En film om min resa

Hej mina älskade vänner!
Som jag skrev för några dagar sedan så höll jag på att jobba med en film som jag bland annat visade när jag var på IKEA förra veckan för lanseringen av min tavla. Den här filmen är en slags presentation av mig och en sammanfattning av mina år i Grundtjärn.
Min resa, från början till idag. Från en dröm till en verklighet.

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år

Stunder av lycka

Hej på er!

Åh äntligen har jag tid över att sätta mig ned och skriva lite. Sista två veckorna har varit så otroligt intensiva, det är därför det har varit lite glest med blogginlägg här. Samtidigt så har det varit så otroligt vackert ute nu när våren kommit, så jag har bubblat av inspiration och känt att jag vill dela och visa så mycket. Men ibland räcker tiden inte riktigt till. Idag hade jag en deadline på ett stort jobb som skulle in (ni vet det där filmprojektet jag jobbat med) och det var en enorm lättnad i natt när jag blev klar och skickade in allt. Nu kan livet återgå lite till det vanliga igen, och ibland är det väldigt skönt.

Förra veckan var så häftig på något vis. Varje dag var ett litet äventyr. Mycket jobb och många tidiga morgnar och mycket jagande efter ljus och vackra ställen. Men åh så många fina minnen förra veckan gav både mig och Johan. Ja, Johan var ledig hela förra veckan. Egentligen på grund av en jobbig händelse som jag tyvärr inte kan berätta mer om precis just nu. Men vi valde att göra något positivt av det hela istället och begav oss bland annat iväg på en liten spontan resa till vackra Saxnäs!
Det var första gången som jag och Johan åkte till fjällen tillsammans. Det kändes så underbart att äntligen få visa honom några av mina absoluta favoritställen på jorden, och att få uppleva dom med honom vid min sida. Han blev lika förälskad i platserna kring Saxnäs som jag själv är.
Som alltid när jag är i Saxnäs bor jag jag på vackra Marsfjäll Mountain Lodge. Har ni varit där någon gång? Jag känner ägaren Ingela sen tidigare, och hon måste vara en av de mest underbara människorna på jorden. Så glad och så otroligt trevlig!! Jag känner mig alltid så välkommen, trots att jag ALLTID kommer hit när det är lågsäsong haha. Men det passar mig perfekt. Jag gillar lugnet.
Och nu fick vi ett så himla fint rum med underbar utsikt över bergen. Utsikten och värmen gjorde att både jag och Johan fick känslan av att vi var utomlands.
Mysiga Marsfjäll Mountain Lodge.
Första dagen i Saxnäs ägnade vi hela kvällen åt att åka runt till olika vackra platser så att jag kunde fota och filma till filmprojektet. Det var så otroligt vackert överallt att det nästan tog andan ur mig. Här är vägen mot Marsliden.
Vackraste solnedgången jag sett på länge.
Jag och Johan stannade till några timmar vid den här platsen där det även fanns en grillplats och ett vindskydd. Vi grillade mat och kokade kaffe över elden samtidigt som vi tittade ut över de vackra, storslagna vyerna. Det kändes nästan som att vi befann oss i en vacker film.
Den här känslan. Ren och skär lycka ♥
När vi kom tillbaks till hotellet vid midnatt lyste himlen fortfarande upp av solen. Finns det något vackrare än det nordiska nattljuset? Som jag saknat det. Nu har vi den där vackra tiden framför oss ♥
Utsikten från balkongen. Det är något väldigt speciellt med snötäckta fjäll i vårens nattljus.
Nästan morgon utanför lodgen. Vi drack kaffe och gjorde oss redo för ännu en härlig dag ute. Dock skulle vi åka hemåt senare på eftermiddagen. Hade jag inte haft så ont om tid skulle vi nog stannat minst en natt till. Eller kanske köpa en fjällstuga vid sjön? Vi drömde stort och utan gränser när vi körde omkring bland de vackra platserna.
Vid den här platsen intill forsen stannade vi i flera timmar. Det var nog den bästa dagen på hela det här året. Allt var liksom perfekt. Omgivningen, värmen och ljudet av den lekande forsen och vyerna som omgav oss. Johan, solen, dofterna. Friheten.
Vi drack kaffe i våra vackra kåsor som vi köpte på vägen upp till Saxnäs i Vilhelmina på Risfjells sameslöjd. Jag har alltid velat ha en riktig kåsa i trä. Visst är de vackra? Och det kändes ännu mer speciellt eftersom vi även träffade och fick en trevlig pratstund med Sven-Åke Risfjell som gjort dessa vackra hantverk. De här kåsorna hoppas jag vi kan ha med oss på alla våra framtida fjällvandringar. Och i dom ska vi många, många gånger framöver få dricka rent vatten från en dansande fjällbäck.
Innan vi åkte hemåt passade vi på att ta årets första dopp! Det var nog inte många grader i vattnet, för det kändes likadant som när vi badade isvak förra året. Men det var så fantastiskt uppfriskande! Jag har länge längtat efter att bada riktigt kallt. Det blir lite som att rena sig på något vis. Känslan efteråt går liksom inte att beskriva. Har ni badat något i år än?

