Det varma ljuset i den kyliga morgonen

Hej mina vackra vänner!
Nu är vardagen tillbaks igen efter påskhelgen. Jag hoppas att ni alla haft en mysig påsk!
Det har jag också haft! Hela min familj har varit samlad här uppe i Grundtjärn under helgen. Mamma, pappa, och mina bröder med familj. Det är så roligt när vi är samlade allihopa. Önskar verkligen att vi bodde närmare varandra så man kunde ses sådär lite nu och då. Fast nu har nyligen min lillebror Filip flyttat till Sollefteå från Östersund, så nu bor han inte alls långt bort från Grundtjärn, så då blir det ju att man kan ses lite oftare.

Och sen har vi också varit hos Johans familj i Järved utanför Örnsköldsvik. Är så glad att jag fått en sån fin familj från Johans sida också. Vilken bonus det är egentligen. Är så tacksam att vara omgiven av så mycket familj, kärlek och fina människor.
Som vanligt efter en lite längre helg har jag nästan längtat lite efter vardagen igen. Jag brukar nästan alltid älska måndagar eftersom det innebär att jag får återgå till mitt jobb och mina små projekt. Även om ledighet också är väldigt viktigt såklart.
I morse vaknade jag ovanligt tidigt, innan klockan ringde. Klockan 6 på morgonen gick jag upp och såg den vackra morgonsolen lysa där ute, så jag bestämde mig för att börja dagen med en riktigt lång promenad i morgonsolen. Åh herregud vilket bra beslut.
Lyckorus fick jag när jag såg solens trålar genom björkträden. Vårkänslorna väcks till liv i kroppen. Det blir ett spännande kontrast till den råa kylan. -15 grader var det ute på den här lilla promenaden. Det var så svårt att förstå det. Det såg varmare ut, så jag hade inte riktigt klätt mig ordentligt. På nätterna är det runt -20 just nu, så nog blir jag påmind om att de här vårkänslorna mest sitter i mitt eget huvud, som det brukar göra den här tiden på våren 🙂
Ändå värmer solens tidiga strålar i ansiktet. Det känns lite overkligt. Nästan…gudomligt. Ja jag finner inga ord. Varenda vår händer något märkligt med mig. Det är som om vintern programmerar om mig och startar om hela min själ. För något så här underbart kan jag väl aldrig någonsin ha varit med om? Samma känsla, samma tanke återupprepar sig varje år. Därför känns varje vår som den första tiden i mitt liv. Som om jag precis fötts på nytt, och möter ljuset för allra första gången. Ja, allting upplevs lika starkt och levande som om det vore den första gången.
Nayeli följde med på hela promenaden. Man ser att hon också njuter av solljuset. Och kanske får hon också vårkänslor av en grusig asfalts-väg utan snö och is. Det är något speciellt när man kan gå som vanligt igen.
Den här morgonstunden gav mycket energi. Dock ska tilläggas att jag fick lite frossa när jag kom hem så jag gick och la mig under täcket i sängen för att värma mig, och råkade somna i en och en halv timme haha. Men fy sjutton vad skönt det var. Det var nog precis vad som behövdes för att starta igång den här nya veckan.

Idag ska jag först jobba lite här hemma och sen åker jag iväg till studion. Den här veckan ska jag och Mats (musikern som jag jobbar med) börja med vår första riktiga låt till skivan! Det känns SÅ obeskrivligt roligt. För inte så längesedan kändes den här skivan som något ouppnåeligt. Något jag var tvungen att jobba med i motvind. Men senaste veckan när jag äntligen fick komma igång så känns det istället lätt och roligt och upplyftande! Som om vi har alla världens vindar med oss. Jag har senaste veckan varit i studion varje dag förutom på lördag, om än så bara några timmar varje gång. Jag sjunger så högt att jag nästan tror att glasrutorna ska spricka. Men det är så fantastiskt att få öppna upp och fullt ut få hitta sin egen röst och prova sig fram utan att behöva lägga band på sig själv för att man tror att man hörs för mycket. I studion får jag höras hur mycket jag vill.
Varenda minut jag spenderar med musiken jag vill skapa så kommer jag ett steg framåt. Det känns i hela hjärtat.
Det här kommer bli så bra.

