Livet på gården

Kära vänner, vad mycket kärlek ni öst över oss den senaste tiden efter bröllopet. Jag vill börja det här blogginlägget med att tacka er för alla otroligt fina gratulationer och lyckönskningar.
Vi läser allt ni skriver och vill verkligen att ni ska veta att både jag och Johan är så djupt tacksamma och glada för alla vackra ord och all glädje och kärlek som ni skänker oss.

Tack, tack, TACK! ♥

Det känns som sommaren har varit som en enda lång, intensiv film med tusen saker som hänt samtidigt. Och nu efter bröllopet, så har vi sakta börjat hitta lugnet och rytmen igen. Äntligen.

Att klämma in flytt, renoveringar, massvis med jobb och bröllop på två månader…det blev egentligen lite för mycket för oss. Samtidigt så är vi så tacksamma att allt roddes i land. Det hade aldrig gått utan all hjälp vi fått från våra älskade familjer.

Trots att vi haft väldigt roligt med allt som gjorts så har jag längtat efter den här tiden, när de här stora projekten är över och vi får landa i en vardag igen, utan att ständigt behöva avbryta för något som måste göras.
Att få sitta ute på trappan i kvällssolen och blicka ut över vår drömliknande gård och bara känna stillheten.
Att inte vara på väg någonstans, eller att ha tusen tankar i huvudet.
Bara få vara.

Nu när den extrema värmen kom så tog vi en långhelg helt ledigt från allt. Vi badade, solade, lagade god mat och pysslade på med små roliga projekt i vårt hem. Och åh, vad det gjorde mycket.
Det är först nu efteråt som jag inser att jag varit lite “stängd” senaste tiden.
För någon vecka sedan så sa jag till Johan
Det känns som om jag aldrig mer kommer kunna göra en film igen. Eller att ens ta ett foto. Jag känner mig helt tom på kreativitet.

Jag vet av erfarenhet att det finns få saker som får mig att må så dåligt som när jag känner mig kreativ och vill fota, filma eller skapa något, men tiden finns inte.
Bara små korta stunder, så man knappt hinner komma in i känslan.
Och så har det varit under lång tid. Jag vill, men tycks liksom aldrig hinna dit. Vilket inte är konstigt egentligen, eftersom det verkligen har varit fullt upp.

En lärdom jag tagit under åren är att då “släppa taget” och inte lägga någon som helst press på mig själv vad gäller det kreativa. Låta kameran ligga och bara “stänga av” och se till att “get shit done” så att alla de där betungade små sakerna och “måstena” blir gjorda. Först efter det kommer den där härliga, glädjefyllda friheten igen som liksom är kärnan för att jag ska vilja skapa något överhuvudtaget.
Och exakt den känslan kom nu efter helgen. Alla måsten var gjorda, och de här lugna dagarna blev som gödsel och vatten på en torr gräsmatta.
Något växte till liv igen och öppnades.

En annan sak som varit jättekonstigt senaste tiden, är att jag inte kunnat känna ren glädje för huset och gården. Det har nästan känts som en sorg istället, för att på något märkligt vis så har jag trott att vi ska behöva lämna det snart.
Som om gården bara varit ett hus vi hyrt över sommaren. Hur mycket jag än försökt övertala mig själv att det inte är sant, så har liksom min hjärna ändå hållit fast vid känslan att det här bara är tillfälligt. Att vi snart måste lämna.

Så senaste månaden så har jag liksom inte kunnat ta in något. Jag har försökt men det har mer känts som en konstig tomhet. Jag har nyligen gjort ordning min ateljé i ett av de gamla husen på gården, och det är så vackert så mitt hjärta värker. (Ska visa er bilder senare)
Den blev som allt jag någonsin drömt om i en ateljé. Men så har en känsla av sorg kommit, som liksom säger “Nej juste…det är bara nu. Snart måste vi packa ihop allt igen“.

