Livets skörhet

Hej mina kära vänner!
Det var ett litet tag sedan jag skrev här på bloggen nu. Det har varit mycket runt omkring.
Men mest så har jag bara känt mig så ledsen. Har inte haft ork att göra något senaste dagarna.
Vaknat på morgonen och undrat om det kanske bara var en mardröm trots allt. Sen fylls mitt hjärta av tyngd när jag inser att det inte var det. En vän till mig har gått bort…och det är fortfarande så svårt att ta in.

Jag har nämt henne i bloggen många gånger förut, och jag vet att många som följt min blogg även följt henne.

Min vackra vandringsvän, Angeliqa Mejstedt.
Hon drev Vandringsbloggen och har skapat den mest fantastiska community för likasinnade själar. Hon har inspirerat så otroligt många människor att komma ut i naturen och varit en sån genuin och driven kreatör.  En ledstjärna. Hon har gjort ett stort intryck och hon lämnar oss med en djup saknad.

Finaste Angeliqa med vår vän Johan Forsberg på vandringen genom fjällen.

Jag fick äran att vandra med henne flera gånger. Bland annat delade vi tält under flera dagar på vår vandring genom Kungsleden för några år sedan.
Vi har också åkt till vackra Dolomiterna och vandrat bland de mäktiga bergen.
Delat både skratt och gråt med varandra. Plåstrat om varandras skavsår.

Hon höjde alltid stämningen trots långa, motiga dagar med flera mils vandring. Alltid en chokladkaka nära till hands och ett smittande leende.
Världens bästa vandringsvän.



Det känns så ofattbart att en människa med så stort hjärta lämnat jorden alldeles för tidigt. Men allt hon skapade och all glädje hon spred lever kvar och kommer fortsätta leva för alltid. Vi är många som bär henne med i våra hjärtan.

Käraste Angeliqa.
Din vandring på jorden har nått sin ände. Men jag vet att vi ses igen.
Du har ju alltid vandrat i din egen takt, och du vek av lite tidigare.
För att förbereda kokkaffet och chokladen.
På en plats som är vackrare än vad vi någonsin kan föreställa oss.
Vi ses igen, där bergen möter himlen.
Vandra i frid ♥

En rörig tid

Hej kära vänner!

Jag sitter här i min lilla kiosk nu med en kopp kaffe och hör hur snön smälter från taket. Tar några djupa andetag och försöker stilla alla snurrande tankar i huvudet.
Ja, för livet just nu är som ett stort kalas av en massa projekt samtidigt. Många bollar i luften. Så har det varit ganska länge nu, men just nu är vi liksom mitt i piken, om man kan säga så.
Det är så intressant att se hur allting som känts så osäkert och ofärdigt plötsligt börjar göra sig redo för att landa. För ett tag sedan kändes det som ingenting någonsin skulle bli klart. Det kändes som en mardröm när allting går i slowmotion. Som om vi satt fast i ett träsk av jobb och halvfärdiga projekt och aldrig tog oss ur det.
Men nu, just den här dagen specifikt, så kommer ett stort projekt i mål.

I skrivande stund sitter Johan och gör klart de två sista beställningarna på den långa listan som för några månader sedan hade hundratals ofärdiga beställningar. Jag kan inte beskriva hur glada och lättade vi är att det projektet snart är i mål. Vi har senaste tiden lagt all fokus på det, så att våra kära kunder äntligen ska få sina smycken. Vissa har väntat i flera månader.
I morgon skickar vi iväg de sista beställningarna, och kan äntligen fokusera på våra framtida idéer och visioner för smyckena. Det ska bli så himla roligt!


Det är så mycket annat som också äntligen börjar bli färdigt. Denna veckan kommer den nya hemsidan/bloggen att bli klar för lansering, som min kära vän och virtuella assistent Jackie hjälpt mig med under lång tid.
Att förnya bloggen har legat som ett tungt orosmoln över mig under lång tid. Den är så gammal nu att den riskerar att rasa när som helst eftersom jag inte kunnat uppdatera till senaste versionerna på grund av temat jag har.

