Sommarvilan

Igår efter att jag hade skrivit inlägget om att jag skulle ta en tids semester så var det som om något hände. Ett lugn infann sig inom mig. Jag insåg hur viktigt det var för mig att bara få berätta. Dela mina känslor och sedan konstatera inte bara för mig själv, utan för alla andra, att jag nu skulle på semester. Det låter så simpelt, men för mig var det ett så stort steg. Och först efteråt kändes det på riktigt. Och det var en så obeskrivlig lättnad. Som att dra ut proppen och låta gammalt, sunkigt vatten rinna iväg så jag kunde fylla på med nytt igen.

Så bara av att skriva inlägget blev en lättnad. Och nu när jag sett all fantastiskt respons så blir jag bara så rörd och tacksam. Så jag kände att jag bara ville skriva och tacka er, från djupet av mitt hjärta.  Tack för er omtanke. Tack för att ni delar era egna tankar, känslor och erfarenheter, och för att ni kommer med råd. Tack för att ni tar er tid att lyssna och ta in. Ni anar inte hur mycket det betyder. Vi lever i ett fruktansvärt pressat samhälle idag där var och varannan människa upplever känslan av att inte räcka till. Det är helt galet att det ska behöva gå så långt. Jag tror det gör underverk att bara prata om det. Dela med sig och våga öppna upp sina känslor. I alla fall jag upplever det som om jag då får ett helt nytt perspektiv på allt. Det känns bara så mycket lättare.
Det var så märkligt, för precis efter att jag lagt upp inlägg så kom den vackraste av kvällar. Det var som om jag tog en lättandes suck och hela Grundtjärn andades ut med mig. Den ständiga blåsten la sig till vila och mellan alla mörka regnmoln tittade solen fram. Man hörde koskällorna eka längre bort i byn och alla myggor lyste upp som eldflugor i kvällssolen. Bara för att jag precis sagt att jag skulle ta det lugnt och un tillätt mig att inte göra något alls, inte ens fota så kände jag på en gång hur kreativiteten satte fart. Jag satte mig på cykeln med kameraväskan över axeln och begav mig ut i byn. Det är något magiskt som händer när man inte känner ett måste. När det får flöda fritt. Det lugnet jag kände igår kväll…jag minns inte senast jag kände det.
Det var så fantastiskt skönt.

Tänkte att jag ville visa er några bilder jag tog igår kväll. Det kändes nästan som ett tecken att få börja semestern med en sådan här magisk kväll.
Jag tog min gamla cykel som jag köpte på loppis förra året och cyklade runt i byn. Vädret var väldigt märkligt. Mörka, tunga regnmoln men då och då tittade solen fram och satte hela byn i brand av det vackra ljuset.

Den här vyn är den vackraste jag vet här i Grundtjärn. Skogen i fjärran, den spegelblanka sjön, de gyllene ängarna och kvigorna. När jag dör, så hoppas jag att det är den här vyn jag får se på andra sidan 🙂
Det var längesen jag tog mig tid att hälsa på kvigorna nu. De verkade lika glada som jag att återses igen.
Sen tog jag cykeln ner till sjön.
Det är som om man får ro i själen av att befinna sig intill en spegelblank sjö. Det är så stilla och rogivande.
Kvigorna följde med ned till sjön för att bada fötterna. (Ni ser dom till höger i bilden).
Är så glad för denna vackra sommarkväll. Och idag börjar min semester. Nu hoppas jag på många liknande kvällar framöver. Med kvällsdopp och cykelturer. Oplanerade dagar. Långa promenader med Nanook och sena frukostar med Johan. Åh vad jag ska njuta av detta.

Återigen, tack för er fantastiska respons på mitt förra inlägg. Det värmer så i hjärtat. Ska ta mig ordentligt med tid sedan att läsa igenom allt ni skrivit. Ta in, begrunda, reflektera. Nu önskar jag er alla en helt underbar sommar. Så hörs vi kanske i morgon, eller kanske om några dagar, eller om en vecka eller två. Oavsett om jag har semester eller inte, så älskar jag att skriva och fota, så jag låter det vara obestämt hur mycket jag kommer uppdatera här 🙂 

Massor med kärlek till er
 ♥

En känsla av att inte räcka till

Efter två väldigt intensiva månader med mycket jobb och innesittande tänkte jag nu ta en efterlängtad sommarvila. En liten semester. Få tid till att göra allt det där som jag känt att jag behövt prioritera bort den senaste tiden. Just nu längtar jag bara som en tok efter att få städa hemma. Hänga tvätt. Allt det där vardagliga som jag känt att jag inte ens hunnit med på sistone. Få ordning och reda på mitt kaos. Få vakna på morgonen utan att behöva titta på en ”att-göra-lista” det första jag gör. Kunna ta dagen lite mer som den kommer. Göra oplanerade utflykter på kvällarna med Johan. Göra goda middagar. Vara ute med kameran och känna den där kreativiteten flöda igen, som bara kommer när jag inte måste fota. Det där riktiga flödet som infinner sig när man känner ett lugn.