Jag vet inte var den känslan kommer ifrån? Jag har blivit galen på den. Jag ville ju våga känna glädjen igen, som när vi precis flyttade in. Känna att det är på riktigt!
Men kanske kan det bli så när man så länge drömt om något och plötsligt så är man mitt i det, och allt känns för bra för att vara sant. Man är omringad av så mycket vackert att hjärtat nästan svämmar över och stänger av för att orka bearbeta det. Jag vet inte. Vad tror ni?

I alla fall, så försvann även den känslan efter den här helgen. Det var som att dessa dagar löste upp en propp i mitt inre. Något som klumpat ihop sig och fastnat när allt vackert kom på en och samma gång.

Återigen kunde jag känna det där “pirret” när jag går omkring på gården, så som jag gjorde i början. Jag får pirr i kroppen och rysningar, av välbehag.
Det suger tag i magen som om jag åker berg och dalbana.

Plötsligt är det som om jag ser och känner allt igen. Jag känner varenda vindpust med dofterna från den intilliggande skogen och de vajande älggräset.
Jag känner de varma blickarna från de stora granarna som vaktar vår gård med sina starka, tunga grenar.
Jag ser trollsländorna som flyger över den lilla skogstjärnen och leker i dungen av björkar.
Bäcken som nu porlar väldigt tyst, när högsommarvärmen törstande sugit upp det forsande vattnet.

Allting här vibrerar av liv. Denna gården är magisk.
Jag menar det. Den är magisk.

Jag har varit ute om kvällarna för att utforska trädgården och plockat örter som jag torkar och ska göra teer av så att skafferiet och medicinskåpet är proppat inför den kommande vintern.

Varje dag upptäcker vi något nytt. Varje dag blommar nya blommor som vi aldrig tidigare sett. Varje dag häpnas jag av ljusets dans i trädkronorna.
Varje dag ser jag trädgården från nya vyer och blir lyrisk över alla hemliga små ställen som finns att upptäcka.

Den har allt. Som naturens alla olika skiftningar på en och samma gård.
Från granar, tallar och skogsmark med lingonris och doft av torra barr, till fuktiga träsk med spirande grönska, trollsländor och grodor.

Och rosor. Både rödrosa och vita, som doftar så gott när man kommer nära.
Det märks verkligen, att den här gården varit älskad av många innan oss. Som tagit hand om den och planterat alla möjliga vackra blommor och växter.

Ett eget litet rallaros-fält har vi också. Ja…jag inser jag nu att det inte är konstigt att det blev overload i min hjärna när vi flyttade in.
Att både få detta enorma utrymme att röra oss på och samtidigt få vara omgivna av allt detta vackra. Det är som en egen liten värld.

Och nu när sensommaren kommer med mörkret, så är det som att få uppleva ännu en dimension av gården. Att få tända upp ljus och lampor, och se hur mörkret och ljuset samspelar mot de röda ladugårdsväggarna.

Huset ser så kärleksfullt ut när det lyser i fönstren. Och jag har nästan längtat lite efter mörkret, just för att få se det från mörkrets perspektiv.

Ända sedan vi flyttade in så har vi sovit med ett av sovrumsfönstren helt öppet. I maj somnade vi till den forsande bäcken utanför, och alla tusentals fåglar som sjöng natten lång.
I juni, juli så tystnade fågelsången allt eftersom de hittade sin kärlek.

Istället byttes ljuden ut mot koskällorna från ängen nedanför huset.
Stjärna råmar ibland, när hon vill att jag ska komma ned med lite gott att äta. Tänk, att jag kan ropa på henne från köksfönstret. Bara det liksom…

I farstun lyser det vackert om kvällarna, och det doftat gott av örterna jag hängt upp på tork.

I skrivande stund är det måndag, och regnet öser äntligen ned igen efter en vecka av solsken. Jag sitter återigen i mitt lilla “häbre” och skriver, och känner mig som pånyttfödd efter helgen. Johan är i smedjan och jobbar på.
Än så länge är smedjan kvar i gamla huset, men förhoppningsvis får vi klart den nya till september.