Den gjordes för över 5 år sedan nu, vilket är en lång tid på internet. Därför har vissa funktioner slutat fungera och jag kan inte beskriva hur lättad jag är att äntligen få uppdatera till det senaste.
En ny fräsch vacker hemsida som laddar fort och som har alla funktioner jag vill. ÅH! ♥
Jag och mamma tog äntligen tag i något som också legat och tyngt i bakgrunden. Flytten ut ur Boa.
Vi hade bara hyreskontrakt till april så nu var det tags att flytta ut allting. Detta ser ni mer av i vloggen längre ner!

Jag kände sådan djup tacksamhet i förrgår kväll när vi städade ur och flyttade in alla grejer i vårt lilla, lilla hus igen. Tacksamhet över att vi bara ska leva såhär trångt med alla grejer i två månader till. Hade vi inte haft huset framöver så vet vi inte hur vi hade hanterat denna situation över att behöva klämma ihop 2 pers, 2 katter, 1 hund och 4 företag på 70 kvm.

Nu känns det mer som om man kan skratta åt situationen. Vi behöver bara hålla ut en liten, liten stund till.
Sen kommer vi få allt plats vi någonsin vågat drömma om. Sen börjar liksom…ett nytt kapitel.
Och jag längtar så mycket att jag nästan skulle kunna börja gråta på studs.
Jag tror faktiskt aldrig jag någonsin känt en sådan stark längtan efter något i framtiden, samtidigt som jag absolut inte vill att tiden ska gå fort, eftersom vi har så många projekt vi vill hinna klart med innan vi får tillgång till huset. Det blir så dubbelt på något vis.

Men det vore ju så underbart om vi hann klart med det viktigaste innan vi får tillgång till huset. För den dagen vi får flytta in, så kommer vi inte vilja göra något annat än att just få flytta in. Få börja greja och renovera och göra ordning på det viktigaste så att vi sedan kan bona in oss.
Och trots att det känns som en evighet till slutet på maj, så vet jag ju att tiden går så fort. Snart är vi där.

Här kommer veckans senaste video! Som ganska tydligt visar hur vårt liv sett ut senaste tiden och just nu.
Mycket jobb, mycket grejer och väldigt rörigt. Just nu känns det nästan outhärdligt, men jag vet att vi kommer kunna blicka tillbaks på denna tiden någon gång med skratt, kärlek och värme. För mitt i all röra så är det också så mycket fina stunder.

Hoppas ni får en underbar dag! KRAM på er! ♥

Förälskad

Hej på er!

Hoppas ni all har en fin vecka!
Jag själv känner mig som pånyttfödd den här veckan. Dels så har både jag och Johan äntligen börjat komma ikapp i allt jobb vi missade under de där hemska veckorna i februari när vi i princip bara väntade. Det blev lite att ta tag i efteråt, eftersom mycket bara skjutits upp. Men den här veckan känns det äntligen som om jag är back on track igen.

Och sen, så har hela den här grejen med att vi får bo kvar och att vi köpt hus börjat landa i oss på riktigt. Innan har allt nästan känts lite som en dröm som vi snart kommer vakna ur. Men nu börjar det kännas verkligt. Och det ger mig så otroligt mycket glädje varje dag. Om något känns tungt så tänker jag på gården. På livet som vi kommer få där. Det ger mig verkligen en djup lycka som jag inte kan beskriva i ord.
Tror aldrig jag någonsin sett så mycket fram emot våren och sommaren som nu.


Här kommer veckans video, som handlar om lite allt möjligt som händer i vårt liv just nu. Jag berättar lite mer om huset och visar lite fler bilder från gården. Berättar också om att jag fått reda på att mina förfäder bodde på just den gården/fastigheten för ca 400 år sedan.
Det är en av stamfastigheterna i byn. Och kanske är det därför jag känner mig så hemma där? För jag har aldrig någonsin känt så starkt för en plats innan.

