Allt för en bild

Hej på er mina underbara läsare!
Det är en väldigt regnig och grå oktoberdag här idag och jag kan ju inte annat än längta tillbaks när jag sitter och redigerar lite bilder från resan i söndags. Som jag skrev i tidigare inlägg så åkte jag och min mamma till Stekenjokk över dagen i söndags. Jag var ju där bara veckan innan, men behövde åka tillbaks för att ta en ny bild i bättre ljus. En bild som jag ska använda som ny header här på bloggen inom kort. Ja, man får allt vara lite petig och envis ibland.

Det där med ljuset är det allra viktigaste för mig när det gäller fotografering. Allt handlar om rätt ljus. Det är ljuset som sedan ger rätt stämning och färger. Det är också därför jag i princip aldrig fotar mitt på dagen. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, när ljuset är som mjukast.
Min mamma Anita hängde, och det blev en lite flashback när vi för drygt ett år sedan var i Stekenjokk för att jag skulle fotografera kampanjbilder till Hyundai. En resa som vi ofta skrattar åt nu i efterhand, även om det var några väldigt slitsamma dagar. Jag skrev ju ett långt inlägg om den resan, med en liten videoblogg som ni kan se här.
Så nu åkt vi upp igen, fast i samma bil denna gången, och för att jag istället skulle fotografera bilder till mig själv. Så det var inte alls med någon press utifrån. Mer en rolig liten resa, som jag hoppades skulle resultera i att jag skulle kunna ta den där bilden som jag faktiskt åkte dit för att ta. Det är ändå bara 22 mil till Stekenjokk härifrån, så det tar ändå inte så många timmar att köra.
Den här bilden tog jag när vi passerade Klimpfjäll. Åh, så fort jag kommer upp bland fjällen så händer något speciellt. Det är ju bara så fantastiskt vackert…
Vy från vackra Klimpfjäll.
När vi kom fram till Stekenjokk tog vi först en paus instill Saxån och drack lite kaffe. Jag kände mig alldeles överlycklig över att vara tillbaks igen. Vägen över Stekenjokk stänger ju nu i oktober och öppnar inte förrän till sommaren igen på grund av de enorma snömassorna. Redan nu låg det nysnö över de högsta fjälltopparna och luften hade plötsligt blivit mycket kallare sedan jag var här för en vecka sedan. Nästan alla trädens löv hade nu fallit. Det gick så fort.
Vi hade gott om tid på oss i Stekenjokk. Bilderna jag skulle ta behövde kvällsljus, efter att solen hade gått ned runt 18.30 tiden. Så vi tog det lugnt. Åkte runt och tittade och stannade lite här och var.

Haha, jag försökte flera gånger ta en bild på mig och mamma men det slutade bara med att vi låg dubbelvikta av skratt. Men dom bilderna blir ju såklart dom bästa. Lycka!
Underbara Stekenjokk! En del av dessa renar kommer snart att gå omkring i skogarna här i Grundtjärn under vintern, där de har sin vinterbetesmark.
När det började närma sig solnedgång var kameran riggad. Dock låg molnen som ett tjockt täcke på himlen. Och jag var ju helt beroende av kvällsljuset för att få till bilden som jag behövde. Det där med att förutspå väder i fjällen är helt omöjligt. Jag tog lite bilder även om det var moln och drog på mig jackan och vantarna mellan tagningarna för att hålla mig varm.
Efter ett tag tog jag en paus och gick in till mamma i den varma bilen. Medan jag hade fotat hade hon kört iväg en sväng. Jag måste ju alltid vara själv när jag fotar, något som min mamma är väl medveten om 🙂 Molnen låg fortfarande som ett täckte och jag började ana att jag nog inte skulle kunna få till den där bilden som jag ville. Mamma berättade att hon hade hittat en jättevacker gammal kåta längre bort intill vägen så vi bestämde oss för att fara dit en stund medan vi hoppades på bättre väder. Och jag är så glad att vi gjorde det. Vilken otroligt vacker plats, som säkert bär på mycket historia.
Inuti kåtan fanns en eldstad och jag hade gärna gjort upp en eld och stannat där över natten. Någon gång skulle jag vilja göra det. Vilken känsla.
Medan vi besökte denna vackra plats så började himlen att spricka upp lite, och vackert kvällsljus började strilas genom molnen. Äntligen. Det var nästan som om jag kände på mig att det kommer bli bra ljus tillslut. Jag kände ingen oro, trots att hela resan hänger på den här lilla stunden. Vi åkte tillbaks till platsen där jag skulle ta bilden igen, där jag hade lämnat kameran kvar på stativet.
I 45 minuter efter det så blev ljuset och himlen bara vackrare och vackrare, och jag gjorde glädjerop mellan bilderna jag tog. Jag var SÅ tacksam att jag fick det där kvällsljuset som jag behövde. När jag kände mig klar var tog jag den här bilden innan jag skulle bege mig tillbaks till bilen och värmen igen. Sedan åkte jag lycklig tillbaks till Grundtjärn igen, och var hemma innan midnatt. Tänk vad mycket man kan få uppleva på en dag sådär. Jag är så himla glad att jag åkte, även om det bara var för att ta en bild. Det var så värt det!

