Resan till vildmarken

Ibland är det som om det är först när man kommer hem efter en resa som man verkligen börjar förstå vad man varit med om. Som om alla upplevelser och känslor flugit runt som fjädrar i hjärtats vindar. Och sen, när man åter är hemma så landar dom och hittar sin plats där de kommer ligger kvar för evigt. Och det är just när de landar som det känns så mycket. Det spelar ingen roll hur många gånger jag tittat på bilderna  från resan. Jag blir lika rörd varje gång. En kort men stark resa som betydde väldigt mycket för mig.

Så nu tänkte jag berätta lite mer om resan och visa er en hel drös med bilder, och en videoblogg (längst ner i inlägget) med lite samlade klipp som jag spelade in under vår roadtrip. Hoppas att kunna återge dessa dagar så bra som möjligt så att ni också kan få känslan att ni är där.
082504På måndag förmiddag for vi iväg, jag och Nanook. Jag hade ett mål med resan, och det var att komma till Stekenjokk. En plats jag bara hört talats om tidigare, och som jag tyckte såg helt magisk ut på bilderna. Under resans färd insåg jag att hela den här vägen jag körde kallas för ”Vildmarksvägen” och är en rätt så känd väg för många turister och äventyrare. Hela vägen är ca 50 mil lång. Verkar vara en hel del som faktiskt har åkt denna vackra väg av er bloggläsare, eftersom jag såg att många tipsade om olika platser längs vägen. Jag körde in på Vildmarksvägen från Vilhelmina och sedan genom Stekenjokk, Blåsjön, Gäddede, Strömsund och sedan tillbaks mot Grundtjärn. Eftersom jag inte hade så mycket tid på mig denna gång så kunde jag inte stanna så länge som jag önskat på alla platser, men jag valde att spendera mest tid i Stekenjokk. En helt fantastisk plats. Jag längtar redan tills nästa gång så jag får mer tid att upptäcka allt.
082503
082540Jag förstår verkligen varför den kallas just vildmarksvägen. Den bjuder på så mycket olika typer av natur. Från sjöar, forsar och djupa skogar till kala fjäll med snövita toppar. Så många vackra platser!
082505Hela måndagen så körde jag bara. Jag tog bara några enstaka foton som jag la upp på det första (och enda) blogginlägget under resan. Vi stannade till några korta stunder för att pausa och så att Nanook skulle få rasta sig lite. Han var så otroligt duktig i bilen. Han har aldrig åkt så långt innan men han verkligen älskade att hänga med i bilkörningen. Han sov inte en enda sekund av resan eftersom han så gärna ville se landskapen utanför fönstret. Efter 31 mil var vi framme på denna plats, i Stekenjokk. Jag hittade en lämplig plats där vi skulle äta lite middag och övernatta.
082501
082509Nästa morgon vaknade vi upp till detta, och jag kunde knappt tro mina ögon. Vi gick på en promenad till en närliggande bäck och jag trodde nästan att jag hade hamnat i ett paradis.
082506Jag var lyckligt lottad med att få så tur med vädret. Första natten och tidigt på morgonen så regnade det, men sedan sprack det upp och en helt molnfri dag väntade.
082507Lite här och var strövade det omkring renar. Det såg så vackert ut på något vis. Och jag fick reda på nu i efterhand att dessa renar i Stekenjokk är samma renar som har sitt vinterbete här omkring Grundtjärn på vintrarna. Så jag kanske sett dessa tre renar tidigare?  : )
082508082510Stekenjokk är som en väg rakt igenom vildmarkens kalfjäll. Och den är dessutom en av Sveriges högst belägna vägar med sina 876 meter över havet. Jag älskade verkligen att kunna köra genom fjället såhär. Det var nästan som att flyga fram över vidderna. Annars krävs det ju ofta lång vandring för att ta sig till sådana här platser. Men här kunde man bara stanna bilen på en parkeringsficka, ta med sig ryggsäck och sedan vandra ut på en kortare tur och befinna sig mitt ute i ingenstans.
082541Så vi gjorde det på tisdagen. Jag packade mig lunch och annat nödvändigt i ryggsäcken och sedan begav vi oss ut på fjället och besteg en liten fjälltopp i lagom höjd. Trots att den inte var jättehög så kändes det som om vi såg ut över hela världen. Det var en underbar känsla att stå där uppe och se ut över de vackra vyerna.
082542Vi stannade där ganska länge och bara njöt av lugnet.
082512 082513
082514