Nu känns det som att nästa kapitel har tagit vid. Flytten är avklarad, bröllopet är över och högsommarens intensiva dagar har börjat lugna sig.
Det känns lite som att det är nu livet på vår nya gård börjar på riktigt.

För nu har jag verkligen förstått att vi bor här.
Vi ska inte lämna snart. Här ska vi stanna

Jag önskar er alla en underbar vecka. KRAMAR! ♥

Livet efter virala succén

Det är verkligen inte lätt att bli känd över en natt. Tur att jag är så anpassningsbar och kan hänga med i svängarna liksom. Hoppas ni kommer tycka om mitt nya jag. ( 😉 )

Livet just nu

Idag har det varit en så fantastiskt fin dag. Nästan som om sommaren kommit tillbaks igen.
Fast det är något alldeles speciellt med varma höstdagar. Det tycker jag är härligare än varma sommardagar. Det är något med den höga luften som gör det blir så skönt att andas. Man slipper det där kvava som högsommardagar har. Och myggen försvinner allt mer för var dag som går.

Jag har nog aldrig varit med om att det är så mycket blommor kvar i september. Ängarna har liksom börjat blomstra på nytt. Nya prästkragar och blåklockor.
Jag plockade in en bukett med blommor för att ha inne i ateljén medan jag jobbar. Jag älskar att ha en bukett med blommor inne. Jag blir så glad varje gång jag tittar på den och det känns som att man får in en liten bit av naturen.

Även om det varit så otroligt fint ute idag så har jag spenderat mesta delen av dagen inne. Jobb med mail, bildredigering och lite smått och gott. Bland annat har jag skrivit ut en bild på fine art paper och ramat in. Jag ska nämligen skänka en vinst till Röda Korsets lotteri i Junsele, som jag ska åka och leverera i morgon.
Det blev en av mina favoritbilder. Mellan dröm och verklighet. Jag hoppas vinnaren kommer tycka om den!
Och jag blev så himla glad när jag gick och hämtade posten och fick se att halsbandet jag köpte i förrgår redan hade anlänt i postlådan! Det är ett halsband som min “granne” Hanna i Skalmsjö gjort. Hon bor bara några mil bort härifrån och driver bloggen Bland skog och havHon har börjat tillverka smycken under namnet Hannas Finheter av återvunnet tyg, och jag tycker de är så galet vackra. När jag fick syn på det här blåa halsbandet blev jag kär direkt. Och när jag fick syn på det i verkligheten var det ÄNNU vackrare än jag kunnat ana. Jag tycker idén om att använda gamla tyger i smycken är så himla fint. Att låta något gammalt få ett nytt liv.

Farmors vind skulle rensas och där fanns en drös gamla tygsnuttar, trasiga förkläden och delar av kläder som blivit sparade i många år. Ja, förr sparade man på det mesta för att kunna återanvända det på något vis. Istället för att kasta detta tog jag reda på det. Det tog ett tag innan jag kom vad jag skulle göra men sedan fick jag en idé om smycken. Det ni ser nedan är exempel är resultatet! Jag kan ju inte behålla alla själv och därför väljer jag att sälja. ” – Hanna