Det har jag verkligen inte gjort på sistone. Jag vet inte vad det är med mig, men stundtals har jag mått riktigt dåligt över att jag inte räcker till. Senaste månaderna har den där känslan kommit krypande allt mer. Ändå har ju allt gått så otroligt bra senaste månaderna. Så bra att så mycket nya roliga möjligheter öppnar upp sig och jag vill tacka ja till allt. Göra allt. Tills det blivit så mycket att jag känt en oavbruten stress över allt annat jag inte hinner. När jag jobbar hårt med en sak, så blir en annan lidande. Om jag svarar på ett mail, så blir ett annat mail obesvarat. Om jag spenderat en dag inne med kontorsarbete, så försvinner en dag för att fota och vara kreativ.

Varje kväll jag gått och lagt mig (eller varje natt) så har jag känt en besvikelse över att jag ändå inte hann med det jag skulle. Inte ens i närheten. Mailinkorgen är ett kaos. Jag känner mig ledsen över alla vackra, fina mail och brev jag får, som jag aldrig hinner svara på. Jag känner mig ledsen över att jag inte varit tillräckligt kreativ. Inte bloggat som jag borde. Inte varit ute i naturen och fotat. Att min Instagram-feed fylls med gamla bilder . Ledsen över att jag inte hunnit svara på alla kommentarer. Ledsen över att jag inte hunnit göra en videoblogg på länge. Ledsen över att jag inte hunnit jobba med min kulnings-skiva som var mitt största mål med det här året. Ledsen över att jag inte skickat iväg mina webshop-beställningar i tid. Ledsen över att jag tackat nej till två bokförlag för att jag inte hinner skriva en bok. Ledsen över att jag numera spenderar mer tid med administrativt arbete än att faktiskt vara kreativ.  Det är som om vad jag än gör och hur mycket jag än försöker hinna ikapp, så är det omöjligt.

Även om jag under lång tid känt att jag behöver ta det lugnt ett tag och ta semester, så är det också en stress i att göra det. Att ta det steget att faktiskt pausa är skrämmande. Eftersom allt mitt skapande och hela mitt yrke i princip är beroende av det ständiga uppdaterandet på sociala kanaler, så är det en rädsla i sig att faktiskt pausa det. En rädsla att allt ska dö bort. Att allt man jobbat för i så många år ska rinna ut i sanden om jag slutar att uppdatera ett tag. Jag är säker på att många i samma bransch kan känna igen sig. Bara jag ligger en dag efter i uppdateringar så stressar det mig något enormt. Som om allt jag någonsin gjort kan försvinna på en dag. Jag vet, det är helt galet att ens känna och tänka så. Men världen vi lever i idag är banne mig inte lätt. Det är ett högt tempo på allt.

Senaste veckorna har jag känt mig som ett nervrak. Det kan räcka med en oplanerad händelse, eller ett oplanerat möte som gör att jag nästan bryter ihop inombords. Det rubbar hela tidsschemat. Det kan räcka med att någon vill boka ett datum för att det ska upplevas som om min sista gnutta frihet försvinner.  Jag vet ju att det inte är så, och jag försöker hela tiden att intala mig att ta det lugnt. Men den här långvariga oron och stressen har på något vis övergått till att minsta lilla händelse känns som en stor sten över mina axlar.

Det är så tokigt det där. Förr var min allra största stress att jag inte hade tillräckligt med jobb, och att jag inte tjänade tillräckligt med pengar. Det gjorde mig stundtals så obeskrivligt orolig och ledsen. Nu är min allra största stress att jag har för mycket jobb.
Förr hade jag tid, men var olycklig över oron att behöva ge upp. Nu har jag ingen tid, men mitt företag blomstrar som aldrig förr. Det vore nice med en balans på det där. Jag vet att det inte ska behöva vara såhär. Men det var som om allt kom på en gång. Det blev en sådan upswing att jag inte riktigt hann med. Som att kastas in i något helt nytt som jag inte hade någon erfarenhet av.