082515Jag somnade en stund där uppe, och jag tror aldrig tidigare jag haft en sådan skön tupplur. De blåste milda vindar samtidigt som solen värmde.
082502Nanook somnade riktigt hårt. Han såg så söt ut där han låg i blåbärsriset helt utslagen. Lillen. Han var inte riktigt van med alla nya intryck.
082516När vi sedan vandrade neråt igen så stannade vi länge och åt blåbär. Det fanns så otroligt mycket blåbär där! De växte så tätt och de var så stora och saftiga.
082517082518Älskar dessa vackra bomullsblommor. Just denna vyn påminner mycket om en tavla jag målat i min kommande kollektion. Där finns mycket av dessa ulliga, vita blommor.
082519På eftermiddagen körde vi iväg från Stekenjokk en sväng och hittade in på en vacker väg över en fors, som heter Leipik vägen. Det var en sådan otroligt vacker vy över skogarna och vattnet. Vi stod först på bron en stund och bara betraktade utsikten.
082521Sen gick vi ned till vattnet. Nanook tog ett bad och jag fick dricka av det goda fjällvattnet. Åh vad jag älskar vattnet i fjällvärlden. Det är så rent och klart. Och vissa forsar har en grönblå nyans.
082520Det var mäktigt att sitta här och lyssna på kraften från det forsande vattnet.
082543Vid kvällstid var vi åter tillbaks till vårt kära Stekenjokk. Jag ville vara där för att fånga solnedgången och se fjällen i det mjuka kvällsljuset.
082522Och äntligen var det dags för min efterlängtade trumma att se ljuset. Minns ni? När jag var uppe i Abisko i maj och fick en sådan stark vision till en film att jag ägnade dag som natt åt att filma scener så att jag skulle kunna göra verklighet av min vision. (Inlägget finns HÄR) Och så hade jag skapat en scen i huvudet där jag behövde en stor Shaman-trumma. En liten, kort scen, men som kändes livsviktig för mig. Jag kunde bara inte släppa tanken om trumman, och förgäves åkte jag runt i hela Abisko och letade och frågade efter en trumma, men utan resultat. Ni är många som frågat hur det gick med trumman, och om jag hann få tag i någon i tid. Tyvärr lyckades jag ju inte få tag i någon under resan, så därför ville jag inte heller göra klart filmen. Ingen film utan trumma. Men på min självaste födelsedag, den 29 juni, fick jag åka och hämta ett paket på posten. En riktig Shaman trumma. Precis så som jag drömde om att den skulle se ut. Tack, tack tack Trumslagaren.se som skickade trumman till mig ♥
082523
082524Så nu kunde jag filma klart scenerna. På en kulle mitt i Stekenjokk stod jag i kvällssolen och trummade så det stod härliga till! Och det kändes så mäktigt på något vis. Det dova, kraftfulla ljudet från trumman blandat med de susande fjällvindarna. Det var nästan så att jag var rädd att jag skulle locka till mig ett åskväder eller liknande.082544Solnedgång över Stekenjokk.
082525Vi stannade till vid ett stort fällt av ängsull och gick ut för att möta kvällens sista solstrålar.
082530082533082526Den här stunden var ren magi. Jag kan fortfarande knappt titta på dessa bilder utan att få tårar i ögonen. Jag vet inte varför, men den här stunden var så stark.
082531Det var något med Nanook som var så vackert just denna stunden. Hans blick. Det var som om han också såg ut att känna samma tacksamhet som jag själv, av att få dela denna stunden tillsammans. Som om han också såg allt det vackra.
082527Efter att jag tagit korten så satt vi bara där bland blommorna och tittade på det sista av solnedgången.  Jag hade kunnat fota mer bilder på solnedgången men jag ville inte. Det var som om jag bara vill få den där stunden helt och hållet tillsammans med Nanook. Det var så vackert på alla sätt och vis. Jag blev så rörd att jag grät lite. Det var som att jag kände en blandning av total lycka och sorg samtidigt. En lycka över att få dela solnedgången över Stekenjokk med Nanook, och se lyckan i hans ögon. Och en sorg över vetskapen att han en dag inte kommer finnas kvar här.  Att han nog kommer lämna livet mycket tidigare än mig själv. Bara tanken får mig att vilja skrika. Jag vet inte varför de tankarna kom över mig så starkt just då, men hela den där stämningen gjorde mig så känslofull. Och mitt i allt, en vacker sorg över tanken på att den här stunden då kommer vara ett minne som värmer mitt hjärta. En stund jag aldrig kommer glömma.
082529082545