Hoppas ni har en fantastiskt fin måndag! KRAM på er! ♥

På en liten resa

Hej på er!
Kände att det var dags att lägga upp ett litet inlägg och berätta vart jag håller hus. Har ju inte bloggat sedan i fredags. I söndags åkte jag till Stockholm och kommer att vara här till i morgon. Så i skrivande stund befinner jag mig mitt i den stora staden.
Jag är här på lite spännande möten med samarbetspartners och har verkligen haft så otroligt roligt. Lärt känna massor med fina människor och fått hitta på en massa roliga saker (som att t.ex besöka Fotografiska!). Jag har ju knappt hunnit fotat något men jag försöker lägga upp lite bilder och filmer på Instagram Stories, så in och kika där om ni vill se lite mer av mina dagar här.

Jag är så glad att det är som sommarvärme här i Stockholm nu. Nu under helgen som var så kom äntligen värmen till Grundtjärn också. Vi hade så fina, soliga dagar och kvällar och det kändes nästan sorgligt att lämna Grundtjärn när allt var som vackrast. Värmen gjorde att träden äntligen så smått började våga slå ut och gräset började genast skifta färg från gult till grönt.

Lördag kväll var så magiskt på alla sätt och vis. Jag och Johan fikade i solen och jag passade på att köra lite med min nya drönare och fånga lite vackra vyer över byn.
Lördag kväll i Grundtjärn. Jag och Johan på den gamla vägen genom byn. Det nästan griper tag i hjärtat när jag tittar på denna bilden. En sådan magisk kväll. Och jag kan inte låta bli att känna lite hemlängtan. Ni kommer få se lite mer bilder från denna kvällen senare när jag kommit hem igen.
Bara några dagar efter att isen hade sjunkit. Så vackert att äntligen få se den öppna sjön igen. Speciellt från denna vyn.

Nu ska jag göra mig i ordning för att strax möta upp med min vän Linda. Senare ska jag på en kurs med United Screens där jag kommer få lära mig lite om Youtube. Ser verkligen fram emot denna dagen! Hoppas ni har det bra allihopa!
Kramar i massor ♥

En liten resa

Åh, vilket helt galet intensivt dygn jag haft. Just nu är jag så trött att jag nästan ser lite suddigt. Men jag är så otroligt lättad och glad så jag har lite energi kvar att ge innan dagen går mot sitt slut.

Igår kväll bestämde jag mig ganska hastigt för att bege mig till Sundsvall idag. Jag har ju ett fotouppdrag där jag ska leverera ett antal vinterbilder kring trakterna i Sundsvall. Eftersom det varit den konstigaste vintern i hela mitt liv där vädret totalt gjort uppror så har jag liksom gått på spänn inför detta sedan november och inväntat rätt väder. Men nu började tiden rinna ut så jag visste att jag var tvungen att bara ta första bästa dag med bra och kyligt väder, och hoppas på att lite vinter kan göra sig synligt i bilderna. Så igår såg jag att det skulle bli bra väder idag.

