Det är inte ovanligt att jag ibland får frågor som “Varför har du valt att isolera dig från omvärlden?” eller “Varför vill du avskärma dig från verkligheten?”

Sådana frågor gör mig alldeles tom på ord.  Även om det bara är få som ställt frågor som dessa, så är det ändå skrämmande många. Det är ju skrattretande, samtidigt som det känns lite tragiskt. Eftersom jag anser att en sådan fråga säger väldigt mycket om hur samhället ser på saker idag. Inom loppet av 100 år har det som en gång var naturligt och vanligt blivit till något annorlunda och ovanligt. Något som bryter mot normen.

Att bo på landet = Att isolera och avskärma sig från verkligheten.
Verkligheten = Staden

Det är i alla fall det jag kan tolka utifrån frågan. För jag gissar på att jag aldrig hade fått liknande frågor om jag bodde kvar i Göteborg och bloggade.

Jag flyttade hit sommaren 2010, och de två följande åren var utöver det vanliga för mig. Intervjuer för tidningar och magasin, tv, dokumentärinspelningar osv. Det kändes som jag klivit in i rampljuset. Allt på grund av mitt val att flytta från staden till en enkel stuga på den norrländska landsbygden.

Självklart så var detta en jätterolig tid för mig. Jag är väldigt tacksam att det uppmärksammades så eftersom jag på så vis också fick fler bloggläsare och en större möjlighet att kunna fortsätta och leva på det jag gjorde. Det har också varit väldigt lärorikt på många sätt.
Samtidigt så får det mig också att undra. Är det inte lite sorgligt att det idag är något stort, normbrytande och annorlunda när en ung tjej väljer att bo på landet?
Mina förfäder hade skrattat ihjäl sig åt mig! De som bott här i Grundtjärn i flera generationer tillbaks. Brukat jorden och vallat kor.
Här sitter jag och får ta emot ära för att jag gör något som människor gjort i alla tider.

För att svara på frågan “Varför har du valt att avskärma dig från verkligheten?”

Jag känner att jag varken isolerar mig eller avskärmar mig från någonting. Visst, jag har några mil längre till stan. Jag behöver planera lite mer när jag ska åka och handla. Jag går inte på krogen eller på café lika ofta. Men det har inget att göra med att jag bor på landet. Det har att göra med att jag prioriterar annat istället. Jag älskar att odla, vara i skogen, fota, måla, skriva osv. Och jag driver två företag som tar mycket tid. Trots att jag bor långt ifrån det mesta så har jag ändå ett rikare socialt liv här. Jag träffar inte främlingar lika ofta, som man gör varje dag i en stad. Men det blir många spontana fikastunder med grannar, släktingar och besökare. Jag kan åka till grannbyn och prata med nästan alla jag ser.

Naturen för mig är den absoluta verkligheten. Där är inget konstgjort. Där har allt samma värde, oavsett. Träden dömer mig inte för hur jag ser ut, vad jag jobbar med, vilken bil jag har eller hur jag inrett mitt hem. Det finns ingenting som påminner mig om vad jag behöver köpa eller lägga pengar på för att förbättra mig själv och mitt liv.
Där kan jag bara vara. Helt mig själv. Precis som skogen är sig själv. Allting är fulländat som det är. Allt är värt lika mycket. Precis som vi alla är, bara att det är svårt att se i dimman av avgaser, konsumtionshets och buller.

Att jag valt att bo här i Norrlands vackra landsbygd med naturen utanför dörren är för att jag älskar närheten till allt jag har här. Närheten till sjön. Till djupa skogar. Med stjärnhimlen om natten helt ostört av ljus. Med en tystnad som hörs. Med norrsken och ljusa nätter. Med fågelkvitter, rimfrost och blomsterängar. Med vedhuggning, odling, och snöskottning. Allt vad det innebär. Jag älskar livet på landet.

Jag känner mig inte alls avskärmad från verkligheten. Faktum är att sedan jag flyttade hit så känns det som livet blev mer verkligt än någonsin. För här mår jag bra. Även om alla inte trivs på landet, vilket är helt förståeligt, så finns det vissa av oss som gör det. Och vi lever inte mindre för det. Vi isolerar oss inte. Vi lever ett vanligt liv lika mycket i verkligheten som alla andra.

Och dessutom…jag anser att alla skapar sin egen verklighet. Det som är verkligt för en person kanske inte är det för en annan. Det finns lika många verkligheter som det finns hjärtan som slår ♥