Löven ändrar färg för varje dag som går och det blir bara vackrare och vackrare ute. Jag älskar den här tiden. Speciellt nu då det är så varmt och soligt. Hösten är en speciell tid. Det känns alltid som en nystart på något vis. Jag får ny energi och blir alltid full av inspiration.
Igår kväll tog jag och Nanook bilen och åkte iväg på skogsvägarna. Vid gick sedan ut i skogen och åt blåbär. Jag bara njöt av den friska, svala luften. Den där luften och lukten som bara hösten har. Så underbart.

Det är många som frågar om Michael och vad som händer nu. Jag förstår att många undrar. Någon skrev att det känns som att man läst en bok och sedan är de sista sidorna utrivna. Jag har inte skrivit så mycket om oss den senaste tiden, men det är för att det har varit en väldigt jobbig och känslosam tid. Mycket upp och ner, precis så som livet är. Efter en hel sommar tillsammans är han nu tillbaks i USA, och vi kommer att fortsätta framtiden som vänner. Även om det kanske inte blev så som vi trodde så är jag ändå så tacksam över att vi båda gav oss en chans och spenderade sommaren tillsammans. Jag har mycket fina minnen för livet.

Så nu vet ni hur det ligger till. För att jag ska kunna gå vidare så tror jag det också är en viktig del för mig att skriva om det så att jag inte låter er alla hänga kvar i ett frågetecken som ligger kvar och gnager, i både er och mig.

Kärleken är så vacker och kraftfull, men på samma gång så väldigt skör.