I kväll tog jag bilen och åkte iväg en sväng med Nanook. Jag kände så starkt att jag behövde en stund ute i naturen för att samla lite ny energi efter dagarna som varit. Jag åkte in på en grusväg jag aldrig åkt på förut. Det är alltid lika spännande. Jag kom upp på en hög höjd och fick se en sådan vacker utsikt över skogarna. Jag stannade bilen där och lät Nanook springa fritt.
Det var så fint när solen tittade fram en stund. Då lyste skogen upp i gula och röda färger mellan granarna. Så vackert. Älskade höst 🙂

Hej!
Jag skulle egentligen skrivit igår kväll men när jag kom hem igår var jag alldeles matt. Ni anar inte vilken jobbig dag det var igår. Det är så jag börjar undra vad det är som händer.
I går (söndag) hade jag och min mamma Anita bestämt att vi skulle fara in till morfar på sjukhuset på förmiddagen. Men när jag kom hem till mamma vid 10 tiden på morgonen märkte jag direkt att allt inte stod rätt till när Tage och några andra grannar var där och mamma var alldeles genomblöt. Det hade blivit en stor vattenläcka i källaren. IGEN! Samma sak hände våren 2011 i samband med att mina föräldrar köpte huset. Nu var det dock snäppet värre då hela källaren var fylld med hundratals liter vatten och alla kartonger med viktiga grejer (som fotografier, minnen osv)  var alldeles genomblöta.

Åh jag kan inte förstå att detta var tvunget att hända nu. Blev så ledsen för min mammas skull som haft ett minst sagt tungt år och när man tror det inte kan bli värre så slår oturen till igen.
Vi ägnade hela dagen igår åt att försöka rädda alla fotografier, teckningar från när vi var små och annat som låg och flöt i vatten, och att bära ut alla grejer och tömma källaren på vatten. Med hjälp av Tage och Bosse gick det mycket snabbare. Snälla grannar är guld värt <3

I slutändan gick det ändå bra. Det tog tid att hänga allt på tork och tillslut låg det foton och teckningar och annat över alla bord hemma hos mamma. Men det mesta gick att rädda som tur var! Det var en sådan lättnad. Om röret hade gått sönder en kvart senare så hade vi åkte till Sollefteå redan och då hade inget av det funnits kvar när vi kommit hem några timmar senare, och dessutom hade huset behövts renoverats om. Jag är så tacksam att det ändå gick bra.

När vi på kvällen var klara med att lägga allt på tork så bestämde vi oss för att fara in till morfar på sjukhuset. Både jag och mamma kände att vi ville dit, trots att vi knappt hade någon ork efter dagen som varit. Och mycket riktigt så stämde vår känsla av att allt inte var så bra. Morfar var alldeles borta när vi kom dit. Han kände inte igen oss och han kunde inte ens prata. Och han hade så ont så han skrek ibland. Åh det var så fruktansvärt att se. Det gjorde så ont att se att han hade sådana smärtor, men också att se att han inte riktigt var vid medvetande. Sjuksköterskan sa att det kan bero på starka mediciner och nu lägger jag mitt hopp i att det är orsaken. Vi stannade hos honom tills besökstiden var slut.

Jag har inte hört något om hur det är med honom idag. Men antagligen kommer vi fara dit senare. Jag hoppas att han är bättre då!
Nu ska jag ägna förmiddagen åt att hjälpa mamma lägga ner alla vattenskadade grejer i nya kartonger. Jag hoppas att allt torkat bra under natten.

Hoppas ni får en fin dag! Kramar <3

En bild från när jag öste vatten i hinkar

Nästan allt vatten borta.

Några timmar senare försöker vi rädda alla vattendränkta foton och papper genom att lägga ut dom på tork på borden.

Tur att nästan allt gick att rädda ändå!

Godkväll!
Jag är nyss hemkommen och har precis gjort upp en eld i vedspisen och lagat lite mat. Det har varit en lång dag idag med punktering på bilen, besök på sjukhuset och sedan en hel del andra ärenden. Känns som jag flängt runt hit och dit hela dagen. Har kört över 54 mil de senaste tre dagarna mest fram och tillbaks mellan Sollefteå och Grundtjärn. Jag tycker om att köra bil men nu börjar den sträckan kännas aningen tråkig 🙂

Vad snälla ni är som skrivit så mycket fint på förra inlägget. Det värmer må ni tro! Tack!
Morfar opererades idag och mamma berättade nyss att han var jättepigg. Åh så glad jag blev! Jag tror det här kommer gå bra ändå. Han har så mycket glädje och energi kvar så detta kommer han klara galant. Ska försöka hjälpa till så mycket jag kan också.

Åh jag drömde så otroligt vacker dröm om mormor i natt också. Det kändes så starkt och det kändes som hon på något vis verkligen kom till mig i drömmen. Speciellt eftersom jag varit så orolig för morfar och så.
Jag drömde att jag gick in i hennes gamla sovrum i lägenheten där dom bodde, och fann henne vilandes i sängen. Jag blev jättechockad eftersom jag även i drömmen visste att hon inte fanns längre. Men där låg hon med slutna ögon och andades så lugnt och stillsamt. Jag gick fram och satte mig vid sängen och tog hennes hand.
Utan att egentligen förvänta mig något svar så frågade jag henne “Mormor, var är du någonstans?“. Då svarade hon mig med ett leende och sa “Men jag är ju här“.

Det var så fint. Kan inte i ord förklara riktigt hur starkt det berörde mig. Det är så märkligt med drömmar hur det ibland känns som de verkligen vill säga någonting.
Har ni också haft någon sådan där speciell dröm som verkligen berört och som nästan känts som mer än en dröm?

Nu ska jag äta lite, ta en lång varm dusch och sedan elda på i vedspisen. Är lite frusen ikväll och det märks att det börjat bli kallare ute. Speciellt när man går upp på morgonen eller inte eldat på hela dagen.

Önskar er en mysig fredagkväll! Kramar <3

Hej på er!
Åh det har blivit lite kaos här igen. I går eftermiddag, medan jag höll på att klippa gräset fick jag reda på att min morfar ramlat och låg på sjukhuset. Jag och mamma åkte dit så fort vi kunde och det visade sig att han brutit höftbenet. Jag blev så rädd, för det var när min mormor ramlade och bröt bäckenbenet som hon aldrig kom på benen igen och som slutligen ledde till att hon dog av en stroke för ca ett halvår sedan. Jag är så orolig nu så jag kan inte med ord beskriva.
Men vi var där idag och trots hans smärtor så verkade han ändå må bra vilket gjorde mig så glad och lättad. I morgon ska han förhoppningsvis opereras och sen hoppas jag att det ska läka fort så han kan träna upp benet igen. Ni vet ju hur det är med äldre när skelettet är så skört. I många fall kommer de aldrig på benen igen. Men jag vill verkligen att det ska gå bra. Vi ska fara dit i morgon igen och hälsa på honom på sjukhuset 🙂

Är så himla trött så jag ska gå och lägga mig nu. Jag skriver mer i morgon!
Stor kram till er fina läsare <3

En bild från när jag var på sjukhuset igårkväll med min mamma och min morbror Ronny. Jag fick så konstig känsla av att vara på sjukhuset igen. Så mycket minnen som kom tillbaks från i vintras när min mormor låg på sjukhuset och jag var där nästan varje dag i över en månads tid. Det var en tung tid.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte behöver bli långvarig på sjukhuset och att han tillfrisknar fort så han kan gå igen.