Att resa ensam

Jag har sett att det är några som efterfrågat ett blogginlägg om hur det var att resa ensam. Om jag var rädd eller osäker, och om hur det var att sova i bilen ute i vildmarken alldeles själv. Älskar när ni kommer med tips på blogginlägg när ni vill veta mer om något, eftersom det ibland är svårt att själv se vad som kanske kan vara intressant att läsa för någon annan. Att resa själv kändes så väldigt naturligt för mig men samtidigt finns det ju några tankar, känslor och erfarenheter kring den biten som jag gärna delar med mig av. Därför tänkte jag skriva lite om hur det var att just resa ensam, från mitt perspektiv.
060701Har ni också känt den känslan någon gång, att vissa saker bara måste ni göra alldeles själv?
Den här resan var så för mig. Inte för att jag inte ville dela den med någon annan. Jag hade mer än gärna gjort resan med min älskade Johan. Men då skulle jag behövt känna att det var en semesterresa. Att vi båda var helt lediga och kunde ägna vår fokus åt att uppleva resan tillsammans. Den resan ser jag så mycket fram emot att göra till sommaren ♥

Den här resan handlade huvudsakligen om att jag skulle ha 100% fokus på att vara kreativ och fånga min upplevelse i foto, skrift och film. Jag ville verkligen göra ett bra fotojobb, samtidigt som jag ville ta vara på varenda sekund och spara i mitt hjärta. Jag ville uppleva allt det där jag längtat och drömt om. För att få ut det jag ville av resan så var jag tvungen att vara själv. Det är så jag funkar. Jag måste vara själv för att kunna nå den där yttersta kreativiteten. Så har jag varit sedan jag föddes. Det är som om jag kopplar upp mig mot en annan del av hjärnan när jag är själv. Den behöver jag ibland. Den behövde jag nu. Därför var det helt perfekt att göra den här resan själv. Jag fick lägga all min fokus på att göra det jag skulle göra. Om någon hade varit med mig på resan skulle jag förmodligen varit den mest osociala människan på hela planeten, eller så skulle jag komma hem med bara 5% av det jobb jag skulle göra.
052701Jag kände också innan att den här resan skulle bli väldigt speciell, eftersom jag gjorde verklighet av något jag drömt om så länge jag kan minnas. Sätta mig i en bil och ensam fara iväg norrut utan varken plan eller tidspress. Efter alla dagar och nätter ensam ute i det vilda, så kände jag hur det också blev en slags inre resa, som fick mig att växa inombords. Det var ju tanken också, med resan. Jag skulle ju låta fjällvind blåsa hjärtat rent. 052921Ungefär hälften av nätterna sov jag i bilen. Det var några som skrev att jag skulle vara försiktigt och att det lät lite otäckt att sova i en bil alldeles ensam. Jag kunde såklart förstå de tankarna, eftersom jag helt ärligt kände mig lite, lite nojig de två första nätterna. Men det var för att jag hade svårt att hitta en plats att övernatta på. Tankar som “tänk om någon följer efter mig?” kom upp i huvudet. “Om någon vet att jag är ute och reser alldeles ensam så kanske de försöker söka upp mig?“. Att jag som offentlig person kan dra till mig knäppgökar är inte något jag bara upplevt en gång. Samtidigt var jag noga med att i förväg aldrig visa upp vilken väg jag skulle köra. Det var först i efterhand som jag t.ex bloggade om vart jag varit.
Även om det inte alltid märks, så är jag en sådan person som ofta tänker tusen steg i förväg när det gäller farliga situationer som kan uppstå. Jag har ofta redan sett alla tänkbara scenarion i huvudet, och gjort en plan för hur jag smidigast tar mig ur den.

Jag fick tips av många att övernatta på ställen där människor fanns nära till hands. I en stad, på en parkering eller bredvid en mack.
Men för mig kändes det helt fel. Om det överhuvudtaget fanns något som jag skulle kunna vara rädd för under resan, så var ju det en annan människa. Jag sökte mig istället till platser så långt ut i naturen jag bara kunde. Just därför var de två första nätterna lite jobbiga, eftersom jag då inte hade kommit ut i vildmarken riktigt. Jag letade runt på nätterna efter något bra ställe som inte var för nära vägen, men det var svårt att hitta. Så då fick ja nöja mig med att övernatta i bilen nära vägen. Något jag inte gillade. Därför kände jag mig lite nojig just då.

Men sen, när jag kom ut till Stora Sjöfallets Nationalpark och senare runt Abisko, så kände jag ingen rädsla alls. Där fanns så lite människor och så mycket vildmark. Jag känner mig aldrig så trygg som när jag är ute i naturen.
060303

052915052603Jag köpte en kniv på vägen upp, i en samisk hantverksaffär. Jag har länge drömt om att äga en vacker, samisk kniv. Jag blev alldeles förälskad i kniven som jag köpte, och jag bar med mig den hela tiden under resan. Ibland i ett skärp runt midjan, men oftast i min vänstra sko.
Det är alltid bra att ha en kniv när man är ute i naturen. Det finns så många situationer där den behövs. Bara som när man ska göra upp eld eller tälja till något. Det förenklade mycket. Sedan så kände jag någon slags illusion av trygghet när jag bar med mig den. Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
060706

