En natt av kärlek och magi

Så kom natten, som jag under alla mina år i Grundtjärn spenderat ute bland skogarna och dimmorna. Natten mot min födelsedag, den 29 juni. Det bara blev så, att just dessa nätter varit så vackra och att jag därför velat fira genom att befinna mig i naturen. På platser som jag älskar allra mest. Få vandra bland dimman över ängarna som en gång i tiden brukats av mina förfäder. Få se den spegelblanka sjön breda ut sig mot horisonten och få känna doften av alla nyutslagna blommor. Höra nattfåglarna sjunga och vara mitt i den där stämningen som bara en natt i juni kan skapa.

0629111

Jag åkte först ut med bilen på ensliga grusvägar och stannade till lite här och där. Precis sådär som jag älskar att göra. Jag såg tre stora älgar vid olika tillfällen, som med sina mäktiga steg skyndande över vägen för att sedan försvinna in i skogen igen. Det kändes fint att tänka på att alla skogens djur finns där omkring mig, och gör mig sällskap i den stilla natten.
0629112Sedan åkte jag hemåt till Grundtjärn. Dimman var tjock och kom dansade över ängarna och skogarna. I nattens tystnad hördes det vackra ljudet av koklockorna som ekade över byn. Jag gick ner till ängen mot sjön där de stilla betade i det daggvåta gräset, och började kula för dom. Jag har länge undrat om de någonstans i sitt allra djupaste inre kan känna igen ljudet av kulning. En gång i tiden var det så man kallade hem korna. Jag gillade tanken på att de kanske kände den känslan. Som att bli påmind om något som fanns för länge, länge sedan, men som de fortfarande bär med sig i sitt blod, och i sina hjärtan.
0629113

Korna kom springande och jag älskade känslan av att få kula för dom, trots att de också tog med sig miljoner små knott och myggor. Men känslan av att få stå där och dela en stund med korna var oslagbar. För att inte tala om avslutet.
Efter kulningen mötte min katt Nayeli upp mig vid grusvägen. Även hon brukar lystra till kulning och komma springande. Sedan begav vi oss tillsammans hem igen. Klänningen och skorna var genomblöta av allt dagg, och knotten hade tagit sig in i håret och under kläderna och bitit mig i ögonlocken. Jag frös lite, men kände mig ändå varm efter allt fint jag fått uppleva under natten.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att ladda in bilderna och filmerna jag tagit under natten. När jag öppnade Facebook fick jag se att Johan nyss hade lagt upp en text, skrivet för fem minuter sedan. Han låg ju uppe i sovrummet och sov sedan länge? Trodde jag.
När jag började läsa tog det inte lång tid innan tårarna rann. Återigen hade han skrivit en text som totalt fick mig att tappa andan. Orden gick rakt in i hjärtat och berörde mig så djupt att jag bara satt där och grät en stund och stirrade rakt in i skärmen. Sedan rusade jag upp i sovrummet och där låg han med ett leende. Det var svårt att få fram ord när jag slängde mig i hans famn i min blöta,kalla klänning och med myggbitna armar. Aldrig tidigare har jag fått uppleva en sådan kärlek som Johan ger mig. Varje dag, varje sekund. Hans sätt att beskriva sina känslor och beskriva kärlek är det vackraste jag någonsin sett.

0629114Jag fick lov att lägga ut Johans text, eftersom den berörde mig så djupt.
Och jag som trodde att ingen hörde mig i natt… : )

”Jag tittar ut genom sovrumsfönstret, ut i den svala sommarnatten. Dimman ligger tät, tusen fåglar sjunger sin sång och ljudet av koskällor hörs eka över de blomtäckta ängarna. Ur dimmans djup framträder den vackraste av röster. Behagliga toner som hämtade från den mest uråldriga tid. Likt magi från en saga, vävs intrycken ihop. Platsen, lukten, ljuden och lugnet. Naturens orörda ting visar sig en aning. En ung kvinna som sjunger till så många som redan sover, samt till de få som fortfarande är vaken… Hon sjunger till alla, när alla egentligen bör sjunga för henne.
Det har nu blivit din födelsedag. Den första jag får uppleva med dig. Tänk att för 27 år sedan föddes just du, en liten flicka som skulle uppfostras och utvecklas till att bli världens finaste människa.
Aldrig har någon fått mig att tappa så många ord och uttryck, då de känts så otillräckliga. Aldrig har jag grävt så djupt i mitt inre efter sanningen bakom så många känslor. Aldrig har jag varit så stum av förundran, men samtidigt har aldrig så mycket blivit nedskrivet och berättat som nu, sen jag träffade dig.

