Utedag

Jag skulle egentligen sitta inne och försöka skriva klart en broschyr idag, men ibland så får jag inte fram ett ord. Det kan bli så när jag ska blogga ibland också. Det bara går inte. För det mesta kommer orden av sig själv och jag behöver inte tänka så mycket på vad jag ska skriva. Men ibland så blir det bara stopp. Ju mer jag försöker desto svårare blir det.

Så jag bestämde mig för att gå ut och greja idag istället. Bar in några lass med ved och gjorde ordning en korg med näver (som jag använder för att tända eld) och städade lite ute i verandan. Det är en hel del som ska göras inför vinterboningen. Många, många lass med ved som ska bäras in. Så det är lika bra att jag börjar lite smått nu.

Det var riktigt skönt att vara ute och greja. Det behövdes idag. Och det är ännu en underbar höstdag här och jag vill ta vara på varje soltimme som vi får nu, innan den riktigt mörka tiden kommer i november och december. Dessutom är färgerna på träden helt fantastiska nu. Vill vara ute så mycket jag bara kan!

Hämtar torr näver i vedboden.

Hämtar torr näver i vedboden.

Näver är det bästa som finns att tända eld med. Det går så fort att få fart på brasan då. Under vintern är det guld värt att ha lite näver när man tänder eld i kaminen en kylig morgon.

Näver är det bästa som finns att tända eld med. Det går så fort att få fart på brasan då. Under vintern är det guld värt att ha lite näver när man tänder eld i kaminen en kylig morgon.

Ni kanske minns att tranorna förstörde mitt potatisland i somras? Som tur var klarade sig tre-fyra plantor så jag fick i alla fall potatis som räcker till en middag. Det ska jag äta i kväll!

Ni kanske minns att tranorna förstörde mitt potatisland i somras? Som tur var klarade sig tre-fyra plantor så jag fick i alla fall potatis som räcker till en middag. Det ska jag äta i kväll!

Postat i Jonna Jinton | 13 kommentarer

Nattuggla

Tänkte att jag skulle lägga mig lite tidigare i natt. Försöka komma i säng innan 1 i alla fall. Jag lyckades nästan. När jag släckte lampan och lade mig bredvid Nanook och Nayeli i sängen så tittade jag upp mot stjärnhimlen utanför fönstret. Då fick jag se att det nästan var norrsken ute. Sådär svagt grönt ovanför trädtopparna som det blir ibland när det bara är ett svagt norrsken. Då kändes det plötsligt inte alls lika bra att gå och lägga sig.

Jag tog kameran, stativet och Nanook och gick ut en sväng. Det blev inte större norrsken än så, men det var väldigt vackert ändå. En skön liten nattpromenad.

Nu säger jag godnatt. Sov gott allihopa ♥

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 14 kommentarer

Ett känslosamt ämne

Idag har jag varit till Härnösand för ett möte med länsstyrelsen. Jag åkte dit med tre andra personer från grannbyarna Omsjö och Junsele. Mötet handlade om vindkraft. Eller rättare sagt vindkraftsparken som planeras att byggas här. Ni som följt bloggen ett tag vet vad jag pratar om (annars kan ni läsa något av mina gamla inlägg HÄR.), och ni vet också att det är en väldigt känslig fråga för mig. Något jag helst varken vill tänka på eller skriva om. Men jag tror att det är viktigt att jag gör det ändå.

Det här mötet ville vi ha med länsstyrelsen för att få några sista ord om hur vi som är berörda känner inför det här, och hur det kommer påverka oss och våra liv om det blir som planerat. Jag har ingen aning om vi på något sätt kunde påverka länsstyrelsen idag, men det känns i alla fall skönt att vi fått ett personligt samtal, där dem har fått tagit del av hur vi känner. Det kändes bra efteråt. Även om jag i kväll känner mig helt slut. Tankarna på vindkraften får mig att nästan slitas i bitar. Tänk om det faktiskt blir av?

Jag hade inte haft något emot om det var tal om 10-15 vindkraftverk. Men när det handlar om 154 vindkraftverk som är 210 meter höga…när det handlar om Sveriges största vindkraftspark som ska byggas några kilometer från ens hem, då blir det annat. Dem är mycket högre än självaste Kaknästornet. Nästan dubbelt så höga som Lisebergstornet. Tänk en telefonmast gånger fyra. Eller tänk såhär; En vinge är lika stor som en telefonmast! Ja, det går liksom inte ens att tänka sig vilka enorma as det här handlar om.

