Det är roligt att Nanook delar mitt intresse för att äta blåbär. Det var liksom mer än vad jag någonsin kunde förvänta mig när jag skaffade hund 😉
Här kommer några klipp från när vi var ute i skogen och åt blåbär en kväll.
Glädje
Att få läsa något sådant här gör att jag bara skuttar av glädje. Kan inte beskriva i ord hur mycket det betyder för mig att få vara del av att en människa följer sitt hjärta. Tack och lycka till Emelie! ♥
“Jonna, du är bäst! Jag är så dålig på att kommentera bloggar men i snart två år har jag följt din blogg och du har inspirerat mig till att våga följa mitt hjärta. Jag håller precis på att få köpa ett hus (enbart vedeldat) i en liten by på landet i Ångermanland (är från landskapet men utflugen för storstan) med min sambo och vår hund, och jag har så länge tvekat då jag bara är 21 år gammal, jag har varit låst i tankarna om vad man ”borde” göra i min ålder. Jag har dock i många många år velat ha ett enkelt liv och du har verkligen inspirerat mig till att ta det här steget och våga uppfylla min dröm NU och inte i framtiden, tack!” –Emelie 
Potatisdag
Igår var jag i Brynge kulturområde som ligger i Sidensjö för att vara med på en potatisdag. Barbro Uhlin, en helt fantastisk mathantverkare har hållit i den här traditionen i tjugo år. Hon bjöd in mig till den här dagen när hon läste att jag fick Mittnordenkommitténs årliga kulturpris. Hon fick nämligen priset för sitt arbete med mathantverk år 2001. Det var jätteroligt att komma dit och det var otroligt mycket folk! Och väldigt fin natur runt om. Jag fick smaka på goda potatisrätter som Barbro hade lagat, och jag köpte en burk med honung från Höga Kusten. Underbar dag med toppenväder!
Tommy och Barbro Uhlin på Potatisdagen i Sidensjö 🙂
Barbro och jag, två glada vinnare av Mittnordenkommitténs kulturpris! 🙂
Vackra Sidensjö!
Marknadsstånd med lokala mathantverkare. Ser så mysigt och gammeldags ut. Tänk om man kunde handla all sin mat såhär 🙂
Vi var många som ville provsmaka Barbros goda potatisrätter. Jag ÄLSKAR potatis för övrigt. Ibland äter jag bara potatis till middag haha.
Höstsommar
Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt en varmare september. Det känns som en blandning av höst och högsommar. Med andra ord, helt underbart! Hösten är nog den vackraste tid jag vet, och om det då är sommarvärme samtidigt kan man njuta ännu mer. Jag vet att det nog inte kommer vara såhär så länge till, så jag försöker ta vara på varje dag jag kan gå ut barfota och känna den milda vinden mot huden 🙂
Idag har jag för övrigt varit på en “potatisfestival” i Sidensjö. Det var riktigt roligt. Kommer visa lite bilder från det sedan.
Hoppas ni haft en härlig helg allihopa! Kramar i massor ♥
Fredag
Vill återigen tacka er läsare för era fina ord! Ni är så himla bra.
Idag har jag storstädat huset. Jag brukar alltid vänta tills det där “städrycket” kommer av sig själv. Men det tycktes aldrig sätta igång. Så jag var helt enkelt tvungen att bara göra det. Nu när det är klart känns det så otroligt skönt. NY ENERGI! Golven är skurade, sängkläder är tvättade, mattorna har hängt ute hela dagen och massivs med smutstvätt är tvättat. Åhh nu kan jag andas ut. Ibland måste jag städa och rycka upp precis allt hemma innan jag kan få frid i kroppen och bli kreativ. Så är det bara.
Kvällen avslutades uppe på taket där jag tittade på en vacker solnedgång.
Uppe på taket intill skorstenen och tittar på solnedgången.
En liten bild jag tog här inne i köket nu. Städat och klart. Och värmeljus tända!
Höst, kärlek och känslor
Löven ändrar färg för varje dag som går och det blir bara vackrare och vackrare ute. Jag älskar den här tiden. Speciellt nu då det är så varmt och soligt. Hösten är en speciell tid. Det känns alltid som en nystart på något vis. Jag får ny energi och blir alltid full av inspiration.
Igår kväll tog jag och Nanook bilen och åkte iväg på skogsvägarna. Vid gick sedan ut i skogen och åt blåbär. Jag bara njöt av den friska, svala luften. Den där luften och lukten som bara hösten har. Så underbart.