052212

Jag älskade hur jag tuffade till mig av att resa själv. Jag har upplevt det innan också, att jag liksom känner mig starkare på något vis när jag ger mig ut och reser. Inte bara när jag reser ensam. Hela resan gör mig starkare. Det är som att jag vågar mer.
Jag kan annars vara en sådan där person som nästan kan tycka det är jobbigt att gå in i affären och handla. Helst skulle jag bara vilja göra mig osynlig. Att fråga någon inne i butiken vart saltet är någonstans…nej. Då köper jag hellre ingen salt! Att ringa ett telefonsamtal kan ibland ta över en halvtimma. Att förbereda mig mentalt. Gå igenom i huvudet tusen gånger vad jag ska säga. Skriva upp en punktlista så jag inte ska tappa bort mig. Jag kan bli nervös av vanliga vardagliga situationer.

Men när jag reser, då är det som om något händer med mig. Plötsligt kan jag klampa in i affären likt en elefant och ta för mig som om jag vore kung över världen. Jag vågar fråga folk, prata med människor som om jag aldrig gjort något annat.Jag får en stark självkänsla som jag annars kan känna att jag saknar ibland. Jag vågar vara mig själv och ingenting känns pinsamt. Ingenting gör mig nervös och det är en sådan befrielse!
Jag vet inte vad det är som gör att jag påverkas sådär. Som tur är så känns det som jag tar med mig en bit av det hem igen. Som om jag faktiskt får bevara en del av den där enorma säkerheten även efter resan. Det är väl därför det känns som en resa kan få en att växa inombords.
052309

060705052703Att vara bara sitt eget sällskap i naturen under flera dygn, det tror jag är något som alla borde prova någon gång. För visst händer det något. Att bara ha sig själv att förlita sig på. Bara vara själv med sina egna tankar, och verkligen lyssna på hur ens tankar går. Hur man ständigt debatterar med sig själv och diskuterar sig fram till beslut som man annars skulle göra med en annan person. Det är som att man efter några dagar tillslut börjar tänka på ett annat sätt. Mindre ord. Som om tankarna tystnar.
Man tar in naturen mycket starkare, för det är inga tankar i vägen.

Som att man för varje dag som går tappar en bit av sitt skal och kommer allt närmare sin kärna. Den är annars så svår att se, bland alla tjocka moln av buller, avgaser, oro, rädsla, pengar, måsten, krav, press och stress. Men där ute, alldeles ensam i vildmarken, så får plötsligt ens inre ta plats istället. Det vågar sig bara fram när man befinner sig i ett tillstånd av totalt lugn. Långt bort från allt det som stör.
Och det allra mest underbara med att känna hur ens inre kommer fram, är att det inte säger någonting alls.
En tystnad, och en känsla av att vara alldeles nöjd, precis som man är, och precis som allting är.

109 Kommentarer på “Att resa ensam

  1. Ann

    Fina bilder Jonna. Jag har aldrig varit rädd för människor då jag tältar osv. Själv är jag typ livrädd för björn, grizzly och svartbjörn. Men jag tror man måste göra sådant som skrämmer en för att kunna avvänja oron man känner. Älskar förövrigt dina fina läderskor, och den nya kniven!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Ann! Och ja jag håller med dig. För att bli av med rädslan så måste man ju utsätta sig för det. Då blir det mycket lättare sen.
      Och tack, så glad att du gillar skorna och kniven! Kram på dig ♥

      Reply
      • Emanuel - Äventyrsresenär

        Där tror jag du slog huvudet på spiken, Jonna. Man måste på nåt sätt våga ta steget. Faktum är ju att vi utsätter oss för olika typer av faror mest hela tiden, men vi kanske inte tänker på det…

        Man kan också resonera kring hur livet i stort skulle se ut om man stänger ute alla faror. Vad händer med spänningen och äventyret i vardagen? Risken och faran är ju relativ, från en betraktare vid sidlinjen kanske man tycker någon är våghalsig medan den personen själv inte ser det på samma sätt. Värt att tänka på, speciellt när man är på resande fot 🙂

        Reply
  2. Sofia

    Jag ska resa själv ett par dagar i augusti och längtar något enormt. Efter att få vara tyst, efter att få göra precis vad jag vill, när jag vill. Dina reflektioner är så spot on!

    Reply
  3. Jojhanna

    Det låter underbart, känslan du beskriver på slutet! Helt utan stress,,,O intressant läsa din beskrivning av dig själv, att man ju kan vara så både och, försiktig o framåt <3

    Reply
  4. Sonja i Norr

    Gulljänta <3 Så mycket du är med om och delar med dej av som får hjärtat att jubla, ögat att tåras och längtan efter att bara ge mig iväg. Kraaam.

    Reply
  5. Maya

    Oj vad jag kände igen mej i mycket av texten! Fnissade till och med över detta med att ringa samtal, där jag måste mentalt förbereda mej och skriva punktlista. Trodde nästan jag var ensam om det 😉

    Underbara bilder som vanligt! <3

    Skillnaden mellan Norra Sverige och i Söder är att det är ganska mycket tryggare, lugnare och "ofarligare" i Norr, på många sätt. Så jag förstår att Du till slut kände Dej trygg och lugn i den nordligaste vildmarken! Jag har ju bott där i Norr, och även i Söder, flyttat mycket och kan jämföra! 😉

    Kram kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men vad kul att du kände igen dig!! 🙂
      Och tack så jättemycket ♥
      Kramar!