Så jag packade väskan, gick och la mig i tre timmar och klev sedan upp 03.00 på natten för att hinna köra till Sundsvall och vara där lagom till gryningen. Det var en härlig känsla när jag kom fram, och fick sitta där på Norra berget och blicka ut över staden som vaknade till liv.
Jag hade konstigt nog en sådan himla bra känsla i kroppen hela vägen till Sundsvall. Jag liksom kände på mig att det skulle bli en bra dag. Jag hade ingen direkt plan för vilka ställen jag skulle fota på men alltså…dagen blev bara så jäkla underbar. Den var den roligaste dagen på länge. Jag har upptäckt så otroligt många vackra platser i Sundsvall, och jag fick så mycket bättre bilder än vad jag hade vågat drömma om. Det var som om allt bara flöt på hela tiden. Så underbart när det blir så!

Jag hade ju planerat att stanna minst en natt i Sundsvall, men jag kände att jag fått det jag behövde så jag åkte faktiskt hem ikväll. Så nu har jag nyss kommit hem och tänkte bara snabbt säga hej och godnatt! Jag har en massa bilder från gårdagen att visa er, men jag orkar helt enkelt inte sätta mig och redigera det nu, så det får jag skjuta upp till i morgon istället. Däremot ska jag sätta mig och läsa och svara på alla era fina kommentarer på mitt tidigare inlägg. Det blir en härlig avslutning på den här långa dagen ♥

Vi hörs mer i morgon. Sov gott allihopa!
Kramar

Några dagar som ger minnen för livet

Hej mina solstrålar!
Åh, ledsen att jag inte uppdaterat här sedan i måndags. Jag hoppades ju kunna göra i alla fall något mer blogginlägg, men datorns batteri tog slut utan att jag visste ordet om det. Men nu är jag åter hemma i Grundtjärn igen hos min Johan och alla djur, och jag har fotat slut på kamerabatteriet, fyllt två stora minneskort med bilder och filmer, och fyllt mitt hjärta med de vackraste vyer och minnen.

Åh, jag får en reaktion att jag vill gråta när jag tittar på bilderna som jag just nu håller på att överföra till datorn. Det väcker redan så mycket minnen och känslor. Det har varit tre magiska dagar och det känns nästan som jag varit borta mycket längre. Och att bara se Nanook så lycklig har varit den största lyckan med resan. Att få dela detta äventyret med honom och ge honom den bästa födelsedagspresent han någonsin kunnat drömma om. Jag är så tacksam och glad för dessa dagar.

Jag har så mycket att berätta och visa er. Har massvis med bilder och filmer att gå igenom nu så i några blogginlägg framöver kommer ni få höra mer från vår resa. Ska läsa och svara på era kommentar sedan också! Tusen tack för alla tips också med ställen att besöka. Jag har försökt hinna med så mycket som möjligt, men Stekenjokk stal mitt hjärta. Så vi spenderade mycket tid där.

Nu blir det lite kvällsmat och vila här hemma. Tack för att ni följt med så gott ni kunnat!
Visar tre bilder jag hunnit överföra så länge. Så kommer det mer sen.
Puss och kram från mig och en väldigt trött och nöjd Nanook ♥
082405Det känns konstigt att tänka att vi igår låg här på en fjälltopp och njöt av den värmande solen och de friska fjällvindarna. Vilken känsla det var. Vilken frihet. Det kändes som vi var uppe i himlen.
082402Att bara få se dessa landskap är som det godaste ögongodis man kan tänk sig. Flera gånger har jag nästan velat nypa mig i armen för att jag trott att jag drömt.
082401Hans ögon har lyst av lycka under hela resan. Som att han ständigt har gått runt med ett leende. Det har värmt mitt hjärta må ni tro. Nu ligger han och sover gott på mattan här i köket, och jag tror han är lika lyckligt över resan som jag. Så många minnen som kommer finnas med för resten av våra liv.

