Första snön

Posted on 17 oktober, 2013 by Jonna

Det var nog ändå lukten av snö jag kände sent igårkväll. För idag snöar det! Det är lite blandade känslor kring det, men det får gå. Det är ju ändå oktober och då brukar det komma snö här. Man kan ju inte stoppa årstidernas krafter 🙂

Jag tror nog inte att snön kommer lägga sig nu. Jag hoppas inte det, för jag har många, många mer lass med ved som ska köras in i farstun. Och det är så mycket lättare att köra skottkärran om det inte är snö på backen. Får nog sätta fart om jag ska hinna klart i tid. Tiden går ju så fort 🙂

Snön i historien

Posted on 17 oktober, 2013 by Jonna

När jag var på nattpromenaden nu med Nanook så tyckte jag att det luktade snö ute. Fast det snöade inte, men lukten fick mig att tro att det snart skulle komma snö. Men det har inte kommit något än 🙂

Vet ni vad som är riktigt bra med att ha en blogg? Inte bara alla underbara läsare och allt positivt man får tillbaks. Men också att det är riktigt bra om man t.ex undrar vad det var för väder här den 23 oktober 2010. Jag kan bara gå tillbaks i bloggen, och vips så vet jag! Jag vet när isen la sig varje år och jag kan kolla när första snön föll, eller när isen gick upp på våren. Det är bra o ha!

I alla fall, så för exakt ett år sedan, den 17 oktober 2012 så var marken täckt med snö för första gången. Och nästan precis samma datum kom första snön i oktober 2010, för tre år sedan. Såg några bilder från den tiden och jag var bara tvungen att ladda upp dem nu så ni får se. Nanook var en sådan liten skrutt-valp då och det var även första gången han fick se snö!

Så vi får väl se hur det blir, om snön kör på samma datum i år igen. Men jag skulle inte ha något emot om den väntade lite till 😉

En liten Nanook som är ute på sin första promenad i snön, oktober 2010.

Såhär fint såg det ut då i Grundtjärn!

17 oktober 2012. Då vart jag lite chockad när jag gick ut på morgonen och marken var täckt med snö 🙂

Men inte förrän den 28 november förra året kom snön för att stanna på riktigt.

Rummet där uppe

Posted on 16 oktober, 2013 by Jonna

Åhh nu är det inte länge till jag kan vara uppe i “vardagsrummet” på övervåningen. Det börjar bli riktigt kallt där uppe men jag är ändå där så mycket jag kan. På kvällarna tänder jag ljus så det blir lite varmare. Jag bara älskar det rummet. Det är så “ljust” på något vis, och det är så mysigt att ligga i soffan och titta ut på stjärnhimlen. Nanook gillar också den där soffan. Ibland när han tycker det är för varmt i köket när jag eldat på för fullt så vill han gå upp dit och lägga sig i stället 🙂

Haha förresten blev jag så full i skratt när jag tog det här kortet förut. Nanook har blivit så otroligt duktig på att “posa” framför kameran. När jag tar fram kameran och fotar honom så vet han att han måste sitta still och gärna titta in i kameran. Men det är klart, han är van med det sen han var liten. Men det är så sött när han liksom vet vad han ska göra. Och ibland vill han inte egentligen. Då får han en liten rynka uppe i pannan. Men han gör det ändå 🙂 Jag ska filma nästa gång och visa er. Det ser riktigt kul ut.

Nanook sitter i soffan på övervåningen. Han avbröt sitt tuggande på benet bara för att “posa” för kameran, utan att jag ens behövde säga till honom haha.

Oktobermorgon

Posted on 16 oktober, 2013 by Jonna

Det var kallt men vackert nu på morgonpromenaden. Runt -4 skulle jag gissa på.
Jag gillar den här tiden när allt täcks med frost på morgonen. Men det känns att det börjar bli dags att byta ut stövlarna mot vinterskor, och fixa några bra vantar. Jag höll nästan på att förfrysa fingrarna när jag var ute och fotade nu. Tur att elden i vedspisen var i gång så jag kunde tina upp dem fort 🙂

På en liten morgonrunda med Nanook.

Ljusballong

Posted on 16 oktober, 2013 by Jonna

När jag letade efter några skruvar i en av kökslådorna för en stund sedan hittade jag en påse med sådana där “ljusballonger” eller vad de kallas. Eftersom jag ändå hade tänt mitt ros-ljus i kväll kunde jag ju lika gärna gå all-in och tända lite fler ljus 🙂
Det blev en fin stund vid midnatt ute i kylan och månljuset! Nu blir det lite varm choklad och sedan sängen. Godnatt alla underbara läsare där ute! ♥

Den perfekta dagen

Posted on 15 oktober, 2013 by Jonna

När jag var i Finland i augusti för att ta emot Mittnordenkommitéens kulturpris så fick jag ett jättefint ljus istället för en blombukett, då jag skulle resa hemåt dagen efter. Ljuset var handgjort och stöpt som en ros. Då tänkte jag “Det ska jag spara och tända vid något speciellt tillfälle“.
Jag har haft ljuset framme på bänken här i köket sedan dess. Varje dag har jag tittat på ljuset och tänkt “Snart någon dag, när allt är perfekt, då ska jag fira med att tända ljuset“.