Vad ni ska ni göra i veckan? Hoppas ni får en underbar tisdag!
Kram på er allihopa ♥

I den djupa vinterdvalan

Det är väldigt få gånger som jag tycker det är svårt att skriva blogginlägg. Oftast kommer orden av sig själv när jag sätter mig framför det vita, tomma dokumentet på datorskärmen. Men dom gånger som det känns som allra svårast att skriva ett blogginlägg, det är när jag inte skrivit något alls på ett tag. Jag kan sitta en hel timma och stirra på skärmen och grubbla och fundera på meningar att börja blogginlägget med, trots att jag har massor jag vill skriva om eller berätta. Det är som om tystnaden byggt upp skyhöga murar och ingen mening känns tillräckligt mjuk för att avbryta tystnaden här inne. Det blir ett sådant kontrast på något vis. Vilken mening jag än börjar med så känns det konstigt.

Men nu är det värsta över. Den första meningen är redan skriven efter total tystnad här sedan julafton. Jag tog lite julledighet, även om den inte riktigt var uttalad. Jag hade tänkt skriva något om att jag skulle ta en liten paus men min paus hade redan av sig själv börjat så kraftigt att jag inte ens förmådde mig att skriva om det. Som om alla dörrar till kreativitet stängdes på en sekund. En tystnad i mitt inre, som jag sällan känt tidigare.
Total tystnad och ett totalt ointresse i allt som heter skapande. Och det märkligaste av allt, var att jag inte ens blev orolig. Oftast brukar jag känna stress när jag tappar inspirationen och inte hittar lusten och energin till att skapa. Jag brukar göra allt för att försöka få igång det. Men denna gången var så annorlunda. Det gjorde mig ingenting. Jag kände ingen stress. Ingen oro. Ingen press över att behöva “komma igång igen”. Jag bara lät allting vara som det är.

Det får ta sin tid. Jag sover nu. Blundar och bara finns till. Jag ligger i den årliga vintervilan. Bara lite extra djupt denna gången.
För att samla extra mycket kraft, inför ett år som kommer bli extra speciellt.
Jag tror det är viktigt, att vi i slutet av året ger lite tid till att sakta ned och andas ut. Ger tid för reflektion och för bearbetning. Återhämtning. Rensar oss från gammalt som ligger kvar och tar upp plats, så att vi kan ge ny plats åt allt underbart som inte än har hänt. Nu vaknar jag snart till liv igen för att fylla mina lungor med årets nya luft och kraft. Det ser jag verkligen fram emot.

Vad ser ni fram emot med det nya året?

Sänder er en stor, stor kram och önskar er ett GOTT NYTT ÅR! ♥
Tack för att jag fått dela ännu ett fantastiskt år med er, mina kära vänner! 

Den stora björnen i skogen

Det var på torsdag natt, som jag och Johan körde på de ensliga grusvägarna på väg hem mot Grundtjärn efter att vi varit i Järved hos Johans föräldrar och ätit god middag under kvällen. Klockan var strax efter 1 på natten, och plötsligt får vi syn på något stort, brunt som springer längs vägen.

Min första tanke var såklart att det var en älg. Det brukar man se gott om här. Men i nästa sekund ser vi bakändan på en stor björn som springer in mot skogen. Jag tvärstannar och vi båda blir lite chockade. Det var en björn! 
Vi backar bilen och kollar på spåren genom bilrutan och ser de enorma avtrycken i snön. Det kändes riktigt häftigt att få se en björn. Det finns mycket björn här, speciellt senaste åren. Men det är många som bott här hela sitt liv, till och med jägare som vandrat i skogarna varje år men aldrig, aldrig fått sett en björn. Det här var andra gången jag fick se björn här.