Att placera dessa vindkraftverk i en av Sveriges vackraste miljöer som dessutom är en av få platser där total tystnad fortfarande existerar, och en av få platser som är så långt bort ifrån ljusföroreningar att man kan se vintergatan sträcka sig över stjärnhimlen…ja det gör ont. Ända in i min själ. Jag tänker inte argumentera för eller emot vindkraft. För det finns självklart både för och nackdelar. Och det är inte att argumentera emot vindkraft som jag vill göra.
Men jag är defenitivt emot denna exploatering av vindkraft, som blir till enorma industriområden som gör det omöjligt för både djur och människor att bo i närheten.

Jag tror aldrig jag skulle klara av att se Grundtjärn förvandlas till ett industriområde. Det skulle göra alldeles för ont. Som det är just nu, så lägger jag allt mitt hopp i att det här inte blir av. Att de tänker om. Att de placeras på ställen där det inte blir lika stor kontrast. Exempelvis närmare städer där det redan är buller och ljusföroreningar. Eller varför inte längs motorvägar. Men här, i det vackraste av paradis. Det får bara inte hända.

En bild från mötet med länsstyrelsen idag. Jag tycker det var ett bra möte. Det kändes som om de faktiskt lyssnade på vad vi hade att säga. Det betyder mycket.

En bild från mötet med länsstyrelsen idag. Jag tycker det var ett bra möte. Det kändes som om de faktiskt lyssnade på vad vi hade att säga. Det betyder mycket.

Grymma "grannar" utanför länsstyrelsen. Roger Nilsson, Anita Berglund och Monica Blomström :)

Grymma ”grannar” utanför länsstyrelsen. Roger Nilsson, Anita Berglund och Monica Blomström :)

Den här utsikten är jag rädd om ♥

Den här utsikten är jag rädd om ♥

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 62 kommentarer

Inte så kaxig längre

I kväll var jag ner till sjön igen och tänkte göra ett första försök i att filma när jag balanserar stenar. Det gick inte så bra när jag upptäckte en liten blodigel på min arm. Då kan det se ut såhär:

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , 16 kommentarer

Dammkorn och guldkorn

Så var det dags att städa lite. Nanook fäller hår just nu så man nästan tappar hakan. Då blir det till att dammsuga tre gånger i veckan. Jag går alltid ut med mattorna när jag städar, annars känns det inte som det blir gjort på riktigt. Och ni ska se allt skit som flyger från mattorna när jag ruskar dem. Man kan tro att jag inte skakat dem på två hundra år. Jag skyller på Nanook, och på att jag aldrig orkar ta av mig skorna när jag "bara" ska gå in och hämta något. Typ kameran.

Så var det dags att städa lite. Nanook fäller hår just nu så man nästan tappar hakan. Då blir det till att dammsuga tre gånger i veckan. Jag går alltid ut med mattorna när jag städar, annars känns det inte som det blir gjort på riktigt. Och ni ska se allt skit som flyger från mattorna när jag ruskar dem. Man kan tro att jag inte skakat dem på två hundra år. Jag skyller på Nanook, och på att jag aldrig orkar ta av mig skorna när jag ”bara” ska gå in och hämta något. Typ kameran.

Mina två guldkorn som leker ute medan jag städar. Jag trodde då aldrig att en hund och en katt kunde bli så bra kompisar.

Mina två guldkorn som leker ute medan jag städar. Jag trodde då aldrig att en hund och en katt kunde bli så bra kompisar.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 30 kommentarer

Kvällen vid sjön

Den där känslan, när allt bara klickar. Allt är bra precis som det är. När tiden stannar en stund. När solen går ner och hjärtat tycks slå i samma takt som universum. Den stunden. Då lever jag som mest.

Den där känslan, när allt bara klickar. Allt är bra precis som det är. När tiden stannar en stund. När solen går ner och hjärtat tycks slå i samma takt som universum. Den stunden. Då lever jag som mest.

091609091610091608091611

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 67 kommentarer

Magiska stunder

Underbara september. Hittills är den här hösten den vackraste jag någonsin upplevt. Soligt och varmt varje dag. Stjärnklart varje natt. Och varje kväll bjuds det på det mest otroliga solnedgångar. Luften är alldeles stilla och klar, som den bara är på hösten. Det är så fantastiskt.

Det var nästan så jag nöp mig i armen när jag gick ner till sjön i eftermiddags. Det var något speciellt med ljuset och luften. Och det var det där magiska lugnet då absolut ingenting hörs. Det är så skönt att bara få vila i den där tystnaden.

