När solen tittade fram idag släppte jag allt och gick ut med kameran en stund. För att komma ur den här mörka novemberdimman som jag befunnit mig i de senaste veckorna så vet jag att jag måste ta tillvara på varje stund av sol och fint väder. Om det är något som verkligen får mig att må riktigt bra, och som ger mig energi, så är det att vara ute i skogen och se solen strilas mellan de tunga granarna. Om så bara för en timme.
Tror aldrig tidigare jag upplevt november så tung förut. Men jag har nog heller aldrig upplevt en sådan mörk och regnig november innan heller. Inte sedan jag flyttade hit. Senaste månaden har jag nog inte ens sett solen i tre timmar sammanlagt. Det hade nog känts bättre om det i alla fall hade varit snö och vintrigt landskap. Och så vill jag inte låta vädret ha en sådan otrolig makt över hur jag mår, men fasen också, det har verkligen lyckats vrida ur mig som en trasa. Jag känner mig stundtals helt tom, och så fruktansvärt trött. Samtidigt som jag inte vill något annat än att känna mig pigg igen. Jag har så mycket jag vill göra, men vädret har satt stopp för så många projekt redan, och gnistan försvinner. Helst vill jag bara lägga mig under en gran och sova 🙂
Men det känns skönt att skriva av mig lite, även om jag ju skrivit om detta några gånger den här månaden. Inombords vet jag att det snart kommer gå över. Det är en naturlig cykel, precis som allt annat. Bara en mycket tyngre och längre sådan än vad jag tidigare varit med om. Jag försöker ändå göra det bästa av varje dag och hålla igång. Och just denna dagen känns så mycket bättre, på grund av den fina stunden ute i skogen.
Och tanken på att det faktiskt är sista november idag gör att det känns ännu lite lättare. Inte för att det borde spela någon roll, men jag har alltid tyckt att december bär något mysigt magiskt över sig. Jag älskar december. Om det är riktigt mycket snö och vinterkänsla såklart. Så i morgon kommer det nog kännas lite lättare att kliva upp.
Den här donnan mötte mig när jag kom hem idag. Mina älskade Nayeli. Solen var på väg ned igen och lyste så mjukt upp hennes tjocka vinterpäls. Hon ser så kraftfull ut nu. Som en stark vikingakvinna iklädd en björnpäls och med en blick som visar att hon inte låter sig påverkas av något. Inte ens det dåliga vädret. Hon får bli min inspiration idag.

Och ni. Tack för att ni finns. Snart kommer nog den där dagen när jag känner lite jävlar anamma igen och då ska det fasiken bli fart på mig igen. Men just nu, får jag nog bara omfamna den här trötta perioden och låta energin komma tillbaks naturligt. Allt ordnar sig alltid.
Kram på er ♥

Hej på er vackra ni!
Nu är det fredag och snön faller utanför. Kanske att den riktiga vintern kommer nu lagom till advent. Vilken lycka det skulle vara!
Igår var det ju som sagt en otroligt fin dag med kyla, sol och norrsken. Jag filmade lite igår morse när jag var ner till isen en stund. Jag hade tänkt prova mina begagnade skridskor för första gången. Bara längs strandkanten. Men isen hade gått hårt åt nu under veckorna av varmt väder, så det lämpade sig inte.
Men jag fick ändå en vacker stund där nere. Jag riktigt njöt av det vackra solljuset och lyssnade till isens dova sång.
Spendera lite tid i skogen också, som jag ju visade lite bilder från igår. Var tvungen att ta vara på den fina morgonen så gott jag bara kunde.
Det kändes som jag äntligen blev mig själv igen efter två konstiga veckor av ingen energi alls. Tänk vilken makt vädret har att påverka humöret. Jag önskar jag inte var lika lättpåverkad. Å andra sidan gör ju det att jag blir extra glad när det är klar himmel igen.
Jag försökte också komma fram till varför det ljudet är så tilltalande. Och jag har en teori, som jag berättar i videobloggen här nedan.
Jag har gjort den här videobloggen på engelska. Jag har ju fått så otrolig många nya följare på min Youtube-kanal senaste månaderna och de flesta är inte svensktalande. Så jag kommer börja lite smått att blanda. Ibland svenska, och ibland engelska. Hoppas ni är OK med det! ♥

Nu vill jag passa på att önska er en fin helg! Stor kram på er ♥

Åh, som jag saknat stjärnhimlen och norrskenet de senaste veckorna. Men ikväll fick jag bådadera. Bitande kyla, sjungande is, norrsken, stjärnfall och en skymt av Andromeda galaxen. Det är ju kvällar som dessa som förgyller under årets mörka tid.
Det är kvällar som dessa som jag återigen får bevis på varför jag valt att bo så långt bort från stadens ljusföroreningar.