Om du bara visste…
Om jag bara kunde förklara, mitt hjärtas otaliga ord. Allt som det berättar, intygar och ger till känna varje minut som går. Ett språk bortom vår uppfattning, tecken som saknar begrepp, en röst utan stämma… men som sjunger starkare än något annat.
Om du bara visste…
Om du bara kunde se med mina ögon, vad jag ser varje dag. Ditt ljus, din värme och din oförklarliga utstrålning. Skönhet som ingen spegel kan reflektera, ljuvlighet som ingen kamera kan fånga. En beskådning ingen tavla kan återge. Hur någon från den här jorden kan ha blivit så vacker och praktfull. En skimrande diamant bland grus, en strålande sol bland månar, en skinande ängel bland så många människor.
Om du bara visste…
Om du bara kunde ana hur stolt du gör mig, för varje stund som går. Hur du jämt och ständigt gör det svårt för mig att finna de rätta orden. Hur du alltid fascinerar mig med din syn på livet och på världen. Alla dina funderingar, all konst och magi i ditt sinne, som likt en pensel målar mina dagar från morgon till kväll. Ditt tålamod, din styrka och ditt fantastiska sätt. Din godhet och ömhet i allt vad det innebär, som aldrig tar slut.
Om du bara visste…
Om jag ändå kunde visa, varje del av det jag känner. Hur min själ blir berörd av dina tankar, din vackra röst och din trygga famn. Hur ditt leende får eldar att blossa upp i mina innersta vrår. Hur din blick släpper lös tusen och åter tusen fjärilar i min mage. Hur ditt skratt får både hjärta och själ att dansa av glädje. Lyckan i att få leva vid din sida och dela min tid i denna verklighet med dig. Att få känna din sagolika kärlek. Att få hålla handen med den underbaraste människan jag kan tänka mig…
Om du bara visste…
Om du bara visste…
…hur mycket jag älskar dig…”
Grattis på födelsedagen, min underbara Jonna. Du är mitt liv, min värld och mitt allt…
0629116

Efter en magisk natt och med den allra vackraste kärleksförklaring i hjärtat somnade jag gott. Nu är jag 27 år och aldrig har jag känt mig lyckligare någonsin. Och som pricken över i:et blir det idag en stor jordgubbstårta!

Kram på er underbara ni! ♥

FacebookTwitter

Ett kärt återseende

Först och främst vill jag bara tacka för all er fantastiska respons på det tidigare inlägget. Det är så otroligt intressant att läsa era tankar, erfarenheter och känslor kring ett ämne som definitivt just väcker mycket känslor hos många. Det spelar ingen roll om många har olika åsikter och inte håller med varandra. Det viktiga är ju att vi faktiskt delar med oss av våra uppfattningar och samtidigt lyssnar och tar in vad andra har att säga, och i slutändan ändå respekterar varandra för att vi tänker och känner olika. Tack för att ni gör det och för att ni delar med er. Jag ska svara på lite kommentarer senare i kväll ♥

Men nu till något helt annat!
0628111Förra året blev jag framröstad till ”Årets trädfotograf 2015” med bilden ni ser ovan. En tävling som anordnas av Vi skogen, som är en svensk biståndsorganisation som planterar träd i länder i Afrika som drabbats hårt av avskogningen. Jag var så otroligt glad över att få vinna den fina titeln, eftersom jag älskar träd. Jag har fotat träd sedan första dagen jag satte min fot i Grundtjärn, och jag kommer alltid att förundras och fascineras av träd.

I måndags gick årets tävling ”Sveriges bästa trädbild” av stapeln igen, och jag har fått den stora äran att sitta i juryn tillsammans med Tidningen Vi. Jag kommer därför vara med och utse ett antal bidrag som kommer gå vidare till omröstningen. Jag tänkte nu därför tipsa om denna tävling till er som gillar att fota träd. Spelar ingen roll om ni är proffs eller amatörer. All bidrag välkomnas varmt!