I kväll när jag tittade på ljuset så slog mig plötsligt en tanke. När är egentligen den perfekta dagen? Vad är ett perfekt tillfälle att tända det här ljuset på? Om inte jag skapar det perfekta tillfället själv, så kommer det kanske aldrig bli av. Man vet ju aldrig vad som händer. Kanske går jag och väntar och väntar på det perfekta tillfället, tills det är försent.
Jag försöker ofta tänka på det, att njuta mer av varje dag, och vara mer tacksam och ta tillvara de små fina stunderna i vardagen. Det låter verkligen som en klyscha. Men jag tror att det är viktigare än vad man tror. Det är så lätt att man hamnar i något tankemönster där man skjuter upp glädjen. “Bara jag får lite mer pengar, så kan jag bli lyckligare” eller “När jag går i pension, DÅ ska jag…” eller “När jag renoverat klart hemma, DÅ kommer allt bli bättre”. Det finns tusen saker jag kan rabbla upp, som jag själv tänkt att jag ska göra när rätt tillfälle ges. Det är lite som med “fin-servisen” som kanske står i vitrinskåpet år efter år, som man knappt vågar ta på så fint det är.

Vad sjutton, livet är så kort! Fram med finservisen och drick mjölk i vinglas. Känn den där glädjen du tror du skulle känna om du bara hade lite mer pengar, lite mer tid, lite bättre motion, lite finare hus. Vänta inte på det perfekta tillfället, för det kan man skapa själv. Eller det måste man ju skapa själv. Ingen stund är perfekt om man inte själv känner att den är det.

Medan jag sitter och skriver det här har jag tänt mitt fina ros-ljus. Jag bestämde mig för att inte vänta på någon perfekt dag. Den kan ju lika gärna vara idag. En vanlig, sketen tisdag. Och det ska firas!

Värd väntan

Posted on 15 oktober, 2013 by Jonna

Så kom dagen då solrosen slog ut och allting ordnade sig.

I början av juni satte jag fröet. I nästan 5 månader väntade jag, och idag slog den äntligen ut! 🙂

Natthimlen och meningen med livet

Posted on 15 oktober, 2013 by Jonna

Åhh vilket vackert norrsken jag nyss fått sett på natthimlen. Wow säger jag bara. Det är så fint att det gör ont. Jag fylls med sådan lycka av att få se norrsken. Samtidigt som jag känner ett slags vemod. När jag står där under det dansade norrskenet får jag som ett annat perspektiv på allt. På livet. Allt känns så konstigt och det går inte att sluta undra över hur allt fick en början, vad som är meningen till någonting och vart vi är, vilka vi är. Frågor jag grubblar på dagligen, men under stjärnhimlen förstärks allt. Det går inte att INTE undra när man inser att alla de små miljontals prickar är solar och planeter i något oändligt stort. Jag inser ju att det är så mycket vi inte vet. Så mycket.

Det är lite komiskt när man tänker på det. Här går vi runt på vår planet. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi ska, men ingen, INGEN vet säkert varför vi är här, vart universum slutar/börjar eller hur allt kommit till. Vi grubblar mer på vilken dressing man ska ha till salladen än att undra vad sjutton vi gör här. Haha, jag hoppas så innerligt att jag någon dag får veta. Kärnan till livet. Till att allt finns. Jag vill veta hur tiden fungerar. För jag tror inte den är linjär så som vi upplever den. Jag vill veta allt! Jag blir nästan deppig ibland för att det är så mycket jag undrar men inte får svar på. Allting är så stort, så fantastiskt, att små saker som kanske är viktiga i vår vardag nästan känns alldeles meningslösa när man inser att det är så mycket mer…och vad är meningen med allt? Varför ska jag stå här och skaka mina mattor och äta rostat bröd med marmelad när universum är så stort? Samtidigt så kan man ju inte sluta “leva” bara för det. Men det är ibland som om jag längtar efter att leva på ett annat sätt. Typ, bli ett med norrskenet istället 🙂
Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.

Åhh…ja jag blir alldeles mållös av att vara ute under stjärnhimlen. Jag brukar önska att ett stort rymdskepp skall komma och ta med mig på en guidad tur i universum, och ge svar på allt. Det hade varit något 🙂

Här kommer kvällens bilder på norrskenet!