När naturen ger tillbaks

101106

En vacker höstkväll förra veckan tog jag spaden och gick till potatislandet för att äntligen få gräva upp jorden och se vad som gömde sig där i. Jag hade ingen aning om det ens skulle bli någon potatis i år, eftersom vi satte dom ganska sent. Men jag blev så glad när jag såg att det blivit några potatisar på varje planta. Inte stora, men lika fina ändå! Små pluttar som lyste upp som guldkorn i den mörka jorden.
101102Få saker är ju så tillfredsställande som att gräva fram potatis! Jag tror jag får något slags utskick av endorfiner i kroppen varje gång jag hittar en potatis i jorden. Att se hur hinken fylls gör att jag känner mig alldeles rik.
101101
101103Jag minns i somras hur mycket vi kämpade med potatislandet och jordgubbslandet. Vågar inte ens tänka på hur många arbetsdagar i tid det gick till att rensa allt och få ordning på det. Det blev inga jordgubbar, men plantorna har spritt sig som en epidemi så jag tror vi kommer svämmas över av jordgubbar nästa år. Men potatis fick vi, och när jag satt här och grävde fram dom så fick jag verkligen den där känslan som jag hoppades att jag skulle få känna till hösten när jag som mest slet med potatislandet; “Det var värt det”. Åh, det var så värt det. All den tid vi la ner gjorde att jag nu fick sitta här i kvällssolen och få en stund av ren och skär livskvalitet. Just där i juni kändes det inte värt det. “Potatis kostar ju inte ens mycket!” minns jag att jag tänkte. “Jag går minus på att göra det här!” skrek tankarna i huvudet. Men nej, jag gick plus. Om än några månader senare. Plus i livskvalitet. Det måste vara något medfött i oss människor att känna en djup lycka över att samla ihop skatterna av något man lagt sitt hjärta och själ i. Det tror jag.
101104Jag åt potatis till middag hela förra veckan. Det var så gudomligt gott. Jag har alltid älskat potatis, men den smakar ännu godare när jag vet att den är skapad av jorden i mitt trädgårdsland och av den rena luften i Grundtjärn. Och av kodyngan från kvigorna jag kulade för 🙂
101105101108Älskar skördetiderna. Det känns så lyxigt att få plocka in allt som naturen har att ge. För två veckor sedan hade vi så mycket tomater att vi nästan kunnat sälja. Och örterna har växt sig otroligt stora. Jag önskar bara att de gick att hålla vid liv genom vintern, men nu ska vi plocka in det sista och frysa in så vi kan ta tina till matlagning och annat. Och lingondrickan kokade jag ihop förra veckan, och hällde även på i petflaskor och fryste in så att det bara är att ta fram nu under vintern när man kan behöva en vitamin-boost.
101109När solen gått ner och dimman börjat dansa över ängen gick jag in med dagens skörd. En hel hink potatis. Det är inte så mycket, men det räcker för att jag ska få känna glädjen i att skörda sin egen mat. Nu blir det mycket potatis till maten framöver, eftersom vi inte har någon jordkällare. Däremot har vi ett kallt förråd inne i huset där vi förvarar den så länge.

Har ni fått någon skörd i år? ♥ Kram på er!

The beauty of letting go

Dessa dagar i oktober har varit så vackra att jag nästan inte vetat hur jag ska bära mig åt för att ta in allt. Just oktober bär på något speciellt. Det är månaden när löven faller från träden och den vita frosten blandas med de varma färgskalorna. Ett vakert kontrast som jag önskar att jag hittat ord till att beskriva.
100504100507100420Mörkret faller allt tidigare på kvällarna, men på himlen tänds då stjärnorna, för att sedan blandas med de gröna och blå nyanserna från nattens dansande norrsken. Varje kvällspromenad med hundarna den senaste tiden har varit i sällskap med norrskenet.
100501När sommarens magi försvinner så ersätts det istället med något helt annat. En helt annan magi, som är minst lika vacker och häpnadsväckande. Att få gå ut varje kväll och blicka upp mot stjärnhimlen och norrskenet, det är livskvalitet för mig. Jag bara älskar det. Mörkret och kylan blir så mycket lättare att handskas med när man på grund av det får uppleva så mycket vackert.
100502100505100503

Det är något sällsamt vackert med att se hur allting släpper taget och låter sig följa med i naturens cykler. Att se hur löven faller från träden utan att göra det minsta motstånd. Det är något harmoniskt och fridfullt över denna tiden på året.
För naturen vet att det inte är slutet. 

Ett med naturen

Åhhh vad mycket fint ni skrivit på bildspelet. Jag blir alldeles tårögd av att läsa det ni skriver. Jag kan inte med ord förklara vilken glädje det ger mig att ni tycker om mina foton i bildspelet. Det betyder så mycket för mig, och era ord berör mig. Tack alla ni underbara läsare där ute <3

Jag är så glad nu. Det har varit en så rolig och händelserik vecka. Och nu det är fredag! Jag har nyss varit ute på en promenad i skogen med Nanook. Det blev så fint vänder nu på eftermiddagen och det var ju ett tag sedan jag var ute i skogen nu eftersom jag varit till Stockholm i veckan. Det kändes så skönt att komma ut och andas den friska höstluften. Den här tiden är alldeles underbar. Jag önskar att jag verkligen kunde ta med er dit, till platserna jag är på. Varken kameran eller en videoblogg kan visa helt hur vackert och magiskt det är. Doften av orörd vildmark och den totala tystnaden som gör att det enda man hör är bruset av blodet som pulserar i öronen. Jag brukar länge bara stå och titta mig omkring, och bara ta in allt det vackra.
Jag tror det är de där stunderna som ger mig så mycket energi och inspiration. Jag behöver inte göra någonting, bara befinna mig där och efter en stund existerar varken det förflutna eller framtiden. Det känns som man blir ett med nuet och med naturen runt omkring. En känsla av att hjärtat slår i takt med universum.

Jag och Nanook för någon timme sedan, ute vid en vacker tjärn i skogen.

Naturen så nära inpå

Det känns alltid lite som en vildmarks-safari att åka på skogsvägarna här runt Grundtjärn. Det här fick jag se i morse. Åh vad jag tyckte det var vackert att se renarna gå på ett led över isen i morgonljuset : )

Hej : )

Och på vägen hem höll jag nästan på att tapp andan när jag fick syn på fullmånen. Jag hade aldrig sett månen så stor förut. Det såg helt sjukt ut! Det syns inte lika bra på bild...men den var enorm! Så himla fint!