082535När solen gått ner och mörkret börjat falla, så satte vi oss i bilen igen och körde genom de blå bergen i skymningen. Jag visste inte vart vi skulle åka härnäst, men jag bara följde vägen, genom kvällen och genom natten. Genom de jämtländska skogar och stilla sjöar.
082536Vi körde ganska långt på kvällen. Jag kände mig så pigg att jag nästan hade kunnat köra raka vägen hem. Men jag ville sova ute en natt till. Och vi stannade till lite här och var för att titta på vackra vyer.
082538Så kom natten med sitt mörker, och vi körde fortfarande genom mörka vägar någonstans i Jämtland. Och som från ingenstans så blåste ett gigantiskt norrsken upp över himlen. Jag stannade till på en rastplats för att gå ut och fota, och där blev också vår plats för övernattning. Det var ett av de starkaste norrsken jag någonsin sett. Det var nästan en lite kuslig känsla att stå där ute i mörkret, på en plats jag inte kände till, och se detta mäktiga ljusfenomen dansa ovanför mig. Det kändes som om jag när som helst skulle lätta från marken och sugas in i det.
082537Jag ställde bilen så att jag kunde somna med det dansade norrskenet bakom granarna. Nanook låg och snarkade i baksätet och jag låg inlindad i ett tjockt täckte i framsätet, och tittade på norrskenet tills mina ögon slöts. Hade inte kunnat drömma om en mer perfekt sista natt på vår resa.
Och här kommer en liten film från resan. Den blev längre än jag trodde, men hoppas ni har tid att se hela ♥  Tack för att ni följt mig på resan och för alla era fina kommentarer och tips! Stor kram på er från mig och Nanook!

FacebookTwitter

Några dagar som ger minnen för livet

Hej mina solstrålar!
Åh, ledsen att jag inte uppdaterat här sedan i måndags. Jag hoppades ju kunna göra i alla fall något mer blogginlägg, men datorns batteri tog slut utan att jag visste ordet om det. Men nu är jag åter hemma i Grundtjärn igen hos min Johan och alla djur, och jag har fotat slut på kamerabatteriet, fyllt två stora minneskort med bilder och filmer, och fyllt mitt hjärta med de vackraste vyer och minnen.

Åh, jag får en reaktion att jag vill gråta när jag tittar på bilderna som jag just nu håller på att överföra till datorn. Det väcker redan så mycket minnen och känslor. Det har varit tre magiska dagar och det känns nästan som jag varit borta mycket längre. Och att bara se Nanook så lycklig har varit den största lyckan med resan. Att få dela detta äventyret med honom och ge honom den bästa födelsedagspresent han någonsin kunnat drömma om. Jag är så tacksam och glad för dessa dagar.

Jag har så mycket att berätta och visa er. Har massvis med bilder och filmer att gå igenom nu så i några blogginlägg framöver kommer ni få höra mer från vår resa. Ska läsa och svara på era kommentar sedan också! Tusen tack för alla tips också med ställen att besöka. Jag har försökt hinna med så mycket som möjligt, men Stekenjokk stal mitt hjärta. Så vi spenderade mycket tid där.