I videon kommer även lite “bakom kulisserna” material från när jag spelade in min senaste isfilm. Det var en sådan där dag när allt gick fel och man fick motstånd i minsta lilla grej man skulle göra. Men vi hade väldigt roligt. Jag kände sådan enorm lättnad när den var inspelad och klar, eftersom jag planerat den i två månaders tid haha.

Och sen, en massa annat förstås! Hoppas ni tycker om den!
(Ps. Jag är mitt uppe i att fixa en översättare till mina videor. Så ganska snart så kommer alla mina kommande videor att vara översatta/textade till svenska)

Förresten, om ni sett/ska se videon, lägg märke till det där vedträet som trillar ned precis vid min axel i samma mening som jag säger att det känns som en tung sten fallit från mina axlar. Jag blev helt paff när jag såg det när jag sen redigerade filmen. Alltså, jag är ju flummig av mig, men jag tycker ju det måste varit ett litet tecken eller nåt 😀 Eller vad tror ni?

Tänkte bara visa min framtida studio och kontor. HUR FINT?! 
Av alla kontor i hela världen så kan jag inte tänka mig ett vackrare. Och precis utanför växer stora gamla granar och vackra björkar. Det ser kanske litet ut utifrån, men det är mer än dubbelt så stort än den gamla “kiosken” som jag sitter i just nu.
Att få sitta här och skapa musik, redigera filmer och foton, skriva blogginlägg…det är liksom som en dröm.
Jag älskar denna plats så mycket att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.

Jag är upp till öronen förälskad.
Sjöutsikt är det också. Både från vårt hus och min lilla arbetsplats. Och utsikt över ängen där kvigorna går om somrarna.
Tänk att kunna öppna mitt lilla fönster och kula på Stjärna, eller se henne gå och beta i solnedgången. Vilken rikedom.

Tänk att det blev så ändå. Att vi får bo kvar här. Jag är så tacksam att inga ord i världen kan beskriva det.
Och jag längtar som en tok tills jag får överösa gården med kärlek ♥

Tack för allt fint ni skriver! Ha en underbar torsdag allihopa!
Stor kram på er ♥

Isbad och isfestival

Hej kära vänner!

Tänkte bara visa er min senaste lilla film som jag la ut igår, från mitt morgon-isdopp i måndags. Har faktiskt planerat den här filmen i över två månaders tid. Sett allt framför mig i minsta detalj. Och tro det eller ej, men det är mitt dyraste filmprojekt hittills. För två minuter haha! Men jädrar vad roligt det var att ÄNTLIGEN få klippa ihop den och dela den med världen. En liten inspiration till isbad med glimten i ögat.

Och nej, jag tar inte ett isdopp och dricker öl ur en sejdel ute på isen varje morgon haha 🙂 Men det är faktiskt tredje doppet jag gör denna veckan.
(Ett var lite ofrivilligt dock, pga att jag glömde sätta på GoPron i vattnet första doppet när jag spelade in haha, så jag fick ta ett till bad när jag precis torkat).
Så man skulle ju i alla fall kunna säga att det blivit min vinter-rutin, och det kommer jag fortsätta med.
Isbaden har stärkt mig otroligt mycket under vintern. Det har varit ett sätt att koppla bort tankarna, och boosta kroppen med ny energi.
Och allra mest, inse kraften i vår andning, och kraften i vår egen inställning. Allt finns inom oss.

Nu ska jag inte uppehålla er mer. Här är min senaste isfilm, ENJOY! ♥

Och vet ni vad, i morgon tänkte jag gå på ISFESTIVAL! Senaste månaderna har allt handlat om is för mig. Isbad, ismusik, ismålningar. Kan ni tänka er in i hur chockad jag sen blev när jag fick se att det för första gången startats en Isfestival, 3 mil från mig!! Precis utanför Näsåker (ni vet byn där den kända festivalen Urkult håller till).

Det är första gången som detta initiativet startats, av privatpersoner och olika föreningar som gått samman och hjälpts åt. I morgon, lördag den 9 mars, så blir det isfestival ute på Fjällsjöälven, med massor av roliga aktiviteter för stora och små. Bland annat isbad! Självklart ska jag dit.
Någon mer som tänkt gå? Om ni vill få mer info så kan ni kolla in det på deras Facebook-sida!