Så nu tror jag att jag behöver lite tid att organisera upp allt det här. Ladda batterierna och få ordning i mitt kaos. Och ta lärdom av den här nya erfarenheten och förvandla den till något bra istället.
Jag vet att det kommer att bli bättre framöver. Jag har redan spånat på lösningar. För jag vill ju inget annat än att fortsätta med allt jag gör. Jag vill inte behöva skära ned på saker och ting. Jag vill ju få fortsätta utvecklas och hålla på med allt jag älskar. Få låta min kreativitet fortsätta expandera. Samtidigt som jag nu också vet hur viktigt det är med återhämtning. Att få jobba intensivt med det jag älskar, men samtidigt få tid över till vila.

Jag tror den här sommarvilan kommer göra underverk. Att bara få andas ut ett tag och se saker från ett annat perspektiv. Få tid till att organisera om lite och komma på smarta lösningar. Få hämta ny kraft så att jag till hösten känner mig redo att ta nya tag igen.
Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle dela allt det här. Jag tänkte mest bara berätta att jag skulle gå på lite semester ett tag och att bloggen kommer uppdateras mindre nu under ett tag. Men sen sipprade allt ut och jag kände att det kanske är lika bra att vara ärlig och dela även dessa lite tyngre känslor. Det finns inget jag själv tycker om mer än när andra vågar glänta på dörren till sitt inre känsloliv. För väldigt ofta, så kan man känna igen sig, och då känns plötsligt allt lättare.

Och att bara få skriva av mig nu kändes väldigt skönt. Som om jag var tvungen att dela detta innan jag kunde släppa taget och gå på semester. Jag vill ju att ni läsare ska få följa med mig i livets berg och dalbana, med allt vad det innebär. Så då känns det såklart också viktigt att dela känslor och händelser som är mindre bra. Även om det ibland tar emot.

Nu har jag lovat, att från och med i morgon så har jag semester. Då blir det ett lugnare tempo och tid för eftertanke. Det ser jag verkligen fram emot. Jag hoppas ni läsare, vilka ni än är och vart ni är är, också tar er tid till ett lugnare tempo och att ni får njuta riktigt ordentligt av sommaren. Tack älskade ni för att ni finns! ♥

En helg i juli

Hej på er mina älskade läsare!
Äntligen har jag nu fått lite tid att sätta mig vid datorn och ladda in bilder från senaste dagarna och skriva ett litet inlägg om vad jag gjort sedan sist. Jag vill börja med att tacka för alla fina och förstående kommentarer på mitt tidigare inlägg. Det är så himla fint att känna er värme och omtanke. Det betyder så otroligt mycket för mig ska ni veta. Så tack underbara ni ♥

Det har återigen varit ett par intensiva dagar och jag har lite kvar att göra innan jag går på lite sommarledighet. Utställningen är över nu, och alltså, jag är fortfarande lite chockad över att det gick så otroligt bra!! Jag hade inte förväntat mig att få sälja något, utan tänkte mest att det vore roligt att få visa upp min konst under veckan. Men jag fick sålt ca 90% av allt jag hade med mig! Alltså...AAAHHH jag är så glad. Till och med alla målade tavlor från den nya kollektionen blev sålda. Jag svävar lite på moln fortfarande. Utställningen blev den bästa och roligaste utställning jag någonsin haft, och det tack vare alla fantastiska människor som kom dit. Jag känner mig så djup tacksam.

Nu kommer lite mobilbilder från de senaste dagarna!
I lördags var det ju den årliga strandfesten här i Grundtjärn. Jag kan inte förstå hur vi kunde ha så tur med vädret. I över en veckas tid har det varit regn och näst intill storm. Sen blev det sommarens vackraste kväll, precis när strandfesten började. Både Grundtjärnsbor och sommargäster samlades vid stranden för att grilla och bada och basta, och leka lekar. Det var SÅ roligt.
Folk badade lång efter att solen gått ned.
När myggen och kylan kröp sig på så samlades vi runt en lägereld. Vi hade en stor högtalare med oss där vi spelade gamla godingar som vi både dansade och sjöng med till. Alltså åh, sådana här stunder är bara så underbara. Det blir en sådan gemenskap. Jag hade verkligen såååå roligt denna kväll.
I söndags eftermiddag efter att utställningen stängt så fick jag hjälp att plocka ned allt av världens bästa gäng. Johan, Åsa, Arvid, Per Henrik och lille Malte. Det var SÅ snällt. Alltså, hade jag varit själv så hade det tagit mig flera timmar att bli klar. Nu gick det fort som attan så vi kunde sedan gå och fira med lite pizza.
Igår var det ”Nattloppis” i Junsele, och då blir verkligen hela byn till en enda stor loppis. Jag älskar att gå på loppis så detta är verkligen en kväll jag inte ville missa.
Kvällens favoritställe var när vi besökte Vintage by Callicoat, som drivs av Elaine Callicoat och Mattias Danielsson. De har precis flyttat upp från Knivsta till den gamla prästgården i Junsele, tillsammans med deras två barn. De hade köpt två tavlor av mig på utställningen så det var på det viset jag först kom i kontakt med dom. När jag hörde att de skulle ha öppet under nattloppisen var jag bara tvungen att gå dit. Och wow, det är ju som en riktig butik! Jag hade kunnat stanna där i flera timmar och titta på alla häftiga vintage kläder. Jag köpte dessutom en helt fantastiskt 80-tals klänning som jag har på bilden ovan, och ett par vita Lee-snickarbrallor.
Jag tog inte av mig klänningen efter att jag provat den, så den fick sitta på resten av kvällen när vi strosade omkring på loppisar i Junsele.
När vi kom hem hade vi gjort några riktiga fynd. Bland annat en gammal JÄTTEFIN lampa för 100 kr. En kaffepanna och några vackra dukar.
Vi köpte också ett vackert gammalt ”tråg” från 1812 och en gammal yxa (bila) som användes till timmerarbete. Det är något speciellt med sådana där gamla saker som bär på en historia.
På kvällen gick vi hem till min mamma och drack en sista kopp kaffe tillsammans med min storebror och hans familj, innan de sen skulle åka hemåt mot Nynäshamn igen. Känns så konstigt att sommaren redan hunnit såpass långt att familj och sommargäster i byn börjar åka hemåt igen. Jag har ju knappt hunnit förstått att det är sommar än.
Sen tog vi en kvällspromenad genom byn medan solen var påväg ned. Så skönt när sommarkvällarna får vara såhär vackra. Det har inte varit många soliga dagar i juli, men förhoppningsvis väntar varmare tider framöver.