Nu blir det lite kvällsmat och vila här hemma. Tack för att ni följt med så gott ni kunnat!
Visar tre bilder jag hunnit överföra så länge. Så kommer det mer sen.
Puss och kram från mig och en väldigt trött och nöjd Nanook ♥
082405Det känns konstigt att tänka att vi igår låg här på en fjälltopp och njöt av den värmande solen och de friska fjällvindarna. Vilken känsla det var. Vilken frihet. Det kändes som vi var uppe i himlen.
082402Att bara få se dessa landskap är som det godaste ögongodis man kan tänk sig. Flera gånger har jag nästan velat nypa mig i armen för att jag trott att jag drömt.
082401Hans ögon har lyst av lycka under hela resan. Som att han ständigt har gått runt med ett leende. Det har värmt mitt hjärta må ni tro. Nu ligger han och sover gott på mattan här i köket, och jag tror han är lika lyckligt över resan som jag. Så många minnen som kommer finnas med för resten av våra liv.

FacebookTwitter

Bland forsar och fjäll

Hej på er!
Efter många mils bilkörning idag befinner jag mig nu på en väldigt vacker plats strax utanför Saxnäs i Västerbotten. Även denna gång längtade mitt hjärta norrut. Nanook ligger utanför bilen och sover trött på marken medan jag sitter här inne i bilen med datorn i knät. Jag tänkte att jag bara ville lägga upp ett litet blogginlägg med några bilder från idag, även om vi största delen spenderat dagen i bilen. Men det har verkligen gått jättebra. Nanook lyser av lycka. Han har badat i sjöar och forsar, fått riktigt god hundmat och nosat runt på nya platser. Och bara att åka bil är något han älskar, så jag tror nog han njuter av den här resan lika mycket som jag.

Åh, vad jag älskar att få fara iväg såhär. Få lite ny inspiration och se nya platser. Bara följa med vindarna och se vart man hamnar.
Tack för era jättefina kommentar på förra inlägget! Kommer svara er senare. Just nu måste jag försöka spara på batteriet till datorn : )

Nu blir det strax lite matlagning på gasköket. En soppa och några mackor. Mums!
Önskar er en fin kväll! Kramar från mig och Nanook ♥
082202För någon timme sedan satt vi här och lyssnade till ljudet av den dansande forsen, strax innan Trappstegsforsen. Vilken fantastisk vacker plats!
082203Bergen kallar!
082205082204

FacebookTwitter

On the road again

Bilen är packad och klar och jag sitter här med en kopp kaffe, redo att snart ge mig iväg.
Igår fyllde Nanook 6 år, och för att fira våra år tillsammans så får han följa med mig på en liten roadtrip i några dagar. Efter att jag gjorde min bilresa till Norrbotten i maj månad så har jag längtat efter att göra något liknande igen. Bara ge mig ut på vägarna och se vart jag landar. Upptäcka platser jag aldrig tidigare sett och bara stanna till vart jag vill. Det är bland det bästa jag vet.
Även om det blir mer jobb med att ta med sig Nanook, så är det värt det. Han kommer bli alldeles överlycklig för denna resa!
082201Det blir inte en lika lång resa denna gången, men några dagar blir vi nog ute. Jag har ett mål med vart jag ska fara, precis som förra gången, men resten får vi se. Älskar att inte ha allting planerat och spikat. Jag tar det som det kommer och så får vi se vart vi landar.
Min tanke med resan är att jag bland annat ska fota lite nya naturbilder, och fota månadens bilbilder, filma scener till filmen jag håller på med, och såklart njuta av vårt vackra landskap och dela glädjen med Nanook. Så det blir många flugor i en smäll!

Åhh, jag är så glad och förväntansfull! Det kommer blir så himla kul! Självklart tar jag med mig ”kontoret” på resan, så om internet och annat funkar som det ska så hoppas jag kunna lägga upp ett och annat blogginlägg under resans gång, och så får jag lägga upp resten av bilderna sedan när jag kommer hem. Eftersom jag har Nanook med mig nu blir det inte lika lätt att gå in på caféer och hotell och ladda datorn och annat. Men det ordnar sig!

Nu kan man ju följa med i vardagliga händelser på Instagram i mobilen, kallat ”Instagram stories”. Liknande snapchat, där man laddar upp bilder och videoklipp som ligger kvar i 24 timmar innan de försvinner. Så där kommer jag uppdatera med en hel del videoklipp under dagarna. Så om ni vill vill hänga med lite mer detaljerat under resan så kan ni hitta mig på Instagram under namnet @jonnajinton.