Att resa ensam

Jag har sett att det är några som efterfrågat ett blogginlägg om hur det var att resa ensam. Om jag var rädd eller osäker, och om hur det var att sova i bilen ute i vildmarken alldeles själv. Älskar när ni kommer med tips på blogginlägg när ni vill veta mer om något, eftersom det ibland är svårt att själv se vad som kanske kan vara intressant att läsa för någon annan. Att resa själv kändes så väldigt naturligt för mig men samtidigt finns det ju några tankar, känslor och erfarenheter kring den biten som jag gärna delar med mig av. Därför tänkte jag skriva lite om hur det var att just resa ensam, från mitt perspektiv.
060701Har ni också känt den känslan någon gång, att vissa saker bara måste ni göra alldeles själv?
Den här resan var så för mig. Inte för att jag inte ville dela den med någon annan. Jag hade mer än gärna gjort resan med min älskade Johan. Men då skulle jag behövt känna att det var en semesterresa. Att vi båda var helt lediga och kunde ägna vår fokus åt att uppleva resan tillsammans. Den resan ser jag så mycket fram emot att göra till sommaren ♥

Den här resan handlade huvudsakligen om att jag skulle ha 100% fokus på att vara kreativ och fånga min upplevelse i foto, skrift och film. Jag ville verkligen göra ett bra fotojobb, samtidigt som jag ville ta vara på varenda sekund och spara i mitt hjärta. Jag ville uppleva allt det där jag längtat och drömt om. För att få ut det jag ville av resan så var jag tvungen att vara själv. Det är så jag funkar. Jag måste vara själv för att kunna nå den där yttersta kreativiteten. Så har jag varit sedan jag föddes. Det är som om jag kopplar upp mig mot en annan del av hjärnan när jag är själv. Den behöver jag ibland. Den behövde jag nu. Därför var det helt perfekt att göra den här resan själv. Jag fick lägga all min fokus på att göra det jag skulle göra. Om någon hade varit med mig på resan skulle jag förmodligen varit den mest osociala människan på hela planeten, eller så skulle jag komma hem med bara 5% av det jobb jag skulle göra.
052701Jag kände också innan att den här resan skulle bli väldigt speciell, eftersom jag gjorde verklighet av något jag drömt om så länge jag kan minnas. Sätta mig i en bil och ensam fara iväg norrut utan varken plan eller tidspress. Efter alla dagar och nätter ensam ute i det vilda, så kände jag hur det också blev en slags inre resa, som fick mig att växa inombords. Det var ju tanken också, med resan. Jag skulle ju låta fjällvind blåsa hjärtat rent. 052921Ungefär hälften av nätterna sov jag i bilen. Det var några som skrev att jag skulle vara försiktigt och att det lät lite otäckt att sova i en bil alldeles ensam. Jag kunde såklart förstå de tankarna, eftersom jag helt ärligt kände mig lite, lite nojig de två första nätterna. Men det var för att jag hade svårt att hitta en plats att övernatta på. Tankar som “tänk om någon följer efter mig?” kom upp i huvudet. “Om någon vet att jag är ute och reser alldeles ensam så kanske de försöker söka upp mig?“. Att jag som offentlig person kan dra till mig knäppgökar är inte något jag bara upplevt en gång. Samtidigt var jag noga med att i förväg aldrig visa upp vilken väg jag skulle köra. Det var först i efterhand som jag t.ex bloggade om vart jag varit.
Även om det inte alltid märks, så är jag en sådan person som ofta tänker tusen steg i förväg när det gäller farliga situationer som kan uppstå. Jag har ofta redan sett alla tänkbara scenarion i huvudet, och gjort en plan för hur jag smidigast tar mig ur den.

Jag fick tips av många att övernatta på ställen där människor fanns nära till hands. I en stad, på en parkering eller bredvid en mack.
Men för mig kändes det helt fel. Om det överhuvudtaget fanns något som jag skulle kunna vara rädd för under resan, så var ju det en annan människa. Jag sökte mig istället till platser så långt ut i naturen jag bara kunde. Just därför var de två första nätterna lite jobbiga, eftersom jag då inte hade kommit ut i vildmarken riktigt. Jag letade runt på nätterna efter något bra ställe som inte var för nära vägen, men det var svårt att hitta. Så då fick ja nöja mig med att övernatta i bilen nära vägen. Något jag inte gillade. Därför kände jag mig lite nojig just då.