Jag stannade där tills solen hade gått ner. Ett vackert avslut på min dag.

Älskar den här platsen nere  vid sjön. Går hit sommar som vinter, dag som natt. Bara 5 minuter ifrån mitt hus. Det är livskvalitet.

Älskar den här platsen nere vid sjön. Går hit sommar som vinter, dag som natt. Bara 5 minuter ifrån mitt hus. Det är livskvalitet.

Att vara nere vid sjön, balansera stenar, fota och titta på solnedgången är den bästa after-work man kan tänka sig :)

Att vara nere vid sjön, balansera stenar, fota och titta på solnedgången är den bästa after-work man kan tänka sig :)

Nu börjar midsommarblomster att blomma på ängarna igen. Det är så gulligt när hösten kommer med juniblommor igen.

Nu börjar midsommarblomster att blomma på ängarna igen. Det är så gulligt när hösten kommer med juniblommor igen.

<3

<3

Postat i Jonna Jinton | 6 kommentarer

”Art enables us to find ourselves and lose ourselves at the same time”

091507

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , , 23 kommentarer

När frosten kommer

I natt kom minusgraderna på allvar. Visst har det varit några nätter med frost, men jag tror det var nästan upp emot -3 denna natten. Den syntes om inte annat på mina växter. De såg hemskt ledsna ut idag. Jag vet inte om det var dödsstöten för mina solrosor och tomatplantor, men jag hoppas att de tar sig igen. Dagarna här är så varma och soliga, så det kanske finns en chans att de piggar på sig.
Det hade varit så fint med några fler solrosor som blommar och några fler tuggor av mina egna tomater.

Det känns inte alls längesedan som det var maj och juni och jag planterade, sådde och grejade vid växthuset. Sommaren är verkligen som ett ögonblick.

Vissna solrosor efter nattens frost.

Vissna solrosor efter nattens frost.

Maj, precis efter att växthuset byggdes.

Maj, precis efter att växthuset byggdes.

Juni

Juni

Postat i Jonna Jinton | 14 kommentarer

En ny dag

Vaknade tidigt. Innan solen hade gått upp. Kokade mig lite kaffe och sedan gick jag ut för att möta solen och den nya dagen. En stund som gav så mycket. Svårt att finna ord i hur underbart det kändes att sitta där i morgondimman, mot trädet och känna morgonens första solstrålar mot ansiktet.

Vaknade tidigt. Innan solen hade gått upp. Kokade mig lite kaffe och sedan gick jag ut för att möta solen och den nya dagen. En stund som gav så mycket. Svårt att finna ord i hur underbart det kändes att sitta där i morgondimman, mot trädet och känna morgonens första solstrålar mot ansiktet.

091413091415

Postat i Jonna Jinton | 21 kommentarer

Nattens norrsken

Precis som det lovades så är det norrsken ute i natt. Ett gigantiskt norrsken! Jag har varit ute i några timmar nu för att titta på det magiska skådespelet. Nästan hela himlen är täckt av dansande norrsken. Men månen lyser väldigt starkt och gör natthimlen ljusare, vilket gör att det blir svårare för ögat att uppfatta färgerna. Men kameran fångar alla färger. Desto mörkare himlen är, desto starkare syns norrskenet.

Jag åkte först iväg med bilen upp på en höjd ovanför byn med sikt över norr. Där kunde jag se hela norrskenet dansa över Grundtjärn och skogarna. Så otroligt, obeskrivligt vackert. Det är så man blir tårögd.

När jag kom hem igen stannade jag ute en timma till för att fota här ifrån byn. Det är så vackert och magiskt att jag aldrig vill gå in. Men nu började jag bli lite frusen. Och det är ju såklart jätteroligt att komma in och titta på bilderna jag tagit under kvällen och natten. Vill dela dem med er o så att ni som inte kan se norrskenet i natt får uppleva det också!

Här kommer några av kvällens bilder!

091402091404

Norrsken över Grundtjärn där jag bor. En av de små ljusprickarna är mitt hus.

Norrsken över Grundtjärn där jag bor. En av de små ljusprickarna är mitt hus.

091401

Tänk att något så vackert existerar. Det är ju omöjligt att inte börja sväva i väg i tankarna om livet, universum och allt vi inte vet.

Tänk att något så vackert existerar. Det är ju omöjligt att inte börja sväva i väg i tankarna om livet, universum och allt vi inte vet.