Hoppas vi ses där! ♥

Önskar er alla en underbar helg! KRAM på er! ♥

Ett nytt kapitel

Hej mina älskade läsare!

Vill börja med att tacka för alla otroligt fina kommentarer. Det är så vackert att se hur många ni är som delar glädjen med oss åt det positiva beskedet som vi fick förra veckan. Ni är ju många som varit med hela den här “resan”, speciellt sedan november efter att jag la ut filmen där jag berättade om vad vi kämpade emot här och vilken situation vi satt i. Jag vill återigen tacka er, för allt ert stöd. Ni anar inte vad det betytt mycket förr oss och för massor av andra boende här omkring.

Jag spelade in en video i förrgår där jag berättar lite mer ingående i vad vi gått igenom de senaste månaderna. Jag har nämligen inte kunnat delge hela storyn för er innan. Jag har ju nämnt flera gånger att vi haft lite större framtidsplaner på gång och att den här situationen som vi hamnade i nu gjorde att allt liksom lades på paus. Det har varit en olidlig väntan minst sagt. En berg och dalbana av känslor.
Men det var värt det. Nu har vi en ljus framtid att vänta här i Grundtjärn, som jag berättar om i videon här nedan.

Till sommaren flyttar vi in i våran drömgård, här i Grundtjärn. Ett sekelskifteshus med plats för allt vi någonsin kunnat drömma om, och med en trädgård så vacker att det nästan gör ont i hjärtat. Jag går redan runt och tänker på allt jag vill plantera och hur mycket jag kommer älska att sitta vid den lilla, lilla skogstjärnen som finns på gården, intill skogen. Det känns fortfarande som en dröm allting.

När jag tänker på vad som väntar oss framöver känner jag en sådan enorm lättnad och lycka. Både att få bo kvar i Grundtjärn, som varit mina förfäders hem i över 300 år. Men också, att vi äntligen får plats med både vårt hem och våra jobb. Att vi får börja vårt liv tillsammans i vårat alldeles egna hus.
En gård som är allt jag någonsin vågat drömma om. Med breda plankgolv och handgjorda fönster.
Snälla, nyp mig i armen!

Jag visar lite bilder från gården i videon ovan, som jag tog i november när vi var där på visning. Men jag längtar såklart SÅ mycket tills jag kan visa er mer! ÅHH vad jag ser fram emot våren nu!! Vad jag ser fram emot allt…livet i Grundtjärn.

Det känns som att vi flyttat hit igen nu. Fast nu ännu mer på riktigt.
Nu behöver vi inte dela vår kärlek med rädslan att behöva lämna. Nu kan vi bara älska denna plats med hela våra hjärtan.


Hoppas ni tyckte om videon (även om den var väldigt lång och mycket prat!). Men det kändes som jag behövde göra en sådan video där jag bara satt ned och förklarade allt som varit. Och det viktigaste av allt, att tacka alla ni som hjälp oss dessa månader med att bevara denna vackra del av Västernorrland. Vi är evigt tacksamma ♥

Nu hoppas jag ni får en underbar vecka! KRAM PÅ ER!

PS. Jag har nyligen startat en maillista som heter “Letters from Jonna”, där jag då och då skickar ut små mail med lite extramaterial och lite tankar och tips om olika ämnen. Som en liten fördjupning till bloggen. Det är också via denna maillista jag allra först kommer berätta när t.ex nya målningar/smycken och annat finns ute i shopen. Om ni tycker det låter intressant, så kan ni signa upp er för mina månads-brev HÄR.

Glädjetårar

Mina älskade läsare, det känns nästan som jag drömmer nu när jag sitter här och får ge er detta fantastiska besked som jag igår trodde att jag aldrig skulle få ge.
Vi får stanna kvar i vårt älskade Grundtjärn. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket av glädje innan.
Det här blev både det värsta och det bästa, jag någonsin varit med om.