Gå gärna in på hennes Instagram om ni vill se mer av hennes vackra smycken.
I somras skickade hon en jättefin ring till mig med ett vackert brev, efter att jag hade skrivit inlägget om att inte räcka till. Jag blev så rörd och glad. Det blev en sådan uppmuntran, och tänk vad mycket det gör att få känna att man inte är ensam. Att få stötta varandra när saker och ting känns tunga. Det är ovärderligt. Trots att vi aldrig träffats (vilket är helt galet eftersom vi bor så nära!!!) så känns hon som min granne en bit bort i byn 🙂
Haha, jag som hade tänkt ta en fin outfit bild med smyckena. Men allt katt-och hundhår på min kjol sänkte kvalitén på den där bilden rejält. Haha, men det är verkligheten med att ha djur. Kan ju säga att jag är en flitig användare av klädvårdsrulle (haha vilket roligt ord, visste inte att de hette så…googlade på “rullar som man tar bort hårt från kläder med”). Tack gode gud för klädvårdsrullar.
Jag unnade mig också en stunds målning idag. Började med andra lagret av en målning jag påbörjade för ett tag sedan. Oftast målar jag flera lager, som jag låter torka emellan. Det ger målningen mer djup. För övrigt är jag SÅ peppad på att göra inlägget om målning längre fram, som många önskat. Ska göra en video också, och verkligen ta er in i min värld av målning. Det ska bli så galet roligt, och jag hoppas att många kommer kunna känna sig inspirerade efteråt och våga ta fram färger och börja leka. För det är precis det jag gör. Leker mig fram.
Jag har ju nämt tidigare att jag ska jobba stenhårt med min kommande kulnings-CD nu under hösten och vintern. Målet är ju att den ska bli klar under 2018. Så nu har jag riggat upp min lilla studio här hemma, med ett keyboard som jag köpte förra vintern för att bland annat experimentera med melodier. Sen har jag en mikrofon och ett musikprogram som jag köpte till den nya datorn, Logic X Pro. Alltså, när jag för första gången startade programmet här om kvällen och började sjunga i mikrofonen och leka mig fram med olika effekter så var det som om jag upptäckte en ny mening med livet haha! Alltså, SÅ roligt det är att skapa musik!

Jag tycker min studio ser mycket mer proffsig ut än vad jag är. Skäms nästan om någon kommer in och tror att jag är haj på det här. Men jag håller precis på att lära mig, och det är så galet roligt. Jag kommer ju inte använda min hemmastudio för att spela in skivan, men jag använder det för att jobba fram mina låtar och för att spela in olika kulningar som jag sedan skickar till Mats, en otroligt duktig musiker som jag samarbetar ihop med.
Det “jobbiga” är att när jag sitter och spelar in melodier och annat så får jag så mycket inspiration. Jag får idéer till filmer jag vill göra. Till foton jag vill ta. Till sagor och berättelser. Det är helt galet. Jag kommer behöva fara till Stora Sjöfallet väldigt snart, på grund av att jag fått en idé som jag inte kan släppa taget om. Så snart blir det en roadtrip igen.
Kan inte hjälpa det. Det är någon inre röst som tvingar mig 🙂
Avslutar med en bild på Nanook i hans nya favoritfåtölj. Mitt hjärta brukar smälta när jag sitter framför datorn och jobbar och sedan får syn på att han lagt sig i fåtöljen. Det ser bara för gulligt ut.

Det var lite från min torsdag, och livet som det ser ut just nu.
Hoppas ni haft en jättefin torsdag! KRAM på er ♥

Livet just nu

Godkväll på er!
Den här händelserika veckan börjar gå mot sitt slut, även om helgen definitivt inte blir mindre händelserik. Mitt i natten åker jag och Johan till Örnsköldsvik för att hinna på tåget klockan 5 på morgonen som går till Luleå, där vi senare på dagen ska på filmvisningen av dokumentärfilmen om  mig, som Mitra Sohrabian gjort. Det ska bli riktigt roligt, och lite nervöst. Och underbart kul att få träffa Mitra igen.
Så just nu sitter jag nyduschad framför datorn och ska strax packa lite lätt, och förbereda inför morgondagen. Sedan ska vi laga lite sen middag i form av varma mackor och nyponsoppa. Åh vad gott det ska bli!

Den här veckan har som sagt varit ganska intensiv. Har känt att jag halkat efter lite med bloggen de senaste två veckorna. Har t.ex varit usel på att svara kommentar, FÖRLÅT! Men jag har läst allt ni skrivit såklart och hoppas få lite tid till att svara nu när vi har några timmar på tåget i morgon.
Just mars månad har varit lite som september månad var för mig förra året. Allt händer på samma gång. Flera stora och långvariga jobb har avslutats, och mycket tid har spenderats framför datorskärmen. Men nu känns det faktiskt skönt att den här månaden börjar gå mot sitt slut.

Nu återstår bara ett stort jobb kvar, och det är jag rätt så nervös för! Men ser väldigt mycket fram emot det. Så jag tänkte tipsa er om det nu.