Kanske var det till och med samma björn som jag fick se den allra första månaden som jag bodde här? När jag var på väg i min Volvo 245 till mitt målarjobb på Jon Salmens gård i Myckelgensjö? Bara att den nu växt på sig lite. Åh det glömmer jag aldrig.
Jag och Johan ville åka tillbaks nästa morgon och se om vi kunde hitta spåren. Så vi tog med oss resten av familjen som nu under påskhelgen var uppe på besök. HELA familjen var faktiskt samlad, och det händer inte allt för ofta. Dock så jobbade mamma natt under påskhelgen så hon var inte med när vi kollade björnspåren. Men det var väldigt roligt att få ta med mina små brorsbarn Noak och Klara.
Det var inte svårt att missa dessa björnspår.
Vi stannade bilen vid vägen och följde spåren en bit. Här ser vi Noak till vänster och min storebror Isac längst fram. Och där bakom går min lillebror Filip med hunden Sinaaq, min pappa Ulf och Johan med Nanook.
Jag ville ta med Nanook för att passa på att testa hur han reagerar när han känner lukten av björn. Han dök ner i spåren och blev alldeles till sig. Jag som i alla fall trodde han skulle bli lite rädd, med tanke på att vissa hundar inte alls gillar det. Dock såg jag efteråt att han darrade på bakbenen så det var nog både med nyfikenhet och rädsla som han nosade på spåren.
 Johan och Nanook, Isac och hans fru Hannah, lilla Klara, pappa och Noak.
Noak och Klara, som blivit så stora. Vissa av er som följt bloggen känner ju säkert igen mina brorsbarn. Kanske var ni med när jag fick träffa Noak för allra första gången? Det känns helt galet när man tänker på vad fort tiden gått.
Isac ville se hur stor björnen kunde vara och “mätte” på sitt eget vis haha.
Lilla björn-Klara ♥
Björnens spår gick vidare in i skogen, och jag hoppas den lunkar omkring där i storskogen någonstans nu och njuter av våren som närmar sig. Det var en fin upplevelse att få se björnens maffiga fotspår. Och säkerligen ett minne för livet för barnen.

Hoppas ni alla haft en underbar påskhelg! Kram på er ♥

En spännande månad


Nu är första februari här och jag började den nya månaden med att möblera om i arbetsrummet (igen) vid tolvslaget i natt. Jag skulle egentligen bara städa men plötsligt fick jag ett infall att vända på skrivbordet åt ett annat håll. Jag tyckte inte om att sitta med ryggen mot fönstret. Jag trodde jag hade provat alla lösningar på hur jag skulle möblera detta lilla rum, men tydligen hade jag sparat det bästa till sist. För nu känns det riktigt bra här inne. När jag vaknade i morse och tittade in så blev jag alldeles sprallig av glädje. Det är det ska kännas.

Och som pricken över i:et fick jag ställa en blombukett på bordet. Det kändes som en bra början på denna månad som på många sätt blir en brakstart. Mycket kommer hända, stora jobb och roliga, spännande samarbeten. Galor och priser. Är lite nervös inför februari faktiskt. Nervös på ett bra sätt.
Tack snälla Öviks PwC för den jättefina buketten!
Kom på att jag inte tog någon helhetsbild över hur arbetsrummet ser ut nu, men ni får i alla fall en aning om hur jag gjort om här. Är i alla fall väldigt nöjd. Tänk vad lite ommöblering kan göra för välbefinnandet.

Åh jag får stundtals hjärtklappning av adrenalinet som pumpas ut i kroppen när jag tänker på i morgon (torsdag). Då är det den stora företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag är nominerad till Årets normbrytare. Det blir tre rätters middag, mingel och massor av festligheter. Brolle ska spela på scenen och priser ska delas ut. Har ju ingen aning om jag vinner eller inte men oavsett så kommer det bli en otroligt rolig kväll. Och jag kommer äntligen få träffa Johan igen som varit på resejobb i Hudiksvall under veckan. Är lycklig som får gå på företagarkvällen med honom vid min sida.

I kväll ska jag in till Övik för en liten genomgång av morgondagen med de andra nominerade. Och så ska jag passa på att leta efter ett par finskor. Och strumpbyxor. Jag har ett par gamla finskor som var på tok för små nu när jag provade dom. Har jag fått större fötter i Grundtjärn? Antagligen, för mina händer har typ blivit dubbelt så stora också. Så nu hoppas jag verkligen att jag i sista sekund hittar några passande skor, som är fina och som jag kan gå i.