KRAM på er ♥

47 Kommentarer på “Allt för en bild

  1. Leif

    Fina bilder! Du verkar A haft en bra dag. Har du varit till Farmomakk och tittat på den gamla vackra kyrkbyn där. Väl värt en titt då man liks är i närheten.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack så mycket!
      Ja Fatmomakk vill jag SÅ gärna besöka nästa gång jag har lite mer tid på mig 🙂 ♥

      Reply
  2. Annica

    Det är sånt där som skiljer agnarna från vetet… 🙂 Att bara vara tvungen att göra vissa saker för att bli nöjd. Galet säger en del, genialt säger andra. Ser fram emot att få se dom här magiska bilderna sen. Dom du redan visat, helst den översta, var väldigt fina.

    Reply
  3. Dixi Wonderland

    Vilka vackra bilder du bjuder på, som alltid! Va glad jag blir för din skull att du lyckades få ljuset du behövde. Ska bli jätte kul att se vad det blir för header 😀 Här i Trollhättan har det också blivit riktigt kallt men det passade perfekt för halsduken som jag har jobbat med är äntligen klar så nu kommer jag kunna använda den 😀

    Reply
  4. Anonym

    Jag förstår din fascination för fjällens ödslighet, för den har jag själv. Men jag vet inte riktigt varför! För jag söker mig inte dit för att vara där en längre tid – kanske har jag inte lärt mig hur man kan existera på ett så kargt oförutsägbart ställe när burkmaten tar slut? Men min underliga själ kan längta dit, till ödsligheten, de ojämna horisonter där något nytt och oväntad finns bakom. Minns en gång då jag var söder om Alperna – lojt, läckert medelhavsliv dagtid, men på kvällen längtade jag till kyla och berg. Drog iväg uppåt bergen och övernattade i stenig, iskall miljö och vaknade lycklig med tjock rimfrost på bilrutans insida. Den morgon låg molnen djupt under mig, det var som i en annan värld eller rent av himmelriket. Men magens behov kan ju driva en till vad som helst, så ned för dessa serpentinvägar med vitglödgande bromsskivor till ett ställe där jag kunde säga ”lait, pan” och ”fromage” så primärbehovet kunde tillfredsställas. Har vänner som tar en ryggsäck på och ger sig iväg till fots i bergstrakter, slår läger när trötthet eller vilken orsak helst manar till vila och stillasittande kontemplation. Fattar inte hur det funkar praktisk. Sova kallt, fuktigt, ojämnt och en massa andra besvärligheter. Det lockar inte på riktigt längre egentligen, fast jag vet ju att det finns bonus med den slags strapatser. Men nu kan jag ju sitta hemma i värmen framför stora 4K-skärmen och njuta fjället genom dina bilder. Behöver aldrig mer ge mig ut i världen ?. Skojar förstås. Tänker ibland på din pod-kompis som bodde i skogen under 4 år och är på oklart vis avundsjuk. Vilken tid för eftertanke! Den lyxen är ovanlig nu för tiden. Som du ser sätter du med dina textade bilder igång minnen, tankar och fantasi – det är jag riktigt tacksam för!

    Reply
    • Janusz

      I love your comment. You describe perfectly how I feel about going into the wilderness. I go there but there is always a struggle between attraction and
      repulsion. As you point out repulsion comes from our body that always craves comfort. In my opinion attraction is an expression of our true, divine soul trying to fully realize and manifest its unlimited character. Human history is nothing but a struggle to take another step beyond body’s limitations.