      Reply
  6. Pia Johansson

    Jonna,
    Du är hälften så gammal som jag men vad lika vi är i mycket. Allt det du beskriver i texten har jag själv kännt och eftersträvat under hela mitt liv, ja, sen jag var en liten flicka.

    Jag har sen jag var liten haft, och har fortfarande, ett behov av att gå undan från alla andra och bara vara själv. Precis av den anledning som du beskriver i din text. Som liten kunde jag inte resa iväg själv men istället gick jag ut i naturen (skogen, till havet, en sjö, ett högt berg) och var borta några timmar för att få den där stillheten, tystnaden och tid för egna tankar utan påverkan av någon annan.

    Min man och jag har en överenskommelse, som vi började med under våra barns uppväxt, att han och jag har en vecka var varje år då vi kan resa bort och göra vad vi vill utan sällskap av varandra och vad vi gör är helt upp till var och en. Han har precis som du och jag samma behov att vara själv och den här överenskommelsen har vi verkligen prioriterat varje år under våra 30 år tillsammans.

    Jag har hittat en andningshål i den lilla byn Almerida vid Saudabukten på den grekiska ön Kreta. Dit har jag själv åkt fem gånger för att bara vara. Om jag inte åkt har jag bland annat vandrat själv i fjällen eller på Sörmlandsleden, jag har rest till någon skärgårdsö eller en roadtripp till västkusten och bott på vandrarhem några dagar.

    Förra sommaren vandrade jag själv på Kungsleden i 17 dagar och fick verkligen tid för mig själv, så härligt.

    Det är viktigt att kunna vara i gott sällskap med en själv och jag kommer fortsätta med mina egna ” resor” i både stort och smått och det kommer säkert du också göra
    Hälsningar Pia I Södertälje.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh ja så fint att vi känner igen oss så mycket i hur vi tänker och känner. Tycker eran överenskommelse lät så himla bra. Så vackert och kärleksfullt på något vis. Låter helt underbart på Kreta! Kan tänka mig att den veckan är väldigt viktig ♥
      Kram på dig!

      Reply
  7. Havsdun

    Så himla vackert skrivet, det är nästan läskigt hur mycket jag känner igen mig i det du skriver. Därför vill jag skriva den här kommentaren tillbaks till dig. Det är så märkligt, hur man kan känna sig ensamnare en någonsin i ett rum fullt av människor. Men då jag är ute i naturen på en plats där min själ och mitt sinne får ro, då känner jag mig aldrig ensam, aldrig rädd, aldrig osäker. Jag tror att det är just under såna stunder som man kommer närmre sig själv. Och det är det som jag tror skrämmer vissa människor, att vara ensam med sina egna tankar. För tankar kan sätta i gång saker, tankar kan föda fram något, en längtan eller en vilja att bryta sig loss sina gamla mönster och göra sig fri. Det är svårt att vara sig själv när man lever i ett samhälle som vill att man ska vara extrovert. Där man ska vara så öppen, så framåt, så aktiv, vilja vara med där allt händer, vilja vara med andra människor. Men för mig är det just dessa saker som till viss del gör att jag känner mig mindre som person. Jag känner så igen mig i det som du skrev om och som du har skrivit i tidigare blogginlägg. Jag är precis lika dan, jag har ett sådant enormt stort behov av att få vara själv, för det är då jag är som mest närvarande med min inre kärna och mitt kreativa inre. Därför tycke jag om att läsa din blogg så himla mycket just för att du sätter ord på det som jag och säkert flera andra grubblar över och känner. Att vilja vara ensam betyder inte att man är osocial eller ointresserad av andra människors liv, det betyder bara att man har ett annat sätt att ladda sina batterier på. Och jag vet egentligen inte vart jag vill komma med den här långa kommentaren, förutom att det som din blogg skriver om, har fått mig att känna mig stark i mig själv. Tack!

    Reply
  8. Lisa Tisell

    Fin beskrivning av våra innersta kärnor -våra själar, som inte har några behov eller krav. Den högsta energin i form av kärlek :).

    Reply
  9. Vardagsmagi

    Så fint skrivet. Så fina bilder. Känner igen mig så väl i att känna sig mer trygg i naturen än i närheten av en väg. Du är så bra på att sätta ord på sådant jag inte ens var medveten om att jag tänkt och känt! Tack Jonna!

    Reply
  10. Lanclin

    Det står med på min bucketlist att resa själv någonstans. Jag är varken rädd eller orolig faktisk så jag vet inte varför det inte blivit av. Jag menar alltså inte en bussresa in till stan eller första bästa spa 😉 Eller jo förresten ett spa kanske är en bra början för att träna lite? Ha ha!

    Reply
    • Jonna Post author

      Hoppas du får möjlighet att göra en resa själv:D Haha och ja, spa lät ju inte helt fel ändå 🙂
      Kram ♥

      Reply
  11. Stone & Gravity

    Skaffa ett litet läderband att ha runt vaden som du fäster kniven i. T.ex ett litet hundhalsband. Det blir så förkrossande sorgligt att tappa en sån kniv-kompis i ett obevakat ögonblick.