Ni kan skicka in era bidrag fram till 15 augusti. För att vara med och tävla, läs mer info HÄR
062811Ikväll tog jag med mig diplomet ut i skogen och letade upp den gamla granen som var med på min vinnarbild. Jag hade inte varit där sedan den där tidiga, dimmiga morgonen i augusti förra året, när jag i pyjamasbyxor och tjocktröja begav mig ut i gryningen för att fota. Det var något speciellt med den granen, trots att den stod bland hundratals andra likadana granar. Solen steg upp precis bakom den vilket gjorde att konturerna av trädet liksom lyste upp. Den såg änglalik ut. Jag ställde upp stativet för att fota den, och gick sedan fram till granen med fjärrutlösaren i min hand. Jag knäppte av några bilder där jag stod. Men jag stod kvar länge. Länge.
Det var en väldigt speciell känsla. Som om jag och granen delade en stund tillsammans. Jag kände en sådan trygghet och ett djupt lugn. Andades ut och ville nästan gråta en stund.
Jag tänkte på hur länge den säkert stått där, och att det kanske var den första kramen den någonsin fått.
Kanske till och med den första beröringen av en människa. 

Jag är väldigt tacksam, för den stunden. Den gav mig inte bara titeln ”Årets trädfotograf 2015”, utan också ett minne och en känsla jag aldrig kommer glömma. Är också evigt tacksam för alla som röstade fram mig till vinnare.

Nu ser jag med glädje fram emot att hjälpa till att utse detta årets trädfotograf. Lycka till! ♥

FacebookTwitter

Tankar om att skaffa barn

Redan tidigt i våras började några kommentarer trilla in. Och senaste tiden, för att inte tala om inlägget från midsommarafton, så har spekulationerna varit i full gång. Är Jonna gravid?

Jag tänkte att jag bara måste ta upp detta nu så ni slipper undra och spekulera kring detta. Det var bilden på ängen när jag och Johan håller om varandra som satte igång allt, eftersom Johan höll sin hand på min mage. Jag kan hålla med om att det kan väcka tankar om att vi väntar barn, eftersom just en hand på en mage ofta symboliserar just det. Men vi hade inte en tanke på det när vi tog bilderna. Vi bubblade av kärlek och ville bara föreviga vår första midsommarafton på bild. Så handen på magen var bara av kärlek. Så jag är alltså inte gravid : )

Jag tar absolut inte illa upp av spekulationerna. Jag kan förstå att tankarna går åt det hållet och det är ju egentligen bara bra att ni är öppna och vågar fråga, så att jag får en chans att reda ut det hela. Det här med att få barn är ju något av livets största mirakel, och man vill ju inte att andra ska tro eller hoppas något som inte är sant.

Jag och min älskade brorson Noak

Jag och min älskade brorson Noak

Det är så himla märkligt nu när jag kommit upp i en viss ålder där det faktiskt är vanligt att man skaffar barn. Jag känner verkligen en skillnad om jag jämför på hur det var för några år sedan. Plötsligt är det ett aktuellt ämne att prata om. Plötsligt har många av ens vänner ett barn eller två. På facebook dyker det upp bilder på nyfödda bebisar från bekanta nästan dagligen.  Jag fyller 27 år om några dagar. Herregud. Jag minns när jag var liten och mamma berättade att hon fick min storebror Isac när hon var 27 år. Då tänkte jag ”Oj vad gammalt, jag vill ha barn mycket tidigare”. Haha, och nu tänker jag ”Oj…hon var lika gammal som jag är nu…vad tidigt!
Det är inte klokt vad konstigt det känns att jag faktiskt befinner mig där just nu. I den där åldern, när man utifrån plötsligt ses som en potentiell mamma istället för att få höra ”ha ingen brådska med barn, de kan du ta senare”. Att nu är jag i en ålder där jag börjar förväntas att längta efter att bilda en egen familj. Det är lite läskigt och häftigt på samma gång.

Jag och lilla Malte, som är son till mina vänner Åsa och Arvid.

Jag och lilla Malte, som är son till mina vänner Åsa och Arvid.

Jag har egentligen aldrig varit någon som längtat efter barn och egen familj. Det känns så hårt och ”fel” att skriva det, men jag tror definitivt inte att jag är den enda. Jag har aldrig känt att barn är meningen med livet, som en del känner och säger. Jag tror att vi alla har vår egen mening med livet. Men jag kan definitivt förstå om barn blir någons allra största mening med livet. Som sagt, vi tycker ju alla olika.
Jag har alltid tänkt att den där längtan efter barn kanske kommer någon gång i framtiden. Men bara om jag finner den som jag vill dela mitt liv med. Eftersom jag senaste året tänkt att jag säkerligen inte kommer göra det, och leva själv hela livet, så kändes det inte heller som att jag någonsin skulle få uppleva att få egna barn. Den längtan skulle inte komma naturligt om jag levde själv, eftersom det då fanns så mycket annat jag vill göra. Det var ingen tanke som kändes det minsta jobbig heller. Jag kände mig nöjd ändå. Jag skulle aldrig ha svårt att fylla livet med mening utan barn.

