Vila i frid

Min älskade mormor somnade in i natt. Jag saknar henne så mycket.
Även om vi var förberedda på vad som väntade så gör det så fruktansvärt ont. Jag kan inte riktigt förstå att hon inte finns längre. Hon har ju alltid funnits.

I all djup sorg försöker jag tänka på alla fina minnen och glädjas åt alla vackra stunder vi fick tillsammans under tiden jag bott här uppe. Det har betytt så mycket för mig. Jag är så tacksam för att hon var min mormor och för allt hon gett mig.

Älskade mormor, älskade Iris Kaisa Theresia,
Vila i frid
 

Ännu en fruktansvärd outfit

Haha nu kommer det ännu en hemsk “dagens- outfit” bild. Ni måste tro att jag har världens sjukaste klädsmak med tanke på att jag är klädd som en galning varje gång jag laddar upp en outfit bild. Det är ju på skoj som jag gör det, men det roliga är ju att det inte är tillgjort, utan att jag faktiskt dragit på mig de här kläderna och sedan efteråt kommit på hur fasiken jag sett ut. Men det blir liksom så när man bor såhär. Om jag bara ska vara hemma här i Grundtjärn en vardag så går jag ju oftast klädd i bekväma, varma och rejäla kläder. Sen om de kläderna matchar, det är en annan sak 😀

Den här bilden tog min mamma på mig en tidig decembermorgon när vi hade suttit och jobbat i arbetsrummet hela natten och sedan skulle hem till henne. Jag hade på mig min pyjamas av någon anledning, och drog sedan på mig "skogshuggar-jackan" som jag fått av min granne Stig, och den varma mössan som jag även den fått av en vän. Mamma började skratta åt mig och bad att få ta ett kort. Så här illa kan de alltså bli när man bor på ett ställe där ingen ser en 😀

Hemma

Godkväll!
Har nu kommit hem från sjukhuset i Sollefteå. Min mormor sov fortfarande tungt och visade inget tecken på förbättring. Det gör så ont att se henne ligga där och kämpa för varje andetag. Min pappa har åkt upp från Göteborg och här är nu i helgen. Det känns så bra att vi är alla här nu när det är så jobbigt med mormor. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att hon inte ska behöva lida. Jag hoppas hon sover djupt och drömmer vackra drömmar med fina minnen från sitt liv.

Efter sjukhuset åkte jag, brorsan och pappa till en pizzeria i stan och åt pizza. Åhh det var så mysigt! Och så gott med pizza! Det blir liksom inte att man äter det så ofta nu mera. Så det blev verkligen lite fredagslyx i kväll. Det behövs ibland 🙂

Tack än en gång för era kommentarer. Ni är så underbart fina som bryr er så! Tack <3
Jag hoppas att ni har en jättemysig fredagkväll! Kramar till er <3

Har som vanligt inte hunnit fota något idag. Så det får bli en mobilbild från när vi var och åt pizza! 🙂

Fredag

Hej på er!
Så var det fredag igen 🙂 Veckorna går verkligen fort. Jag sitter här hemma och eldar och ska strax ge mig av till sjukhuset i Sollefteå igen för att hälsa på min mormor som har blivit mycket sämre. Jag går runt och är nervös hela tiden och har svårt att tänka på något annat just nu. Jag vill verkligen tacka er för era fina kommentarer och allt stöd ni skänker genom era ord. Det värmer så mycket!

Hoppas att ni får en underbar dag! Jag skriver mer i kväll när jag kommit hem!
Kramar <3

Vinterskog

En sak som jag finner jobbigt med vintern och all snö här är att det är så svårt att ta sig ut i skogen till fots. Idag kände jag verkligen att jag ville ut i skogen en stund, för det var så längesedan sist. Så jag gav det ett försök och pulsade in i skogen med Nanook. Det var riktigt jobbigt att ta sig fram i den djupa snön. Ibland föll jag ner som i gropar med snö upp till midjan. Jag blev lika rädd varje gång för jag inbillade mig att jag hade råkat gå ner i ett björn-ide och bara väntade på att någon arg björnmamma skulle bita tag i min fot haha. Men tillslut kom jag på att det var lättare att “krypa” på snön, som ett djur, för då var risken mindre att man föll igenom djupsnön. Jag skrattade åt mig själv där jag kröp fram i skogen och var glad att ingen kunde se mig. När jag kommit in bit in så gick jag upp på en sten och satt där en stund och andades ut. Jag hade verkligen saknat känslan av att vara i skogen. Trots att det var riktigt tungt och jobbigt så var det värt det för den lilla stunden jag fick en dos av skogens lugn.  Jag tror jag ska bygga mig ett par snöskor, så kan jag lättare ta mig ut i skogen när det är vinter 🙂

Ute i den vackra vinterskogen

Träden var alldeles tung av all snö.

