Toner i natten

De allra vackraste stunder jag haft i naturen, är när det blir en sådan där alldeles speciell stämning som bara sker någon gång ibland. När det på riktigt är som om naturen är där och sjunger med. En känsla av närvaro. Som om den vet precis vad det är jag vill skapa, och hjälper till att göra verklighet av den. När gränserna mellan saga och verklighet suddas ut.
När det blir som om vi skapar något tillsammans, där vi är lika beroende av varandra.

Det är så obeskrivligt kraftfullt.

Under stjärnorna

Godkväll på er!
Jag kom just in efter att ha varit ute i höstmörkret och tittat på en alldeles stjärnklar himmel och ett litet, svagt norrsken bakom skogen i norr. Jag skulle egentligen bara ut för att hämta in mattorna som jag hade glömt ute på vädring idag. När jag fick se den stjärnklara himlen var jag bara tvungen att ge mig ut med kameran en stund.

Det är det här jag älskar med den här tiden på året. När mörkret kommer så för det ändå med sig ljus i så vackra former. Stjärnor och norrsken. Det gör att årets mörka tid blir så mycket lättare att ta sig igenom. Då och då får jag njuta av en stjärnhimmel att drunkna i.
Som ger livet lite perspektiv. Och ett norrsken som sätter färg på gråa dagar.
Norrskenet över skogen i norr. Det var ett ganska svagt norrsken, men det kan säkert växa till sig under kvällen. Blev lite fundersam över de tre strecken som ser ut som små stjärnfall/plan/satelliter. Tänkte inte på det när jag tog bilden. Undrar vad det kan vara.
Bästa kvällsaktiviteten; att sitta på grusvägen och titta på stjärnhimlen. Men nu börjar kvällarna bli riktigt ruggiga. Speciellt nu när det blåste. Så det börjar nog bli dags att ta fram säckarna med vinterkläder.
En bild på kvällens stjärnhimmel. Jag blir alltid lika rörd av att titta på bilderna i efterhand. Eftersom jag har lång slutartid på kameran så fångar den upp mer stjärnor än vad våra ögon kan se. Men bara vetskapen om att allt detta, och mycket, mycket mer omger oss ute i rymden….det är ofattbart. Älskar verkligen att få tappa fotfästet bland stjärnskådning en stund. Det blir så skön avslappning på något sätt.

Nu vill jag passa på att önska er en fin kväll, om ni inte redan sover. Godnatt! ♥

God morgon

Godmorgon mina stjärnor!
Det var så mysigt att vakna upp hemma i Grundtjärn i morse, även om det blev väldigt tidigt efter en natt med för lite sömn. Vi klev upp långt innan solen gått upp för att äta frukost tillsammans innan Johan sedan begav sig iväg till jobbet i Örnsköldsvik. Han gör det så bra, som orkar pendla så långt.

Jag tänkte först gå och lägga mig en stund till, men piggnade till och satt länge vid köksbordet och drack kaffe och myste med Nanook. Allt kändes så lugnt och stilla, och jag ville bara vara kvar i den känslan en stund innan den nya dagen började.


Det blev ett antal lyxiga koppar med cappuccino under min vistelse i Stockholm. Men riktigt kokaffe, det tycker jag ändå slår allt.
Det blev en skön start på måndagen. Nu har det ljusnat ute och det ser ut att bli en blåsig, mulen oktoberdag. Men vad gör väl det. Nu blir det en morgonpromenad i höstrusket. Vill bara önska er alla en riktigt fin start på den nya veckan.

Kramar ♥

Galakvällen

Efter en händelserik helg med gala i Stockholm under helgen så har jag och Johan precis nu kommit hem till lugnet i Grundtjärn. Det har verkligen varit några riktigt roliga och intensiva dagar.
Jag har fått träffa så många fantastiska människor, och jag har fått varit med när några av mina fina vänner tagit hem sina väl värda pris under galan för Stora Influencerpriset. Jag hade såklart tänkt skriva under lördagen för att berätta hur det gick för mig, eftersom jag förstår att ni säkert varit nyfikna. Tyvärr tog jag inte hem något pris, men jag är så obeskrivligt tacksam för alla ni som röstade på mig. Vet att ni är många som röstade så mycket ni bara kunde. Och det är jag SÅ tacksam för.

