Idag kom den där dagen som jag längtat efter så länge, och som jag bara drömde om för ett halvår sedan. Som jag inte trodde skulle bli verklighet. Förrän den där underbara, soliga förmiddagen i juni när jag fick beskedet att jag vunnit kulturpriset. Från den första sekund jag fick reda på det visste jag vad jag skulle göra för pengarna som jag vann.

En ny kamera.

Jag sitter här nu med min drömkamera bredvid mig. En Nikon D800. Jag kan inte låta bli att snegla på den lite då och då som jag sitter här också skriver. Och jag kan heller inte förstå att det är sant än. Den är så bra, och SÅ fin. Och jag är så lycklig att jag nu har allt jag behöver för att kunna uttrycka mig och göra det jag vill.
Kameran jag hade innan har varit mig trogen i många år, men i över ett år har en viktig funktion varit trasig och den har inte kunnat fokusera automatiskt, vilket gjort det extremt svårt att ta bra bilder i många situationer. Det gjorde också att jag inte kunde använda mig av min kära fjärrutlösare. Då jag ofta själv är med på mina foton är det underbart att kunna ta bilder med en fjärrkontroll istället för att springa fram och tillbaks till kameran hela tiden. Men jag har fått bra kondition haha.

Jag kände att jag “växt” ur kameran och ville nu gå vidare till en fullformatskamera. Det har jag drömt om länge, men kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det ens skulle vara möjligt för mig att köpa en sådan bra och dyr systemkamera.

Jag minns den kalla vinternatten i vintras, när jag satt vid madrassen framför vedspisen. Det enda ljud som hördes var elden som sprakade. Jag satt och tänkte på hur mycket jag önskade mig en ny kamera. Så innerligt mycket. Jag rev av en liten bit papper från ett gammalt kuvert. Jag skrev “En ny kamera, Nikon D800” på pappersbiten. Sedan vek jag ihop den och höll lappen i handen ett tag och liksom proppade in mina önsketankar i den. Sedan öppnade jag luckan till vedspisen och lade in pappersbiten i elden. Jag såg hur den brann upp, och jag tänkte att min önskan skulle följa med röken ut ur skorstenen och upp i universum. Så kanske den skulle bli sann.

Den stunden tänkte jag på idag när jag gick ut ur kamerabutiken med min nya kamera. Tänk att det funkade 🙂 Någonting fantastiskt hände så att jag nu har precis det som jag ville. AHH jag är så himla glad!! Det känns lite som att en ny dörr har öppnats. En ny liten värld, med nya möjligheter.

Så nu ser jag fram emot att komma hem och fota. Köpte även ett nytt objektiv till kameran som jag får på måndag eller tisdag. Längtar så jag spricker.

En bild från när jag köpte kameran! Ursäkta lite suddig bild, det var mamma som tog bilden med min mobil haha.