Tillslut vågade jag komma ut ur garderoben

Åh jösses vilken komisk morgon det var idag.  Ni kommer tro att jag är helt galen om ni läser det här. Men det är vi alla ibland 🙂 Så jag berättar!

Jag hade varit uppe nästan hela natten inatt så jag sov ganska länge på förmiddagen. När jag sov som djupast så vaknar jag plötsligt av att Nanook skäller och springer fram mot ytterdörren. Jag hoppar upp ur sängen i ett ryck och hinner skymta en bil och några människor som är på väg mot huset. Jag är mitt emellan vakenhet och sömn, och min första reaktion blev konstigt nog ” Hjälp! Jag måste gömma mig fort!”
Innan jag vet ordet av det sitter jag inne i garderoben. Jag ville inte att någon skulle se mig genom sovrums fönstren. Nanook fortsätter skälla och tillslut hör jag hur det knackar på dörren. Jag börjar fundera på om jag låste dörren eller inte. Jag inser att jag inte hade låst dörren. Jag var liksom fortfarande nästan i drömtillstånd och började därför tänka alla konstiga tankar om vad som skulle kunna hända. Jag var livrädd och mitt hjärta dunkade snabbare än någonsin! Det kändes som att befinna sig mitt i den värsta scenen i en skräckfilm. Jag hörde lite svagt att det befann sig några utanför huset. De knackade på dörren flera gånger.

Efter en stund började jag vakna till och liksom komma tillbaks till verkligheten. Mina panikkänslor började sakta att avta, och istället började jag undra vad fasen jag höll på med. Här har det kommit folk som kanske åkt långt för att hälsa på mig, kanske för att titta på smyckena, och så sitter jag och gömmer mig i garderoben. Sakta men säkert klev jag ur garderoben och gick fram till sovrumsdörren. Genom den lilla springan i dörren kikade jag ut mot köksfönstret. När jag såg att där fortfarande stod en bil fick jag panik igen och inom loppet på en sekund var jag tillbaks i garderoben. Nu kände mig riktigt fånig. De stod utanför och väntade på mig. Om jag inte öppnat dörren för dem på en kvart kan jag ju inte bara plötsligt göra det och låtsas som ingenting. Och jag kan ju absolut inte säga att jag suttit i garderoben och gömt mig i 15 minuter. Nej, jag fick helt enkelt spela rollen fullt ut och sitta kvar här och låtsas som om jag inte är hemma. Nu började jag istället bli rädd för att de skulle gå in och leta efter mig, och öppna garderobsdörren och se att jag sitter där som ett fån. Då måste de ju verkligen tro att jag är helt bakom flötet. Nanook den stackarn gick runt och undrade vad som hände. Lite då och då gick han fram till garderoben och kikade in genom springan i garderobsdörren, för att kolla så allt var okej.

När jag ändå var inne i garderoben bestämde jag mig för att klä på mig. Mörkt och trångt var det men jag lyckades få på mig ett par jeans och en tröja. För om det nu skulle vara så att de skulle hitta mig här så skulle det i alla fall vara lite bättre om jag var påklädd.
Sedan satte jag mig på den lilla skohyllan och väntade. Jag väntade och väntade. Jag ville vara helt säker på att de åkt innan jag kliver ur från garderoben. Jag vet inte hur länge jag satt där inne, men säkert en halvtimma/45 minuter.
När jag tillslut kände mig ganska säker på att de åkt vågade jag mig ut ur garderoben igen. Jag gick fram till sovrumsdörren och tittade försiktigt ute genom fönstret bakom dörren. Till min lättnad så stod där ingen bil längre. Jag smög runt i huset och tittade ut genom alla fönstren för att försäkra mig om att de verkligen var borta. Det skulle ju bara vara för pinsamt om de fortfarande var kvar där ute någonstans och såg att jag visst var hemma. Det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av och sluta smyga runt. Jag kände ju mig så himla fånig, och det skulle vara fruktansvärt om de kom på mig.