Att bli nominerad i tre kategorier känns också som en vinst för mig, och att få vara med på den roliga galan vart en fantastisk upplevelse!
Jag hade så himla otur, för min kompaktkamera (som jag använder till att vlogga eller när jag inte har med mig min stora kamera) gick sönder i samma veva som jag kom till hotellrummet i torsdags. Skärmen har varit sönder ett tag och nu gick den bokstavligen i två delar. Kände mig helt naken utan kamera, men som tur har så har jag ju mobilen. Så det blir några mobilbilder från kvällen istället. Jag fotade nästan ingenting, eftersom så mycket fokus gick åt annat under kvällen. Den här bilden på mig och min älskade, stiliga Johan la jag upp på Insta-Stories bara några minuter innan vi skulle gå ned till galan.

Jag var SÅ nervös innan att jag var tvungen att dra ut på tiden på hotellrummet. Galan var ju bara en hiss bort, eftersom den var i samma byggnad som hotellet. Och jag kände att jag i alla fall behövde se till att få ordning på andningen innan vi gick ut ur rummet. Kände mig alldeles darrig och kallsvettig. Men efter en stund med att försöka ta några djupa andetag så kändes det bättre. Jag var så tacksam att jag hade Johan bredvid mig. Och när vi kom ned till minglet så möttes jag direkt av vänner och kramar, och folk som jag kände. Det gör det ju alltid så mycket lättare!
Det var väldigt festligt och stämningen var på topp. Här står Linda Hörnfeldt och hälsar oss alla välkomna innan det var dags för prisutdelning. Jag var den första prisutdelaren, och det var skönt att få det gjort. Själva prisutdelningen var det jag var mest nervös för på hela kvällen.
Min underbara vän Angeliqa Mejstedt tog hem priset ”Årets samarbete” för sitt otroliga engagemang och samarbete med Morakniv och ”Kvinnliga äventyrare”. Är så glad att hon tog hem detta pris. Hon är SÅ värd det! ♥

Och fantastiska Elin Kero tog hem priset som ”Årets Kreatör”. Hon är bland annat en helt otrolig fotograf och jag beundrar henne SÅ mycket. Hon var så värd att vinna detta pris! Jag blev så ledsen nu när jag såg att jag inte fotade Elin när hon tog emot priset på scenen. Men jag var inte i min sinnes fulla bruk under prisutdelningen. Det känns som en enda stor blackout haha. Men gå gärna in på hennes blogg för att se bilder! ♥

Och vinnaren av ”Årets Influencer” gick till fantastiska Margaux Dietz med en storslagen seger. Stort grattis! ♥
Efter prisutdelningen fortsatte minglet långt in på kvällen. Det var så roligt att få chans att träffa många som jag tidigare bara haft lite kontakt med på nätet. Och att även få träffa och bekanta sig med nya kreatörer. Även om just mingel gör mig så nervös så kändes det väldigt skönt och avslappnat efteråt. Det blev ännu en kväll jag kommer minnas för resten av livet.
Jag och Johan hade bokat ännu en natt på hotellet så att vi inte skulle behöva stressa hem morgonen efter galan. Det var väldigt skönt att bara ha en lugn dag på hotellet och landa efter galan. Vi åt en god middag och träffade vänner på kvällen. Och jag badade i badkaret varenda dag som vi var på hotellet. Till och med två gånger en dag! Så jag har verkligen njutit fullt ut av den här kvällen i Stockholm.

Men som alltid så kändes det väldigt skönt att komma hem igen. Till lilla Grundtjärn, och till våra glada djur.
Är så tacksam för en fantastiskt helg. Nu blir det till att krypa ned i sängen och ladda för en nystart.

Återigen, tack från djupet av mitt hjärta alla som röstat och engagerat sig under månaden. Ni är underbara.
Mina älskade läsare, ni betyder allt.

KRAM på er, så hörs vi i morgon ♥

Livet leker

Hej på er!

Alltså ni är ju bara för underbara! Vilken OTROLIG respons ni gett mig på mitt förra inlägg om min nya familjemedlem. Jag är så himla tacksam att jag får dela glädjen med er. Det gör det hela ännu mer fantastiskt. Tack mina älskade läsare. Ni gör mig så glad.