Sen kom Johan in i mitt liv, och hela min värld och min syn på hur framtiden ändrades. Sidor som jag aldrig tidigare sett hos mig själv började allt mer framträda. Och ganska snabbt började tankarna på barn att snurra i huvudet. Någonstans började jag känna den där längtan över att någon gång få barn, med Johan. Den tanken som innan känts så främmande och långt bort var nu nära och på riktigt.
På ett sätt kändes det som en lättnad. Jag som trodde att jag aldrig skulle känna den längtan.
062704
Vi får frågan lite då och då. ”Jaha…nu är det utökning som väntar förstår jag?”.

Men vi skakar på huvudet med ett leende. Inte just nu. Vi är inte redo för det än.
Och även om vi vore det, så brukar jag också säga att man ju aldrig heller kan ta det för givet, att man kan få barn, eller ens vill ha barn. Det är ju helt upp till var och en. Och det är ju ett mirakel egentligen. Som det största uttryck för kärlek i fysisk form. Att skapa ett nytt liv med någon. Bara tanken på att det ändå så ofta fungerar gör mig snurrig av livets storhet och mysterium.

062706
Jag och Johan brukar ändå prata om barn ganska ofta. Vi älskar att fantisera, drömma och försöka se framför oss hur det skulle vara att få barn. Hur det skulle kännas att se sitt barn för allra första gången. Ofta får vi tårar i ögonen när vi pratar om det, eftersom bara tanken av det gör oss så rörda. Det känns så stort. Så vackert. Det skulle vara en enorm lycka om jag någon gång fick uppleva att få ett barn med Johan. Men just nu vill jag bara att det ska stanna där, som en tanke och något som känns roligt att fantisera kring.

Det känns ändå skönt att vi båda känner samma sak, att vi vill vänta. Även om man inte alltid har makten att bestämma om eller när man ska få barn, så känner jag mig inte alls redo för att bli mamma nu. Jag är så himla nöjd med livet just nu och jag har så mycket projekt och idéer som jag vill förverkliga och utveckla och lägga min tid och fokus på. Det känns inte alls som någon brådska med familjelivet och på något sätt känns det som jag verkligen vill att vi först ska få massor med tid tillsammans och bara göra vad vi vill. Leva fritt utan för mycket att anpassa sig till. Verkligen njuta av tiden när vi bara har varandra att tänka på. Så får vi se sedan vad framtiden kommer med ♥
062707
Hur tänker ni kring barn? Har ni egna barn eller drömmer om att skaffa barn? Eller kanske har ni valt att inte ha barn?Hur länge väntade ni innan ni kände er redo? Eller blev det en överraskning? Skulle vara så intressant att höra era tankar kring detta stora ämne ♥

FacebookTwitter

Ett lugn

Efter några alldeles fantastiska dagar och nätter under midsommarhelgen är det återigen vardag. Regnet faller utanför fönstret och jag myser av ljudet från dropparna på fönsterbrädan. Det är som att regnet kommer med en känsla av lugn. Stillhet och återhämtning. Som om det spolar bort och renar luften från det som varit och ger oss en nytvättad kuliss inför den nya veckan. En vecka att skapa och fylla med nya upplevelser och minnen.

062702

Helgen bjöd på de mest underbara nätter och jag har så mycket att berätta och så mycket bilder att visa er. Ser fram emot att gå igenom allt material så fort jag får tid. Nu är det måndag morgon och jag ska precis koka mig ännu en kopp kaffe och sätta igång med dagen.
Jag önskar er en alldeles underbar måndag! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Glad midsommar!