I sammanlagt 7 år har vi ständigt levt med oron att behöva lämna våra hem, på grund av planer på att bygga en av Sveriges största vindindustri i detta område. På en plats där det inte behövs över huvudtaget. Långt ifrån storstäderna söderut dit energin skulle transporteras. Ännu en börda för Norrlands inland att bära.
Men vilka fanns här att göra motstånd? Några fåtal människor.
Och skogen och djuren kunde inte tala för sig själva.

Sedan i november när det återigen blev tal om en ny ansökan trots ett nej från Mark och Miljööverdomstolen så har livet inte varit sig likt. Vi är många som levt i en plågsam väntan. Men där har ni kommit in, mina älskade följare, både här i Sverige och i resten av världen, och stöttat och skänkt så otroligt mycket energi när vi behövde det som mest. Jag hade aldrig orkat kämpa det sista nu om det inte vore för alla som engagerat sig runt om och via nätet.
Jag är er så evigt tacksam. Varje litet positivt ord har gett hopp och ny kraft. Det slutade med att allt hängde på Vänsterpartiet i Sollefteå, vars besked vi inväntat den senaste veckan. Den längsta veckan i vårt liv.
Idag gick de ut offentligt med att de röstat nej.
Jag kan i ord inte beskriva tacksamheten jag känner för C, V, VI och SD som röstade nej för detta projekt. Jag känner nytt hopp och framtidstro när naturen och samernas renbetesland äntligen får den respekt det förtjänar. När inte längre kortsiktiga arbetstillfällen är det enda som räknas.

Jag och Johan spenderade kvällen med glädjetårar. Det känns fortfarande overkligt. Som en dröm.
Vi kan äntligen, på riktigt, se vår framtid här nu. Jag har så mycket roligt att få berätta för er om våra planer framöver.

Jag kommer att spela in en video och berätta lite mer om allt det här nu i veckan. Jag ville mest bara låta er få veta nu, då jag vet att många väntat med oss. 
Och såklart, uttrycka vår eviga tacksamhet för all hjälp och allt stöd vi fått genom denna tid. Det har betytt mer än ni anar ♥
Nu fortsätter livet, i Grundtjärn.

TACK!!!!!! ♥

En tortyr i väntan på domen

Vi går just nu igenom en av de värsta veckor i vårt liv. Jag vaknar med gråten i halsen och spenderar dagen med att vänta ut tiden.
Det är som att leva i ett vakuum.
Jag känner mig fullkomligt maktlös och för varje dag som går så har negativa besked kommit en efter en. Ett sista hopp finns nu kvar. Och för första gången i mitt liv, så känner jag mig riktigt rädd.

Nästan hela mitt vuxna liv har jag bott här i Grundtjärn, men behövt dela min kärlek med en rädsla att en dag behöva lämna min hemby.
Och nu har vi nått piken. Nu står vi inför ett enormt vägskäl. Och för varje dag som går så växer rädslan inom mig, att det snart är dags för oss att packa och lämna vårt älskade Grundtjärn.
Ni är många som redan vet hela historien om den planerade vindkrafts-industrin här eftersom ni följt mig under åren. Den har varit på gång sedan 2011. Då skickades en ansökan in till kommunen om att bygga Sveriges största vindkraftspark, då med över 200 verk.
För ett tag sedan, så berättade jag om hela historien kring detta i en lång video. Så om ni vill veta lite mer ingående i vad vi gått igenom senaste åren och speciellt senaste året, så kan ni se den HÄR.

Så, vad är det som har hänt nu?
I våras fick vi uppleva den enorma lyckan i ett besked om att vindkraftsparken fått avslag i Mark och Miljööverdomstolen, efter en lång, plågsam ovetskap under flera år. Anledningen var dock inte att det skulle innebära enorm naturförstörelse och kraftigt minskade marker för samernas renar, eller att boende här skulle få sina liv förstörda, eller att Västernorrland redan har hundratals verk och därmed dragit sitt strå till stacken. Det fick avslag för att de inte i detalj hade bestämt vart varje enskilt verk skulle stå.