Mitt förra inlägg blev ett av de mest gillade inläggen jag någonsin gjort. Tycker bara det är så himla fint, att inlägget där jag berättar att jag köpt en ko blir ett av de mest populära någonsin. Jag tycker det säger så mycket om er som läser den här bloggen. Ni är så öppna, så förstående, så nytänkande och så fulla av kärlek. Det visste jag såklart redan. Men det här berörde mig verkligen lite extra.
Tack!
Tidigt i morse kom Frida Bylund hit, mjölkbonden från Myckelgensjö som äger kvigorna som går här och betar i Grundtjärn på somrarna. Ni som följt bloggen länge har sett henne här lite titt som tätt. Vi träffas inte jätteofta, men hon känns ändå som en sådan där vän som man kommer ha för resten av livet, oavsett hur långt det gått mellan vi träffats. Det är så roligt att sitta och prata med henne och få ta del av hennes liv som bonde.

Som jag skrivit flera gånger tidigare, så var det ju mycket tack vare henne som jag kunde stanna här i Grundtjärn de första månaderna efter att jag hade flyttat hit. 21 år var jag då. Jag hade inte så mycket pengar, och inget jobb, och ingen plan över hur jag skulle klara av att bo och leva här. Det var då som Frida gav mig jobb som målare på bondgården i några månader. Det kan tyckas som en simpel sak, men för mig var det avgörande för att jag överhuvudtaget skulle få in en ”fot” i mitt nya liv. Det i sin tur öppnade ju upp att jag började med bloggen, som sedan ledde vidare till andra saker. Så jag känner verkligen en evig tacksamhet att jag fick ett sådant varmt välkomnande av både Frida och byn Myckelgensjö, som är en ”grannby” till Grundtjärn.
Och nu, drygt sju år senare sitter vi här och skriver på ett köpekontrakt för kvigan Stjärna. Så nu är det verkligen på riktigt. Det känns så himla roligt och spännande. Nanook verkade väldigt glad han med. Jag längtar så tills jag får lära känna Stjärna ännu mer och dela det med er. Kanske kommer vi någon dag vara med om när hon får sin första kalv? Då har jag plötsligt inte bara en ko längre 🙂
Det var väldigt mysigt att få börja dagen med köpekontrakt, många koppar kaffe och prat om allt mellan himmel och jord.
Senare på dagen var det dags för mig att köra till Örnsköldsvik. För nu väntar ju en väldigt spännande helg i Stockholm, med galan för Stora Influencerpriset där jag är nominerad i tre kategorier. Jag pendlar mellan att vara supernervös, supertaggad och livrädd. Men jag ser verkligen fram emot den här kvällen så otroligt mycket. Det känns så roligt att få träffa vänner och bekanta som jag både träffat tidigare eller haft kontakt med via Influencers of Sweden. Så det känns lite som att träffa mina ”kollegor”. Och sen har jag ju min älskade Johan med mig, som är mitt lugn i stormen. Min klippa.
Vägen mellan Grundtjärn och Myckelgensjö var så fruktansvärt lerig och hålig att jag stundtals höll på att köra fast. Den var så slirig att det inte gick att köra särskilt fort, men samtidigt var den så mjuk att om jag inte gasade på så skulle jag fastna. Detta är ju verkligen en av nackdelarna med att bo såhär. Vägarna har inte särskilt hög prioritet.

Men så mötte jag mamma på vägen, som var på väg hem från Bredbyn. Vi stannade och pratade i några sekunder när vi både undrade vad det var som luktade bränt. Det rykte från min bil och luktade lite ”fyrverkerier”. Jag hade för första gången finskor på mig så jag kunde inte ens ta mig ut ur bilen för att öppna huven om jag inte ville lera ned hela mig. Så mamma gick och kollade, men vi kunde inte hitta något. Så vi drog slutsatsen att det nog bara var bilen som hade fått jobba så hårt.
Efter det körde jag vidare och såg ingen mer rök från huven, och drog en lättnadens suck när jag tagit mig igenom den 1,3 mil långa lervägen fram till Myckelgensjö. Därifrån är vägen asfalterad fram till Örnsköldsvik som tur är.
Väl framme i Örnsköldsvik mötte jag upp med Johan, som ju jobbar där. Han slutade en timma tidigare idag så att vi skulle hinna med tåget som gick vid 16-tiden mot Stockholm.
Och nu sitter jag här på tåget med en sovande ängel bredvid mig. Det är bara en knapp timma kvar av resan så det känns skönt. Längtar verkligen tills vi kommer fram till hotellet i Stockholm. Om jag har förstått det rätt så ska det finnas badkar på hotellrummet och är det något jag älskar så är det badkar haha.
Och galan, som början 19.00 i morgon är ju på samma hotell som vi bor på, så det känns väldigt skönt att inte behöva åka någonstans. Nu kan vi bara ta det lugnt och invänta den roliga kvällen.