Men sen, när jag kom ut till Stora Sjöfallets Nationalpark och senare runt Abisko, så kände jag ingen rädsla alls. Där fanns så lite människor och så mycket vildmark. Jag känner mig aldrig så trygg som när jag är ute i naturen.
060303

052915052603Jag köpte en kniv på vägen upp, i en samisk hantverksaffär. Jag har länge drömt om att äga en vacker, samisk kniv. Jag blev alldeles förälskad i kniven som jag köpte, och jag bar med mig den hela tiden under resan. Ibland i ett skärp runt midjan, men oftast i min vänstra sko.
Det är alltid bra att ha en kniv när man är ute i naturen. Det finns så många situationer där den behövs. Bara som när man ska göra upp eld eller tälja till något. Det förenklade mycket. Sedan så kände jag någon slags illusion av trygghet när jag bar med mig den. Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
060706

052212

Jag älskade hur jag tuffade till mig av att resa själv. Jag har upplevt det innan också, att jag liksom känner mig starkare på något vis när jag ger mig ut och reser. Inte bara när jag reser ensam. Hela resan gör mig starkare. Det är som att jag vågar mer.
Jag kan annars vara en sådan där person som nästan kan tycka det är jobbigt att gå in i affären och handla. Helst skulle jag bara vilja göra mig osynlig. Att fråga någon inne i butiken vart saltet är någonstans…nej. Då köper jag hellre ingen salt! Att ringa ett telefonsamtal kan ibland ta över en halvtimma. Att förbereda mig mentalt. Gå igenom i huvudet tusen gånger vad jag ska säga. Skriva upp en punktlista så jag inte ska tappa bort mig. Jag kan bli nervös av vanliga vardagliga situationer.

Men när jag reser, då är det som om något händer med mig. Plötsligt kan jag klampa in i affären likt en elefant och ta för mig som om jag vore kung över världen. Jag vågar fråga folk, prata med människor som om jag aldrig gjort något annat.Jag får en stark självkänsla som jag annars kan känna att jag saknar ibland. Jag vågar vara mig själv och ingenting känns pinsamt. Ingenting gör mig nervös och det är en sådan befrielse!
Jag vet inte vad det är som gör att jag påverkas sådär. Som tur är så känns det som jag tar med mig en bit av det hem igen. Som om jag faktiskt får bevara en del av den där enorma säkerheten även efter resan. Det är väl därför det känns som en resa kan få en att växa inombords.
052309

060705052703Att vara bara sitt eget sällskap i naturen under flera dygn, det tror jag är något som alla borde prova någon gång. För visst händer det något. Att bara ha sig själv att förlita sig på. Bara vara själv med sina egna tankar, och verkligen lyssna på hur ens tankar går. Hur man ständigt debatterar med sig själv och diskuterar sig fram till beslut som man annars skulle göra med en annan person. Det är som att man efter några dagar tillslut börjar tänka på ett annat sätt. Mindre ord. Som om tankarna tystnar.
Man tar in naturen mycket starkare, för det är inga tankar i vägen.

Som att man för varje dag som går tappar en bit av sitt skal och kommer allt närmare sin kärna. Den är annars så svår att se, bland alla tjocka moln av buller, avgaser, oro, rädsla, pengar, måsten, krav, press och stress. Men där ute, alldeles ensam i vildmarken, så får plötsligt ens inre ta plats istället. Det vågar sig bara fram när man befinner sig i ett tillstånd av totalt lugn. Långt bort från allt det som stör.
Och det allra mest underbara med att känna hur ens inre kommer fram, är att det inte säger någonting alls.
En tystnad, och en känsla av att vara alldeles nöjd, precis som man är, och precis som allting är.

Mina drömmars resa

051610Vårvindarna. Vårforsen. Vårsolen. Allting med våren älskar jag. Det känns som jag, liksom alla knoppar, blommar ut för varje dag som går. Det här är tiden på året jag älskar allra mest. Idag när jag for till Junsele för att posta lite paket med fotoprintar så stannade jag vid forsen, som jag annars bara tagit kort på när den varit torr. Jag brukar ju gå hit för att balansera stenar ibland. Visst känner ni igen platsen? Men nu forsade det av liv och det kändes mäktigt att få va alldeles intill och höra det dånande ljudet.