Det är många som frågar om Michael och vad som händer nu. Jag förstår att många undrar. Någon skrev att det känns som att man läst en bok och sedan är de sista sidorna utrivna. Jag har inte skrivit så mycket om oss den senaste tiden, men det är för att det har varit en väldigt jobbig och känslosam tid. Mycket upp och ner, precis så som livet är. Efter en hel sommar tillsammans är han nu tillbaks i USA, och vi kommer att fortsätta framtiden som vänner. Även om det kanske inte blev så som vi trodde så är jag ändå så tacksam över att vi båda gav oss en chans och spenderade sommaren tillsammans. Jag har mycket fina minnen för livet.
Så nu vet ni hur det ligger till. För att jag ska kunna gå vidare så tror jag det också är en viktig del för mig att skriva om det så att jag inte låter er alla hänga kvar i ett frågetecken som ligger kvar och gnager, i både er och mig.
Kärleken är så vacker och kraftfull, men på samma gång så väldigt skör.
Jurymöte och lite annat
Vilken lång och händelserik dag det varit idag. Jag for ju iväg till Umeå tidigt, tidigt på morgonen. Jag tror jag sov endast 3 timmar. Jag är usel på att somna när jag verkligen måste upp tidigt. Då ligger jag bara och tänker “Nu måste jag somna, nu MÅSTE jag somna“, och då somnar jag aldrig.
Men, pigg som en ärta trots lite sömn klev jag upp ur sängen vid halv 5 på morgonen, och sedan susade jag iväg över de dimmiga skogsvägarna. Som jag älskar att köra bil tidigt på morgonen när man inte möter en enda bil. Lyssnar på morgonpasset på radion och bara myser och njuter av de vackra landskapen.
Jag körde på fel sida av vägen två gånger idag, där de asfalterade om vägen. Jag skämdes så, och så gör jag om samma sak på vägen hem haha. På tåget mot Umeå kurrade min mage så högt att det lät som om jag hade en plågad ko i magen. Åhh…är bombsäker på att alla i hela kupén hörde min mage. Varför händer det alltid mig?!
Sedan var jag supernära på att missa mitt tåg hem på eftermiddagen, trots att jag satt och väntade på det i över 40 minuter. Inte förrän jag i högtalarna hörde “Tåg 587 mot Stockholm avgår nu på bana 3“. Jag var ju inte på bana 3, jag var på bana 1. Jag var tvungen att springa snabbare än blixten, under tunneln och sedan upp för trappor. Med nöd och näppe han jag med tåget.
En annan märklig sak var att när jag låste upp bilen på parkeringshuset (hade mina föräldrars bil med elektroniskt lås), då låstes bilen bredvid också upp! Jag blev chockad och väntade en stund för att se om det kom någon ägare till bilen. Men icke. Och de låstes upp i exakt samma millisekund så jag är säker på att något knepigt hände där så jag råkade låsa upp deras bil. Stackars bilägare, hoppas inte den blev snodd nu?
Trots upp och nedgångar denna dagen, så hade den en strålande höjdpunkt. Och det var i Umeå, där jag var på ett jurymöte! I år sitter jag nämligen med i juryn till Norrmejerier stipendiet. Jag vann ju det för två år sedan, så det känns jättekul att få sitta med i juryn nu och ta fram nya nominerade som gjort gott för vårt kära Norrland. I juryn sitter också Jimmie Näslund (ansvarig utgivare Allehanda Media), Jan Stenberg (Kulturredaktör NSD), Patrick Krainer (Nyhetschef VK ), Hanna Widding (Brand Manager Norrmejerier) och Clara Lidström (UnderbaraClara!). Tyvärr kunde inte Clara komma på mötet. Jag som så GÄRNA ville träffa henne. Men det var ett intressant möte och vi har nu kommit fram till 5 nominerade i varje län här i Norrland. Men det är hemligt än så länge. Spännande 😉
Så det var riktigt kul att få vara med och påverka. Jättekul att läsa alla ansökningar också. Så otroligt mycket eldsjälar det finns där ute. Jag önskar man kunde ge pris till alla! ♥
Vacker dimming morgon i bilen på väg till Örnsköldsvik för att ta tåget mot Umeå.
Jurymötet 🙂
Tjohooo!