Vill bara tacka er igen för alla fina kommentarer och allt ert underbara engagemang. Ni är bäst ♥
Hoppas ni har en riktigt fin kväll allihopa! Stor kram på er 

Min nya familjemedlem – Stjärna

Vet ni vad? Jag är så glad så jag nästan spricker idag. Jag har nu nämligen köpt den vackraste, finaste lilla kon i hela världen. Jag är nu ägare till Stjärna, som jag skrev om för någon månad sedan här på bloggen. Hon är egentligen ingen ko, utan en kviga, eftersom hon ännu inte fått någon kalv.
Varje sommar så kommer mjölkbonden Frida Bylund’s kvigor hit för att beta på ängarna i Grundtjärn. Varje år blir jag lika lycklig när de kommer hit och livar upp byn. Ljudet av koskällor i den tysta sommarnatten är bland det bästa ljud jag vet.

Men i år var det lite extra speciellt. Samma kväll som kvigorna kommit till byn så gick jag och hälsade på dom, och jag fick syn på en kviga som fångade mitt hjärta vid första ögonblick. Hon hade en helt annan teckning än alla andra, och hon utstrålade något ovanligt mjukt och snällt. Hon var den första som kom fram och hälsade, och så blev det resten av sommaren. Varje dag som jag gick och hälsade på kvigorna så var hon den första att komma fram. Vi liksom fann varandra direkt, och jag döpte henne till Stjärna.
Nu i september så var det dags för kvigorna att åka tillbaks till bondgården igen över vintern, och jag kände verkligen en sorg när det var dags för mig att säga farväl till Stjärna. Det var inte så stor chans att hon skulle få komma tillbaks till Grundtjärn nästa sommar, eftersom det snart var dags för henne att få en kalv och bli mjölkko. Tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte flera gånger att jag önskar att jag kunde köpa henne så att jag kunde säkra att hon fick komma hit till Grundtjärn varje sommar, och så att jag kunde åka och hälsa på henne på bondgården när jag vill. Jag förstod ju att jag inte kan ha henne här i Grundtjärn, i alla fall inte än, eftersom en ko inte mår bra av att vara ensam.

Någon vecka senare skrev jag till Frida och frågade om jag fick köpa Stjärna. Haha, kan ju säga att det blev många skratt i den konversationen vi hade. Hon tyckte nog jag var lite tokig. Men som tur är så är Frida minst lika tokig. Roligare och spontanare människa får man leta efter. Men hon sa att det var möjligt och jag bad henne kolla upp vad det skulle kosta att köpa henne + kostnader för mat och hyra. Jag hade redan googlat lite på vad en kviga kostar och det är såklart inte jättebilligt. Och maten kostar en hel del den också. Kanske inte vad jag borde prioritera och lägga pengar på just nu. Men jag kände samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag bara måste köpa Stjärna. Det är värt varenda krona!

Så igår kväll blev det klart. Jag köpte en livs levande kviga. Min Stjärna.
Jag kan inte ens beskriva i ord hur glad jag var när det blev klart. Jag visste ju först inte om den ens var möjligt att genomföra. Jag ville ju inte att det skulle bli till en börda för Frida att jag köper en av hennes kvigor. Så det blev en sådan lättnad när jag visste att det gick att ordna. Så nu kommer hon alltså ägas av mig, även om hon tillhör Fridas gård. Och jag har valt att inte inseminera henne nu, så hon kommer alltså inte att få en kalv. Då kommer hon tillbaks till Grundtjärn nästa sommar. Ni kan ju ana att jag längtar!

I morgon kommer Frida hit med ett köpekontrakt, så det känns verkligen på riktigt. Och dessutom ska jag få hennes stamtavla. ÅH, jag är så överlycklig! Till och med Johan är glad! Och hela min familj blev superglad idag när jag berättade om min nya familjemedlem. Är så tacksam att jag har så öppna och härliga människor i min omgivning som glädjs med mig, oavsett vad. Till och med när jag köpt en ko ♥
Jag anar att även ni läsare kommer bli glada över denna nyhet.
Och min Stjärna har ju dessutom setts av miljoner människor över hela världen nu! Som Frida skrev idag ”Säg inte vart hon bor, jag vill inte ha några groupies här” hahaha.