Hoppas ni får en fortsatt fin dag! Stor kram till er alla ♥

Den där kvällen innan julafton

Godkväll på er mina älskade läsare!
Det är kvällen innan julafton och jag önskar att jag satt här med massor av julkänslor och tända ljus, julmusik och glögg, så att jag kunde sprida en sådan där härlig “kvällen innan” julstämning till er. Ni vet sådär som nog alla önskar att kvällen innan julafton är, men som nog väldigt få lyckas få till. Men i skrivande stund har jag nyss kommit hem från en hektisk dag inne i stan och sitter nu här i vid mitt skrivbord i långkallingar och äter glass direkt ur glassbyttan. Vi har ingen gran, ingen snö och inte en endaste bit julmat i kylskåpet. Tror aldrig jag ordnat så lite jul här hemma någon gång. Men det gör inget. Ibland måste man prioritera bort vissa saker för att orka och hinna med, och i år fick julen lite mindre fokus. Men jag är lika glad för det. Jag vet ändå att jag i morgon kommer få en helt underbar jul med familjen här i Grundtjärn. Det blir min första riktiga jul med Johan. Och på juldagen kommer vi vara hemma hos Johans familj. Så nog blir det en riktig jul ändå. Och det allra viktigaste med julen är ju familjen, nära och kära. Att få ägna lite extra tid åt alla man älskar. Så några julkänslor hit eller dit spelar inte så stor roll i det stora hela.

Men jag ville ändå skriva några ord såhär innan julafton. Några varma hälsningar till Er och ett stort tack för alla jättefina kommentarer på mina bilder på förra inlägget. Ska ägna lite tid att svara på era kommentarer senare ikväll. Jag hoppas att ni får en riktigt lugn och skön kväll, och att ni inte stressar ihjäl er med allt som ska hinnas göras. Kommer givetvis att göra ett litet jul-inlägg i morgon, så jag vill vänta med att önska er god jul tills då.

Lägger upp några bilder från dagarna innan jul förra året. Då var det så mycket julkänslor i luften att det nästan gick att ta på stämningen.
Som sagt, önskar er en jättefin kväll! Så hörs vi i morgon. Stor kram ♥

Den där frustrerande stillheten

Hej på er!
Idag har molnen spruckit upp en aning och låter solljuset strila in lite försiktigt genom molntäcket. Så jag tänkte försöka ge mig ut en stund idag och fånga lite ljus, och kanske några bilder. Det tråkiga vädret och mörkret har fått mig att känna mig riktigt okreativ den senaste tiden. Trött och slö, och lite nere. Men jag försöker också intala mig att det ju är helt naturligt. Det händer varje år, minst några gånger, när allt liksom tycks gå på halvfart, och när lusten och energin försvinner. Någonstans tror jag att jag behöver det, även om det mitt i det känns riktigt jobbigt. En slags frustration i att inte känna sig kreativ och inte ha lust med något. Inga idéer som ligger och bubblar och ingen glöd. Det är bara helt stilla. Som om man vibrerar på en väldigt låg frekvens. Viloläge.
Oftast brukar det ju kännas helt tvärt om. Men som sagt, jag vet att det är en period och det bästa jag kan göra är att ta en dag i taget och göra så gott jag kan av varje dag.

D vitmin är i alla fall beställt nu, tack för era tips! ♥
111602I söndags var det en dimmig dag och världen såg näst intill svartvit ut med den vitgråa himlen och vinterns första snö som fortfarande låg kvar som ett slitet täcke över marken. Men det var något väldigt vackert och mystiskt över det. Så jag tog äntligen kameraväskan och begav mig ut en sväng utan någon vidare plan. Bara upptäcka och fota. Sådant som jag älskar att göra!
111601Det är fascinerande hur varje årstid kan få omgivningen att se så annorlunda ut. Det är som om den byter skepnad månad efter månad. Och varje år blir något nytt. Därför kan jag aldrig tröttna på att fara runt i skogarna här.
111607Älskar när träden blir vita av frost. Älskar vintern när den är såhär vit och krispig. Som jag sa till Johan igår “Jag väljer hellre en vinter med -15 varje dag än 0 gradigt varje dag”. Jag bara älskar att andas när luften är så kall att det nästan gör lite ont i lungorna. Men det känns bra. Det sa min mormor också. Hon kunde andas bättre när det var riktigt kallt.
111611Det såg nästan ut som om jag hade ett svartvitt filter på kameran. Inga färger alls. Men som sagt så kändes det vackert på något vis. Så stillsamt.
111608Gick in i en skog jag aldrig tidigare varit i. Fascinerades av tystnaden som blir så fort ett lager av snö lägger sig över träden och marken. Mjukt och tyst.
111609111606Körde in på små grusvägar medan det fortfarande är möjligt, eftersom de inte plogas under vintern. Att köra in på små gamla grusvägar är bland det bästa jag vet. Jag hittar alltid något spännande.
111603111610111612Det var en härlig dag ute i skogarna. Fler sådana hoppas jag på nu! Det ger mig samma effekt som solljus, om inte ännu bättre.
Men nu ska jag ge mig ut en sväng och se vad dagen bjuder på innan det blir mörkt igen. Hoppas ni alla har en fin onsdag! Ta hand om er, och stor kram ♥