Så, nu far vi! I kväll hoppas jag att jag kan lägga upp ett inlägg och visa vart jag befinner mig någonstans.
Önskar er en alldeles fantastisk måndag. Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Nattljus

Tänk om man kunde spara vissa stunder och uppleva dom om och om igen? Som att spela upp en film med vårt liv. Ibland önskar jag det, samtidigt som jag tänker att en del av livets skönhet är att vi just måste ta tillvara på varje stund, av vetskapen att den aldrig kan komma tillbaks på samma sätt igen. Vi vet att varje dag, varje ögonblick är det enda ögonblick i vårt liv som ser ut precis så. Vare sig det är en grå, regnig vardag på jobbet eller en stund av fullkomlig lycka. Det är tid som är lika värdefull. Jag tycker om att påminna mig om det ibland.
Livet händer just nu.

Och sen har vi ju ändå förmågan att uppleva saker som hänt igen. Genom våra tankar och minnen. För när jag tänker tillbaks på den här natten mot midsommar, för snart två månader sedan, så upplever jag allt igen. Jag känner solens sista, mjuka strålar som lyser upp landskapet i ett gyllene ljus, och de ljumma vindarna som doftar av skog. Jag känner mossan på stenen under mina fötter och jag hör ljuden av myggen och kameran en bit bort. Jag ler när jag tänker på den stunden, och den natten. En av mina absolut finaste sommarminnen.
081903Det kommer sådana stunder ibland när allting tycks falla på plats vid precis rätt tid. Så kändes det den här natten. Det var en av årets ljusaste nätter, och egentligen juni’s allra första riktigt vackra kväll och natt. Jag kände en sådan lycka över att få vara där precis just då, och se hur färgerna skiftade på himlen allt eftersom solen steg ner bakom horisonten.
081902081901081905Jag stod kvar tills solen hade gått ner. Sedan fortsatte jag iväg ut i natten för att upptäcka mer vackra platser. Jag fotade, filmade, slogs med myggen och snubblade över klänningen. Men jag fick mycket fina bilder och filmer den natten, och många vackra minnen som får mig att le i hjärtat.
081906Nu hoppas jag att augusti bjuder på lite fler vackra sommarkvällar att fånga. Vill passa på att önska er en jättefin helg! Tack för allt fint ni skriver. Ta hand om er så hörs vi snart ♥ Kramar

FacebookTwitter

I en värld av berättande

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Nextory
081810

Om jag ska vara helt ärlig, så var det väldigt längesedan jag läste en riktig bok, från början till slut. Kanske flera år sedan. Det har mest blivit att jag tagit fram någon bok när jag ska lägga mig, och hinner läsa en sida innan jag somnar med boken i famnen. Ofta då en faktabok av något slag. Om symboler och gyllene snittet i naturen, om indianer och shamaner, eller kanske den stora boken om universum. Men den är så tung att hålla upp när man ligger ner så den läser jag bara när jag är riktig pigg.

Jag hade heller aldrig någonsin lyssnat på en ljudbok, fram till för två veckor sedan när jag fick ett erbjudande om att göra ett samarbete med tjänsten Nextory som har just ljudböcker och e-böcker. Det konstiga var att jag sedan min resa till Norrbotten i maj många gånger funderat på att lyssna på en ljudbok, eftersom jag under alla de hundra milen jag körde insåg att det var så otroligt mysigt att lyssna på någon som berättade om något. Det kom sådana där dokumentärer på radion ibland, och ofta blev jag så fast i berättelsen att jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart även om jag egentligen skulle gå ut och fota. Det är så det ska kännas. Det är väl så nära man kan komma känslan av att inte kunna lägga ifrån sig en bok för att man bara måste fortsätta läsa.