Senare när jag pratade med mamma så frågade hon om jag hade haft besök förut. ”Öhh jaa…nästan. Vet du vilka det var?” frågade jag. ”Ja det var ju Ulla-Britt och Börje”
Då plötsligt minns jag. Ulla-Britt och Börje är släkt till mig som bor i Sundsvall, fast som jag inte träffat innan. Ulla-Britt hade tidigare i veckan skrivit att det skulle åka förbi Grundtjärn på torsdag förmiddag, och vi bestämde då att de skulle komma hit och hälsa på mig. Nu när jag fick reda på att det faktiskt var min egen släkt som stått och knackat på medan jag gömt mig i garderoben kändes det ännu värre! Det betydde ju att jag var tvungen att komma på någon bortförklaring till varför jag ”inte var hemma”, när bilen stod utanför och Nanook var inne. Vad skulle jag säga?!

Senare ringde Ulla-Britt och till min förvåning så sa jag precis som de var. Som tur är har de humor och kunde se det roliga i det hela. För nu kunde ju inte jag heller låta bli att skratta åt det. Det kändes dock hemskt att de skulle få ett sådant galet första intryck av mig. Men vid 16 tiden kom de hit och gjorde ett nytt försök. Och då öppnade jag dörren!

Så det var ju verkligen tur att de kunde komma tillbaks så jag fick en andra chans! 😀 Dessutom hade de med sig en hel påse med krusbär! Det vill man inte missa 🙂

Här är vi! Börje, Ulla-Britt och jag. Tillslut träffades vi, efter en actionfylld morgon.

17 Kommentarer på “Tillslut vågade jag komma ut ur garderoben

  1. Lotta

    Haha! Så himla kul!
    Min kompis råkade ut för samma sak. En kille hon inte ville träffa knackade på hennes lägenhetsdörr, och hon sprang snabbt som attan och gömde sig bakom hörnsoffan. Det konstiga är att killen faktiskt öppnade dörren och gick in och kikade runt lite. Tänk skammen om han hade hittat henne ihopkrupen där bakom soffan, Hahaha! Sen hade han gått ut och satt sig utanför huset och väntat på ehnne, och hon hade gått upp på vinden och ut genom en bakdörr och sen sprungit hem till sina föräldrar en bit bort… (kan ju tillägga att killen inte var farlig på nåt vis, hon ville bara inte träffa honom..)

    Reply
  2. Elin

    Tack för att du delade med dig på ett humoristiskt sätt!

    Gömt oss och inte vågat eller velat öppna dörren har vi nog gjort lite till mans – speciellt om man är själv hemma ute på landet. Ibland bestämmer sig hjärnan bara för att något är farligt.

    Reply
  3. me

    Ha ha så festligt! Vi är en del som känner igen oss i ett litet udda agerande. Ibland blir det bara så intrasslat och har man börjat så måste man löpa linan ut, känns det som. Det var ju strongt att säga precis som det var! Kul!

    Reply
  4. Lisbeth alias signe

    Hahaha…va roligt! Du måste ju ha trott det var mitt i natten eller väldigt tidig morgon eftersom du rusade upp ur sängen så där! Jag skulle ha kunnat gjort likadant! Kände nästan igen mig fast jag inte varit med om det!..inte vad jag kommer ihåg i alla fall! 🙂 Kul att du fick träffa dom till slut och även berätta hur det var! 🙂

    Reply
  5. Erika Z

    Haha, jag har också råkat ut för situationen då man fortfarande är kvar i dröm-tillstånd. Jag hade också ett skräckscenarium – jag trodde att jag brann, jag svettades och hade fullständig panik men kunde inte röra mig. Det tog som tur var inte allt för lång tid innan min hjärna fattade att den var vaken, men jag låg skräckslagen i säkert en kvart.