    Reply
  12. Jos

    Var det inte i Jonnas blogg som självsamheten formulerades? Som vanligt finfina inspirerande bilder.

    Det där med otryggheten som alltmer sprider sig i samhället tror jag är något som har sitt ursprung i storstäderna. Nu har polisen centraliserat, lagt ned i Östersund och startat en central ledningscentral i Umeå 100 mil bort från Karesuando. Vilket är tänkt täcka hela norrlands behov av närvarande poliser där det behövs. Sverige är ett avlångt land.

    Klart som sjutton att framförallt storstadsbor alltmer känner en stigande rädsla var gång de besöker norrland. Förståeligt. Appojaure-morden av det tältande paret från Holland är för evigt inristat i historieböckerna, likaså de snurriga rättsliga turerna kring Quick. Rädslan är inget som finns inbyggt i miljön, det är mera vanor och något som en del människor har med sig söderifrån. Förmodligen också smittsamt.

    Jonna näbbkängor och samekniv i stövelskaftet gillar jag helskarpt. 🙂 Men i Stockholm skulle det innebära finkan på direkten ifall en ordningssam polis fick syn på det.

    Om drygt en vecka blir det storpackning för färd norrut. Som vanligt hänger firmakatten med för han gillar verkligen vildmarken. Det är så ljust att han knappt tar sig tid att sova, kanske får sig en middagslur på en gren högt uppe i ett träd. Det enda som jag för kattens skull kan vara lite rädd för är att träffa på björn och kungsörn. Sen förstås är det rädslan för att det blir för mycket övervikt på tillbakavägen med flyget viket kan bli dyrt.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh låter spännande med en resa norrut!! Och kul att katten ska med 🙂 Hoppas det går bra!
      Kram ♥

      Reply
  13. Ulrika

    Jag känner så igen mig i det du skriver! Hur man växer som människa, och frimodigheten som kommer när man reser ensam. I våras skidade jag Kungsleden ensam med min hund och det är något av det bästa jag nånsin gjort. Det du skriver till sist, om hur tankarna blir färre och man kommer närmare kärnan av sig själv… Så var det precis! De sista två veckorna på min tur kändes det som att jag inte tänkte alls – bara var. Jag var mig själv, och blev så glad att upptäcka att den personen kunde vara så stark, så trygg, så lugn och så tillfreds. Det berörde mig väldigt djupt att hitta den människan i mig själv, som en ännu bättre version av den jag redan var. Nu flera veckor senare och tillbaka i vardagen märker jag att jag får jobba på att behålla den sanningen, den versionen, nära. För i vardagen översvämmas man av så många andra slags tankar och intryck att det ibland blir svårt att urskilja kärnan.
    Men i sommar ska jag ut på ensamtur igen, för det blir som att något lockar och drar när man väl provat på!
    Tack för en fin och inspirerande blogg Jonna! Allt gott till dig! 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men så fint skrivet. Tack snälla för att du delar med dig av dina tankar och känslor!
      Låter underbart att du ska ut på en ensamtur igen till sommaren!!
      Kram på dig ♥

      Reply
  14. Monica

    Så fint du berättar! Och förstår att du planerar ytterst noga och är klok, och tyvärr är väl människan farligast att möta, så det kan vara värre på en gata i stor som liten stad än i vildmarken. Tuff är du men klok, det där rådet med att bo på en parkering lät rent livsfarligt i mina öron och det undvek du:-), sen kan ju något hända en själv, olycka eller annat men du hade nog koll på det också. Och förstår att så här blev allt gjort utan att bli avbruten av någon, man måste ju alltid ta hänsyn och lägga tid på det men nu kunde du fokusera helt på det du skulle göra och uppleva. Undrar förstås om mor din är lite orolig men ni har kanske koder för er kontakt:-), du kan naturen också väldigt väl, du har en massa kunskap med dig och inom dig. Fantastiska upplevelser du gör. Intressant att du berättar.

    Reply
  15. Marie

    Du är för härlig Jonna! 🙂 Jag var tvungen att le flera gånger när ja läste… känner igen så mycket av mig själv i det du skriver. Hur du känner dig fri på en resa och skillnaden bara att gå in i en affär hemma och på någon annan plats! 🙂 Du beskriver det så bra… det märks också att du hittar tillbaka till ditt djupaste jag, du får så lätt att ta fram alla finstämda nyanser vad du känner och upplever, det blir till renaste poesin allt du skriver! Jag drog också en suck av lättnad… när jag läste att du tänkt igenom alla faror i förväg, jag måste erkänna att jag varit lite orolig. Du är inte bara underbar Jonna, du är klok också! Kram Marie

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men vad glad jag blir att du kunde känna igen dig mycket 🙂 Och tack för alla fina ord!!! 🙂 Det värmer ♥
      Kram på dig!!

      Reply
  16. Gizze

    Vilken resa Jonna! Och såå vackra bilder på naturen och dig!
    Tack för att du delar med dig! Kramar från Gizze i Värmland

    Reply
  17. Dianna Berglund

    You’re such a wise & inspirational young woman. I hope you touch many many people all over the world. You simplicity & innocence needs to be reflected to all who can recognize it in such a way that these qualities are ignited within themselves. We all have “it”. We all just don’t know it. Thank you so much for being so open & sharing.