För det är ju också en fantastiskt rolig nyhet för er som inte vet. Min senaste kulningsfilm som jag la upp på min Facebook-sida för två veckor sedan, där min älskade Stjärna kommer gående över ängen till min kulning, har nu fått över 10 miljoner visningar!!! Den har delats 240 000 gånger och har fått 33 000 kommentarer. Ni kan ju ana att dessa två veckor har varit helt galna. Alla mail-inkorgar svämmar över, företag och filmproduktioner hör av sig varje dag och vill använda min kulning, och jag har tiotusentals personer som efterfrågar min kommande kulnings-skiva. Snacka om att bli inspirerad och få en spark i baken till att faktiskt göra verklighet av den här skivan.

Är så tacksam för Stjärna. Det var hon som gjorde succén. Tänk om hon visste hur många som just i denna sekund sitter och tittar på henne. Min älskade Stjärna! ♥

Till sommaren ska jag lära henne att gå i grimma så att jag kan ta med henne ut på promenader i vår vackra by. Och en dröm vore att ta henne med några dagar till den gamla fäbodvallen utanför Myckelgensjö, ”Östalbodarna” och låta henne beta på det gröna gräset där hennes förfäder en gång för länge sedan spenderade sina somrar. Vet inte om det är möjligt att göra så, men det vore underbart!

Åh, jag är verkligen så himla glad över detta. Tänk vad en kviga kan skänka mycket glädje!
Hoppas att ni också tycker det här var en bra idé! Om ni har några tips eller annat som ni vill dela med er av till en nybliven koägare så får ni gärna dela med er av det.
Kram på er ♥

Allt för en bild

Hej på er mina underbara läsare!
Det är en väldigt regnig och grå oktoberdag här idag och jag kan ju inte annat än längta tillbaks när jag sitter och redigerar lite bilder från resan i söndags. Som jag skrev i tidigare inlägg så åkte jag och min mamma till Stekenjokk över dagen i söndags. Jag var ju där bara veckan innan, men behövde åka tillbaks för att ta en ny bild i bättre ljus. En bild som jag ska använda som ny header här på bloggen inom kort. Ja, man får allt vara lite petig och envis ibland.

Det där med ljuset är det allra viktigaste för mig när det gäller fotografering. Allt handlar om rätt ljus. Det är ljuset som sedan ger rätt stämning och färger. Det är också därför jag i princip aldrig fotar mitt på dagen. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, när ljuset är som mjukast.
Min mamma Anita hängde, och det blev en lite flashback när vi för drygt ett år sedan var i Stekenjokk för att jag skulle fotografera kampanjbilder till Hyundai. En resa som vi ofta skrattar åt nu i efterhand, även om det var några väldigt slitsamma dagar. Jag skrev ju ett långt inlägg om den resan, med en liten videoblogg som ni kan se här.
Så nu åkt vi upp igen, fast i samma bil denna gången, och för att jag istället skulle fotografera bilder till mig själv. Så det var inte alls med någon press utifrån. Mer en rolig liten resa, som jag hoppades skulle resultera i att jag skulle kunna ta den där bilden som jag faktiskt åkte dit för att ta. Det är ändå bara 22 mil till Stekenjokk härifrån, så det tar ändå inte så många timmar att köra.
Den här bilden tog jag när vi passerade Klimpfjäll. Åh, så fort jag kommer upp bland fjällen så händer något speciellt. Det är ju bara så fantastiskt vackert…
Vy från vackra Klimpfjäll.
När vi kom fram till Stekenjokk tog vi först en paus instill Saxån och drack lite kaffe. Jag kände mig alldeles överlycklig över att vara tillbaks igen. Vägen över Stekenjokk stänger ju nu i oktober och öppnar inte förrän till sommaren igen på grund av de enorma snömassorna. Redan nu låg det nysnö över de högsta fjälltopparna och luften hade plötsligt blivit mycket kallare sedan jag var här för en vecka sedan. Nästan alla trädens löv hade nu fallit. Det gick så fort.
Vi hade gott om tid på oss i Stekenjokk. Bilderna jag skulle ta behövde kvällsljus, efter att solen hade gått ned runt 18.30 tiden. Så vi tog det lugnt. Åkte runt och tittade och stannade lite här och var.