Ikväll blir det jobb i ateljén med beställningar som ska skickas iväg. Ska verkligen försöka hinna klart med så mycket som möjligt dessa dagar så att jag sedan med gott samvete kan ta lite semester. Det ser jag verkligen fram emot.

Vad har ni för er nu under juli? Jag hoppas att ni har det riktigt bra i alla fall! Stor kram till er ♥

Inga lata dagar

Den här tiden på sommaren så känns det ju som om man vill använda ”lata dagar” som titel på blogginlägget och lägga upp bilder från solstunder i en hängmatta. Men det har ju verkligen varit tvärtom. Det har varit så mycket senaste veckorna att jag nu knappt hinner blogga, som ni kanske märkt. Samtidigt som det är juli och semestertider för många så man vill ju vara med på allt roligt som händer och somriga aktiviteter. Juli är ofta en månad jag upplever som stressig. Men just i år har det varit extra, extra mycket med allt. Senaste dagarna har det nästan känts outhärdligt att sitta inne framför datorn och inne i ateljén för att slutföra jobb och hålla på med momsredovisning och skicka reslutatrapporter osv. Ni vet känslan när man springer i en dröm och det bara går i slowmotion så man aldrig hinner fram.
Så har det känts nu. Och jag har på riktigt upplevt det svårt att blogga och skriva, för att jag känner mig så ”spretig”. Det känns som vad jag än skriver så låter det konstigt haha. Så jag bara suddar ut och struntar i det. Ni anar inte hur länge jag bara suttit med detta stycke. Så om något låter konstigt så har ni en förklaring haha.

Åhh…juli alltså. Årets mest intensiva månad! Men nu börjar det faktiskt närma sig ett lugnare tempo. Jag har nog aldrig tidigare känt ett så starkt behov av att ta semester. Ni vet, riktig semester. Inte kolla mailen, inte känna press över att jag inte uppdaterat sociala kanaler och inte ha något pågående samarbete. Bara få ta det lugnt och göra det jag känner för i stunden. Alltså, jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Så underbart att bara sakta ned ett slag. Jag inser att jag verkligen, verkligen behöver det nu.  Så det tänkte jag göra nu framöver när utställningen är klar och alla beställningar är ivägskickade.