På tisdag ska jag nämligen i samarbete med Adobe (!!!) hålla ett live seminarium där jag kommer visa hur jag redigerar mina bilder. Man får alltså hänga med mig live, chatta och ställa frågor medan jag visar hur jag redigerar några av mina populäraste bilder i Photoshop och Lightroom. Det här projektet startade för några veckor sedan, då jag och fyra andra fotografer från norden fick teama upp med Adobe. Tre av oss har redan gjort sitt “live webinair” som det kallas, och det har varit helt fantastiskt kul att se hur de skapar sina foton. Vi har alla helt olika stilar vilket gör det lite extra roligt.

När jag först fick frågan tänkte jag bara “NEJ!!!“.
Jag har under senaste året samarbetat med Adobe via Instagram, men att hålla i ett seminarium live där jag visar hur jag gör kändes som ett galet missförstånd. Vilken drömförfrågan av ett drömföretag, men min första reaktion var att tacka nej. “Jag är ju inget proffs på att redigera. Jag kan ju inte alls mycket egentligen. Jag har aldrig gått en endaste kurs i fotoredigering och jag gör säker helt fel när jag redigerar“. Ungefär så gick mina tankar. Men sen insåg jag att det just är det som det här handlar om.

Man behöver inte vara ett proffs på photoshop för att skapa fantastiska bilder. Allt jag lärt mig har varit genom att leka mig fram. Och plötsligt så kändes det roligt att faktiskt få chans att inspirera andra till det. Att leka sig fram med dessa fantastiska verktyg som varit en sådan stor del av mitt liv sedan jag började fotografera. Jag skulle aldrig kunnat skapa de bilder jag gör idag utan Photoshop och Lightroom. Och det är inte alls så svårt som det kanske verkar. Det är så pinsamt lätt. Så jag tackade tillslut JA och nu sitter jag här och känner pirret i kroppen närma sig.
Jag hade nyss ett telefonmöte med Adobe där vi gick igenom allt tekniskt. ÅHH så spännande, nervöst, fruktansvärt, superkul. Allt på samma gång!

TISDAG klockan 19.30 går jag live med Adobe. Då kommer jag sitta här och redigera live, och om ni vill hänga med mig på tisdag kväll och se lite bakom kulisserna av min redigering och få chans att få svar på en massa frågor så kan ni gå in och reservera er plats HÄR så får ni länken till mitt seminarium i mailen några timmar innan det går igång. Det är bara de 1000 första som är online som kommer ha chans att chatta. Så om man vill vara helt bombsäker på att få tillgång till chatten är det bra om man går in på länken en stund innan 19.30. Men det går såklart bra att bara komma in och titta om man vill det.

Tog en screenshot från sidan, så ni kan se vilka de andra fotograferna är. Åh så spännande detta ska bli. Och tänk vad tekniken gått framåt. Att man nu kan sitta hemma i sitt lilla Grundtjärn och sända live till hela världen.
Tänkte jag skulle försöka få med lite av vad jag gjort resten av veckan. Bland annat städat i sovrummet och bäddat rent. Nanook var med och hjälpte till såklart.
Och i tisdags var jag ju i Örnsköldsvik för att gå få en föreläsning med min kära vän Linda. Hon var så fantastiskt duktig, som alltid! Sedan var jag faktiskt i Örnsköldsvik på onsdag också, fast med min mamma. Vi hade en sådan där riktigt rolig stads-dag som man behöver någon gång ibland. Vi mindes inte senaste vi hade åkt in till stan tillsammans utan att ha en massa tidspress och ärenden att göra. Vi gick runt och tittade i butiker. Fikade. Skrattade. Pratade. Och jag köpte en jättefin hatt som ni ska få se någon dag.
Tog den här bilden för en liten stund sedan. Vi hade besök av våra grannar Christer och Laila ikväll, så vi drack lite kaffe och åt bullar. Jag hade tagit ett foto till dom på deras hus med fullmånen lysandes ovanför. Och de var så nöjda och glada så de kom hit med en fin present!
En flaska Amarone från 2012! Vilken lyx. Har aldrig ägt en sådan fin flaska rödvin förut. Den ska vi öppna någon kväll när det behöver firas lite extra.
Så nu ska vi snart äta lite mackor och jag ska försöka få mitt hår att torka i tid innan jag lägger mig (och jag ens kommer hinna lägga mig med tanke på att vi måste kliva upp vid 02.00 i natt). Men först ska jag gå med Nanook till mamma som ska passa honom medan vi är i Luleå.