Haha, jag försökte flera gånger ta en bild på mig och mamma men det slutade bara med att vi låg dubbelvikta av skratt. Men dom bilderna blir ju såklart dom bästa. Lycka!
Underbara Stekenjokk! En del av dessa renar kommer snart att gå omkring i skogarna här i Grundtjärn under vintern, där de har sin vinterbetesmark.
När det började närma sig solnedgång var kameran riggad. Dock låg molnen som ett tjockt täcke på himlen. Och jag var ju helt beroende av kvällsljuset för att få till bilden som jag behövde. Det där med att förutspå väder i fjällen är helt omöjligt. Jag tog lite bilder även om det var moln och drog på mig jackan och vantarna mellan tagningarna för att hålla mig varm.
Efter ett tag tog jag en paus och gick in till mamma i den varma bilen. Medan jag hade fotat hade hon kört iväg en sväng. Jag måste ju alltid vara själv när jag fotar, något som min mamma är väl medveten om 🙂 Molnen låg fortfarande som ett täckte och jag började ana att jag nog inte skulle kunna få till den där bilden som jag ville. Mamma berättade att hon hade hittat en jättevacker gammal kåta längre bort intill vägen så vi bestämde oss för att fara dit en stund medan vi hoppades på bättre väder. Och jag är så glad att vi gjorde det. Vilken otroligt vacker plats, som säkert bär på mycket historia.
Inuti kåtan fanns en eldstad och jag hade gärna gjort upp en eld och stannat där över natten. Någon gång skulle jag vilja göra det. Vilken känsla.
Medan vi besökte denna vackra plats så började himlen att spricka upp lite, och vackert kvällsljus började strilas genom molnen. Äntligen. Det var nästan som om jag kände på mig att det kommer bli bra ljus tillslut. Jag kände ingen oro, trots att hela resan hänger på den här lilla stunden. Vi åkte tillbaks till platsen där jag skulle ta bilden igen, där jag hade lämnat kameran kvar på stativet.
I 45 minuter efter det så blev ljuset och himlen bara vackrare och vackrare, och jag gjorde glädjerop mellan bilderna jag tog. Jag var SÅ tacksam att jag fick det där kvällsljuset som jag behövde. När jag kände mig klar var tog jag den här bilden innan jag skulle bege mig tillbaks till bilen och värmen igen. Sedan åkte jag lycklig tillbaks till Grundtjärn igen, och var hemma innan midnatt. Tänk vad mycket man kan få uppleva på en dag sådär. Jag är så himla glad att jag åkte, även om det bara var för att ta en bild. Det var så värt det!

KRAM på er ♥

Lördagkväll

Idag har det varit en sådan otroligt vacker dag här i Grundtjärn. Sol och blå himmel. Kylig och fräsch oktoberluft. Mår så himla bra av höstens vackra dagar. Det är renande på något vis.
Nu på kvällen medan solen var på väg ned så var jag bara tvungen att ta med mig Nanook och gå ned till sjön en sväng. Det var längesedan jag njöt av en solnedgång i Grundtjärn nu.
Älskar att gå den här vägen över ängen ned mot sjön och se den vackra vyn över byn. Men det känns fortfarande så tomt när ingen Stjärna kommer och möter mig.

Nanook är lika badglad oavsett vilken årstid det är. Det är så roande att sitta och titta på honom och hans glädjerus varje gång vi är nere vid sjön. Han utstrålar verkligen lycka.
Tänkte bara skriva en liten lördagshälsning till er såhär på kvällskvisten. Jag hoppas att ni har en underbar helg!

I morgon så ska jag ut på en liten roadtrip igen. Jag ska till Stekenjokk, för att ta en bild i rätt ljus. Det låter kanske helt galet, men jag bara måste. Det var specifikt en bild som jag verkligen ville få till, men när jag var i Stekenjokk och fotade den så var det starkt morgonljus/solljus. Den behövs tas i kvällsljus, strax efter solen gått ned. Och i några dagar nu har jag gått och grubblat på om jag ska åka eller inte, och nu såg jag att det skulle bli fint väder i morgon. Snart stänger de vägen till Stekenjokk så jag visste att jag måste åka nu om jag ska få det gjort. Så, i morgon blir det en liten resa igen, men denna gången hänger min mamma med! Det ska bli riktigt roligt!

Hoppas ni får en jättemysig kväll! KRAM på er alla ♥