Åh vet ni! Jag är så innerligt glad över allt roligt som väntar nu framöver. Jag har ju gett er en ledtråd om att jag ska iväg på en resa. Och nu är det bara några dagar kvar innan jag åker, så jag tänkte berätta för er vad det är för resa.

Jag ska ha ett samarbete med Hyundai och deras nya kampanj “Vad längar du till?“. Under en månad får jag låna deras nya Santa Fe, för att sedan dokumentera när jag upplever det som jag längtar till. När jag fick förfrågan om samarbetet så visste jag direkt vart mitt hjärta längtade. Det var som om en önskan slog in och jag fick plötsligt möjlighet att göra verklighet av en dröm jag haft i många år.

051611Det blir en resa upp till norr. Kanske nästan hundra mil mer norrut än var jag är just nu. Till Lappland. Till fjällens och midnattssolens land. Det pirrar verkligen i magen när jag tänker på att detta verkligen kommer ske. Även om jag varit uppe vid polcirkeln ett flertal gånger så har det aldrig varit på detta sättet.

I flera år har jag verkligen drömt om att bara sätta mig i bilen och köra norrut. Jag vet inte varför egentligen. Det är någon slags djup längtan efter den friheten som det innebär. En resa utan något specifikt mål. Bara norrut. Jag älskar ju annars att bara köra runt här i skogarna och leta efter nya vackra platser att fota. Men att just få göra en sådan här lång resa, där jag får packa med mig allt jag behöver och inte känna någon som helst tidspress….wow, det är verkligen min dröm!
Även om någon erbjöd mig en två veckors semester på Mallorca istället så skulle jag ändå välja att göra denna resan. Jag vill detta av hela mitt hjärta.

Jag ser framför mig hur jag kör i gryningen, bland vackra nya landskap som jag aldrig tidigare sett. Jag kan stanna vart jag vill. När jag vill. Kanske kör jag in på en mack och köper en kopp kaffe och lite fika. Sedan brummar jag vidare. Jag har ingenstans jag måste till. Ingen tid att passa eller mål att nå. Om jag ser en spännande väg så kan jag köra in på den. Eller om jag stannar vid en vacker plats så kan jag stanna där hur länge jag vill. Fri som vinden.
Det är något alldeles magiskt över allt det där. Kanske romantiserar jag, eftersom det är något jag brukar göra om det mesta. Men jag brukar heller aldrig besviken. Det mesta blir ju så som vi gör det till, och hur vi upplever allt. Kan ni känna igen den där längtan efter att sätta sig i en bil och bara köra och se hur landskapet ändras för varje mil?

 

051612
Jag blir nästan tårögd när jag skriver om denna resan, eftersom jag velat det så länge, och riktigt känner hur hela min själ längtar efter att få göra det. Nu blir det verklighet! Och dessutom så är det ju inte bara en resa och en upplevelse. Jag åker iväg för att samtidigt göra ett jobb, för Hyundai! Jag kanske borde spela cool och liksom “Äsh…det är väl inte så stort?“. Men jag tycker verkligen det känns jätteroligt att få göra detta. Det är en ära att få fota för deras nya kampanj och jag vet att jag kommer lägga min själ i att leverera bra bilder. Och jag är inte det minsta nervös eller känner någon jobbig press, därför att när jag gör något jag älskar, något som får mig att känna den där passionen, då blir det bra. Jag kommer älska varenda sekund av min resa och det kommer utan tvekan återspegla sig i bilderna och blogg /Instagram-inläggen.

Sen är det ju såklart en alldeles fantastisk känsla att få åka iväg i en splitterny Santa Fe 2016. Det är som att åka i ett rymdskepp. Den svävar fram. Jag kallar den för min rymdsten. Jag har haft den sedan början av maj så jag har fått lite tid på mig att köra in den och lära känna alla olika funktioner. Jag kan ju säga såhär; jag kommer sakna den när denna månaden är slut haha. Men nu har vi en vacker resa framför oss, bilen och jag. 
051613Jag planerar att åka på fredag om vädret ser bra ut. Och jag vet inte exakt hur många dagar jag blir borta men jag räknar med 5-6 dagar. Det enda som känns jobbigt är att lämna Johan och alla djuren under så lång tid. Men jag vet att de har de bra där hemma och att vi ses snart igen.