Vi trodde såklart att de aldrig skulle påbörja en ny ansökan. Men i november kom de värsta av besked. 
FORSCA (som bolaget heter) gick ut med att de eventuellt ville ansöka igen. Men för att göra en ny ansökan, behövde Sollefteå kommun godkänna en ny ansökan av vindkraftsparken. Och det är politikernas godkännande eller icke godkännande som vi nu inväntat sedan i december.
En väntan som varit fruktansvärd.

Man kan ju prata om den här pågående vindkrafts-industrin i Norrland från ett brett perspektiv. Men jag vill i det här blogginlägget dela det från mig och Johan. Från vårt liv. Jag vill inte på något sätt gå in och argumentera för eller emot. Bara berätta vår historia, och hur vi personligen drabbats av detta. Och varför denna veckan håller på att äta upp mig inifrån.

När vi först fick det positiva beskedet om att de fick avslag i våras, så började jag och Johan att våga drömma om en framtid här i Grundtjärn, på riktigt. Innan hade det bara känts som vi lånade denna plats en stund, och vi kände oss ständigt redo att behöva ge upp Grundtjärn.

Vi är en i plats i livet just nu där mycket händer. Stora förändringar och stora drömmar. 
Eller egentligen, allt vi drömmer om är att få hitta vårt riktiga hem. Ett eget hus med plats för våra fyra nystartade bolag där vi tillsammans kan jobba med det vi älskar. Kanske med plats för familj så småningom?
Ja ni vet…alla sådana där drömmar om att “få bygga sitt bo”. Det har blivit väldigt starkt och viktigt för oss.

Så vi bestämde oss för att satsa på ett liv här. Att stanna kvar i Grundtjärn, även om det är långt till det mesta. Men allt går om man vill. Eller hur?
Och i samma veva (samma vecka!) som vi tog ett stort steg och bestämde oss för att satsa helhjärtat och med allt vi har, så kom det här beskedet om att de ville ansöka om en ny vindkraftspark här. Jag kan inte ens beskriva den chocken. Hur kan det ens bli en sådan timing?
Efter 7 långa år av väntan på att börja bygga vårt bo och äntligen få börja på riktigt, så var vi nu tillbaks på ruta 1.
Det var innan jul som jag spelade in den där videon där jag berättar om vilken situation vi satt i. Jag kände att jag helt enkelt var tvungen, annars så skulle jag inte kunnat fortsätta jobba och göra filmer. Eftersom allt jag delar är en del av mig, så kan jag inte hålla undan sådant som påverkar mig så otroligt mycket.

Det var också då som mina följare gick samman, och en protestlista startades som nu har 38 500 namnpåskrifter från människor i hela världen, som vill rädda naturen här, och rädda Grundtjärn och resten av byarna med omnejd, och samernas vinterbetesmark.
Jag hade själv inte en endaste uns av ork att påbörja en namninsamling då, efter alla år. Så ni kan ju förstå hur rörd jag blev över att andra med ny kraft tog tag i detta och hjälpte till att sprida ordet vidare. Det blev medial uppmärksamhet av detta, och lokaltidningarna skrev om namnlistan och vi fick även vara med i radion och berätta om våra känslor. Det kändes hoppfullt. Vi fick ny kraft.

Men vi visste också att vi nu skulle behöva sätta oss i en olidlig väntan på politikernas beslut. För vi visste redan då att om kommunen säger JA till vindkraften igen, så flyttar vi. Vi vill inte ägna fler år av vårt liv till att vänta på att få leva fullt ut.
I januari var vi på ett möte med några av politikerna i Sollefteå kommun för att försöka påverka. En av de två drabbade samebyarna var också på ett möte samma kväll, och det kändes bra att politikerna tog sig tid att lyssna på oss. Det var också då som jag överlämnade namnlistan (på PDF fil, eftersom jag annars hade behövt skriva ut hundratals papper).

Sen var det återigen att vänta. Varje parti i kommunen skulle prata ihop sig och senare komma med beslut.
Där började en fruktansvärd berg och dalbana. Först hamnade vi som i en slags kortvarig depression. Tappade livslusten och kände att ingenting längre spelade någon roll. För att i nästa stund börja planera för flytt. Det var kaos i vårt inre.