    Reply
    • Jonna Post author

      Aww…thank you so much for these beautiful words!! ♥ Yes, you are sooo true about that we all have “it”!!
      Thank you so much for sharing. ♥

      Reply
  18. Lars 8463

    Fina, fina du.
    Du har skrivit många fantastiska,
    underbara texter. Men den här!
    För den är nästan en spegling av
    mina egna tankar och upplevelser!
    Citat
    Det är som att man efter några
    dagar, tillslut börjar tänka på
    ett annat sätt.
    Mindre ord.
    Som om tankarna tystnar. E.t.c
    Jag är av naturen ovanligt tystlåten.
    Jag är i naturen ovanligt mycket.
    4,5 månader längsta turen hittills.
    Så i naturen är jag ovan att höra
    mina tankar, lever ett bara vara liv.
    Så när mitt inre tar ett steg tillbaka,
    känner sig tankarna ovana, blyga.
    Skulle önska att dom var mer öppna.
    Ska träna på det.
    Jonna, hela texten är så fin, tänkvärd
    och öppen. Glad att du tar dig tid att
    skriva om dina tankar och upplevelser.
    Glad att du är du!
    Skulle vara en ära att få vara en du
    kunde vara helt tyst med.
    En varm kram!!

    Reply
  19. Tomas Varg

    Jag håller med dig om allt, jag reser helst själv!
    Har varit till Australien tre gånger och två av dom har jag rest ensam.
    Om något år reser jag till Nya Zeeland själv 🙂
    Mina Australienresor hittar du på min blogg

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh låter helt underbart! Och vad spännande att åka till Nya Zeeland!!
      Har länge drömt om att resa dit. Får kika in på din blogg och titta 🙂
      Kram ♥

      Reply
  20. Wynja

    Åååh, du har så intressanta tankar! Jag kan relatera till skyarna. Jag når också bara mig själv till fullo när jag är ensam, och har därför ett stort behov av att vara det emellanåt. Det är inte egocentrism, tvärtom tror jag att det beror på att jag har en tendens att koppla upp mig så mycket på andra människor jag är tillsammans med. Går in i andra personer så starkt, att fokus faller bort från mig själv lite för mycket.
    Jag har liknande upplevelser av hur vardagliga situationer kan vara jobbiga och kräva mycket mental förberedelse, och fascineras också över hur resande får mig att tuffa till mig, våga och utvecklas. En får ta med sig en starkare version av sig själv hem igen och det är värt så otroligt mycket.

    Din beskrivning av vad naturen gör med ens innersta väsen, hur de där ständigt tjattrande tankarna tystnar och släpper fram den där fina kärnan en bär inom sig… Den beskrivningen är en fullträff. Den här meningen: “Och det allra mest underbara med att känna hur ens inre kommer fram, är att det inte säger någonting alls.” är så kraftfull. Den illustrerar själva essensen av vad det handlar om. Det är en så obeskrivligt vacker insikt, att ens inre är tyst. Det kan låta tråkigt eller rent av läskigt, och i våra dagliga liv strävar vi människor oftast efter motsatsen. Att fylla våra liv med så mycket oväsen, så många materiella ting, press, stress och mål vi tror att vi måste nå för att må bra. Sanningen är, enligt min erfarenhet, att lyckan ligger i det enkla varandet. Naturen och ensamheten kan lära oss just det.
    Stort tack för ett mycket givande blogginlägg Jonna, med underbara bilder och tankeväckande ord. Du må vara lika gammal(ung) som mig, men du måste vara en gammal och vacker själ! <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…men så fint skrivet. Tack snälla fina du!!
      Och vad jag känner igen mig i det du skriver!! Du sätter verkligen ord på många tankar.
      Kram på dig!! ♥

      Reply
  21. Marie

    Vad fint att du skrev om hur det var att resa själv.
    jag skulle ha varit rädd att sova i bilen.
    jag känner igen mig i mycket i det du skriver. Skönt att veta att jag inte är ensam om att inte fråga vart saltet står? 😊

    Reply
    • Jonna Post author

      Fint att du känner igen dig mycket!! 😀
      Man är nog inte så ensam om sina små egenheter som man ibland kan tro.
      Kram på dig ♥

      Reply
  22. Malin

    Alla borde verkligen resa på egen hand, minst en gång åtminstone. Det är som du skriver att man utvecklas och växer inombords.

    Hade väldigt gärna velat se en närmare bild på din nya kniv 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh ja jag håller med!
      Jaa, tack för tipset. Ska ta en bild på kniven och visa sen! 🙂
      Kram ♥

      Reply
  23. Anita

    Fin beskrivning av känslan att resa ensam, Jonna! Fina bilder som vanligt av vårt vackra unika världsarv.
    Jag reser ofta ensam (senast i våras) Jag får ofta ett större personligt värde av en resa när jag själv får avgöra vad jag vill göra, se och känna. Jag skriver en del, talar med människor på ett nytt sätt, känner mig fri. Nya tankar och upptäckter. En inre och yttre resa som berikar.