Nanook var överlycklig att få springa runt i skogen och nosa 🙂

Det var inte bara jag som var helt slut efter skogspromenaden. Nanook somnade som en stock när vi kom hem 🙂

Naturen så nära inpå

Det känns alltid lite som en vildmarks-safari att åka på skogsvägarna här runt Grundtjärn. Det här fick jag se i morse. Åh vad jag tyckte det var vackert att se renarna gå på ett led över isen i morgonljuset : )

Hej : )

Och på vägen hem höll jag nästan på att tapp andan när jag fick syn på fullmånen. Jag hade aldrig sett månen så stor förut. Det såg helt sjukt ut! Det syns inte lika bra på bild...men den var enorm! Så himla fint!

Tisdagskväll

Godkväll på er!
Jag skrev inget i bloggen igår och det känns alltid lite konstigt. Känns alltid som något saknas när jag går och lägger mig om jag inte skrivit här och laddat upp dagens foton. Men igår hade jag varit hos mormor på sjukhuset från tidig morgon till sen kväll och när jag kom hem var jag helt slut av någon anledning, och kröp ner i sängen det första jag gjorde när jag kom hem. Vaknade 3 på natten då Nanook började grina och ville ut. I nästan sömnen gick jag upp, ut till den kalla hallen och dum som jag var öppnade dörren och släppte ut honom i tron på att han bara skulle kissa och sedan komma in igen. Han försvann som ett spjut ut i den mörka natten och efter en stund av desperat ropande stängde jag dörren och gick in och värmde mig. I två timmar låg jag vaken och kände mig som en orolig tonårsförälder innan han kom krafsande på dörren och ville in.Vet inte vad han hade gjort ute i två timmar. Säkert jagat någon stackars räv, följt något spår i skogen eller skitit på någon grannes tomt. Bushund. Han kom i alla fall hem oskadd och jag kunde somna om i någon timma till med en trött och kall Nanook bredvid mig 🙂

Idag åkte jag in till sjukhuset igen tillsammans med min mamma och bror. Mormor var så svag idag. Hon sov så djupt. Hon öppnade ögonen en kort stund och jag såg i hennes ögon att hon blev glad när hon såg att vi var så många där och hälsade på. Morfar och mina kusiner och alla.
Jag var lika trött i kväll när jag kom hem, men istället för att gå och lägga mig tog jag mig i kragen och gjorde upp en eld, diskade och satte på lite bra musik. Nu sitter jag här med en kopp thé och bara tar det lite lugnt. Ska nog ändå lägga mig i tid i kväll, men en liten stund till vill jag sitta här och njuta av tisdagskvällen 🙂
Kram på er <3

Här kommer några mobilbilder från dessa två senaste dagarna.

I tidig måndagmorgon på sjukhuset. Dricker en kopp kaffe och tittar på utsikten. Det ser verkligen ut som en vacker vintertavla där ute. Ser ni också det? 🙂

Några timmar senare, med ännu en kopp kaffe 🙂 Mörkret börjar fall över Sollefteå och på bilden kan man se Hallstabacken. Minns att jag åkte skidor där någon gång när jag var ca 3-4 år. Jag ramlade i liften i barnbacken och tappade skidorna hela tiden och pappa försökte hjälpa mig på med dem igen. Det är roliga minnen 🙂 Sen dess har jag faktiskt aldrig åkt skidor i en skidbacke. Det känns som på tiden att jag gör ett nytt försök 😉

Jag vet inte hur många kvällar min bil stått ensam kvar på parkeringen vid Sollefteå sjukhus den senaste tiden. Tog den här bilden i går när jag skulle hem. Då började det även snöa jättemycket och jag var glad att det äntligen blivit mildare 🙂

I morse, när jag åkte till Sollefteå med brorsan och mamma.

Jag satt i baksätet och njöt av att inte behöva köra den här gången. Jag är egentligen inte så jätteförtjust i att köra bil. Jag sitter hellre i baksätet och lyssnar på fin musik och tittar ut genom fönstret och känner den där "filmkänslan", när det känns som allt är en enda stor film 🙂