Så kom ljuset i tunneln, när Centerpartiet förra veckan gick ut med att de sa NEJ till vindkraftsparken. Det som vägde tungt var samernas renbetesmark eftersom de tydligt protesterat mot denna vindkraftspark. Och även lokala näringar och boende i området.
Det var sån otrolig lycka och glädje! I samma veva fick vi även redan på två andra mindre partier (VI och SD) sa nej.
3 av 6 partier hade nu sagt nej, vilket innebar att det bara behövdes 2 mandat till för att säkra ett NEJ från kommunen. Och vi började känna hopp på riktigt. Vi började planera för en framtid här igen.
Jag kan i denna stund inte gå in på vad det är vi planerar att göra (lovar att berätta allt sen!), men till saken hör att det har varit ont om tid. I takt med att dagarna går innan alla partier bestämt sig så rinner tiden ut för oss. Chanserna minskar och vi trängs in i ett hörn där vad vi än gör kan försätta oss i en fruktansvärt jobbig sits.

I förrgår bestämde vi oss för att våga gå vidare med vårt projekt. Vi visste att vi snart inte har tid att vänta längre, och vi skulle aldrig förlåta oss själva om vi fegade ur och missade vår dröm. Vi tog ett steg fram, och det bubblade av lycka.
För att samma kväll få besked från Moderaterna att de beslutat JA till vindkraften. Hade de sagt nej hade det varit klart redan, och vi hade säkrat vår framtid i Grundtjärn. Det kändes fysiskt som ett slag i magen. Jag grät hela kvällen.

Och anledningen till att vi vågade vara så hoppfulla och gå vidare med våra planer trots att vi inte visste deras beslut ännu, var helt enkelt för att vi gjorde det stora misstaget att lita på politikernas uttalanden innan valet, där ALLA partierna i Sollefteå kommun gick ut med att de inte skulle bevilja några nya vindkraftsparker i kommunen. Även i denna artikel LOVAR dom.

Men det fanns ju fortfarande två partier kvar att invänta svar från, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Om någon av dom röstar nej, vilket de borde eftersom de LOVADE det innan valet, så vinner vi kampen.

Gårdagen var ett mörker. Mamma kom och försökte peppa oss att hitta styrka denna sista veckan innan alla kommit ut med sina beslut. Vi stärkte oss igen och skulle sen på ett möte för att gå vidare med våra framtidsplaner i Grundtjärn. Som att slitas mellan två verkligheter.
Ena stunden glittrade mina ögon inför att göra verklighet av vår dröm, för att i nästa sekund fyllas av tårar i fullständig förtvivlan.

Jag drömde vackra drömmar inatt, om vår framtid i Grundtjärn. Jag vaknade med ny energi. Nytt hopp.
Jag gick ned till köket, började ställa fram frukost och gick sen in på mobilen och fick det fruktansvärda beskedet.

Socialdemokraterna gav ett tydligt JA till vindkraften. Trots att de också lovade innan valet, att inte bevilja nya parker i Sollefteå kommun.
Här nedan ser ni kommunpolitikernas löften/lögner på frågan.

Jag har nog aldrig känt mig så sårbar någonsin. Att hela vår framtid just nu hänger på kanske…två personer. Två mandat. Varje dag känns som att genomgå en psykisk tortyr. En långsam, plågsam väntan på en dom. Ett straff vi måste genomgå, för att vi älskar denna plats.
Ett vägskäl där vi själva inte kan göra något annat än att acceptera vad som bestäms på måndag, när Vänsterpartiet har möte och ska komma fram till ett beslut. Allt vårt hopp ligger nu i Vänsterpartiets händer.