    Allt gott! Anita på andra sidan Storsjön.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Anita! Och så fin beskrivning av att resa ensam. Förstår varenda ord!
      Kram på dig ♥

      Reply
  24. Amedei

    Underbar läsning Jonna och alla andras kommentarer på det. Beundrar ditt sätt att tänka och att du står för den du är och det du behöver, det inspirerar verkligen. Skönt på nåt sätt att läsa att du och så många andra här ger sig iväg på egna äventyr i naturen och har sånt utbyte av det. Jag känner mig heller aldrig själv i naturen, tvärtom. När jag är själv tar jag in den på ett annat sätt, jag liksom ÄR i den, MED den, och inte bara betraktar den. Tacksamheten, fascinationen, inspirationen och närvaron är fullt påslagen.

    Reply
    • Jonna Post author

      Så bra skrivet!! Och tack för att du delar med dig, och för dina fina ord!! ♥ Kramar

      Reply
  25. Magnus

    Skönt att jag inte är ensam om att gå och gruva mig inför ett vanligt telefonsamtal! 😀
    Det är inte första gången du skriver om egenskaper som jag så väl känner igen mig i. Vi är väldigt lika på många sätt men du är klokare. Du valde rätt stig tidigt i livet, innan du fastnade i det där “ekorrhjulet” som är vardag för väldigt många. Ett arbete som är låst vid en viss plats, hus, bil, prylar…. Ja, allt sånt som kräver en inkomst på en viss nivå varje månad och som dagens samhälle i mångt och mycket förväntar sig att alla vill sträva efter att ha. Och att hoppa ur det där “ekorrhjulet” utan att slå sig är inte lätt. Jag väntar på min chans!

    Sen tycker jag att du resonerar helt rätt när du valde att söka dig så långt ut i vildmarken som möjligt när du skulle övernatta i bilen. Till en plats där det bara var du och naturen och dess invånare. Klokt tänkt för människan är det tveklöst farligaste djuret på den här planeten! Alla djuren som lever ute i naturen försöker, till skillnad från människan, att undvika konflikt i det längsta.

    Stor kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Magnus ♥
      Ja vad kul att du också kan känna igen dig i även detta. Men inte tror jag att jag är klokare än du! Det är verkligen inte lätt att ta sig ur ekorrhjulet. Och alla hamnar vi där på något vis, även om det blir till olika nivåer.
      Jag hoppas så att du ska få en chans att leva det liv du drömmer om! 🙂

      Stor kram ♥

      Reply
  26. Anonym

    Du är helt otrolig på att beskriva den inre känslan, det du får uppleva i både den yttre och inre världen är fantastiskt. Du bär säkert på en gammal själ.
    För några år sen började jag på medi-yoga, det tillståndet jag befinner mig i när jag är där, har jag aldrig tidigare upplevt. Men den påminner om
    känslan du beskriver. När tankarna tystnar, och något händer inom en. Upplevelsen av att man blir sitt bästa jag. Du har gjort ett bra val i ditt liv.
    Du bär på mycket mod, och du inspirerar till att våga tänka i nya banor. Tack!

    Reply
  27. Ulf

    Tror att jag har kommenterat om det där med att vara ensam tidigare. Jag kan sova ensam i mitt tält och veta att det mest troligt inte finns någon människa inom 10km, och bara några få inom 50km, men jag känner mig inte ensam. Däremot kan jag sitta i en restaurang full med folk och känna mig väldigt ensam.

    Reply
  28. Pingback: Reseinspo; Att resa (och att vara) ensam - Livet från den ljusa sidanLivet från den ljusa sidan

  29. Irene

    Här är en till som känner igen sig i det Du beskriver 🙂
    Det sägs att ensam inte är stark, men om alla fick upptäcka sin egna inre styrka så skulle vi se att vi är mycket mycket starkare än vi någonsin kunnat ana… Och precis som Du skriver så är det först när alla intryck runt omkring stillats som man kan få chansen att hitta den där styrkan.
    Tack för att Du delade med Dig av Din Norrlandstripp! 🙂

    Reply
  30. Bella

    Jag är så glad att jag hittade din blogg, inte bara för alla fina bilder och att det är kul att följa ditt fina liv utan allra mest är jag glad för att du får mig att känna mig normal! Jag har aldrig känt att jag “passar in” i samhället, jag är för känslig, för försiktig, för snäll osv men när du gör inlägg om hur du tänker/känner/funkar så känner jag igen mig så otroligt mycket och det är så skönt! Det finns fler som liknar mig tänker jag 😀 I mina ögon är du mer än normal haha så om du känner vissa saker på samma sätt som mig så får det mig att känna mig okej med hur jag är 🙂 Nu blev det en rörig kommentar men jag hoppas du fattar 😀 din blogg rules!

    Reply
    • Marit

      Vad bra du skriver Bella! Jag har också Jonna att tacka för att jag börjat känna mig mera “normal”!