Sommaren i sig tycker jag kan komma med så mycket förväntningar, som bara det gör en stressad. Man ska hinna göra allt det där man längtat efter hela året. Man ska hinna umgås, göra roliga aktiviteter, bada och bli brun. Plocka blommor och äta god mat. Vara glad och gå runt i luftiga kläder och ta vackra sommarbilder. Läsa en bok, ta kvällsdopp och gå på picknick. Hålla ordning i trädgården, klippa gräset och bjuda på fika. Samtidigt som jag för det mesta jobbar och ska vara kreativ. Alltså sommaren…jag älskar sommaren. MEN det finns en mörk sida av den också. Men det har ju inte med sommaren att göra egentligen. Det har ju med en själv att göra. Den där bilden man har i huvudet av hur sommaren ska vara och kännas. Kan ni känna igen er? Eller är ni bra på att bara släppa allt?
Även om senaste tiden känts lite extra stressig så har jag ändå fått några riktigt härliga stunder. Den här veckan har ju hela min familj varit samlad i Grundtjärn och igårkväll bjöd jag och Johan alla ”ungdomar” på en liten grillkväll nere vid vattnet. Så det var jag, Johan, min storebror Isac och hans fru Hannah, och min lillebror Filip. Mamma och pappa var barnvakt till Noak och Klara så länge.
Det var SÅ mysigt. Det är så sällan man får till sådana där kvällar numera. Ofta har vi alla fullt upp med olika saker. Men nu var det verkligen dags. Vi grillade, bastade och badade och bara njöt av kvällen.
Det var dock rysligt kallt och blåsigt. I vattnet var det bara 11 grader. I JULI!!! Men det gick bra ändå! Igår hade jag varit lite nojig hela dagen över att vi inte skulle kunna göra den här kvällen som vi planerat för, på grund av dåligt väder. Ja ni ser ju, sommarförväntningar som gör en lite besviken och spänd. Som känslan över att alla örter och mina tomatplantor dött av kylan. Men jaja, det är bara att gilla läget!
Ikväll blir det faktiskt en grillkväll igen, för nu är det den årliga strandfesten i Grundtjärn. Då brukar det vara som allra mest folk här i byn, och vi grillar, badar och bastar och har lekar på stranden. Jag blev invald i ”festkommittén” i år så jag är med hjälper till, så jag ska strax bege mig ned till stranden och börja förbereda lite.

Jag ville bara göra ett litet inlägg så ni vet att jag lever, och så hoppas jag att ni har en jättefin helg! Vi hörs snart. Kramar i massor ♥

Två fantastiska dagar

Hej på er!
Jag har varit lite frånvarande här på bloggen under några dagar men istället har jag haft fullt upp med utställningen i Junsele, som hade vernissage i måndags. Alltså åh, vilka två fantastiska dagar jag haft. Det har varit SÅ roligt. Jag känner fortfarande att jag svävar på moln efter alla underbara möten med människor. Både nya bekantskaper och nära och kära. Jag hade aldrig kunnat vänta mig att det skulle komma så mycket folk som det gjorde. Jag kunde inte varit mer nöjd!

Så jag stod där under måndagen och tisdagen. Nu pågår utställningen under hela veckan, och på söndag kommer jag stå där igen innan utställningen sen stänger. Men alltså, ja jag finner liksom inga ord. Jag har fått så mycket kärlek av människor som kommit dit att jag stundtals inte vetat vad jag ska säga. Blir så väldigt berörd. Det här har utan tvekan varit den roligaste och bästa utställningen jag någonsin haft.
På söndag var det hängning av tavlor (vilket var så otroligt mycket mer tidskrävande än jag anat) och på måndag förmiddag var jag och Johan på plats inför vernissagen. Han var med mig hela dagen för att hjälpa till. Det var så fint att ha honom med mig ♥
Han fixade med drinkarna och tilltugget. Det är ju ett måste när man har vernissage!

Jag passade på att ta ett foto med fantastiska Annika Falkensson som gjort den här utställningen möjlig. Ja egentligen hela Återvändarveckan i Junsele. En otroligt drivande människa med en enorm passion för att bygden ska leva vidare.
Det var mycket folk under hela vernissagen mellan 11-15. Så otroligt roligt! Hade inte väntat mig det faktiskt.
Jag fick också äran att träffa Moss Nilsson som är en otrolig skicklig konstnär, och som tecknat av många platser omkring Junsele och Ångermanland. Han hade utställning samtidigt som mig (på andra sidan av salen). Han är verkligen en speciell person. Precis sådär som man väntar sig att en gammal konstnär ska vara. Fritänkande, klurig och tokig.
Min mamma Anita, min pappa Ulf och min lillebror Filip kom också förbi! ♥
Fick en sådan vacker orkidé av dom. Den ska få stå kvar under hela utställningen och lysa upp.
Och sen kom mina underbara svärföräldrar och överraskade! Margareta och Kalle. Blev så glad att se dom! ♥ Då var fortfarande mina föräldrar kvar så det blev som en liten mini-familjeträff på vernissagen. Så roligt!
Och min fantastiska släktingar Anna-Karin (min mammas kusin), Sven-Olov (min mormors systers man) och Leif (Anna-Karins man).
Fick så otroligt vackra kommentarer i gästboken! Så ni kan ju bara tänka er hur underbart det var att få träffa alla dessa härliga människor ♥
Jag som inte hade förväntat mig att sälja på utställningen fick istället sålt nästan alla stora målade tavlor under de två första dagarna. Peter och Sara heter detta par som köpte både Junidröm och Eldört. Peter fastnade för Junidröm och Sara för Eldört. Så det slutade med att de fick ett paketpris och köpte båda två. Haha, den lyckan alltså! Och det känns så extra roligt att faktiskt få träffa de människor som nu kommer bli de nya ägarna av tavlorna. Junidröm (längst till vänster) är juni månads magi. Bomullsblommor, morgondimma, solsken och grönska. Eldört (längst till höger) är ett fält av mjölkört. På engelska heter de ”fireweed” och då blir ju den direkta översättningen eldört. Det tyckte jag var så vackert. Det var någon som berättade att efter den enorma skogsbranden i Västmanland för några år sedan, så växte det istället upp enorma fält av mjölkört. Så vackert på något vis. Som om trädens själ förvandlades till dessa lilarosa, vackra blommor. Så tavlan skulle bli en blandning av eld, mjölkört och de vita små bomullstussar som blommorna släpper iväg under sensommaren. En symbol för att släppa taget och att det alltid kan växa något vackert ur askan. Att det alltid kommer ljus, även ur mörkret.