Men i och med samarbetet med Nextory så har jag också fått använda deras tjänst gratis en månad (vilket ni också har möjlighet till, läs mer om erbjudandet längst ner i inlägget) och har därför börjat lyssna på mitt livs första ljudbok, och tänkte berätta lite om detta. Jag insåg att jag gör detta inlägget så fruktansvärt mycket längre än vad jag egentligen behöver, men det finns så mycket att skriva om detta ämne. Det känns nog lite som om jag gläntat på en dörr som länge vart stängt. Dörren in till böckernas värld.
081808Jag får då och då böcker skickade till mig av olika förlag och författare, antagligen med lite hopp om att jag ska läsa den och kanske ge ett uttalande om boken här på bloggen eller i andra sociala medier. Jag älskar att få böcker. Det känns som att få en liten skatt. En skatt av någons inre värld och av någons tid. Jag blir lika glad även om det är böcker som jag i min vildaste fantasi aldrig ens skulle titta på i en bokhandel, och allra sist köpa. Men det är det som är så kul med det. Jag gillar tanken på att det är en bok som det kanske var meningen att jag skulle få.

Den här boken ”Körsbärslandet” av Dörte Hansen fick jag i början av sommaren. Utan att egentligen veta om det är en bok jag kommer tycka om så sa jag till Johan ”Den här ska jag läsa under sommaren!”. Blev det någon bokläsning tror ni? Inte ens en sida.
Problemet för mig är tiden. Eller, det känns orättvist att säga så. Vi har alla lika många timmar per dygn. Jag kanske ska säga prioriteringen. Enda stunderna jag känner att jag har tid, ro och lust att läsa en bok är när jag går och lägger mig, och som jag skrev innan så hinner jag knappt läsa en sida innan jag blir så trött att ögonen går i kors. Så därför har jag senaste åren knappt läst något. Jag vill, men jag hittar ingen sätt att få det att fungera med min vardag just nu.

När jag skulle prova Nextory nu i augusti så såg jag till min förtjusning att denna boken fanns som ljudbok där. Så det var ingen tvekan av val, jag hade ju redan bestämt mig för att läsa denna boken, som handlar om en kvinna som heter Vera och som var ett flyktingbarn från Ostpreussen.
081809Så senaste tiden så har jag lyssnat på ljudboken lite då och då. Många gånger inne i ateljén eftersom jag spenderat mycket tid där. Oftast lyssnar jag på musik, men det kommer stunder när jag inte alls vills lyssna på musik när jag målar. Då vill jag lyssna på något lugnt prat. Sällan har radion just exakt det som jag vill lyssna på, och då har ljudboken passat perfekt.
081801081803Jag är alltid väldig noga med vad jag lyssnar på när jag är inne i ateljén, likaså när jag redigerar bilder eller skriver blogginlägg. Jag måste ha ”rätt stämning”. Ibland räcker tystnaden. Men oftast vill ja ha något form av ljud som inspirerar. Det blir mycket instrumental musik, men ibland musik med lite mer drag i.  Ofta sent på kvällarna tycker jag om att lyssna på ett pratigt radioprogram. Men det är skört med radion, för rätt som det är kommer en jobbig låt eller något som stör. Eller att de pratar om ett ämne som inte passar in. Så jag har verkligen njutit av att kunna lyssna på en ljudbok dessa stunder istället. Då vet jag vad jag får. En lugn, harmonisk röst som berättar och får mig att lyssna sådär intensivt så att jag knappt tänker på vad jag gör. Och de stunderna är de bästa.
081805Här om dagen var jag inne i vedboden för att fota lite bilder när jag lyssnade på ljudboken. Jag älskar ljuset och hela stämningen där inne. Så jag gillar att gå in där ibland för att fota vissa saker, och för att få lite inspiration.
081806Men jag fastnade verkligen där inne. Trots att bilderna var klara så satt jag kvar på den gamla träkistan länge och bara lyssnade. Det blev en sådan otroligt fin stund på något vis. Ljuset föll in så vackert mellan springorna i träväggarna. Sommarvindarna blåste starkt utanför och fick hela ladan att knaka till ibland. Jag riktigt myste där jag satt skyddad från blåsten och tittade på svalorna som flög omkring uppe bland takbalkarna.