091403

Hemma i byn. Norrsken över mitt hus.

Hemma i byn. Norrsken över mitt hus.

Månen lyste starkt i natt. Vackert med både månljus och norrsken.

Månen lyste starkt i natt. Vackert med både månljus och norrsken.

Tog en bild på mig själv där jag stod och blickade upp på himlen. Jag trodde inte att norrskenet skulle fastna på bild när jag använde blixten men det gjorde det :)

Tog en bild på mig själv där jag stod och blickade upp på himlen. Jag trodde inte att norrskenet skulle fastna på bild när jag använde blixten men det gjorde det :)

Så här ser det ut när man tittar rakt upp på himlen om norrskenet är stort. Jag har försökt beskriva det för er tidigare, att det ser ut som en tratt som ligger över hela himlen. Det ser nästan ut som ett litet hål där allt sugs in. Det är riktigt mäktigt när man kan se det! Det känns som man är omringad av norrsken.

Så här ser det ut när man tittar rakt upp på himlen om norrskenet är stort. Jag har försökt beskriva det för er tidigare, att det ser ut som en tratt som ligger över hela himlen. Det ser nästan ut som ett litet hål där allt sugs in. Det är riktigt mäktigt när man kan se det! Det känns som man är omringad av norrsken.

Postat i Jonna Jinton | 41 kommentarer

Fredagskänsla

Så var det plötsligt fredag igen. En speciell fredag. Kameran står på laddning och jag längtar med spänning efter kvällen och natten. En stor solstorm är på väg mot jorden och i natt ska det gå att se ett enormt norrsken. Jag hoppas så innerligt mycket att det blir stjärnklart i natt. Och tydligen ska man kunna se norrsken mycket längre söderut än annars eftersom det är så stort, så höll ögonen öppna i kväll ni som bor längre nedåt i landet :)

Utöver det så håller jag på att städa lite på övervåningen nu. När det blir för stökigt där uppe sätter jag mig köket och jobbar istället och då blir det tillslut stökigt och rörigt i köket. Så nu var det verkligen dags.

Önskar er en riktigt fin fredag ♥

091207

Postat i Jonna Jinton | Etiketter 18 kommentarer

Innan gryningen

Foto+akrylmålning

Foto+akrylmålning

091206

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 16 kommentarer

Höstkväll

Få stunder är så mysiga som sena höstkvällar. När elden sprakar i kaminen och en sådan där mysig värme sprider sig i köket. Radion hörs lite svagt i bakgrunden och djuren snarkar sött. Det känns så lugnt och tryggt.

Det är enorm lättnad att veta att jag inte kommer behöva stänga in mig i köket denna vinter, som jag gjort alla andra vintrar. Min nya kamin kommer sprida värme i element runt hela huset när jag eldar. Jag har inte riktigt förstått det än. Jag kommer på mig själv att jag tänker på hur jag ska börja förbereda resten av huset för kallställning. Och att jag känner mig ledsen för att jag måste stänga övervåningen där jag ofta sitter och jobbar. Sedan blir jag så otroligt lycklig när jag kommer på att jag ju inte behöver det. Hela huset kommer vara varmt i vinter. Som jag kommer njuta av det.

Nu är det dags för en kopp kvälls-te! Önskar er en fin kväll allihopa.
Och tack för alla fina kommentarer ni skriver. Blir så otroligt glad för alla era ord ♥

091101 091102

Postat i Jonna Jinton | Etiketter 19 kommentarer

I naturens balans

Hittade en vacker plats i skogen idag där jag helt oplanerat stannade i flera timmar när jag egentligen bara skulle ut en kort sväng och rasta Nanook. Jag hade med mig kameraväskan, och i bakluckan i bilen hade jag fullt med stenar som jag plockat från en flod här om kvällen.

Solen lyste så vackert genom den gulröda björkskogen och de gamla granarna. Det såg nästan ut som om träden stod i brand. Marken var täckt av mossa så det kändes som jag gick runt på dunkuddar. Jag glömde bort tid och rum och bara ägnade mig åt ingenting. Som blev allting.

100902

Vitmossan var så mjuk och vacker att jag hade kunnat lagt mig där och sova.

Vitmossan var så mjuk och vacker att jag hade kunnat lagt mig där och sova.

091001091005

Två världar som möts. En sten som funnits i skogen sedan urminnes tider, och en annan sten som legat i en flod sedan tidens begynnelse och slipats rund och vacker av vattnet. Tillsammans skapar de balans.