Som i en annan värld

Allt med denna plats fascinerar mig. Varje dag här i Yosemite får jag känslan av att jag vandrar omkring i en gigantiskt värld från en fantasy film. Det går nästan inte att tro att det är på riktigt. Det är så mycket vackert att jag liksom slits åt alla håll för jag vet inte hur jag ska hinna fånga allt som denna plats har att erbjuda. Igår insåg jag verkligen hur stor den här parken här. Vi körde omkring på vägarna och såg hur landskapen förändrades efter varje mil. Från djupa, stora skogar till klippa berg. Ändå har vi hittills bara upptäck en sådan liten, liten del av hela parken.
13314Som jag nämnde i det förra inlägget är allting här gigantiskt. Denna skogen är en helt “vanlig” skog här i Yosemite. Trädstammarna är så stora och höga att man nästan får svindel när man tittar upp. Åh, det är så fascinerande att tänka på hur mycket gammal skog här finns. Hur mycket visdom de här träden bär på.
091103Trädens kottar är givetvis gigantiska de med. Större än mina fötter. Ville nästan plocka upp varenda en och spara. De är så vackra!
091105Igår skulle vi ju egentligen vandrat den populära “Panorama Hike” men på sommaren och en bit in i september (speciellt helgerna) så är parken väldigt välbesökt, vilket är förståeligt med tanke på hur vackert är här! Så det var några timmars väntan för att få en parkeringsplats där vandringsleden börjar, så vi bestämde oss för att ta det på måndag (imorgon) istället. Men det gjorde ingenting, istället åkte vi runt och upptäckte andra platser och nya vägar. Det var som att färdas omkring i en annan värld. Vi stannade till lite här och där jag rusade omkring med kameran. Har som sagt så mycket fler bilder att visa er sedan när jag kommer hem!
091106Klockan är nu strax 8 på morgonen här nu och vi ska strax bege oss iväg och göra en annan lång vandring som kallas “Clouds rest hike”. Den har jag hört mycket gott om och sett helt fantastiska bilder ifrån, så jag ser verkligen fram emot detta. Gissar att jag även idag kommer tappa hakan ett antal gånger.

Hoppas allt är bra med er hemma i Sverige! Så glad att ni vill följa resan här på bloggen! Även om jag har ont om tid att svara på era fina kommentarer så läser jag allt! Och jag blir SÅ glad ♥ Stor kram på er!

Den nya tiden

Så kom den här morgonen när allt återgår till vardagen igen. Vi gick upp vid femtiden för att äta frukost och dricka kaffe framför köksbordet med ett tänt ljus. Utanför yrde blåsten och ännu en kylig augustidag verkade vara på ingående. Men vi satt och log och kände oss ovanligt pigga. Johan skulle tillbaks till jobbet igen efter sommarens semester, och även om jag inte haft någon riktig semester under sommaren, så hade jag också en känsla av att jag skulle tillbaks till jobbet. Kanske tillbaks till ett annat tempo. Till en annan känsla. Lite som en nystart, när vissa projekt sätter igång igen som varit vilande under sommaren. Allt känns lite nytt och spännande, och jag känner mig laddad och redo inför allt som väntar nu. Inför en väldigt händelserik höst som jag ser fram emot att dela med er.

Även om det nu varit overkligt kallt i en vecka med regn och blåst så vet jag ju att sommaren fortfarande har mycket kvar att bjuda på om man har tur. Så jag hoppas på några vackra sensommarkvällar framöver.

Jag har börjat den här dagen ganska lugnt. Lyssnat på radion, gått igenom lite mail och druckit kaffe. Hundarna har sovit tungt men nu börjat vakna till liv, så jag tänkte gå en liten promenad med dom innan dagen fortsätter. Bjuder på några lugna, harmoniska bilder också för att komma in i rätt stämning.

En ny vecka med nya möjligheter. Nu kör vi ♥ Stor kram till er!

081501
081503

081502