Vilket rörigt inlägg det här kändes som haha. Kändes som jag bara spydde ut allt möjligt på samma gång. Ville bara att ni skulle få lite inblick i vad som sker och händer nu. Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas ni får en fortsatt fin fredagkväll, och en skön helg! Vi hörs snart.
Stor kram på er allihopa ♥

Sikta framåt när livet drar dig bakåt

Åh jag kan inte nog uttrycka hur lättad och tacksam jag är över att förra veckans blogg och serverkrasch är över. Jag såg att vissa av er lagt märke till att jag lagt upp de “förlorade” blogginläggen igen. Jag gick upp vid 04 i morse och satt vid datorn med en kopp kaffe fram tills solen gick upp och gjorde bloggen hel igen, och det kändes som en enorm lättnad när det var klart.

Och jag var så himla glad över att det var måndag idag. Nu kan jag lämna förra veckan bakom mig och komma igång med allt igen. När jag var som mest ledsen över allt som kraschade för mig förra veckan (för tro mig, det är inte bara bloggen som strulat sista tiden) så tänkte jag på ett citat som jag verkligen älskar, och som alltid får mig att känna lite jävlar anamma och inte ge upp.

“An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it means that it’s going to launch you into something great. So just focus, and keep aiming!”

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

012506

Natthimlen och meningen med livet

Åhh vilket vackert norrsken jag nyss fått sett på natthimlen. Wow säger jag bara. Det är så fint att det gör ont. Jag fylls med sådan lycka av att få se norrsken. Samtidigt som jag känner ett slags vemod. När jag står där under det dansade norrskenet får jag som ett annat perspektiv på allt. På livet. Allt känns så konstigt och det går inte att sluta undra över hur allt fick en början, vad som är meningen till någonting och vart vi är, vilka vi är. Frågor jag grubblar på dagligen, men under stjärnhimlen förstärks allt. Det går inte att INTE undra när man inser att alla de små miljontals prickar är solar och planeter i något oändligt stort. Jag inser ju att det är så mycket vi inte vet. Så mycket.

Det är lite komiskt när man tänker på det. Här går vi runt på vår planet. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi ska, men ingen, INGEN vet säkert varför vi är här, vart universum slutar/börjar eller hur allt kommit till. Vi grubblar mer på vilken dressing man ska ha till salladen än att undra vad sjutton vi gör här. Haha, jag hoppas så innerligt att jag någon dag får veta. Kärnan till livet. Till att allt finns. Jag vill veta hur tiden fungerar. För jag tror inte den är linjär så som vi upplever den. Jag vill veta allt! Jag blir nästan deppig ibland för att det är så mycket jag undrar men inte får svar på. Allting är så stort, så fantastiskt, att små saker som kanske är viktiga i vår vardag nästan känns alldeles meningslösa när man inser att det är så mycket mer…och vad är meningen med allt? Varför ska jag stå här och skaka mina mattor och äta rostat bröd med marmelad när universum är så stort? Samtidigt så kan man ju inte sluta “leva” bara för det. Men det är ibland som om jag längtar efter att leva på ett annat sätt. Typ, bli ett med norrskenet istället 🙂
Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.

Åhh…ja jag blir alldeles mållös av att vara ute under stjärnhimlen. Jag brukar önska att ett stort rymdskepp skall komma och ta med mig på en guidad tur i universum, och ge svar på allt. Det hade varit något 🙂

Här kommer kvällens bilder på norrskenet!
101404

101405101407101406