Två världar som möts. En sten som funnits i skogen sedan urminnes tider, och en annan sten som legat i en flod sedan tidens begynnelse och slipats rund och vacker av vattnet. Tillsammans skapar de balans.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 48 kommentarer

Natten och stjärnorna

När natten faller och allting somnar vaknar stjärnorna till liv och i drömmarna flyger vi bland stjärnstoft och planeter. Om natten vaknar vi på riktigt.

090416090417

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , 22 kommentarer

Om betyg och glädjen i att skriva

Jag har alltid älskat att skriva. Så fort jag lärde mig stava mina först ord vid köksbordet hemma i Stenungsund började jag skriva berättelser och dikter. Redan i lågstadiet försökte jag mig på att skriva noveller och sagor. Det blev som en del av min uppväxt. Det kom helt naturligt. Jag skrev utan någon som helst tanke på att det skulle bli bra eller läsvärt. Barn är så bra på det sättet, allt de gör blir så äkta.

En av min första trevande dikter, skriven som sjuåring.  "Lampan lyser. Våren kommer. Solen blåser medan boken bläddrar."

En av min första trevande dikter, skriven som sjuåring.
”Lampan lyser. Våren kommer. Solen blåser medan boken bläddrar.”

Jag hade väldigt svårt för grammatiken dock. Min stavning bestod av fler fel än rätt även när jag blivit lite äldre. Själv så var det inget jag varken tänkte på eller oroade mig för. Jag fortsatte skriva med glädje ändå. Jag la inte så stor vikt vid just stavningen.

"Rosen är röd. Rosen är änglasång. Rosen är luft." Haha :)

”Rosen är röd. Rosen är änglasång. Rosen är luft.”
Haha :)

Däremot blev det ju viktigare ju äldre jag blev. I lågstadiet gör det inte lika mycket om berättelseböckerna blir nedkladdade med röda streck, bockar och rättelser av läraren. Men i mellanstadiet blir det viktigare.

För att inte tala om i högstadiet. Då det blev på blodigt allvar med betygen.
Jag minns egentligen inte själv att jag hade så mycket problem med stavningen. Jag älskade svenska lektionerna i skolan. Eller just grammatiken var jobbig, men att få skriva osv, det var det jag älskade att göra. Men i den åldern är man så skör. Just högstadiet är en sådan där tid där en enda mening från en klasskamrat eller från en lärare kan forma en för resten av livet. På gott och ont. Det är lätt att se det nu när man blivit vuxen och kan se tillbaks på händelser från den tiden.

Jag tror att det är lätt att skolan ibland sätter lock på barnens naturliga kreativitet och på något sätt släcker den där elden som brinner där inne. Det är inte något avsiktligt, det bara blir så eftersom alla ska läsa samma ämnen, och förväntas få bra betyg. Alla är inte ämnade för samma saker. Vissa borde inte ens sätta sin fot i skolan. Kanske göra något helt annat. Medan andra blommar ut i skolan och hittar sin väg. Vi är alla så olika. 

För mig var det väldigt nära att min passion för att skriva dog ut där i höstadiet. Men jag hade väldigt tur. Vi hade lite olika svenska-lärare under de tre åren. Jag minns bara en av dem. Han hette Nils, och han är utan tvekan den bästa läraren jag någonsin haft under alla år i skolan. Jag förstod det inte just då, men det är lätt att förstå i efterhand. Han lyfte verkligen fram den där glädjen i att skriva. Han intresserade sig på riktigt för vad vi elever hade att säga. Han la hjärta och själ i att få oss att tycka det är roligt. Få oss att bli engagerade. Få igång den där elden.

Men det allra viktigaste han gjorde för mig var något annat. Vi hade fått en stor skrivuppgift. Vi skulle skriva en fantasyberättelse. På många, många sidor. Kanske den största skrivuppgift jag någonsin hade haft då. De flesta i klassen suckade, men jag såg fram emot det! Jag minns att jag skrev en berättelse om en människa som träffade en varelse i skogen som var som en blandning av en människa och ett djur. Jag hoppade emellan karaktärerna i berättelsen. En stunden fick man läsa från människodjurets perspektiv, och sedan från människan själv. Det hade jag lärt mig att man kunde göra från boken Sandor slash Ida. Jag lade ner många timmar på berättelsen och när den var klar en kväll så hjälpte mamma mig med att göra ett vackert omslag i Word. Det var blått och gav en känsla av en gammal sagobok. Det gillade jag.