Åh nu är midsommar här! Det är alltid något speciellt i luften under midsommar tycker jag. Allting känns så extra somrigt och naturens färgr lyser starkare än någonsin. Alla blommor på ängen har slagit ut och allting tycks vara i sin absolut bästa tid. Efter en alldeles magisk natt ute i naturen (visar bilder senare) så kom den här vackra dagen med sol och värme. Kunde inte drömma om en vackrare midsommarafton.
062401Som alltid har jag bundit en krans av blommorna ute på ängen och strax ska vi bege oss till midsommarfirandet med min vän Åsa och resten av gänget. Med oss har vi vår egen potatissallad som nästan fick mig att gråta i morse haha. Jag har aldrig gjort egen potatissallad så det kändes inte så roligt att första gången göra den till 15 personer. Var så rädd att något skulle bli fel eller att den inte skulle bli god. Eller att potatisbitarna skulle bli så mosade så det istället skulle bli potatismos. Men som tur är så är Johan så himla duktig när det gäller mat så han lyckades få till det riktigt bra. Det är väldigt ofta som jag brukar undra hur sjutton jag klarade mig innan Johan fanns i mitt liv : )
062402

062403Jag och Johan önskar er en riktigt härlig midsommar!  Hoppas den blir precis så som ni önskar ♥ Massor med kramar till er!

FacebookTwitter

Färgstarka dagar

Det är dagen innan midsommar idag och det känns så himla konstigt att vi redan kommit så långt in på sommaren. Jag har inte alls hängt med. Jag har hela tiden trott att det är långt kvar till midsommar. Så jag fick nästan en liten chock idag när jag insåg att det är i morgon. Så idag blir det en sväng till affären för att inhandla lite god mat till kalaset i Grundtjärn i morgon. Jag och Johan ska fira midsommar med mina tremänningar som har stuga här i byn. Åsa och gänget. Det ska bli riktigt roligt! Vad ska ni göra på midsommar?

Jag har senaste dagarna jobbat riktigt hårt med ett projekt som jag länge nu velat bli klar med. Antagligen är det därför som jag också tappat bort mig i tiden och inte riktigt vet vilken dag det är. Har haft svårt att tänka på annat. Som vanligt när det är något speciellt jag ska göra. Men igår blev jag klar med de sista bilderna och filmerna och det känns så skönt. Så om allt går som det ska så hoppas jag att en ny hemsida för mina tavlor snart är uppe. Åh vad jag längtar!
062302062301En vanlig onsdag hemma hos mig. Som tur var höll bordet, även om det knakade till några gånger. Det gäller ju att få rätt vinklar och då får man ta vad man har. Här höll jag på att filma en sekvens när jag målar för en liten film till den nya hemsidan.

062303

Senaste dagarna har varit ganska fina så jag har faktiskt tagit med mig mina målargrejer i en skottkära och begett mig ut i skogen för att få lite inspiration och för att filma och fota lite. Det är något speciellt med att måla ute i skogen. Jag inspireras ju av naturen även i mina målningar så därför blir det som att få uppleva en extra dimension av inspiration när jag faktiskt befinner mig mitt i den undertiden jag målar. Det enda jobbiga är myggen och flugor som flyger rakt in i duken. Så man får då och då hjälpa små flugor loss från färgklickarna och hoppas på att man inte missar någon så den stelnar och blir en del av tavlan ; )
062310Ljuset som blir i en gammal skog är bland det bästa ljus jag vet. Så mjukt och så varmt. Perfekt att både fota och måla i.
062305Kvällen avslutades igår med att jag och Johan sprang ner till sjön så fort vi bara kunde och slängde oss i vattnet. Älskar känslan efter man chockat kroppen med att bada i kallt vatten. Man känner sig så förnyad på något vis! Och känslan när man kommer upp igen och får linda in sig i en torr handduk och sedan värma sig en stund och titta på den stilla sjön och lyssna på tystnaden. Oslagbart. Känner alltid en sådan djup tacksamhet för att få bo nära allt det här. Mitt i ett paradis.

Önskar er alla en riktigt fin torsdag! Så hörs vi lite senare.
Kram på er ♥

FacebookTwitter

En magisk morgon

Så kom äntligen morgonen när vinden avtog och när det tjocka täcket av moln sprack upp. När jag tittade ut genom fönstret tidigt i morse och fick se det soliga, vindstilla landskapet kändes det nästan lite overkligt. Som att titta på en tavla. Det kändes så längesedan sist. Jag begav mig ut i skogen med kameran för att ta tillvara på denna vackra junimorgon.