      Reply
    • Jonna Post author

      Men ååhh…tack Bella!! Så himla fint skrivet 🙂 Det gör mig verkligen glad att du känner så!!
      Kramar!! ♥

      Reply
  31. Simone

    Intressant reflektion. Jag hade definitivt också oroat mig över obehagliga människor i natten, så jag förstår den känslan.
    Själv har jag rest ganska mycket själv på ett sätt men ändå inte. Jag har gett mig av på längre utlandsvistelser ensam, men samtidigt lärt känna mycket folk under tiden och inte spenderat så himla mycket tid med mig själv. Däremot provade jag på vandring i fjällen när jag bodde i norra Norge för ett par somrar sen, och det var precis som du säger. Kände mig närmare mig själv, på ett helt annat sätt än när jag bor i stan. Önskar att jag kunde spendera mer tid i den skandinaviska naturen.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för att du delar med dig Simone! Ja en av fördelarna med att resa ensam är ju att det blir mycket lättare att lära känna nya människor. Det kan ju vara väldigt roligt ibland när man är på resor där man kanske gärna träffar nya vänner. Kram på dig ♥

      Reply
  32. Nina

    Klok som en uggla är du och det härliga är att du är så ärlig gentemot dej själv. Du får satt ord på sådant som inte annars är så lättbeskrivet. Tack för allt du delar med dej av ♥

    Reply
  33. Marit

    Jonna, vad jag älskade att läsa det här blogginlägget av dig! Jag känner igen mig i så mycket, det där med jobbiga vardagssituationer tex. och hur man växer och tuffar till sig på en resa… Jag slutar aldrig förundras över hur bra du är på att kunna beskriva hur du känner och tänker, du kan uttrycka dig så bra, du är en proffsig författare! Du har förmågan att sätta ord på det många känner, men som man kanske inte alltid kunnat formulera ens för sig själv… Det är även roligt och givande att läsa allas kommentarer på denna blogg, det ger så mycket, tack alla!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men tack snälla!! Vad glad jag blir för din fina kommentar!! 🙂
      Ja och visst är det roligt att läsa alla andras kommentarer också!! Det är så härligt hur alla delar med sig.
      Kramar ♥

      Reply
  34. Carina Fors

    Och ändå är du ju inte helt ensam…..Du har ju hela den storslagna naturen med dess invånare som sällskap …. Otroligt vackra foton i en otroligt vacker värld 💕

    Reply
  35. Martin

    Känner också igen mig i mycket det du skriver.
    Gillar speciellt det det du skriver här:
    “Och det allra mest underbara med att känna hur ens inre kommer fram, är att det inte säger någonting alls.
    En tystnad, och en känsla av att vara alldeles nöjd, precis som man är, och precis som allting är.”
    Har upplevt den “känslan” både när jag har varit på kalfjället och när jag mediterat. Det är så obetydligt och vanligt, ändå så befriande. Enkelhet. Det är tyvärr nog den enkelheten som många har förlorat i det moderna samhället. Allting ska förklaras och begripas så att det blir mest en soppa av alltihop. När kanske det väsentliga är att bara vila i den här enkelheten. Vår essens.
    Bara några tankar. Tack för en fin blogg. Du behövs. /Med vänlighet Martin

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh så fint…tack för att du delar med dig Martin!
      Så härligt att du också upplevt den känslan.
      Och tack för dina fina ord!! Kram på dig! ♥

      Reply
  36. ♥Maria Alvljus♥

    Gud vad glad jag blir när jag läser alla era inlägg här. Så underbart att få känna sig normal, som några av er skriver. Jag är också en ensam Själ, som måste få vara ensam i naturen väldigt ofta .Det finns känsliga människor som har det svårt i det vanliga samhället, med oljud, ord och röster överallt. Men i naturens tystnad kommer jag Hem till Själen och Hjärtat i mig själv.
    Tack Jonna, för alla dina underbara och vackra bilder och videor, som jag njuter av varje kväll. Precis som du levde jag ensam i gamla hus med vedspis, när jag var ung. Jag sov också ensam utan tält, under träd i skogen, för att få vara helt öppen tillsammans med naturen. Aldrig någonsin var jag rädd för ljud av djur i mörkret. Den som älskar naturen, älskar naturen tillbaka, så är det…♥Men människors tyckande och tänkande om en ensam tjej i skogen skrämde mig, så människor gömde jag mig för.
    Tack♥

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för din fina kommentar Maria! ♥ Och ja visst känns det underbart när man läser allas kommentarer och man ser hur många som känner och tänker på liknande sätt 🙂 Blir så glad!!
      Kram på dig!! ♥

      Reply
  37. Martin

    Kom på ett citat som kanske skulle vara passande: “Man behöver inte kämpa för att vara fri, avsaknaden av kamp är i sig själv frihet.” -Chögyam Trungpa

    Reply
  38. ♥Maria Alvljus♥

    Människor har alltid levat nära naturen, utom nu i det västerländska samhället, där intellektet trängt bort det naturliga sättet att leva. Många av oss kan också ha varit medicinmän eller -kvinnor i tidigare liv och saknar den djupa kontakten med naturens Själ….♥
    Det är så synd att jag inte förrän nu har vågat berätta att jag sov ensam i skogen, av rädsla för att skrämma någon med det, när det egentligen är det mest naturliga sättet att leva. Vi är alla skapade av samma Gud, om man vill tro på en Skapare till allt som lever.
    Tack igen ♥

    Reply
  39. Lindan

    Ååh vad jag älskar ditt sätt att uttrycka dig och beskriva tankar o känslor!! Du är en mästare Jonna!! <3 <3
    😀