Några veckor efter att uppgiften var inlämnad var det dags för samtal och betygsättning på berättelsen. Det var min tur, och vi gick in i ett litet rum mitt emot klassrummet. Jag var aldrig så noga med betygen, och brydde mig inte så mycket om jag fick G eller VG på uppgifter oavsett ämne. Men det var annorlunda den här gången. Jag minns inte allt han sa, men jag såg på honom att han tyckte det var jobbigt. Jag hade mycket grammatiska fel i min berättelse och den var lite ”luddigt” skriven, svår att förstå och svårt att hänga med i hoppen mellan karaktärerna. Jag gick ut i från rummet med ett G. Godkänd.
Jag hade aldrig tidigare blivit ledsen för ett G, men den här gången kändes det riktigt jobbigt. Extra jobbigt blev det när ens klasskamrater var glada och fick VG och MVG. Men jag då? Jag som verkligen älskade att skriva?

Det här handlade egentligen inte om betyget överhuvudtaget. Jag struntade fullständigt i betyget. Det som gjorde ont var att det jag älskade att göra mest var något som jag inte var bra på. Något som jag inte kunde fortsätta med. Det var precis så jag tänkte.
Det var som om en hink vatten hade hällts på den där elden. Ett lock hade skruvats på och jag kände inte längre någon lust till att skriva.

Efter ett jobbigt dygn var jag tillbaks i skolan. Min lärare Nils ville prata med mig igen. Vi satte oss i samma rum som dagen innan. Han sa att han hade tänkt mycket på min berättelse och mitt betyg. Han hade läst min berättelse igen och han höll fast vid att det var mycket grammatiska fel, men så sa han något jag aldrig kommer glömma. Han sa att glädjen jag har för att skriva genomsyrar alla fel. Att det märks på berättelsen att den är gjord med glädje. När jag gick ut ifrån rummet igen hade jag fått ett VG. Väl godkänd.

Jag var så lycklig. Egentligen inte över själva betyget. Men för att det jag skrivit var tillräckligt bra.  Att den lärare som jag respekterade väldigt mycket liksom gav mig godkännande till att fortsätta skriva. Att det inte bara är det tekniskt rätta och grammatiska som räknas. Jag fick tillbaks glädjen och självförtroendet.

Den där lilla händelsen påverkade mig otroligt mycket. Ja hela min framtid. Det är inte säkert jag hade suttit här idag och skrivit om den här händelsen om han inte hade sagt de där orden och ändrat mitt betyg från G till VG. En sådan liten och simpel grej som kan förändra så mycket hos en människa.

Det är så svårt att se klart från perspektivet när man är där i högstadiet. Fjorton år och skör som en porlinsdocka.
Jag älskade gymnastik och såg fram emot varje gympalektion i högstadiet. Jag var vig och supersnabb. Gav mitt allt på varenda lektion. Oavsett om det var redskap, fotboll, simning, brännboll osv.
Men jag fick ett G som slutbetyg i gymnastik i 9:an för jag hade dålig bollteknik. Precis så sa läraren när jag ifrågasatte henne.
Jag önskar att jag hade kunnat sagt till mig själv just då, att det inte spelar någon roll vad jag får för betyg om jag tycker om det jag gör. Gör det ändå, för sjutton! Det är känslan och glädjen som räknas.

Dagen när jag slutade nian. Jag tror nog jag kände mer frihet och lycka när jag slutade nian än när jag tog studenten.

Dagen när jag slutade nian. Jag tror nog jag kände mer frihet och lycka när jag slutade nian än när jag tog studenten.

Vad tyckte/tycker ni om betygsättningen i skolan? Har det underlättat eller försvårat? Har det kastat vatten eller bensin på er eld? Skulle vara intressant att höra om hur era upplevelser från skolan var/är.

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , , , , , 34 kommentarer

Färgernas tid

Varje dag förändras färgerna i naturen mer och mer. Den här tiden är så fin på det viset. Varje dag har sin unika färgskala. Just nu blir det bara vackrare och vackrare för var dag som går. Det är så bra att jag har skogen och alla träd så nära inpå. Det är så skönt att bara gå in i skogen en stund när det är dags att fylla på med mer inspiration. Det gjorde jag idag.

Bladen lyser upp som brinnande glöd i skogen.

Bladen lyser upp som brinnande glöd i skogen.

Guld i träden

Guld i träden

090802090803

Postat i Jonna Jinton | Etiketter , 18 kommentarer