      Among my childhood heroes were Fridtjof Nansen and Roald Amundsen. I admired their guts to explore Arctic when it was still considered like Marianas
      Trench today. But even more I admired their experience and knowledge how to survive in the harshest of polar conditions. Damn, these guys knew what
      the hell they were doing. Arctic was practically their childhood playground. They loved polar nature just the way it is: beautiful but also cruel, indifferent, unpredictable and furious.

      Pursuing freedom from limitations from the body with the body is kind of hopeless. No matter how far we get, there always are new limitations beyond the horizon. Another way to find freedom is to pursue knowledge that these bodies are only our temporary vehicles in this world and our essence is beyond them. It did not occur to me for a long time that in this arena I may have as much guts as Nansen and Amundsen.

      I feel like laughing when I recall how as a child I was puzzled by my own identity: What is it that I am me? Who I really am? What is this body that needs so much care and constantly craves something? What is this world of material objects constantly resisting our efforts to manipulate them? I felt like: By what accident did I end up in this dimension. I kept begging God relentlessly to give me some kind of power over these things, made me a God. But because nothing was happening, one day I said: All right, then kill me. But before you kill me show yourself to me.

      This statement came so spontaneously and so forcefully from my guts that I became pretty catastrophically afraid. I realized: first, that there is something
      in me that wants to know God much more than it wants to live, and second, that God might be actually listening. But my childish intellect calmed me
      down by thinking: Well, since God is supposed to be good, father-like figure, when he shows himself to kill me, hopefully I would be able to take my words back and change his mind about killing me. And in this way I could know God and live.

      Reply
      • Debbie

        I am a farmer girl from Kansas in the United States! I wish I could read the text that everyone writes. I love the cattle call. We have a far simpler I never use on the farm. Yours is just beautiful.

        Reply
  5. Lindan

    Vad mysigt att Mamma kunde hänga med…! 🙂 Jättefina bilder!! Känner igen mig sååå mycket i det där med att försöka ta bild på “sig själv och mamma”….Ungefär var femte vecka så brukar ju jag och min ömma moder slå till på en liten vinlunch ihop, så vi avhandlar både stort och smått…löser världsproblemen osv. Och jag brukar ofta envisas med att föreviga det hela på bild…Ställer in timern på kameran/telefonen så vi kan vara med på bilden tillsammans…Men det slutar typ ALLTID med att vi skrattar så vi nästan kissar ned oss, och ser ut som två jubelidioterpå crack båda två…hahaha…:D
    Ni såg mer normala ut…haha… :* Men jag KÄNDE den skrattiga och härliga stämningen i bilderna! 😉 🙂

    Vilken mysig kåta! Tycker absolut du ska åka dit och övernatta!! Jag har helt snöat in på vildmarksliv, och fantiserar om att dra till skogs (på RIKTIGT!! Inte bara de dagar jag är samhället i allmänhet, och folk i synnerhet…;) )! Var på bibblan och lånade böcker om överlevnad igår, och tittar på filmer och serier i ämnet.
    Vet att du inte tittar så mycket på tv, men skulle du och Johan vilja ha en “serie-maraton-helg” någon regnig helg så kan jag verkligen rekommendera serien “Alone” (finns fyra säsonger…:) )! Händer inte mycket, men ÄNDÅ sååå spännande! Gillar stämningen i det! Och man kan lära sig massor om överlevnad under svåra förhållanden!

    Kraaam bästa du!! <3

    Reply
  6. Lindan

    * TRÖTT på samhället i allmänhet och folk i synnerhet skulle det stå…(men du gissade säkert det.. 😉 )

    Reply
  7. Lena Berg-Nordenberg

    Underbart att se dessa vackra bilder från Vildmarksvägen. Vi skulle ha åkt den i somras men hann inte med det. Hoppas på nästa sommar, för där är verkligen vacker natur att få uppleva. När börjar det snöa på allvar där uppe?
    Har sett otroliga bilder hur mycket snö där är, det måste nog vara den plats där den mesta snön kommer i hela Sverige. Underbart att se renarna också!