    Reply
  6. Jenny

    Jag har gjort något liknande men kan tyvärr inte bortförklara det med att jag var nyvaken 🙂
    En reparatör skulle komma till hyreshuset och fixa kranen i köket som läckte. Tyvärr visste vi inte vilken dag han skulle komma, lappen vi fick på posten var så otydligt skriven. På förmiddagen på min lediga dag då jag låg och läste i sängen ringer det på dörren. Eftersom jag låg i pyjamas orkade jag inte börja byta om i all hast utan tänkte att det är väl någon försäljare, jag öppnar inte…
    Plötsligt vrids en nyckel om i dörren. Fort som attan drog jag täcket över huvudet och låg stilla, stilla. Jag fattade ju direkt att det här var ju reparatören som kom och hade universalnyckel! Men inte kan jag ju kliva upp och kliva in i köket och säga ”hej” nu då jag inte öppnat tidigare…Detta var en tvårummare vi bodde i så köket var ju i princip bredvid sovrummet, du må tro jag andades tyst! Man vet ju aldrig om reparatören skulle få för sig att gå husesyn! Försökte pressa mig ner i madrassen 🙂
    Kort därefter öppnades och stängdes dörren och jag rullade sakta ner på golvet och kröp in i köket. Då jag såg verktygsväskan på golvet så kröp jag snabbt tillbaka bredvid sängen och låg där ända tills han hämtat väskan och gjort klart allt. Men oj så dum jag kände mig där jag låg! Men nu är det en kul story att återberätta 😀

    Hösthälsningar från Vasa!

    Reply
  7. Evelina

    Åh vilken skrämmande men ändå härlig upplevelse! Det gjorde mun fredag i alla fall, haha. Och jag skulle nog ha gjort precis likadant 😉 Hoppas krusbären smakade bra! kram Evelina

    Reply
  8. Thomas

    Jag råkade ut för en sån grej när jag bodde hemma. Jag hade fixat en krok där jag brukade hänga en sandsäck för att träna på. Jag fick sätta den alldeles vid sängen eftersom det var där det fanns en bjälke som skulle hålla för säcken. Jag brukade ta ner säcken när jag inte tränade eftersom det var opraktiskt att ha den alldeles vid sängen. Men en dag hade jag inte gjort det. På natten vaknade jag sedan och då såg det ut i mörkret som om det var en människa som stod där. Jag flög upp och var beredd att försvara mig mot en inbrotts tjuv men upptäckte att det var säcken.

    Fast i ditt fall hade du kunnat gå ut efter att det hade gått en kvart eller så även om du inte hade öppnat för du hade kunnat sagt till dom att du precis ställt dig i duchen eller gått på toa och att det var därför det tog tid.

    Reply
  9. stockholmar'n

    Ja detta var sannerligen en rätt rolig historia med ett lyckligt slut. Kan inte vara alldeles lätt att bo på vischan så där och helt plötsligt råka ut för oväntade besök så där.

    Jag läste om dig i en tidning som heter På landet, jag tror den heter så, är inte jag utan grannen och morsan som läser den. Men jag tycker tidningen har en del intressanta inslag, t ex om den här storstadstjejen som flyttade till en by i Norrland=).

    En himla intressant blogg det här måste jag säga. Imponerande att du vågade flytta upp så där, jag skulle bara kunna göra det om jag hade en flickvän som tvingade med mig eller om det skulle ske något här i sthlm som gör att man tvingas flytta, typ härdsmälta i en kärnreaktor eller nåt=)

    Reply
  10. Jonna

    Haha, vad roligt, jag känner igen detdär, jag hade gjort precis likadant!

    Sen ville jag bara säga att jag älskar din blogg! Hittade den för ett tag sen och har följt den sen dess, och nu när jag inte hade något att göra så har jag gått tillbaka och läst massa gamla inlägg också.. Hur underhållande som helst och vilka himla fina bilder du tar!

    Kul att se bilder på Nanook som valp också, så söt 🙂
    Ha det så bra!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.