Om två partier redan brutit sina löften, utan att ens be om ursäkt, hur kan vi då vara säkra på att inte ett tredje parti gör samma sak?
Jag är så rädd. Jag är så rädd att behöva lämna vårt hem. Att behöva ge upp våra drömmar och snubbla på mållinjen.
Allt jag vill är att få bo kvar här. Att denna lilla del av Västernorrland ska få bevaras. Jag klarar inte av tanken på att marken ska fyllas med betong, och bergen ska sprängas för material till byggena, och 11 mil långa vägar ska byggas genom skogarna. Snart finns inga naturområden kvar här, om alla planer om vindkraften blir av.
Jag gråter för Norrland.

Jag önskar att politikerna förstod, att vi inte vill något illa med att försvara naturen och gå emot vindkrafts-industrin.
Förstår ni inte?! Vi gör det för att vi älskar er kommun. Inte för att vara jobbiga, bakåtsträvande medborgare.
Vi gör det för vi älskar denna del av Sverige, och för att vi vill bo här. För att vi tror att naturen här kommer vara tusen gånger mer värt i framtiden, än dessa kortvariga arbetstillfällen som vindkrafts-industrin kan inbringa.
Vi som drabbas är människor som bor och lever här. Vi är er framtid.

Ska vi satsa på vindkraft i Sverige, då kan vi väl hjälpas åt, hela Sverige? Inte exploatera hela Norrland och landsbygden som redan våldtagits av storbolagen i hundra år.
Älskade Grundtjärn, det här kan vara slutet eller början.

Just nu står vi mitt i vägskälet.
Vi är ett steg, ett litet papper från att ta ett fantastiskt kliv i vårt liv och göra verklighet av något vi drömt om i många år.
Men vi är också ett litet steg ifrån att behöva planera en flytt om en dryg vecka. Ett litet steg ifrån att riva upp våra rötter och drömmar, och börja om. Någon helt annanstans. Långt härifrån.

Jag vet inte hur jag ska stå ut dessa dagar. Jag önskar någon kunde söva mig och väcka mig på tisdag, när ett besked borde vara offentligt.
Jag vet inte hur jag ska orka känna denna förtvivlan. Jag vill bara stänga av.
Men vi måste vara starka nu.
Jag ska försöka mitt allt. Jag ska be till alla världens gudar.
Jag ska sända ut tankar till Vänsterpartiet, och hoppas att de ska välja med hjärtat.

Snälla, kan ni hålla tummarna? Kan ni be för att det ska gå bra? 
Kan ni sända positiva tankar? Jag behöver det mer än någonsin. 

Tack för att ni läst. Tack för att ni tar er tid.
Att få dela mina känslor med er, gör det lite lättare.

Stor kram och kärlek till er alla ♥

En vintersaga

Hej på er!

Det är söndag kväll och jag sitter i skrivande stund i min lilla studio ute i den gamla kiosken och försöker jobba ikapp med lite grejer som jag inte hann göra under veckan. Sen i januari har jag börjat göra “veckolistor” där jag skriver upp saker jag vill och önskar få gjort under veckan. Det har faktiskt varit otroligt hjälpsamt. Så skönt att inte jämt och ständigt gå med ett kaos i huvudet och glömma bort saker.
Så söndagar brukar bli den där dagen då jag försöker trycka in alla de där sista grejerna på listan. För det känns ju så himla skönt att få stryka över punkter.

Fast än så länge har jag faktiskt inte lyckat stryka över veckans alla punkter på listan. Vissa grejer har jag skjutit upp i över 5 veckor nu. Som t.ex “Städa ute i farstun” eller “vika all tvätt”.
Men det gör inget. Man hinner inte allt här i världen. Man får ju prioritera : )


Igår blev jag klar med veckans videoblogg, så jag tänkte helt enkelt dela den här med er för er som inte redan sett den via min YouTube-kanal. I den berättar jag lite om vad som hänt de senaste två veckorna och så berättar jag lite om min isljuds-film som jag la upp förra veckan. TACK för alla era fina kommentarer om den.
Som jag nämner i filmen så har jag lagt upp två versioner av is-musiken på min webshop, som man kan ladda ned gratis.

Hoppas ni tycker om den ♥ Och så vill jag passa på att önska er en superfin vecka! KRAM!