    Reply
  8. Melissa

    Beautiful pictures. My favorite is the one with the deer.. I especially appreciate that you often bring your own drinks using a reusable bottle. I love your photos, but I also love that you leave the beautiful places you photograph as you found them.

    Reply
  9. leif

    Fin bild med den violettrosa himmeln som får ljung och mossan att skifta färger.
    Otroligt att du lyckades med konststycket att få rätt himmel med fina moln efter en 22mil bilresa.
    Du är verkligen ett fotoproffs
    Resan var väl värd det

    Reply
  10. Päivi

    Precis där ni dricker kaffe vid Saxån, där var jag i början av augusti. Jag och två väninnor åkte Vildmarksvägen,
    tältade vid Saxån och vandrade därifrån till Tjåkkele-stugan, övernattade där och vandrade sedan tillbaka till Saxån där bilen väntade.
    Det är otroligt vackert efter hela vägen. Så roligt att få se dina bilder därifrån. TACK!

    Reply
  11. Anna

    Det där gillar jag!
    Allt för konsten!
    Jag fungerar också så fast i barn- och ungdomsarbetet i församlingen. Ibland vill man ordna nåt extra specialmysigt eller ge dem en upplevelse de inte glömmer och då skyr jag inga hinder, kan lägga timmar och dagar på att fixa något som är över på fem minuter. Men det kan det verkligen vara värt!

    Reply
  12. Janusz

    What you describe is pretty much how divine inspiration works through a person. When you mentioned driving back to Stekenjokk my first thought was: How do you know that you will have proper light this time. But something put in your mind the idea of driving there and you and you could not help following it. Lack of concern about
    the results is a sign that there was some higher power working through you. One may say that your were identified more with the idea of taking a picture than with your
    individual body and mind that was only an instrument to this goal. We are what we identify with. The main concern of Vedanta is careful examination how our human body, mind and the world may be either obstacles to or instruments of expression of our divine identity.

    This is a universal human concern. Perhaps you know a book by Nikos Kazantzakis: “The Last Temptation of Christ” and a movie based on it by Martin Scorsese. Opening sentence from a book says it all: “The Dual Substance of Christ – the yearning, so human, so superhuman, of man to attain to God or, more exactly, to return to God and identify himself with him – has always been a deep, inscrutable mystery to me.”

    Something in me still hurts when I think of this beautiful landscape disappear under thick layer of snow and arctic winds blowing over it for next several months.
    You mentioned that you inherited your spiritual orientation from your mother. I have an idea for a wishful post. If she does not mind, could you write a blog about her and how she inspired you to become what you are. She is such a lovely lady.

    Reply
  13. ♥Maria Alvljus♥

    Åh den där lappkåtan skulle jag också vilja sova i. Vilken underbar känsla att sova där alldeles ensam
    och ligga och lyssna på elden som knastrar och sprakar. Och utanför kåtan är det tyst, så oändligt tyst.
    Himmelen är mörk och högt däruppe lyser stjärnorna
    Jag är helt ensam uppe på fjället♥

    Tack Jonna för dina härliga bilder som väcker så mycket längtan till liv♥
    ♥ ♥ ♥

    Reply
  14. Stu

    Ooh nice little hut!
    What were you driving? it does not look like your Legacy inside, maybe a new 4×4 Johan got for this winter?
    Look forward to pics 🙂

    Reply
  15. Österlening

    Hej! Jag och min familj skulle gärna bilsemestra någonstans i norra halvan av Sverige nästa år, och så kom jag att tänka på att du säkert hade kunnat ge bra tips från delar av Norrland?! Gärna även på boende om du har erfarenhet av det, och kanske hur man ska tänka kring val av årstid mm. En liten turistreseguide helt enkelt, för i all fall en del av Norrland! 🙂 Även om du gör fin reklam för dina trakter mest hela tiden med dina bilder, så hade det varit uppskattat om du kunde göra en sammanställning, och lite mer praktiskt inriktat, kanske med karta tex. Förstår att du såklart inte vill ha någon turistslinga genom dina ”privata” marker 😉 men kanske har du tips kring kusten, fjäll eller annat. Hade varit fint med ett sådant inlägg någon gång, om du har lust!

    Reply
  16. C

    Så vackert!
    Dina resereportage är dina bästa inlägg!
    Kul att du berättar lite när du fotar!
    Längtar efter ett eller flera inlägg där du går in lite mera i detalj hur du tänker runt din fotografering!!