Ibland har jag fått för mig att det inte är bra att läsa böcker, se på filmer osv när jag själv är mitt uppe i en skapande process. Som att jag är rädd att jag ska påverkas så starkt av det att jag tappar fotfästet i min egen värld ett tag. Men när jag satt där i ladan och lyssnade den här dagen, så var det som om jag verkligen insåg hur skönt det var att för en stund lämna sin egen bubbla, och kliva in i någon annans värld. Att fullt ta del av något som någon annan skapat i sitt inre. Som att få en paus.

Sen, att lyssna.
Hur ofta gör vi det numera egentligen? Och då menar jag att verkligen lyssna, för att ta in. Och inte lyssna för att ge ett svar.
Vad underbart det är. Det påminner mig om när jag var liten och mamma och pappa läste sagor varje kväll. Av min barndom så är det bland det starkaste minnena jag har. Berättandet, som funnits i oss sedan urminnes tider. Som lär oss fantisera och visualisera. Så viktigt det är.

Som Einstein sa ”Om du vill att dina barn ska bli kloka, läs sagor för dem. Om du vill att de ska bli ännu klokare, läs fler sagor för dem.

Så jag är glad, att den moderna tekniken gjort det möjligt att lyssna på böcker, och inte bara läsa dom. Jag tänker också att det måste vara en underbar utveckling för de som har skadad syn eller är blinda. Ett steg i rätt riktigt, och något jag kommer fortsätta med framöver.

Som sagt, så har jag ett samarbete med Nextory och får nu erbjuda mina läsare en gratis månad för att prova på deras tjänst. De har tusentals titlar i både e-böcker och ljudböcker som man kan läsa/lyssna på offline. Det är heller ingen bidningstid om man skulle vilja börja prenumerera på tjänsten. Om ni är intresserade av att prova detta, så får ni en gratis månad HÄR. Se till så att koden JONNA står med som kampanjkod.

Vad har ni för relation till böcker/ljudböcker/e-böcker? Läser ni mycket? Skulle vara jätteroligt att få höra lite om era tankar. Och ge gärna tips på böcker ni tycker om! Så får jag lite tips inför vad nästa ljudbok blir framöver ♥

FacebookTwitter

Att vakna med skogen

Jag var väldigt trött i morse, men efter den tidiga frukosten begav jag mig ut i skogen en stund för att vakna upp i takt med att solen steg genom träden. Det där gyllene morgonljuset är bland det bästa jag vet. Att sitta på den mjuka mossan under ett träd och känna de där första, varma strålarna i ansiktet och samtidigt lyssna på skogens vackra ljud, det ger en speciell känsla jag inte ens kan sätta ord på.
081701081707081705081704081708081703Efter denna vackra morgon i skogen är jag redo för den nya dagen.

Önskar er alla en jättefin onsdag! Kramar ♥

FacebookTwitter

Into the woods

Efter en ganska lång period med kyla och rusk kom äntligen en riktigt fin dag idag, med blå himmel och sol. Så i eftermiddags bestämde jag mig för att åka ut i skogen en sväng. Jag längtade efter att bara ströva omkring bland det mjuka skogsljuset, äta blåbär och känna doften av mossa och gran. Jag tog med mig kameran och Nanook, och det blev en stund som förgyllde hela dagen.
081610081602Jag hade tagit med mig en liten skål att plocka blåbär i, men det vart mest att jag åt själv och gav till Nanook. Så jag fick inte med mig något hem. Men det spelade ingen roll. Det var den där stunden ute i skogen som var det viktiga. Blåbär kan jag plocka en annan dag.
Att äta färska blåbär direkt från riset är ju bland det godaste som finns.
081606081604Nanook älskar blåbär och äter dom direkt från riset, men ibland äter han direkt från min hand. Han är så söt när han gör så.
081611081608081601Jag spelade in en liten videoblogg medan vi var i skogen, som jag tänkte visa för er nu. Bara några små klipp från en stund som betydde så mycket ♥
Så nu är jag påfylld med lite energi från skogen. Det behövs ibland, speciellt om man spenderat mycket tid inne senaste tiden när det varit så kallt och mulet ute. Den här stunden kommer jag leva gott på länge.

Hoppas ni haft en jättefin dag! Kram på er ♥

FacebookTwitter