    Reply
  40. Annica

    Hej!
    Hittade dig i dag och oj vad glad jag är för det
    Vilken inspiration, förebild och peppar
    Precis vad jag behövde nu
    Som många andra innan mig så känner jag mig inte ensam
    Vi är på väg att ta steget ut i urskogen som så många verkar tro
    Just nu bor vi två mil utan för en större stad i en större by men planerar att låta flyttlasset gå nio mil från staden, tre mil till närmaste samhälle och med två äldre grannar
    Det är där vi finner ro, där vi vill leva, bo, växa och låta själen andades
    Det är få som stöttar oss i det här men ändå känns det så rätt
    Alla är vi inte lika och vi måste följa våra hjärtan och själar
    Nu känner jag mig ännu säkrare i min sak
    Tack! Du har helt klart en ny följare

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh så glad att du hittat hit! Välkommen!
      Och så spännande att ni planerar på att flytta ut närmare naturen. Låter helt underbart!!
      Önskar er all lycka till!! Kram på dig! Och tack för dina fina ord ♥

      Reply
  41. Anders

    Resonerar precis som du – det är människor som kan vara farliga. Får ibland frågan om det inte är otäckt att bo själv mitt ute i skogen men jag känner aldrig så. När man lärt sig hur räven, hjortarna och ugglorna låter så känns de nattliga ljuden mer som sällskap. Enda gången jag funderat på säkerhet är när jag hade inbrott för några år sedan – och polisen inte ville åka hit eftersom han var själv, och han tyckte det kändes lite otäckt…

    Reply
    • Jonna Post author

      Så bra skrivet 🙂 Men otäckt det där med inbrottet!
      Hoppas du aldrig behöver vara med om det igen.
      Kram ♥

      Reply
  42. Madde

    Helt plötsligt stod det en räv, blixtstilla på vägen och verkligen glodde på mig idag.
    Jag har bott här på landet i 6 år och aldrig sätt en räv. Jag var på väg till en anställningsintervju som jag funderade på att avboka.

    Du stötte ju på räv på din resa, är det något omen 🙂 Är det någon här som vet om vad räven står för i folktro eller dylikt.

    Jätte konstig upplevelse kan jag säga er 🙂

    Reply
    • Mummi

      I Solögas “Djurens språk” står det om räv:
      “Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Min gåva till dig är att lita på dig själv.
      Räven lärde mig att inte tvivla på mig själv, min väg eller min gåva.
      Den visade mig att rävar klarar sig så bra just genom att de känner full tillit
      till sig själva och sina förmågor.”

      Reply
      • Jonna Post author

        Och tack Mummi för att du berättade om vad räven står för 🙂 Intressant.
        Kramar ♥

        Reply
    • Jonna Post author

      Oj men vad häftigt! Förstår precis din känsla. Tyckte själv det kändes som en väldigt märklig upplevelse.
      Kram på dig ♥

      Reply
  43. Madeleine

    Precis det där om att växa som människa genom att resa, så känner jag med. Är aldrig helt mig själv utan ett planerat resemål och är verkligen en nomad till själen, även om jag älskar Östergötland av hela mitt hjärta.

    Reply
  44. Jos

    Svensk cykelhistoria.

    Bild från en roadtrip som visar svunna tider längs vägen mot Vilhelmina. Välbehållna kom sällskapet fram till den gamla cykelfabriken som numera är ett jättelikt pappersarkiv där bl.a. handlingar från Sveriges konkurser och bankskandaler lagras. Vi fick inte gå in och for vidare. Efter 150 mil igenom Sveriges vackra landskap, stundvis på dåliga vägar. Sämst i den norra delen som var den vackraste sträckan, samtidigt som det också var längst bort från Stockholm.

    Reply
  45. Sissel

    Det er som å lese om meg selv. Jeg elsker å være alene ute i naturen over tid. Jeg får ofte advarsler om hva som KAN skje. Alt fra overgrep til ulv, og skader, men jeg tror at de verste “ulvene” er i byen. Verden trenger flere sånne som oss, som søker innover og til naturen og roen. De fleste jager rundt som om de skulle dø rundt neste sving.
    Takk for inspirasjon.

    Reply
  46. Lina

    Jag halkade in här som på ett bananskal, det var ödet antar jag.
    Jag fann mig själv i detta inlägg..
    Jag är en 22 årig tjej och bor lite utanför Örebro och känner att jag håller på att sakta sakta ätas upp inifrån av att bo här, jag är instängd i en lägenhet och saknar frihet. Mår dåligt över att ha det där kravet att behöva gå upp varje morgon och jag känner mig ständigt stressad.
    Jag har aldrig varit i Norrland men har alltid på något vis velat resa dit. Tanken har aldrig funnits att jag inte skulle klara av att bo i en stuga mitt ute i ingenstans och att klara sig själv. Det låter snarare spännande men samtidigt lite läskigt. Nu när du skriver att bara kunna köra vart man vill och sen övernatta någonstans i bilen känns så underbart. En frihet. Ett ljus tändes i mig när jag läste ditt inlägg och ett hopp om att jag kanske kommer kunna genomföra min resa, precis som du.

    Planen är att resa upp när min utbildning är klar om jag orkar vänta så länge (27e oktober i år).
    Jag vill bara tacka dig för att du har den här bloggen och jag kommer härda efter att följa din blogg.
    Du rockar!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.