Som jag skrev någon gång tidigare så får man ju en slags känslomässig koppling till tavlorna. Och det är med blandade känslor som jag slår in dom i ett paket och tänker att jag nog aldrig kommer se dom mer igen. Men samtidigt en härlig känsla. Nu får de hänga hemma på någons vägg och förhoppningsvis skänka glädje varje dag. Istället för att stå nedpackade i kartonger och ta upp en massa plats hemma i min ateljé. Då får jag istället möjlighet till att skapa nya tavlor. Tack Peter och Sara! Hoppas ni kommer få mycket glädje av Junidröm och Eldört! ♥
Dag två på utställningen! Trots att vernissagen var över så kom det ändå förvånansvärt mycket folk. Så otroligt roligt!
Och även idag kom mina familj och hälsade på, fast nu med min storebror Isac och hans fru Hannah och mina älskade brorsbarn Noak och Klara ♥
Min underbara Johan kom även igår och hjälpte mig. Innan mitt pass slutade på utställningen så skulle jag slå in några tavlor. Eftersom många är på genomresa i Junsele denna veckan så fick vissa ta med sina köpta tavlor och fotografier redan nu, även om utställningen inte är klar än. Det blir lättare så än att behöva frakta över olika delar av Sverige med posten. Som tur är hade jag några tavlor och fotografier som inte fick plats först så de fick nu hängas upp som ersättare.
Efter en lugn och skön kväll igår så kom jag och Johan på idén att ta ett midnattsdopp i sjön. Min storebror Isac hänga på så det slutade med att vi tände upp bastun nere vid sjön och badade i tre omgångar sent in på natten.
Johan, Isac, jag och lille Nanook i bakgrunden.
Det var en galet vacker kväll! Det kände som vi befann oss mitt i en filmscen. Alldeles stilla och blått.
Härlig avslut på denna dagen! Nu hoppas jag på fler dopp i sjön dessa dagar. Hoppas att ni haft en riktigt härlig vecka hittills! Nu hoppas jag få lite mer tid att blogga resten av veckan. Tack för ert tålamod!! Kram på er ♥

Inför utställningen

Godkväll på er kära ni!
Det är en riktigt vacker julikväll här i Grundtjärn. Så där så jag knappt får ro att sitta inne. Vill bara springa ut och uppslukas av sommarkvällen.

Det har blivit mycket timmar inne i ateljén de här dagarna för att hinna klart med allt inför utställningen i Junsele på måndag. Men det har också varit så roligt att få greja med alla bilder. Rama in och klura ut vilka bilder som ska sitta bredvid varandra. Det är så extra roligt nu när jag fick så mycket plats att hänga på. På tidigare utställningar har jag bara varit tvungen att välja mina ”bästa” bilder, som jag tror folk allra helst vill se, eftersom det varit ont om plats.
Nu känns det som jag får utrymme att inte bara visa mina populäraste foton, men även att få berätta en historia på något vis. Jag ser kopplingar mellan mina målningar och fotografier som jag aldrig tidigare tänk på. Och jag ser en röd tråd i måna fotografier. Som olika stilar som vävs ihop till en. Det är svårt att förklara. Men efter alla dessa timmar jag spenderat med att skriva ut mina foton och rama in så har jag liksom sett allt från ett annat perspektiv.
Jag har varit så inne i all inramning de senaste två dagarna att jag glömt bort att dokumentära vad jag gjort. Men jag tog lite bilder idag. Nu är jag klar med alla fotografier så nu har jag ägnat mer tid åt målningarna. Fick lite feeling så jag påbörjade två nya tavlor natten till idag, som jag ska fortsätta med ikväll. Och samtidigt håller jag på att grundmåla nya canvasdukar.