062213
062202 Solen lyste in så vackert mellan träden och fick ängarnas daggdroppar att lysa som diamanter.
062204062201Jag gick ner mot skogen längs sjön och som alltid får den här utsikten mig alltid att må så bra. Den vackra skogstjärnen som låg alldeles spegelblank.
062203062205Naturen riktigt lyste i olika gröna nyanser.
062206062209 062212Den här skogen, som ligger alldeles intill byn, är min absoluta favoritskog. Den känns alltid så välkomnande och trygg. Ljuset skiner in på ett magiskt vis och marken är täckt av mossa och blåbärsris.
062210 062214Och går man in en bit i skogen så kommer man till min magiska skogstjärn, där vattnet är alldeles klart och grönt. Det är verkligen något speciellt med denna plats. Det var ju även på denna plats jag tog bilderna till Förtrollningen.
Tidiga morgnar och kvällar så brukar dimman dansa så vackert över tjärnen. Just denna morgon fanns ingen dimma. Men det var lika vackert ändå.
062215Och längs kanten av tjärnen stod dessa vackra bomullsbollar och dinglade i morgonbrisen.
062217Åh, vad denna morgon betydde mycket. Att börja dagen med en skogspromenad i en still skog en morgon i juni kan nog var bland det bästa jag vet. Nu kan dagen fortsätta. Hoppas ni får en helt underbar onsdag! Kram på er ♥

FacebookTwitter

Den där känslan

Först och främst, tusen tack för alla era goda råd vad gäller odling och att hålla ogräs borta. Jag ska läsa på lite mer om det där med täckodling. Det verkar som om många använder sig av just den tekniken, och det verkar ju bli så mycket lättare att hålla jorden ren från ogräs. Det är alltid så härligt att kunna få så mycket goda råd om allt möjligt från er. Vad jag än frågar om finns det alltid några där ute som kan lite mer kring just det ämnet och som tar sig tid till att dela med sig av sina erfarenheter. Tack för det! ♥

Årets ljusaste natt har passerat och jag var inte ute och fotade något, eftersom vindarna var så starka och himlen täckt av tunga, mörka moln. Jag blev så glad för era kommentarer på förra inlägget. Ni är alltid så fina och förstående. Och precis som många säger, så kommer det fler chanser. Hela juli är också ljust om nätterna så förhoppningsvis får jag snart uppleva de där magiska, stilla sommarnätterna som jag älskar så mycket.
Hade ni lika tråkigt väder eller fick ni uppleva ett vackrare sommarsolstånd? Såg att en bloggläsare, Soulmama, var ute i natt och fotade årets ljusaste natt. Så vackert! Blir lite avis, men glad att få se fullmånen på bild och det där vackra magiska ljuset och sommardimman.
Någon annan som var ute i natt?

Jag kollade igenom lite bilder från denna tiden fast från tidigare år, för att komma i stämning lite, eftersom regnet öser ner idag. Just de här ljusa nätterna är bland det bästa jag vet, och att titta på dessa bilder gör inte min längtan mindre direkt. Men det känns så härligt och tänka på att jag snart kanske får uppleva liknande igen, bara vindarna vänder och molnen spricker upp.

062119Sommarsolståndet 2012. Jag hade varit ute hela natten och fick sedan känna solens allra första strålar i ansiktet när den reste sig över skogarna mitt i natten. Oförglömligt ögonblick.
062118062106Just denna tiden kan bjuda på de mest spektakulära nattliga scener, med färger som man knappt tror är verkliga. Det här var natten mot midsommarafton, 2013. Hela himlen färgades lila och rosa och det speglades i vattnet. Jag trodde nästan att jag drömde.
062107Och det här var runt 3 på natten förra året. Återigen hade jag varit ute hela natten och fick sedan möta solen ute på ängen. Det är något alldeles magiskt över att få känna de där första solstrålarna. Något med luften ändras direkt och man riktigt känner hur nattkänslan försvinner efter bara några andetag.
062116Ängen i solens gyllene morgonljus.
062105062103062108Förra året, natten mot 29 juni. Jag gav mig själv i födelsedagspresent en hel natt ute i naturen. Också en sådan där natt jag aldrig, aldrig kommer glömma.
062109062111062110062112”Pure spirits of the forest”
062117Jag och Nanook, sommarsolståndet 2012. 
062114062115Natten mot midsommar, 2013. Bomullsblommornas år. Överallt växte de. Som vita hav av små änglar. I år är ett sådant år igen. Åh, vad jag älskar dessa ulliga blommor.
062122Juni är den rosa årstiden. Under klara nätter blir ljuset alltid skiftande i rosa och lila.
062120062121Årets ljusaste natt, 2012. Natten när dimmorna viskade.
062123Nu håller vi tummarna att naturen bjuder oss på fler av dessa vackra sommarnätter framöver. De där nätterna som har den där känslan. Som jag inte kan sätta ord på. Men som jag därför kan uttrycka med bilder istället.

Kram på er underbara ni ♥

FacebookTwitter