsin haft det så fint uppe i ateljén på övervåningen som jag kommer få det nu. Är inte helt klar än. Går igenom allt. Gamla papper och saker. Slänger och rensar. Gör fint i lådor. Jag måste ut med det gamla för att kunna skapa nytt. Så känns det i alla fall. När allt är klart kommer det kännas helt underbart.

Jag åkte ut i skogen en stund på kvällen. Brukar ibland ta bilen och köra in på någon grusväg och gå med Nanook i skogen, istället för att bara gå samma väg genom byn. Men grusvägarna nu går inte att köra på. Jag höll på att köra fast i leran. Tjälen har inte släppt än och då blir vägen som hög med lera. Jag hade tur. I morgon går jag ner till sjön istället :)

041801

Lekte med kameran medan jag var ute och gick med Nanook. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag njöt av vårkänslorna.
041803

När jag hade varit ute med Nanook en sista gång nu sent på kvällen så såg jag ett litet hjärta på himlen när jag kom hem. Så fint. Kan ni se det också? ♥

FacebookTwitter

Fredag!

Då känner man sig såhär! 
041704

041707Fick så härliga vårkänslor i kväll när solen lyste så länge så jag åkte ut på en liten tur med Nanook.
041708

Och nu lite senare i kväll tog jag ett bad i min pool igen! Så himla härligt.
Trevlig helg allihopa ♥ Kram på er!

FacebookTwitter

Just do it

Godmorgon!
Jag vaknade supertidigt i morse, när solen var på vägg upp. Jag låg vaken i sängen en stund och tittade ut över ängarna, och tänkte på allt jag måste göra idag, och allt jag vill göra men som jag upplever att jag inte hinner när dagarna bara rusar förbi och all tid går åt till annat. Det var inga härliga, glada fredagstankar  direkt. Helst ville jag bara somna om och hoppas att jag skulle vakna med lite mer energi senare.

Men så klev jag upp ur sängen med ett duns istället. Ingen idé att ligga här och bara tänka. Då blir inget gjort. Lika bra att sätta i gång.
Jag gick ner till köket och satte på en kopp te och åt upp en halv marabou-choklad. Hmm. Kanske inte en rekommenderad ”Bra-start-på-dagen-kost”. Men vem bryr sig? :)

Innan klockan var 6 på morgonen hade jag städat och skurat golvet i badrummet. Har fått massor gjort på kort tid. Nu några timmar senare sitter jag här och ska precis börja dagen på riktigt. Nu känns det mycket bättre. Jag har väldigt lätt för att tänka allt jag ska göra, och så går jag dag efter dag och mår dåligt över att jag inte gjort det än. Ibland behöver man bara ta tag i småsaker som tynger ner. Jag vill inte vakna fler morgnar och känna ”åh..jag borde göra det”. Nä, just do it!

Nu känner jag mig redo för fredag :)

Ha en underbar dag allihopa ♥

041702041701

FacebookTwitter

Ett ljust avslut

Hej i natten! När jag skulle ut och hämta in sista bunten med ved inför natten såg jag att det var norrsken ute. Så nu har jag varit ute en halvtimma och fotat och tittat på det vackra, magiska och obeskrivligt vackra ljuset.
Jag är glad att jag fick se norrsken nu. Inom en månad är nätterna redan så ljusa att norrsken inte längre kommer att synas. Kanske att detta var det sista norrskenet jag fick se innan sommaren. Jag försökte att njuta lite extra där jag stod ute i morgonrocken, pyjamasbyxor, värmestövlar och nytvättat hår som stelnat av nattens kyla.

Det blev ett fint avslut på denna dagen. Sov gott alla ♥

041602041601

FacebookTwitter