Jag ska ta med mig några målningar från tidigare kollektioner men funderar även på om jag ska ta dit några målningar som ingår i min kommande kollektion. Mina juni-målningar i toner av rosa och guld.
Jag har aldrig njutit av att måla så mycket som jag gjort när jag målat för den här kommande kollektionen. Ändå var det kombinationer av färger som från början kändes så fel att jag nästan inte villa låta mig prova ens. Men när jag väl kom igång och letade fram olika toner och färgblandningar så kändes det plötsligt så självklart. Det är så häftigt det där, hur man kan komma in i olika färg-perioder. Innan har jag målat mycket i mörkblåa toner. Som havet. Nu vill jag måla himlen.
Så idag har jag förberett för lite kvällsmålning, och så får jag se vilka tavlor som får följa med på utställningen. Sen har jag en hel del pappers-göra kvar. Verk-listor och texter osv. I morgon ska jag till Junsele för att hänga upp allt, så det blir en sen natt igen!
Men som sagt så har det varit svårt att hålla sig inne när vädret varit så otroligt vackert! Ville ut för att fånga lite solsken. 
Jag plockade en bukett med blommor så att jag skulle kunna få känslan av sommaräng även inomhus.
Sen ägnade jag några timmar åt att klippa gräsmattan och trimma. Det blev så fint!! Älskar känslan när det är klart.
Nu blir det till att fortsätta jobba! Ville bara säga hej och ge er en liten uppdatering om vad jag gör just nu. Har ju blivit lite mindre tid till bloggen senaste tiden, men ett litet inlägg såhär känns ju bättre än inget alls. Jag hoppas att ni har en helt underbar helg! TACK för alla era fina ord. Vi hörs snart! Kram på er ♥

Nya projekt

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga ”återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en ”woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. ”Så där vill jag ha det” och ”Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. ”Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga ”Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥

Ingen sorg i Göteborg

Hej på er!
Nu är jag tillbaks hemma i skogarna igen efter några väldigt roliga och intensiva dagar på resande fot. Vi kom hem igår och jag måste säga att det tagit lite tid att landa efter alla intryck. Lite snurrig har jag faktiskt känt mig det här dygnet. Vi åkte först ca 120 mil till Ljungby för att köpa en bil som vi tittat på, och sedan åkte vi mot Göteborg där vi bodde två nätter i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. På söndagen åkte vi till Stenungsund där jag växte upp och efter det körde vi de 100 milen hem till Grundtjärn igen.

Alltså, de här dagarna har varit så underbara på så många vis. Jag hade ju länge känt nu att jag verkligen ville resa tillbaks, både till Göteborg och Stenungsund. Under många år så kände jag nästan tvärtom, att jag inte alls ville tillbaks. Men nu längtade jag starkt efter att få återse platserna där jag växte upp. Komma tillbaks och se allting från ett annat perspektiv. Och det var väldigt betydelsefullt.

Så det blev några dagar med mycket minnen, kärt återseende av vänner och en rejäl dos av Göteborgs härliga stämning.
Jag insåg nu när jag kom hem att jag inte alls hade fotat och filmat så mycket som jag hade tänkt innan. Det började bra på resan dit men sen vet jag inte vad som hände. Trodde jag skulle fylla hela bloggen med bilder från Göteborg och Stenungsund nu men det blev inte riktigt så. Hade jag haft längre tid på mig skulle jag velat gå runt och fota mycket mer. Men nu blev det så kort om tid så jag tror den mesta fokusen gick åt att bara vara där och uppleva i stunden.

På bilden ovan står jag i Brunnsparken i Göteborg. Tyckte det var roligt att jag nu plötsligt kände mig som en turist i min gamla hemort, där jag stod och posade på den välkända bron. Johan älskade Göteborg. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att få visa upp staden. Det är något med stämningen och folket. Det är en sådan enorm skillnad på hur det känns när jag är i Stockholm. Här är allt lite mer avslappnat. Folk rör sig lite långsammare och här får man lite mer tid till att stanna upp och tänka till utan att man blir överkörd av strömmen med människor. Sen är det något med dialekten. Den känns så varm och välbekant. Så glad och välkomnande. Allt sådant här tänkte jag inte på när jag bodde här.

När jag bodde i Göteborg så var jag inte alls lycklig med livet. Jag kände mig förvirrad, instängd och kvävd. Så Göteborg förknippade jag med ett liv jag inte trivdes med. Men egentligen var det ju min längtan efter ett helt annat liv, ute i naturen, som gjorde att jag otrivdes i stan.
Göteborg hade ingenting med det att göra egentligen. Jag hade varit olycklig i vilken stad eller på vilken plats som helst. Jag ville ju till Grundtjärn.