Jag kommer självklart att ta er med på denna resan in i minsta detalj. Har fixat med router så jag ska kunna ha uppkoppling i princip överallt där ute i vildmarken, och Johan har köpt en spänningsomvandlare som gör att jag kommer kunna ladda datorn, mobilen, kameran osv inifrån bilen. Även om jag säkerligen kommer ta in på något vandrarhem längs vägen så känns det ändå skönt att helt och hållet vara fri och oberoende av något annat än bilen. Och jag kommer ta med mig triangakök så jag kan laga mat vart jag vill! Åhh…vad roligt det här ska bli!

Nu tänkte jag passa på att fråga er om tips på sevärdheter i Lappland. Jag har redan några platser som jag tittat ut på kartan som jag bestämt att jag ska åka till, och jag har som mål att ta mig upp till Abisko innan resan går hemåt igen. Förhoppningsvis kommer jag kunna se midnattssolen (som börjar nu i slutet av maj), och så vill jag gärna se lapporten igen. Men känner ni till vackra platser längs vägen eller annat ni vill tipsa om så tas det tacksamt emot! ♥

Bara några dagar kvar nu, sedan bär det av! Visst kommer ni göra mig sällskap på resan? 🙂

En resa genom en sagovärld

Kylan håller fortfarande i sig och det är kämpigt med att behålla värmen. Det blir flera lass skottkärror varje dag som ska köras in och när det är såhär kallt sover jag på en madrass framför kaminen så jag kan hålla elden vid liv hela nätterna. Sömnen blir inte lika djup och det är kämpigt med att behålla värmen, men det är ändå så värt det. När jag sedan får komma ut i naturen och se rimfrosten, isen och dimman så kan jag inget annat än älska denna rysliga kyla. Även idag var det så vackert ute att inga ord kan beskriva riktigt. Jag hade en ganska stressig dag egentligen, och skulle försöka hinna in till Junsele (3 mil) för att posta paket och hämta paket innan klockan 13. Med den bitiga kylan så tar allt lite mer tid. Speciellt också när vägen dit var så vacker att jag var tvungen att stanna titt som tätt för att gå ut och fota.

Nu kommer en drös med bilder från bilresan idag. Det var -25 grader ute. Brrrr!
Vill passa på att önska er en underbar helg också ♥

winter sweden - jonna jinton

Ibland kommer sådana där dagar när naturen skapar scener som känns som hämtade ur en romantisk film. Herregud alltså. Den här platsen stannade jag på tills jag nästan höll på att förfrysa mina fötter. Jag var inte riktigt klädd för att vara ute och fota i den kylan.
011501

Ljuset var som kommen från en annan värld. Samtidigt dansade dimman över vattnet och isen. Åh. Januari-magi när den är som bäst!
011502011506

Jag stötte på renar lite här och där, och var ju naturligtvis tvungen att ge mig ut för att fota dom också. Det är något med renar som jag älskar. De bär något magiskt över sig. När jag gick ut ur bilen sprang de först iväg men jag brukar sjunga och ropa för dom och då stannar de för att lyssna. Då blir det bli lättare att få bra bilder. De är väldigt nyfikna själar.

reindeer - jonna jinton011509

Jag tycker att jag valt en vacker plats på jorden att bo på. När jag tittar ut över vidderna känner jag bara en sådan stark kärlek till denna plats och till naturen runt omkring.
011507

Jag frös så mycket bitvis att jag var tvungen att stanna och låta motorn gå så jag kunde ta av mig skorna och trycka fötterna mot fläktarna så att de skulle tina upp igen.

011508

011510 011511

När jag äntligen kom fram till Junsele var jag 40 minuter försenad och borde missat postgången. Men jag hade en himla tur att posten var försenad så mina paket kom iväg i sista sekund. Jag pustade ut. Sedan insåg jag att jag inte hade ätit någon frukost så jag köpte mig en chokladkaka och åt upp halva den på säkert 5 minuter.

Så med munnen full av choklad körde jag sedan hem mot Grundtjärn igen med en pirrande fredagskänsla i magen.