Det kändes väldigt fint att få avsluta torsdagen till detta ljusskådespel. Det var ett milt norrsken denna gång. Utsmetat över himlen. Älskar hur alla norrsken är unika.
Vilken fantastisk känsla att äntligen få se stjärnorna igen. Här är vintergatan som sträcker sig över himlen. Och till min glädje fick jag med Andromeda galaxen nere i mitten av bilden. Älskar att man verkligen ser att det är en galax. Undrar vad som händer där borta just nu?
Långt bort från det mesta, men nära till det bästa.
Norrskensljus och stjärnhimmel. Åh, jag kan aldrig tröttna på det här!
Nu blir det till att krypa ner i sängen innan klockan ringer 04.30. Jag kommer somna riktigt gott efter denna dag med både solsken och norrsken. God natt allihopa! Dröm vackra drömmar ♥

Hej på er!
Idag tittade äntligen solen fram. Det känns som ett år sedan sist. Jag undrade i morse varför jag plötsligt kände mig så ovanligt pigg och alert, och jag tror det var för att det var alldeles stjärnklart ute och kroppen liksom kände av den höga luften. Inga kvävande moln och inga regndroppar som gav ifrån sig sitt trötta ljud mot takplåten. Vid 6 på morgonen var jag ute och hämtade ved och kände för första gången på länge den där riktiga ivern inför en ny dag.

Alltså, är det fler som påverkas så himla starkt av vädret? En lång period av regn, mörker och molnig himmel kan näst intill göra mig deppig. Men nu hoppas jag att det är slut på det. Idag var i alla fall en riktigt bra dag. Känner mig så tacksam och glad. Dock gick den väldigt fort. Jag har bland annat varit ute och fotat och filmat idag men hann inte göra klart det inlägget nu, så det får vänta till i morgon istället.

Men ville bara lägga upp någon bild från idag och tacka för kommentarerna på förra inlägget. Ska svara er lite senare ikväll. Nu blir det en kopp kaffe och en promenad med hundarna. Hoppas ni haft en fin torsdag! Kram på er ♥
Efter morgonens alla bestyr begav jag mig ut på en promenad i det begynnande solljuset. Solen hade ännu inte gått upp men att bara se den blåa himlen och de varma ljuset från soluppgången kändes helt fantastiskt. Som om det var evigheter sedan jag såg något liknande.
Jag var bland annat ner till isen en stund (som ni får se i morgon), och på väg hem hade solen stigit ovanför skogen på andra sidan sjön, och strilades så vackert in genom skogen. Jag satte mig i mossan en stund och laddade batterierna innan resten av dagen skulle sätta fart.
Ovanligt att se så mycket grönt den här årstiden. Men väldigt vackert.

Hej på er!
Först och främst, tack så jättemycket för era fina kommentar på videobloggen i förra inlägget! Det är så roligt att mina videobloggar uppskattas så! Det inspirerar och peppar mig att göra fler. Har faktiskt nyligen beställt en mikrofon till kameran också så att jag ska få högre kvalitet på ljudet. Det kommer göra susen när jag t.ex ska spela in ljudet från den sjungade isen, eller när jag vill fånga upp ekot från min kulning i skogarna, eller bara för att göra vardagliga videobloggar snäppet bättre. Längtar så tills den kommer på posten.

Jag är fortfarande i en ganska oinspirerande period, men jag kan säga att vädret varit en stor bidragande orsak till det också. Har aldrig under alla mina 6 år här i Grundtjärn varit med om en sådan lång, mörk och regnig period i november månad. Nog märks det tydligt att klimatet har ändrats. Vintrarna blir bara mildare för varje år. Jag kom på mig själv igår att sitta och leta efter stugor i Jokkmokk. Och i Pajala. Haha, det säger ganska mycket om hur mycket jag längtar efter riktig vinter nu. Jag får en desperat känsla av att sätta mig i bilen och rymma till nordligaste Sverige ett tag. Om det fortsätter så här är risken stor att jag gör det. Jag bara gör det.
Under lång tid nu har dagarna varit grå, dimmiga och färglösa. Och blöta. Så jag har inte varit ute så mycket och fotat, därav lite seg uppdatering här i bloggen senaste veckan. Men jag har fått mycket annat gjort istället, så det är ju skönt.

Ville mest bara skriva en liten hälsning såhär på tisdag eftermiddag, och visa några bilder som jag tog för två veckor sedan. Vädret var ganska grått då också, men definitivt mycket vackrare än nu. Åh, kära vinter, ska du inte komma snart?

Hoppas ni har en bra tisdag allihopa! Stor kram på er ♥

Dimma kan ibland få en plats att bli till en helt annan. Så kändes det denna dagen. Bara de närmaste träden syntes framför det tjocka täcket av dimma som suddade ut resten av världen. Det var en näst intill kuslig stämning när jag körde in på grusvägen som ledde fram till det här kalhygget. Träden som stod kvar kändes så extra stora och mäktiga. Nästan vaktande.
Jag fick en bok för ett tag sedan av en snäll bloggläsare (tack Verena!). En bok som heter “Trädens hemliga liv” och som berättar helt fantastiska saker om träd som fått mig att se skogen på ett annat sätt. Jag begriper inte varför vi inte lär oss sådant i skolan. Det om något säger ju mycket om naturen och dess levande väsen. Jag har bland annat lärt mig att träden tar hand om varandra. Döende träd, eller till och med stubbar, kan fortsätta leva under lång tid på grund av att närliggande släktingar (träd) fortsätter skicka näring via rotsystemet för att hålla den vid liv. Det är så vackert.  Och det finns så mycket mer häpnadsväckande fakta om träd att jag knappt orkar ta in allt, för det blir så uppenbart att träd verkligen är liv.
Älskar när rimfrosten skapar taggar av is på träden. Det får det att se ut som isiga törnrosbuskar.
Det var något speciellt med den här platsen. Jag vet inte om det beror på den märkliga dimman som låg över skogen den här dagen, eller om det faktiskt berodde på platsen. Jag måste återkomma hit snart igen.