Nu när jag kom hit igen så kändes det nästan som om jag ville säga förlåt till Göteborg. Förlåt för att jag skyllde min olycka på en stad som inte kunde hjälpa att jag inte trivdes där. Jag är ju ändå så tacksam att jag fick några år i Göteborg. Om jag ändå skulle bott i en stad så är det Göteborg jag föredrar. Och allt fantastiskt som jag fått uppleva dessa år och all den lycka jag känner för mitt liv idag, har jag ju att tacka allt jag tidigare fått uppleva. Allt som hänt i ens liv, både bra och dåliga upplevelser, har ju lett en dit man är idag. Så tack Göteborg. Tack.
Vi bodde i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. Nu var det ju så precis att pappa är i Grundtjärn nu under semestern så vi gick liksom om varandra. Men det var väldigt smidigt att vi kunde bo här. Nära och bra in till stan. 
På lördagen hade vi bestämt att vi skulle gå på Universeum (eftersom det skulle regna HELA dagen), men nu vart det istället strålande sol och supervarmt, så vi gick mest runt på stan i solen. Fikade och åt min favoritmat Sushi. Det finns det gott om i Göteborg 🙂 På kvällen åkte vi sedan och hälsade mina älskade vänner Jannike och Arild och deras familj.
På söndag åkte vi till Stenungsund som ligger 5 mil norr om Göteborg, där jag bodde från att jag var 5-16 år gammal. Så Stenungsund är ju den plats där jag växt upp på. Och vi besökte såklart Kristinedal (bilden ovan), området där vi bodde i alla år. Från att vi klev ur bilen här så blev jag liksom lite snurrig. Det var en väldigt märklig känsla, eftersom det var så extremt längesedan jag var här.

Allting kändes så mycket mindre än vad jag trodde. Alla hus, alla gator, alla parkeringar. Det var som om allt var ihoptryckt. Och sen, känslan att gå på den väg man sprungit på så många gånger som barn. Jag vet inte, det var så mycket känslor på samma gång. Det var som om en del av mig reste tillbaks i tiden.
Vi bodde i ett radhusområde, och här är gården som är precis utanför huset. Det kändes väldigt märkligt att sitta vid gungorna igen. Och återigen…Ochad litet allting var! Den här gården kändes ju stor när vi sprang omkring här som barn. Vi lekte alla möjliga lekar. Och det var verkligen en helt underbar plats att växa upp på.
Och så gick vi upp på mitt ”berg”. Bakom huset vi bodde i så fanns det här lilla berget, där jag alltid lekte. Även det hade krympt 🙂
Och bakom berget låg skolan. Så det tog en minut för mig att gå till skolan när vi bodde här. Det var riktigt härligt.
Och sen hade vi turen att få träffa min gamla granne Berndt Johansson, som fortfarande bor kvar i Kristinedal. Jag var SÅ glad att se honom igen. Det var verkligen en höjdpunkt. Så vi stannade där ett tag och fick en god kopp kaffe medan vi pratade gamla minnen.
På väg tillbaks var jag ju bara tvungen att göra en snurr runt ”de gula stångarna” som jag alltid gjorde när jag var liten.
Sen avslutade vi med att gå en promenad genom Stenungstorg och längs hamnen. Det var söndag eftermiddag så det mesta var stängt och det var väldigt lugnt på folk. Jag höll hela tiden utkik på om jag skulle se någon jag kände igen. Kanske någon gammal klasskamrat eller kompis.

Sen tog vi en pizza på en pizzeria som fortfarande fanns kvar och var sig lik, och Johan tittade på mig med ett varmt leende medan vi åt. Jag undrade om jag inte hade betett mig lite märkligt under vår lilla visit i Stenungsund, och han nickade och log.
Jag förstod det, eftersom jag kände mig aningen förvirrad. Det var som att befinna sig i dåtiden och nutiden på samma gång, och hjärnan liksom gick på högvarv för att smälta allt.

Men det kändes väldigt bra. Jag var väldigt glad att äntligen få besöka platsen där jag växte upp. Jag hoppas det blir fler tillfällen framöver och med lite mer tid.
Det här blev en kort sammanfattning av våra dagar i Göteborg och Stenungsund. Är väldigt tacksam för den här lilla resa. Det kändes verkligen som det behövdes. Nu är vi tillbaks till Grundtjärn och tystnaden igen och det känns underbart ♥

Hoppas ni har det bra allihopa! Och TACK för alla kommentarer. Ska som vanligt gå igenom och svara er lite senare.
Stor kram på er ♥