Åh vad det känns nästan hopplöst att försöka sätta ord på den varma känslan jag känner nu efter att ha läst alla era vackra kommentarer på min Luciafilm igår. Ni har skrivit så fina ord det nästan blir jobbigt att läsa, för det berör så starkt. Åh, jag är så otroligt glad att ni tyckte om filmen och att den kunde skänka lite ljus till er. Det betyder så otroligt mycket!
Ni anar inte hur fantastiskt roligt och givande det är att få dela det jag skapar med er. Som jag sagt många gånger innan, så får jag tusenfalt tillbaks. Därför har det i alla år känts så självklart att fortsätta skapa och dela med mig. Det är ni som inspirerar till det. Jag är så tacksam för att ni finns där och ger av er tid och era tankar och känslor. Jag önskar alla människor fick omges av den värme och kärlek som jag får uppleva från er varje dag. Tänk vilken kraft det skulle ge alla. För det ger oändligt med kraft till mig. TACK underbara ni!
Vill också passa på att tacka LAND.se som skrev en så fin artikel om min luciafilm. Vilken ära att få titeln “hela världens lucia“.
Den här natten som luciafilmen spelades in var verkligen magisk på riktigt. Och jag var så lättad över att snön kom i år. Många av er minns kanske hur frustrerad jag var förra året då jag inte kunde spela in den på grund av att ingen snö kom. Men i år kom snön och skapade en vintervärld utan dess like. Jag kände en sådan lycka över att jag äntligen skulle få göra den här lucia filmen som jag gått och tänkt på i över ett år.
Jag är också så tacksam över att jag fick hjälp av min mamma under inspelningen. Den hade aldrig varit möjlig att göra under en ena natt om jag hade varit helt ensam. Jag hade ju redan innan sett alla scenerna i huvudet och jag ville spela in på många olika vackra platser, vilket också innebar hundratals marschaller som skulle tändas och bäras ut, och sedan släckas eller flyttas för nästa scen. Nu var vi två så det gick så mycket fortare.
Vi var ute och filmade i tolv timmar! Från 6 på kvällen till 6 på morgonen. Vi bar marschaller i stora ryggsäckar och pulsade igenom skogarna och upp för branta slänter och ned igen för att hämta fler. De sista timmarna hade vi båda så mycket träningsvärk i benen på grund av allt pulsande i snön att vi knappt kunde gå. Men trots den långa natten med hårt arbete så var det bara rakt igenom magi. Det var så många gånger när vi bara stod där i skogen mitt i natten och tittade oss omkring på alla de upplysta tunga granarna. Det var så vackert att det nästan var svårt att koncentrera sig. Och vi pratade om hur lyckliga vi var över att vi fick uppleva detta på riktigt. Allt kändes lite overkligt på något vis. Magiskt.
Det är verkligen en natt jag kommer minnas för resten av livet. Och det är så skönt att känna den där lättnaden över att filmen blev gjord. Att få göra verklighet av en vision eller en idé är så befriande. Att ha en väldigt stark känsla eller idé som man vill ska komma i uttryck kan ibland nästan ge en gnagande känsla. Man bara måste få utlopp för det. Och nu fick jag det, på det mest fantastiska vis. Jag fick uppleva ljusets natt på riktigt, och samtidigt fånga det på film.
Efter den magiska natten i skogen kom jag hem runt 7 på morgonen. Jag var så obeskrivligt lycklig och lättad. Och självklart, väldigt trött. När jag la mig i sängen så kändes det som om allt bara hade varit en väldigt vacker dröm. Jag var nästan tvungen att tänka efter om det verkligen hade hänt på riktigt. Och sen kändes det lite för bra för att vara sant att jag äntligen skulle få göra min luciafilm som ni sedan skulle få vakna till den 13 december. Åh vad jag har längtat till Lucia, må ni tro! 🙂
Jag är SÅ otroligt tacksam för era fantastiskt fina reaktioner på filmen. Ni anar inte hur mycket ni får mitt hjärta att le. Det här kommer jag bära med mig läääänge. KRAM på er ♥
Att utforska jordklotet med Google Earth är något jag alltid älskat. Att följa små vägar som jag vet att jag aldrig någonsin kommer vandra på. Att besöka små samhällen i utkanten av städer jag inte ens visste fanns. Försöka tänka mig in hur det är att leva där. Fantisera om de människorna som bor och lever där just nu. Det pirrar i magen på samma sätt som när jag blir höjdrädd. Eller när jag går in i en spännande skog. Eller utforskar ett mystiskt gammalt hus. Det är precis samma känsla.
Johan satt med mig en stund men skulle sedan gå och lägga sig.
Jag gjorde även ett litet kollage med några av mina favoritbilder från min resa, haha 🙂
Efter nattens resa i Grönland kände jag mig så inspirerad av alla vackra färger och former. Jag kanske borde gått och lagt mig, men istället tog jag fram mina målargrejer. Jag kunde inte bara sova bort all den här inspiration. Jag ville måla, med inspiration av Grönlands glaciärer.
Jag klurade länge, och försökte komma fram till något sätt att skapa samma textur på duken som Grönlands yta har. Det där veckade, rutiga, skrynkliga, streckade.
Jag blandade spackel, texturpasta och vitfärg.
Sedan jag la på tunt med plast och skapade veckade mönster. Idag drog jag bort plasten och det blev bättre än jag hade vågat hoppats på. Men den där texturen med sprickor, det måste jag försöka klura ut. Jag har verkligen lust till att göra min nästa kollektion tavlor med inspiration från Grönland.
Nanook låg och sov bredvid mig i ateljén. Innan det blev morgon kröp jag ned i sängen bredvid Johan. Det kändes verkligen som om jag hade varit ute på en lång resa till en annan värld. Och sen drömde jag om Grönland hela resten av natten. Dit ska jag åka någon dag.
Tiden är här, när jag kan springa ut vid midnatt under de skiftande blå ljuset från himlen. Dimman dansar, fåglarna kvittrar och Nanook springer i lyckorus precis som jag.
Det här är ren lycka för mig. De ljusa nätterna och den där alldeles speciella stämningen som bara kan bli under maj och juni. Det känns som jag får en sådan kraft av allt det vackra att jag bara flyger fram. Åt vilket håll jag än tittar så ser och känner jag något som liksom tar andan ur mig.
Isen släppte äntligen taget och sjönk ned i vattnet. Dagen därpå var hela sjön öppen. Så fantastiskt att äntligen få se vattnet och himlens spegelbilder igen.
Nayeli följde också med ned till sjön. Det var så fint att få ha både Nanook och Nayeli vid min sida denna första riktiga ljusa natt.
En ny tid börjar nu. De ljusa nätternas tid. Och jag ska vara där för att uppleva varenda sekund.