    Reply
  17. Adriana M

    So beautiful! I felt like walking on the land between the water…so peaceful!! I wish to be brave like you <3

    Reply
  18. Janet Doane

    Oh those utterly rich and sumptuous colors of the autumn… the beautiful light, and the open spaces that always touch my heart… and your time together with your mother, who understands your spirit, the need for you to be alone when you shoot. For this you are so deeply blessed. Most of the time, I didn’t have that with my mother when she was alive, so I savor what you’ve shared, knowing that fortunate ones have a loving and close relationship with their parents. What a gorgeous place, with such beautiful photos, dear Jonna. Much love!

    Reply
  19. Lars 8463

    Gomorgon fina du
    Även om du “bara” åkte för att
    ta en bild.
    Blir det alltid så mycket mer.
    En del av din, eran historia.
    Glad att få ta del av en del
    av din, eran historieskrivning.

    Jag vet inte om du hinner läsa
    svar på svar.
    Men jag har lämnat ett försök
    i “Lördagkväll”
    Inte för att få ett svar
    Utan för att ge ett TACK
    KRAM

    Reply
  20. Tiffany

    Beautiful pictures Jonna and so worth the trip back again! I love the memories you are making with your mother. So special and funny! 🙂
    Thank you for taking us all along! ♥

    Reply
  21. KikkiSandström

    Verkligen fina bilder. Som amatörfotograf, inspiratör och författare har jag också upptäckt det där med LJUSET som kan skapa helt magiska bilder, även för mig. Fint uppe i fjälltrakterna där jag själv varit flera gånger och fotat.

    Reply
  22. Birgitta

    Vilka vackra bilder från Klimpfjäll! Du får ta en resa dit och träffa någon boende som kan visa dig många fina “kulturplatser”.
    det finns bland annat rester kvar från den första skolan i Klimpfjäll(man måste vandra) någon kilometer på andra sidan Saxån.
    väntar otåligt på att se din nya header.

    Reply
  23. Magnus

    Jag har som vanligt läst dina inlägg men det har strulat igen med mina kommentarer. Dom finns någonstans men syns inte. Inte för mig i alla fall.
    Du har bjudit på så många vackra höstbilder ett tag nu, och när det är så vackra vyer och fint väder, ja då tycker jag också att hösten är helt ok. Det har varit några vackra dagar här med men jag har haft så mycket att göra på den lilla lediga tid jag har att jag inte hunnit njuta av naturen och vädret.
    Ha en fin dag där uppe i skogen!

    Reply
  24. Helena

    Så otroligt fina bilder! Och det låter precis som något som jag skulle kunna göra. Köra så långt för en enda bild! Var nyligen på väg att ta en omväg på 80 mil till just Vildmarksvägen “bara” för att fota lite 😉 Men insåg att det nog inte skulle ha blivit så bra och bara stressigt så det får bli nästa år istället. Tack för all inspiration därifrån i alla fall! <3 Och va roligt att höra att du fick till den bild som du ville ha! 🙂 Det är ju bara något helt magiskt över fjällen!

    Reply
  25. Pamela

    I love the photos of you and your mother laughing. Those are the best ever, because of what they say about you two.

    I like Janusz’s idea of writing more about your mother. (If she is willing. I have the idea that she does not love being on a large stage…). I am curious, and wistfully envious, of your relationship. At least as it appears in your images. I don’t have anything like that with my parents. And it does make me wonder how having that grounding changes a person.

    I think it is wonderful that you drove all that way for one shot. I am a firm believer in heeding gut instincts/impulses. They are wiser than our “intelligence”. They know more about what we really need to know. I’m glad you listened! 🙂

    Love and hugs.

    Reply
  26. Dick Scott

    Tack för såå vackra bilder från fjällen, ja det är verkligen ljuset som gör bilderna, ibland just innan skymning vissa kvällar och även i gryningen kan det komma ett väldigt speciellt ljus som ger ett drömskt sken 🙂

    Reply
  27. Wilda

    Så otroligt vackert Jonna! Och det syns ju tydligt vart du fått din skönhet ifrån! <3 Så fina ni är och vilken mäktig känsla du förmedlar.

    Reply

Lämna ett svar till leif Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.